lördag 6 mars 2010

Civila vs militära helikoptrar (uppdaterad)

I mitt föregående inlägg så uppstod en debatt kring verkliga kostnader och flexibilitet för helikopterverksamheten i FM. Jag tänkte därför exemplifiera detta.

Sjöfartsverkets upphandling av civil helikopterverksamhet är en konsekvens av Försvarsbeslutet 2004. D.v.s. minskad budget och svårt att få helikoptrar levererade har lett till att FM inte längre kan leverera en tjänst gratis. Sjöfartsverkets rapport är mycket bra, men man jämför äpplen med päron. En FM verksamhet som man inte betalar för och som därför har för låg beredskap och en civil verksamhet som man är beredd att betala för att se till att dom håller insatstiderna.

I samband med Försvarsbeslutet 2004 aviserade Försvarsmakten att man inte längre kunde upprätthålla helikopterberedskapen på Berga (Stockholm) och Säve (Göteborg). Däremot ansåg Försvarsmakten att man fortfarande skulle kunna upprätthålla beredskap för sjöräddning på Ronneby med samma beredskapstid som tidigare, d.v.s. 1 timme under dagtid och 45 min. inställelsetid under övrig tid på dygnet.
...
Under hösten 2005 meddelade Försvarsmakten att man inte längre hade resurser att upprätthålla helikopterberedskapen för sjöräddningen på Ronneby längre än till 2006-10-31 eller möjligen fram till årsskiftet 2006-2007 vilket gjorde att Sjöfartsverket återigen fick upphandla helikoptertjänster, nu även för södra Sverige.
...
Försvarsmakten, som ansåg att helikoptertypen Sikorsky S 76 med den utrustning och de övriga krav som fanns på dessa, väl tillgodosåg de krav som Försvarsmakten själva ställde på sina helikoptrar, certifierade därför de civila helikoptrarna som lämpliga för de verksamheter inom räddningstjänstområdet som Försvarsmakten själva bedriver. Dessa verksamheter har sedan lång tid tillbaka upprätthållits av Försvarsmaktens egna Hkp 4 (Vertolhelikoptrarna) och Hkp 10 (Superpuman). Då Hkp 4-
systemet var på väg att fasas ut samtidigt som antalet helikoptrar i Hkp 10-systemet för räddningsbruk drastiskt hade minskat p.g.a. av haverier och avsättning till ”Nordic Battle Group” träffade Sjöfartsverket och Försvarsmakten i december 2006 ett avtal där Försvarsmakten dels köpte helikoptertjänster för sin s.k. FRÄD-beredskap av Sjöfartsverket dels gav Sjöfartsverket möjlighet att använda Försvarsmaktens helikoptrar då de ordinarie Sikorsky S 76-helikoptrarna tas ur bruk för service, reparationer etc. samt dels en uttalad medvetenhet och ambitionsnivå från Försvarsmakten att kunna tillhandahåll helikoptrar för sjöräddningsuppdrag vid de tillfällen då fler än de som finns i beredskap behövs.


Tyvärr så har jag ingen insyn i exakt hur kontrakten ser ut avseende SAR mellan Sjöfartsverket och Norrlandsflyg samt sjuktransporter mellan diverse bolag och landstingen. Men med stor sannolikhet är det något liknande:

Sjöfartsverket köper upp en tjänst av Norrlandsflyg att ha fem stycken helikoptrar beredda runt omkring i Sverige. Tillgängligheten på denna tjänst kan vara ett frågetecken då en helikopter tillgänglig 24 timmar på dygnet kräver minst två helikoptrar på samma ställe beroende på planerat och uppkommet underhåll. Nu får man då brister uppstår flytta om helikoptrar. Det kräver också minst 2-3 besättningar tillgängliga på samma verksamhetsställe. Det nuvarande kotraktet säger att 90% av de nödställda ska kunna undsättas inom 90 minuter. I kallt vatten gäller det då att sjöman har överlevnadsdräkt eller livbåtar.

Idag svarar Norrlandsflyg på uppdrag av Sjöfartsverket för all svensk sjöräddning (Search-and-Rescue, SAR) från sina fem helikopterbaser; Sundsvall, Stockholm, Visby, Ronneby och Göteborg. På varje bas finns dygnet om, i femton minuters beredskap, en specialbyggd sjöräddningshelikopter av typ Sikorsky S-76. Varje helikopter har en besättning om fyra personer; två piloter, en ytbärgare samt en vinschoperatör, tillika tekniker.

För att dessa besättningar ska hållas i trim så köper Sjöfartsverket antagligen upp ett grundavtal med ca 150 timmar per besättning och år där denna tid i första hand förbrukas under uppdrag och i andra hand under träning. Skulle det bli många uppdrag och den grundläggande tiden förbrukas så har man med stor sannolikhet en rörlig del av avtalet avseende kostnad per producerad och förbrukad flygtimme.

Kostnaderna för Norrlandsflyg består i dels fasta och dels rörliga kostnader.

- De fasta kostnaderna är avskrivningar av investeringar i form av helikoptrar, löner och hyra av flygplatser och byggnader.

- De rörliga kostnaderna är framför allt producerad flygtid. En helikopter kräver omfattande underhåll och driftskostnaderna ligger på 30-100.000 SEK/flygtimme.

Sjöfartsverket betalar ca 200 MSEK/år för sjöräddningen i Norrlandsflyg regi. För ambulansflyg så gäller liknande avtal. Norrlandsflyg får t.ex. in 300 MSEK för åren 2009-2014 av landstinget i Västra Götaland.

2008 omsatte Norrlandsflyg 224 MSEK. Detta med 111 personer anställda och 11 helikoptrar varav sju för SAR utspridda på fem verksamhetsställen. Verksamheten bestod då till 80% av SAR. Man använder bl.a. den militära byggnaden på Visbyflygplatsen. Årets resultat var 0,3 MSEK. Detta är trots allt en förbättring av resultatet med 5,6 MSEK från 2007. Det finns en viss fara när det gäller OPS verksamhet. När FM förr eller senare tappar förmågan så finns inga alternativ och en leverantör av en tjänst hamna i en mycket bra sits där han kan diktera villkoren. Detta har Sjöfartsverket redan märkt av. Hur kan Norrlandsflyg leva på dessa små marginaler? Siktar man på att utöka verksamheten ytterligare? Norrlandsflyg har också haft problem att få ekonomin att gå runt. Sjöfartsverket har därför tvingats att stötta Norrlandsflyg med 30 MSEK extra under 2009.

- Vi har sett över en del avtal och nu känns det som att vi har hyfsat bra koll på våra utgifter och intäkter, säger Anders Annerfalk.

Men bara för ett par veckor sedan förlorade företaget upphandlingen av sjuktransporter inom Norrbottens läns landsting. Anders Annerfalk säger att det är för tidigt att säga vad det kommer innebära men att det naturligtvis inte är positivt.

- Det behöver dock inte med automatik innebära att det blir sämre eftersom det frigör en helikopterresurs som vi kan nyttja på annat håll.

Men trots de tunga åren har bolaget beställt in åtta nya helikoptrar till ett värde av 800 miljoner kronor. Helikoptrarna som är en nyare modell av Sikorsky S-76 beräknas vara i drift 2012.


För 224 MSEK per år så får vi alltså flygverksamhet med 11 helikoptrar från Norrlandsflyg, som då hanterar SAR från fem orter och sjuktransporter för landstingen i Norrbotten och Västra Götaland. Förutom Norrlandsflyg finns det andra aktörer som bedriver sjuktransporter åt andra landsting, vilket innebär att den totala helikopterkostnaden för staten är betydligt större.

Med dessa kostnader så får vi inte flexibilitet för stöd till civila samhället för andra tjänster än de som upphandlats, som att t.ex. ställa upp och släcka bränder eller att stödja polisen i eftersök av försvunna människor. Vill vi ha det av Norrlandsflyg kostar det extra. Vi får heller givetvis ingen militär förmåga! Därför behövs det fortfarande en militär verksamhet.

För FM så handlar helikopterverksamheten idag om 18 HKP 14 och 20 HKP 15 samt de äldre systemen som är under avveckling. Låt säga att dom (den dagen dom fungerar) producerar 10.000 timmar per år bara för FM träningsverksamhet och ett fåtal insatser. Det är alltså kostnader som staten redan har för att ha en helikopterresurs.

Tyvärr så är det svårt att granska FM kostnader då allt inte syns. T.ex. avskrivning av anskaffade helikoptrar finns inte med i driftskostnaderna. Det är dessutom mycket svårt att se hur stor del av löne- och hyreskostnader som går till en viss verksamhet. Här kanske PRIO trots allt kommer att ge effekt? En flottilj brukar ligga på ca 500 MSEK/år i budgeterade driftkostnader. D.v.s. gör man en ren kostnadsjämförelse mellan den civila och den militära verksamheten så är vi dyrare. Men faktum är att dessa kostnader finns kvar även när vi lägger ut SAR och sjuktransporter på civil entreprenad! D.v.s. staten betalar dubbelt. Alternativet är givetvis att helt lägga ner helikopterverksamheten i FM.

Det jag skulle vilja se är en jämförelse av kostnaderna för Försvarsmakten att bedriva denna verksamhet baserat på att det redan finns tillgängliga helikoptrar som kan användas till annat än insatser och ren träning. Detta är kraftigt orättvist mot de civila operatörerna och en av anledningarna att FM inte får vara med och ge bud på veksamheten. Vi är dyra i drift, men viss helikopterverksamhet måste vi ha trots allt. Hur mycket extra skulle det då kosta att stödja civila samhället? Med stor sannolikhet långt ifrån 224 MSEK/år. FM extra kostnader består i jour för personalen (säkerställer beredskapstiderna) och viss anpassning av helikoptrarna för att passa landstingets utrustning. Detta är den faktiska kostnad som Sjöfartsverket och landstingen skulle kunna hyra in FM helikoptrar för. Då har staten dessutom möjlighet med stöd till civila samhället i andra typer av insatser än enbart SAR och sjuktransporter.

Sedan är det en fråga om FM ska anpassa sin storlek till den civila marknaden? FM har trots allt en del att lära av de civila operatörerna avseende slimmad drift. Norrlandsflyg har i varje fall förstått vikten av en ensad flotta, även om dom har ett par olika versioner av sina Sirkorskyhelikoptrar.

Till sist så håller jag med om den kritik som framkom efter Estonia med vinchar m.m. på FM helikoptrar som havererade. Problemet är att tidigare fick Sjöfartsverket och landstingen denna verksamhet "gratis". Ingen var särskilt sugen på att investera pengar i FM helikoptrar. Om vi skulle gå halvvägs och låta Sjöräddning och sjukktransporter i FM regi vara intäktsfinansierad i stället för statligt subventionerad så skulle även FM kunna garantera att utrustningen fungerar på samma sätt som Norrlandsflyg gör idag.

Uppdaterad 10-03-06, 13:33
Eter en löptur så kommer inspirationen tillbaka.

För 15 år sedan hade FM en fullt fungerande helikopterverksamhet som också stöttade det civila samhället på ett bra sätt. Sedan kom dels neddragningar i budget och dels en dålig anskaffning av nya helikoptrar. Resultatet ser vi idag.

Det många politiker inte förstår är hur liten del av FM budget som är rörlig. Ca 50% är materielkostnader och ca 40% är fasta kostnader i form av lön, hyror m.m. Resterande är övningar och resor. D.v.s. redan en 5% besparing på budgeten kan innebära en 50% neddragning i verksamheten.

Därför bör man titta på helheten. Att Norrlandsflyg under en tid tagit över verksamheten är självklar då FM helt enkelt inte har haft möjligheten. Ska vi nu åter bygga upp vår helikopterverksamhet så måste vi titta på synergieffekter. Att bara spara in på FM budget är inte särskilt smart om det i stället ökar kostnaderna för Sjöfartsverket och landstingen.