Fredens hav (uppdaterad)

"Fredens hav" är en något ironisk benämning på Östersjön som i alla tider har varit skådeplatsen för strider mellan Sverige och omgivande länder. Med murens fall och slutet på Kalla Kriget kan man fråga sig om freden äntligen har infunnit sig? Svenska politiker verkar anse så, men gör alla våra grannländer detsamma? Hur påverkar sedan i sin tur våra grannländers agerande Sverige?

Jag tänkte belysa denna fråga med att titta närmare på estniska säkerhetspolisens (KAPO)senaste årsredovisning (2008). Med tanke på vår svenska Solidaritetsförklaring, där det kanske i första hand är våra baltiska grannländer som kan vara i behov av ett framtida svenskt stöd, så är det intressant att se hur Estland ser på den säkerhetspolitiska situationen i området. Delar dom verkligen samma syn som sina svenska kollegor?

En sak är i varje fall helt klar. KAPO anser att hotet i första hand kommer från öster!

Priority in protecting constitutional order was and is the prevention of threats proceeding from Russian national extremists and infuential activity of Russia, aimed at instigating tension between different nations in Estonia.
...
In 2008 Russian special services (SVR, GRU, FSB) continued intense activities aimed against Estonia. As Russia has nearly always considered NATO and its Member States (including Estonia) as a potential threat, it strives to be as well informed as possible about this military organization.
...
It should be constantly beared in mind that Russia has restored its imperialist ambitions and is not eager to consent with a lot of internal and foreign policy choices made by Estonia. In order to prevent and counter Estonia’s choices, or infuence them in favourable direction for themselves, Russia constantly needs very good and updated intelligence and background information basically about everything. Obtaining such information for the leaders of Russia is the task of able and large special services, which do not economise funds or resources in executing their tasks.

Det som förvånar mig är den öppenhet som den estniska säkerhetspolisen visar med sina åsikter och aktiviteter. Detta är långt ifrån det beteende som SÄPO och MUST visar i Sverige. Givetvis beror detta på att man söker omvärlden stöd. Man vill visa upp att det finns en hotbild mot Estland. Man vill dessutom undvika att som Georgien bli beskyllda för att ha startat en eventuell konflikt med Ryssland. Givetvis så påverkar kriget i Georgien 2008 Estlands syn på Ryssland. Estland identifierar sig själv med Georgien, d.v.s. ett litet land som söker stöd hos NATO, är grannland till Ryssland, har gamla band till Ryssland och har ryska minoriteter. Samtidigt är man med svenska ögon mycket odiplomatiska, då man svart på vitt pekar ut Ryssland som mycket aktiv i spionage och ekonomisk påtryckning mot Estland.

Vad är det då för saker man lyfter fram i rapporten?

Estland fruktar att Ryssland kommer att göra försök att styra inrikespolitiken och att t.o.m. lägga sig i utkomsten av Europavalet 2009 (få se vad 2009 års rapport har att säga om detta).

The 2009 elections in Estonia will be yet another touchstone for Russian special services. According to the Security Police they have quite modest chances to force candidates on their payroll into the European Parliament and Riigikogu (the parliament of Estonia) with legal means and methods. Should both elections be a failure, it is quite probable that previously composed or used subversive projects (e.g. inciting application of territorial autonomy for Northeast Estonia) and attempts to harm Estonia’s stability and reputation in the conditions of recession with other methods will be exploited.

Man lyfter fram det ryska spionaget mot Estland, NATO och EU. Under 2008 fängslades Hermann Simm (rådgivare till estniske försvarsministern) i en spionaffär som kan liknas vid Wennerström eller Bergling i Sverige. Han anklagades att ha utlämnat data till ryska underrättelsetjänsten SVR om Estlands relation till andra länder, Estlands försvarsmakt och dess kommunikationssystem. Simm hade i sin roll som NSA - National Security Authority mot NATO tillgång till information som skickades mellan Estland och NATO samt EU. Simm erkände sitt brott och dömdes till 12 år och 6 månaders fängelse. När man läser de erfarenheter som dras av ärendet så är KAPO glada över den snabba handläggningen av ärendet då man vill visa både för potentiella spioner och omvärlden (läs NATO) att det arbetas aktivt med att stoppa spioner och att dessa straffas hårt. Estland är mycket rädd för att skada sin relation med NATO och som jag ser det finns det därför en viss risk för att man dömer oskyldiga. Min erfarenhet av gamla öststatsländer är också att man ofta bestraffar misstag hårt. Detta leder till en atmosfär där ingen erkänner att man gjort fel, vilket kan vara en säkerhetsrisk i sig själv (läckor upptäcks för sent) samt framför allt att man inte får chansen av att lära sig av sina misstag (om dom nu inte upptäcks).

Den ryska minoriteten i Estland ses med viss misstro av KAPO. I rapporten pekar KAPO på risken för att det bland ryssarna kan finnas gamla ryska spioner som gömmer sig. Den ryska minoriteten pekas även ut som potentiellt rekryteringsunderlag för nya spioner. KAPO vill minska möjligheten för potentiella spioner (läs den ryska minoriteten) att bli estniska medborgare. Oroväckande är att KAPO vill hindra att det via EU ställs krav på ryska definieras som officiellt språk i Estland (liksom bl.a. finska och samiska i Sverige). KAPO lyfter fram den ryska kampanjen "Russki Mir" som man anser inte bara förespråkar rysk kultur, utan även ryska politiska intressen. Man anser att Russki Mir är en front för att värva "compatriots", d.v.s. personer som har varma band med Ryssland och som därmed kan vara potentiella spioner. Man är också rädd för att det bland ungdomar med rysk bakgrund ska skapas extrema rörelser (bl.a. Notchnoi Dozor) som kan utvecklas till terrorism. Att det finns stora spänningar mellan ester och den ryska minoriteten visar bl.a. kravallerna 2007 när det planerades att flytta ett ryskt monument från VK2.

Developments in Russia’s compatriots policy show the increase of Russia’s ambitions in the world and especially in the Baltic States.

Att notera i dessa sammanhang är att man även granskar estniska nazistiska grupperingars kontakter med Sverige.

The main initiator of these contacts is an active right-wing extremist from Pärnu, the board member of Estonian Independence Party (EIP) Kaido Nõmmik. 24 members of the neo-Nazi organization Swedish Resistance Movement (SRM) were in Estonia on May 9–11, 2008, on his invitation. SRM is the most forcible Swedish right-wing estremist organization, vividly characterized by the fact that about half of its near 150 members have been punished pursuant to criminal procedure.

Estland ser Nord Streams gasledning (godkänd av Sverige) och det ryska intresset i Östersjön som en kraftig ändring i det säkerhetspolitiska läget. Man kopplar ihop detta med behovet av en baltisk kraftanläggning för att ersätta Ignalinakraftverket. Ryssland håller på bygga en anläggning i Kaliningradregionen, men de baltiska staterna vill inte bli beroende av energileveranser från Ryssland. Tidigare ryska sanktioner mot andra länder avskräcker. Miljörörelsen växer fram även i Estland och Greta Energy Inc (kanadensiskt bolag med stora ryska intressen) investerar i vindkraftverk som dock kräver back-up i form av gasdrivna kraftverk (rysk gas?).

Har Estland rätt eller fel i sin analys? Är Ryssland ett hot mot alla i Östersjöregionen, eller är det bara Estland och de övriga baltiska staterna som känner sig utsatta? Som svensk är det lätt att glömma att vi själva tyckte och tänkte på ungefär samma sätt ända fram till 1990-talet. Är det endast vi svenskar som har ändrat uppfattning, eller har omvärlden verkligen ändrats? De färska erfarenheterna från Georgien visar att även ett NATO-medlemsskap trots allt inte alltid ger tillräckligt skydd (vilken kan förklara den något paranoida tonen i rapporten). Oavsett svaret så riskerar Sverige att få ta konsekvenser av vår solidaritetsförklaring:

- Är Estlands analys rätt så utgör Ryssland ett större hot i regionen än vad svenska politiker officiellt erkänner. Många faktorer pekar på att KAPO:s analys åtminstone delvis är riktig. Den planerade anskaffningen av Mistralkryssare och den pågående moderniseringen av både flotta och flygvapen pekar på ökade offensiva ambitioner och att Ryssland fortfarande anser sig vara en stormakt. Nord Stream och liknande projekt i Östersjöregionen innebär att det ryska ekonomiska intresset i regionen ökar.

- Är Estlands analys fel (medvetet eller inte) så innebär ett sådant här dokument att Ryssland kan känna sig orättvist utpekad. Risken finns att Ryssland använder detta som bevis för att ryska minoriteter riskerar att särbehandlas i Estland, vilket kanske inte är helt fel med tanke på KAPOs uttalade syn på den ryska minoriteten i rapporten. Denna estniska ställning kan därför spela Ryssland rakt i händerna. Medvedevdoktrinen och erfarenheterna från Georgien visar också på att Ryssland har en stormaktsambition att "skydda" ryska intressen och ryska minoriteter i omgivande länder. Med andra ord så kan KAPOs rapport bli en självuppfyllande profetia.

Sammanfattningsvis så ser Estland med stor oro på sin ryske granne. Samma Ryssland som svenska politiker inte verkar ha problem med och där Carl Bildt av sina med- och motpolitiker anklagas för rysskräck, då han under Sveriges ordförandeskap kritiserade Ryssland för deras agerande i Georgien. Oavsett ryska planer kan den estniska behandlingen av de ryska minoriteterna tvinga fram ryska reaktioner. Sverige bör därför vara medveten om att vår solidaritetsdoktrin kan tvinga oss att ta Estlands sida i en konflikt oavsett om det är Rysslands stormaktsambitioner som startar den, eller om Estlands rysskräck provocerar fram ett ryskt agerande.

Uppdaterad 10-04-22, 23:22
Det finns givetvis ett alternativ för Sverige om något skulle hända i Baltikum och det är att göra som NATO och EU när Georgien anfölls, d.v.s. att titta åt andra hållet...

Uppdaterad 10-04-24, 14:39
Det har arit märkvärdigt tyst i svensk press om ISAF konferensen i Tallin som Carl Bildt deltog i. Lite grand på regeringens hemsida och svenska ambassaden i Tallin. Konferensen har nog drunknat i nyhetsfloden av reportage om vulkanaskan och efterspelet från det polska haveriet i Ryssland.

Jag får nog helt enkelt göra ett eget inlägg i närtid...