onsdag 4 augusti 2010

Studiebesöksdags

Gemensamt för alla stora fältherrar i historien allt från Alexander den Store till dagens Petraeus är att dom har varit duktig på en sak. Det är inte som man skulle kunna tro att strida, utan att säkerställa att dom har en fungerande logistik. Alexander hade aldrig nått Indien om han inte hade sett till att haft mat och vatten för sina soldater och hästar samt lyckats rekrytera nya soldater allt eftersom hans imperium expanderade. Tysklands misslyckande under operation Barbarossa berodde till stor del på misslyckad logistik. Man undervärderade problemens omfattning.

I det gamla invasionsförsvaret så hade vi byggt upp ett logistiskt koncept som byggde på distribuerade mobiliseringsförråd som låg i små röda lador lite här och där i de svenska skogarna. Vi hade avtal med statliga SJ och svenskägda Linjeflyg för att kunna transportera värnpliktiga och materiel runt omkring i Sverige. Huvudbanan på en svensk krigsbas var anpassad för att kuna ta ner stora inrikesflygplan från Linjeflyg. Nu finns inte Linjeflyg längre och SJ har splittrats upp i en massa små aktörer som inte lyckas transportera passagerare om det råkar snöa för mycket.

I och med minskningen av Försvarsmakten så har behovet av stora transporter minskat och därmed också kompetensen hos personalen. De få gånger vi gör något numera blir en nystart för den personal som är inblandad. Ta Flygvapnets övningar i USA (Red Flag i Alaska 2006 och Nellis 2008) som exempel. Där fick man utnyttja FMV transport som har uppbyggda rutiner för snabba internationella transporter samt civila transportbolag som Schenker och DHL (transporterna till och från övningen sköttes dock med Flygvapnets Tp-84). Detta är kanske inte helt fel om vi inte har råd att vidmakthålla egna resurser, men kompetensen att beställa och planera dessa civila resurser måst finnas inom vår egen organisation. Vi måste dessutom vara beredda på att det kan ta tid. Vid USA:s insatser i Gulfkriget 1990/91 så bokades all ledigt transporttonnage i världen under ca sex månader. Hade Sverige helt plötsligt dykt upp med ett behov så hade vi antingen fått fråga våra amerikanska vänner lite snällt, eller ställt oss i kön. Frågan är egentligen vad som händer om vi får ett akut behov av att transportera något i våra "egna" C-17? Dom kan befinns sig på andra sidan jordklotet samt vara uppbokade för transporter åt de andra medlemsländerna under lång tid framöver.

Tyvärr så missar vi ofta denna aspekt av militära operationer i vår träning. Jag var på ett intressant föredrag för en massa år sedan om s.k. distribuerad simulering där man pratade om hur effektivt det var att träna stridsvagnsstrid med ihopkopplade simulatorer. Man slapp på så sätt alla krångliga och dyra transporter till övningsfälten samt att laga trasiga drivband i 20 graders kyla. Men just dessa transporter och reparationer är något vi måste klara av vid verkliga operationer!

Nu när vi ska operera mer och mer internationellt så blir behovet av transporter allt viktigare. Därför så finns det nu ett utmärkt läge för att träna upp de logistiker som är inblandade i planeringen av transporter för NBG 11. Åk ner till Irak och studera USA:s pågående urdragning. Här finns det nog oerhört många intressanta saker att lära sig. Alternativet kan vara ett studiebesök på IKEA eller H&M som bägge har mycket imponerande logistik. Jag gissar dock på att ingen av dom använder sig av PRIO...