Gästinlägg: Adapting, Adopting, and Adeptness

Hört något om Ship to Gaza på senare tid? ”En liten flottilj idealister tillåts inte lämna grekiska hamnar för att bistå ett sedan 65 år rättsvidrigt igenmurat folk med en smula humanism” skriver en Claes von Retting – författare och regissör - upprört i ett inlägg i SvD i början av juli.

”Detta kom mycket oväntat. Men dagen före beskedet hade Grekland tvingats acceptera ett lån från storemiratet EU på hårda grunder. Där ingick tydligen förbudet att låta frihetsflottan avsegla”.

Här har Retting emellertid fel. Vad det handlar om är istället Israels nya Soft Power-taktik, som ersatt den mindre lyckade taktik som användes under Ship to Gaza, del 1. Ett intressant inlägg i Information Dissemination förklarar den nya taktiken. Israel har på ett systematiskt sätt förvandlat hela Ship to Gaza-projektet till ett stort fiasko.

Redan i början av juli var deltagarantalet nere i 350 deltagare, från att ursprungligen ha varit uppe i 1500. Antalet båtar har minskat från 15 till 10 och minskande.

Nu kommer det intressanta: Den som mest av allt ligger bakom denna framgång är den israeliska juristfirman Shurat haDin, som driver tesen att man kan få terrorister bankrutt genom att använda lagen på ett kreativt sätt. Juristbyrån skickade brev till alla försäkringsbolag i Europa och Turkiet, där man varnade för att bolagen skulle bli juriskt medansvariga i varje framtida terrorhandling som Hamas kan tänkas komma att genomföra, som en konsekvens av misstanken att båtarna skulle medföra kontraband, om bolagen tecknade försäkringar för Ship to Gazas båtar.

Juristbyrån lade, som ombud för ett amerikansk terroroffer, som skadats vid ett palestinskt självmordsanfall, in en stämningsansökan och krävde att ”frihetsflottiljens” båtar skulle beläggas med kvarstad tills ersättning utbetalts.

Ett fransk försäkringbolag fick ett brev som varnade för att försäkra ett fartyg som skulle segla i flottiljen med avgångshamn Marseilles. Det blev ingen försäkring.

Efter att det turkiska “flaggskeppet” M/S Mavi Marmara dragits ur operationen kunde The New York Times avslöja att detta berodde på svårigheter att få fartyget försäkrat.

Juristbyrån skickade brev med varningar till GB och USA och varnade det globala satellitkommunikationsbolaget INMARSAT för kraftiga skadeståndsanspråk och åtal om man tillhandahöll service till en misstänkt terrororganisation. Detta följdes upp med att en israel stämde bolaget enligt amerikansk lag för att understödja terrorism.

Enligt New York Times har grekiska myndigheter lagt beslag på två fartyg liggande i Grekland, varav ett fartyg var amerikanskt. Detta skedde efter att man klagat för grekiska kustbevakningen att sju av fartygen kunde sakna försäkringar eller var registrerade på ett felaktigt sätt.

Det amerikanskflaggade fartyget M/S Audacity of Hope försökte att lämna grekisk hamn utan tillstånd, vilket slutade med att befälhavaren häktades. Det amerikanska utrikesdepartementet ingrep inte.

Genom att göra INMARSAT och assuransbolag till mål och genom att dela ut ”juridiska råd”, lade israelerna ribban högt för dessa bolag att följa lagen. Man vände helt enkelt på en taktik som NGO:s själva använt. Lite av det som hänt är att USA och Israel tvingat européerna att tillämpa sina egna lagar. Trycket är stort på den grekiska kustbevakningen att inte begå några misstag och den byråkrati som skapas i processen begraver projektet Ship to Gaza. Europeisk byråkrati mot Ship to Gaza!

Ovanstående är ett bra exempel på Soft Power, där det finns mycket att lära för Europas nationer, som allt mindre får råd med Hard Power.

Det skall bli intressant att ta del av de svenska deltagarnas synpunkter när de kommer hem, i den mån de inte redan är hemma. De framstår alltmer som clowner på en cirkus.

/Sumatra