Sluttankat?

Lufttankning är en intressant förmåga. Från att ha varit ett medel att kunna förflytta sina luftstridskrafter från USA till Europa, att förlänga räckvidden på sina strategiska B-52 flygplan och samla ihop armador inför anfall på Nordvietnam så har de amerikanska lufttankningsflygplanen förvandlats till flygande mackar som medger långa CAS - Close Air Support eller CAP - Combat Air Patrol över Afghanistan och Libyen. Då luftvärnet och motståndarens jaktflyg är i stort sett utslaget så kan lufttankningsflygplanen ligga nära fientligt territorium utan att ta allt för stora risker.

Även för Sverige så har lufttankning fått allt större betydelse. I det klassiska nationella försvaret av Sverige behövdes ingen lufttankning (därav också anledningen till att JAS39A/B saknade lufttankningsbom). Våra flygplan lyfte, avfyrade sina vapen och landade på en krigsbas en timme senare för att fylla på bränsle och ammunition. Ammunitionen sköts slut under varje uppdrag. Då man ändå var tvungen att fylla på vapen så var det lika bra att fylla på bränsle samtidigt. Därmed så det fanns inget större behov av att flyga långa flygpass med tillhörande lufttankning. Undantaget var jaktflyget som kunde ligga i beredskap utan att behöva avfyra sina vapen. Men krigsbaserna för jakten låg nära kusten, så det vara bara att landa på första bästa bas, fylla på bränsle med den egna motorn igång och sedan starta igen. Detta gick minst lika snabbt som en lufttankning.

Under internationella insatser som den i Libyen gäller helt andra förutsättningar. Det är lång väg från Sigonellabasen på Sicilien till Libyska kusten. I ett inlägg på Flygvapenbloggen berättar "Duke" om ett typiskt uppdrag över Libyen.

Efter start i utdragen rote så sätter vi kurs mot vår första tanker för att lufttanka. Vi gör det innan vi går in i området för att kunna ta så många foton som möjligt innan nästa tankning. Idag är det en fransk KC-135 som vi tankar ifrån. Ena tankningskorgen har fått en ”spoke” (ett kodord för att det är en skada på korgen) så vi tankar båda på samma vinge – efter varandra – vilket fördröjer tankningen med c:a åtta minuter. Det viktiga är att det går bra. Att i 600km/h flyga in en pinne – som man inte ser – i en 70cm bred korg, gjord mestadels av metall, en halvmeter från en huv av plast kräver en del fokus.
...
Kapseln har en bra dag i dag, och Murphy syns ännu inte till, så alla mål fotas utan problem. Bingo fuel – bränslenivå för hemflygning – närmar sig och vi begär högre höjder mot tankerområderna för ny lufttankning. När vi kommer till andra tankern så ligger det redan två brittiska Tornados och tankar. Mitt flygplan visar att gränsen är nådd men med lite manuellt räknande och riskhanterande kommer jag fram till att lite mindre bränsle räcker för att flyga hem och kan därför ligga i väntläge några minuter till. Nivåerna hinner bli kritiskt låga men precis när jag tänker be dem flytta på sig (de är inne på vår tankertid med inte så lite) så anmäler de ”request disconnect”. Pust. Bra försök, Murphy.

I alla insatser som NATO genomför, inklusive den i Libyen så är det USA som drar det tunga lasset avseende lufttankning. Visst så finns det franska, engelska, tyska och italienska lufttankningsflygplan, men bara en handfull. Det är de amerikanska KC-135 och KC-10 som används mest. Men dessa har varit med i många år och börjar sjunga på sista versen. Jag har tidigare skrivit inlägg om att upphandlingen av det s.k. KC-X var på väg att realiseras. Boeing vann första omgången med KC-767 (baserad på Boeing 767), men åkte dit för mutor. EADS/Northrop Grumman vann den andra upphandlingen med sin KC-45 (baserad på Airbus A330 MRTT), men den överklagades och i den nya vann inte helt överraskande Boeing igen med sin KC-46 (återigen baserad på Boeing 767).

Men nu har Boeing fått problem.

Boeing Co. (BA) may be required to absorb more than $700 million and the Air Force another $600 million in overruns if projections of cost increases on the KC-46 tanker program materialize, according to newly released U.S. Air Force figures.

EADS lär nog bli en smula förbaskade då Boeing bevisligen lagt ett så lågt bud att man inte realistiskt kunde klara av det.

För Boeing innebär kostnadsökningen att aktien rasar med 2,3%. Men för amerikanska Flygvapnet innebär det att pengar måste tas från något annat konto. Utan lufttankning är satsningarna på t.ex. Stealthförmåga i F-35 bortkastad, då man måste börja operera med externa fälltankar, vilket ökar radarmålytan kraftigt. Även andra flygplan får problem då man måste välja mellan vapenlast eller yttre bränsle, räckvidd eller stridseffekt. De nuvarande KC-135 och KC-10 sjunger på sista versen, så det är kritiskt att leveranstidpunkten hålls. Med tanke på Europas beroende av USA avseende denna förmåga så drabbas även vi av en försening på KC-46.