Ett foto (uppdaterad)

David Cenciotti publicerade ett foto på sin blogg som fick mig att börja fundera en smula. Vad föreställer fotot? Vad innebär det för framtiden?

Jag började med att jaga runt på nätet var och när det var taget. Davids inlägg refererade till den här artikeln. Den sade helt enkelt följande:

"Libyan rebel MIG21 jet fighters fly over Benina airport Monday."

Den 29 juni var artikeln publicerad, vilket innebär att "måndag" var den 27 juni. Bilden var med andra ord nytagen och dessutom mitt i NFZ - No-Fly-Zone.

David ställer därför helt riktigt en mycket relevant fråga och det är hur det kan komma sig att libyskt flyg (rebeller eller inte) tillåts flyga inom NFZ? FN:s resolution skiljer inte på de krigande sidorna i konflikten när det gäller att upprätthålla NFZ.

Jag fortsatte att leta och hittade detta inlägg som gav mer ledtrådar.

"Libyan rebel MIG-21jet fighters fly over Benina airport before Canada's Minister of Foreign Affairs John Baird arrival in Benghazi, Libya, on June 27."

Efter en smula fortsatt letande hittade jag den här artikeln om John Bairds besök i Libyen som innehöll en hel del intressanta detaljer.

Canada's Minister of Foreign Affairs John Baird goes to place a Libyan rebel flag pin, upon his arrival in the rebel-held city of Benghazi, Libya, Monday, June 27, 2011.
...
Canada and many other countries have recognized the NTC as the legitimate voice of the Libyan people — a bold move for Canada, which normally recognizes states, not governments.
...
The aircraft landed about two hours later in Benghazi, well away from the front lines and now considered safe from the forces of long-time dictator Gadhafi. Indeed, Ottawa is now considering placing an envoy in the city like some other countries have done, Baird said.
...
Baird's trip came as the International Criminal Court in The Hague issued an arrest warrant for Gadhafi.
...
In keeping with a long-held air force tradition, Baird signed a Canadian bomb destined for Gadhafi's infrastructure with the message: "Free Libya. Democracy."

Det är intressant att man för det första tillåter rebellflyg i luften. Det måste försvåra för NATO att kunna lokalisera Khadaffis flyg och risken är stor att NATO av misstag skjuter ner rebellflyg på samma sätt som man vid tidigare tillfälle bekämpat rebeller i bandburna luftvärn, då de pekat med kanonerna åt fel håll. Det är extra intressant att man tillåter flyg som man nog inte har 100% koll på komma så nära en hög utländsk potentat som är på officiellt besök i det nya Libyen. Eller är NATO så pass säkra på att Khadaffi inte kan få upp något i luften att man lagt ner NFZ helt och hållet över Benghazi?

I Frankrike pratar man om en politisk lösning där Khadaffi är beredd att ge upp och kliva ner. Men kliva ner till vad? Tja, budskapet som Baird levererar till Khadaffi kan nog inte vara tydligare än så. Han är dömd på förhand, så varför skulle han ge upp?

STRATFOR har tagit upp problemet att Krigsförbrytartribunalen i Haag ibland motverkar sitt syfte.

The current structure of international law, particularly the existence of the ICC and its rules, has an unintended consequence. Rather than serving as a tool for removing war criminals from power, it tends to enhance their power and remove incentives for capitulation or a negotiated exit. In Libya’s case, Gadhafi’s indictment was referred to the ICC by the UNSC, and he was formally indicted in late June. The existence of the ICC, and the clause that says that it has jurisdiction where signatory governments are unable or unwilling to carry out their own prosecutions, creates an especially interesting dilemma for Gadhafi and the intervening powers.

Jag har tagit upp problematiken med ICC i Haag i ett tidigare inlägg, men det blir tydligare och tydligare att NATO måste erbjuda Khadaffi en reträttväg. Annars så kommer kriget att ta för lång tid och frågan är om NATO har tålamod och ekonomi för det? USA har lovat att stödja i ytterligare ett år, men avstår helt från marktrupper.

Vad kan man mer läsa ut av bilden? För det första verkar rebellerna fått över en hel del av det libyska flygvapnet på sin sida. Att flyga Mig-21 i formering kräver sin man och är inget som någon privatflygare gör i ett erövrat flygplan. Att en fotograf på marken fått en så pass tydlig bild visar att flygplanen flugit på ganska så låg höjd, vilket kräver träning och flygtrim. Flygplanen har dessutom fått ny märkning med den libyska rebellflaggan (flaggan för kungadömet Libyen fram till 1951). Det tyder på att det finns någon typ av fungerande underhållsorganisation för det "nya" flygvapnet. Rebellerna är alltså betydligt mer än svärdsviftande religiösa galningar som vissa falanger inom Sverige anser. Jag tror som Baird att det kommer att komma någon typ av demokrati efter Khadaffi, men vi kan inte förvänta oss något liknande det vi har i Europa.

DN, SvD

Uppdaterad 11-07-15, 21:37
Fler och fler länder börjar nu liksom Kanada erkänna rebellerna som Libyens lagliga regim. Men givetvis så ställer sig Sverige utanför. Utrikesminister Carl Bildt anser att det är länder, inte regimer som Sverige erkänner.

I USA har Hillary Clinton gått ut med att USA nu formellt erkänner rebellregeringen.

In the early stages of the war, Western nations were reluctant to extend recognition to the rebels, not knowing who they were and worrying about their possible ties to Al Qaeda and other militant groups. Over the months, though, those fears have been assuaged, and most nations are lined up behind the transitional government.
...
NATO has been frustrated by the rebels’ inability to organize themselves into a force strong enough to topple the government, even with thousands of airstrikes on the Qaddafi strongholds. Several countries, including Britain and France, have sent arms, ammunition and other military supplies to the rebels inan effort to build up their war-fighting capacity.
...
But as the war drags on in Libya, and Colonel Qaddafi remains in authority in Tripoli, there is more pressure to find a negotiated solution.