Band Aid var en grupp artister tillhörande popeliten som inför julen 1984 spelade in en julskiva, "Do They Know It's Christmas?". Initiativ kom från Bob Geldof och intäkterna gick till svältande människor i Etiopien. Min tanke är att det kanske skulle gå att anordna en Band Aid till förmån för Försvarsmakten. Som alternativ till TV4:s nästa Hemoröjdgala, för människor som lider av Tyska Klockspelet, kunde väl även detta ändamål (!) vara behjärtansvärt.
Nu måste svenska folket och våra politiker äntligen lära sig en sak; Att tala om välfärd när man knappt har något försvar, det är som att tala om mat när man knappt har brännvin.
Kanske dags att dra sig till minnes Pansarbåtsinsamlingen i början av förra seklet. När Riksdagen 1912 beslutade att skjuta på byggandet av en större pansarbåt i väntan på en utredning och att dra in redan anvisade medel för byggandet, väckte detta ogillande i breda folklager. Svenska pansarbåtsföreningen bildades och den samlade in tillräckligt med pengar så att pansarskeppet Sverige kunde kölsträckas redan samma år, trots politikernas ”framsynta” beslut. Även insamlingar för kulsprutor till landstormen och anskaffandet av en ”luftflotta genomfördes.
Man kunde väl, mot bakgrund av de ökande spänningarna, förvänta sig att Riksdagen åtminstone året efter (1913) skulle förstå vad som var i görningen, det som gemene man och hans lika gemena hustru redan anade, men något förslag till åtgärder för försvaret lades aldrig. Frågor om infanteriets utbildning sköts upp till efter 1914 års andrakammarval!
Får du känlor av déjà vu av att läsa detta, så är det inte dig det är fel på.
Gåsefjärdsinsamlingen efter U-137:s grundstötning i Karlskronas skärgård blev inte lika lysande. Den syftade till att finansiera ett nytt ubj-fartyg, som skulle ges namnet HMS Gåsefjärden. Den dryga miljon som flöt in räckte bara till en fond med stipendier och belöningar för utveckling av ubåtsskyddsförmågan.
Nu är det kanske dags för ett nytt försök. Genom att hota popeliten med ett NATO-medlemskap om inte mer medel skakas fram till Försvarsmakten, går det nog att få även svenska artister att ställa upp gratis på en Band Aid.
Kanske kan vi få stöd även från politiskt håll. Var skall de annars ha sin Almedalenvecka, om försvaret av Gotland visar sig otillräckligt? Sannolikheten är dock större för att de väljer att följa traditionen som 1912 års riksmöte startade.
Det är aldrig för sent att vara för sent ute.
/Sumatra
Inlägg
Även i flygkretsar har liknande insamlingar genomförts.
SvaraRadera"1915 augusti: Försvarsföreningen Skånska Kvinnor skänker för insamlade medel ett Thulin-flygplan till försvaret. Kommittén Föreningen skänkte ytterligare ett flygplan påföljande år."
http://www.flyghistoria.org/kronologi/1910_1919.pdf
@ Sumatra:
SvaraRadera"Min tanke är att det kanske skulle gå att anordna en Band Aid till förmån för Försvarsmakten."
Kan inte Sverige försvaras för 40 miljarder, så kan det inte heller försvaras för 41 miljarder.
FMs problem är inte främst ekonomiska, och så länge man inte löser de mer djupliggande problemen så blir resultatet av en ökad försvarsbudget bara att ännu mer pengar pissas iväg till föga nytta.
Goda tankar, Sumatra.
SvaraRaderaProblemet är dock att Sverige idag inte har ens någon välfärd, ännu mindre något försvar... trots att FM får 40 miljarder per år.
Man bör istället överväga att minska försvarsanslagen med kanske i storleksordningen 30-35 miljarder och se till att skola, vård och omsorg mm, får sig en skjuts uppåt.
Med 5-10 miljarder per år så kommer vi ändå att ha samma försvarsförmåga som vi har idag, det vill säga den förmåga HV har idag, och det är ju trots allt det som vi har i försvarsförmåga idag... övriga förband är ju inte användbara hemmavid, pga att dom bara kan och skall verka i affeland och liknande.
De 40 miljarderna är uteslutande ett industristöd vilket syftar till att inte behöva ändra 1932 års arbetsmarknadspolitik i år heller.
SvaraRaderaDen som vill ha ett försvar ska utgå från hembygdsförening/älgjaktslag/Hem & skola och liknande. Allt måste göras lokalt. Viktigast är det ekonomiska försvaret om inte lokalförsvarsförbandet ska tvingas övergå till att bli ett rövarband som för fria kriget ungefär som på Afrikas horn.
De främsta hoten kan vara:
- Femtekolonnare lojala mot främmande makt, som säkert ofta har stridsvana och kan organisera sig upp till kompaninivå.
- Svenska enheter bestående av individer som inte alls förutsett eller förstått samhällsförändringar och därför betraktar politiska förändringar som en statskupp.
Så kan man alltid hoppas att ingen svensk kommer på idéer liknande den då Jugoslaviska marinen tuffade upp från Kotor-basen och besköt Dubrovnik med oklart syfte.
Tobias Wallin
Tobias Wallin
Jag tycker att vi ska ta efter det schweitziska exemplet och utrusta varje man med ett modernt automatgevär. Detta som en plan B och dessutom motvikt mot övergrepp från de egna politikerna inklusive EU. Detta förhindrar inte att man behåller de delar av svenska försvaret som behövs för att skydda landets gränser.
SvaraRaderaVidare bör det skrivas in i grundlagen att svenska soldater inte får användas i länder som vi inte har försvarspakter med. Folket och politikerna visar sig gång på gång sakna de historiska insikter som krävs för att välja sida i externa konflikter. Exemplet Libyen avskräcker. Där slåss vi med Al Qaida. I Afghanistan slåss vi mot dem.
Historien måste ha sin gång, även om det innebär att "fel" personer sitter vid köttgrytorna.
Bra skrivet inlägg, vilket också gäller det gedigna inlägget om Elfenbenskusten.
SvaraRaderaJag skulle gärna bidra med ett privat pengabidrag men bara om Försvarsmakten lade ned de kostsamma prestigeprojekt som inte generar någon nytta, utan tvärtom, onytta.
Jag tänker i första hand på den militära Afghanistaninsatsen i ISAF, som i fråga om, kvaliteten på beslutsunderlag, kostnad, eventuell nytta och prestige har antagit ”Hallandsås”-proportioner”, och vars största tillskyndare är ”den flygande halländaren som irrar runt i lufthavet” tillika utrikesministern.
Vårt deltagande i ISAF beskrivs och motiveras i ett dokument ”Strategi för Sveriges stöd till det internationella engagemanget i Afghanistan” utfärdat i form av en förhandskopia av regeringen 100708 och som kan laddas ned från http://www.regeringen.se/sb/d/1390/a/149521 . Där står det bl.a. :
Som mål anger regeringen att ”Sveriges engagemang ska stärka Afghanistans förmåga att upprätthålla stabilitet och säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter samt erbjuda sina invånare möjligheter att förbättra sina levnadsvillkor och en rättvis och hållbar utveckling.”.
Jag tycker mig skönja i föregående mening svenska beslutsfattares godtrogna uppfattningen att Afghanistan är en centralstat och inte ett muslimskt klansamhälle samt deras överskattade tro på Västerlandets dragningskraft gentemot muslimska afghaner.
Ovanstående målcitat skulle jag vilja beteckna som ett syfte och inte som ett mål med strategin. Möjligen finns det andra för mig dolda mål. Men låt oss säga att detta är målet.
De rapporter som jag har tagit del av gör gällande att stabiliteten, säkerheten och demokratin på senare tid har gått tillbaka i Afghanistan. Antalet attacker från främst talibanerna mot afghansk polis och militär samt mot ISAF har en ökande trend. Karzairegimen sitter på ett mandat från ett val där valfusk har förekommit. Nära släktingar till president Karzai är involverade i opiumhantering, korruptionsanklagelser och personligt förmögenhetsbyggande.
Man har således inte uppnått målet, utan tvärtom missat det.
Då måste det vara fel på strategin. Därmed är stödet för att vara kvar i Afghanistan obefintligt, varför Sverige bör dra sig ur. Uppskattningsvis har vår insats i ISAF kostat cirka 20 GSEK (dvs. 2 GSEK per år) av skattebetalarnas pengar. Natolandet Holland fattade ett logiskt riktigt beslut och drog sig ur ISAF i Afghanistan 2010.
Generellt gäller att muslimer ogillar västerländsk (ickemuslimsk) militär trupp på muslimsk mark. Samtidigt har många afghanska klanledare en lukrativ inkomstkälla i ISAF, och skickligt använd, kan utnyttja ISAF för att tillfoga fiendeklaner förluster. Till yttermera visso omges Afghanistan av övervägande muslimska grannstater, vilket kraftigt försvårar ISAF:s underhållstransporter. Detta sammantaget gör det svårt för ISAF att vinna en avgörande militär seger i Afghanistan.
Gruelse 16:46:
SvaraRaderaDu tolkar nog målformuleringen utan tillräcklig insikt om cynismen i politiken och truppens uppgift som bönder i ett schackspel.
"Sveriges engagemang ska stärka Afghanistans förmåga att upprätthålla stabilitet och säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter samt erbjuda sina (SVERIGES) invånare möjligheter att förbättra sina levnadsvillkor och en rättvis och hållbar utveckling.”.
Det är Sverige som inte behöver ändra inrikespolitiken om utländsk terrorism söker sina måltavlor i ett målområde som Afghanistan.
Det rör sig om ett kolonialkrig. Det börjar ju bli uppenbart att finanskrisen är global och långvarig och att den kommer att sänka det mesta, men det finns ingen politisk vilja att tala om sänkta förväntningar i Sverige. Alltså ska skit kanaliseras någonstans. Uniformerad trupp är lovliga måltavlor. "Expendebels".
Så ser Sveriges nya roll ut.
Tobias Wallin
"Kolonialkrig, trupp som inte kan verka hemmavid, utrusta soldater för att motverka egna politiker..."
SvaraRaderaFoliehatt på!
Folk tycks tro att FM kan lira med 40 miljarder om året men så är inte fallet. Mycket är fastlåst i kostnader till FortV, en bunt går till Skatteverket, en fin andel går till industriprojekt och dessutom brukar Staten hålla inne med ett par miljarder.
1 miljard extra skulle innebära ganska mycket så bring it on Sumatra!
Jag spenderar några dagar i Östergarn på Gotland och har blivit överflugen av en rote Gripen ett par gånger, det gör mig glad.
SvaraRadera(däremot är jag lite skeptisk till att man tar bort kustbefästningar, det är ett viktigt stycke historia som försvinner med dessa bunkrar.)
sen borde försvaret klara 'både ock', internationella uppdrag ger erfarenhet och goodwill hos allierade.
Foliehatt??
SvaraRaderaDet är väl för fan inte mitt fel att Thage G Petterson nyss skrivit i Svd att den säkerhetspolitiska bedömningen angav köp av 10 Gripar men att reaktionen blev så våldsam att man tvingades köpa 140 av det militärindustriella komplexet.
Det finns för fan inget utrymme för säkerhetspolitiska prioriteringar om man inte vågar eller ens accepterar att man måste dunka en järnnäve i huvudet på en massa nötter som vägrar släppa sina födkrokar.
Jag skiter fullständigt i om flygplansbyggare måste sälja sina villor med förlust om man stänger ned deras djävla arbetsplats. Försvarspolitik ska styras av försvarsbehov, inte av sysselsättningsaspekter på serieproduktion.
Tobias Wallin
Efter Sovjetunionens sammanbrott befann sig försvarsmakten plötsligt i en mycket ovan situation - det fanns plötsligt inget "yttre hot" vilket resulterade i en viss identitetskris för försvarsmakten eftersom man då saknade målbild. Under slutet på 90-talet vaknade FM upp ur koman och fort som f-n prioriterades "Internationella Insatser" upp på agendan.
SvaraRaderaKan mycket väl tänka mig att en som Tage G Pettersson inte alls tyckte att detta var någon bra ide. Han var ju faktiskt fostrad under en tid då Sverig var alliansfria och i det längsta undvek annat än ytterst harmlösa FN-uppdrag typ Cypern.
Hur många militära förband tror du Tage G Pettersson ansåg att det behövdes under denna post-Sovjetperiod? Tio Jas-plan för att visa flagg (kompletterad med civil kustbevakning och polis för att sköta nödvändig gränsbevakning och den inre säkerheten)? Armen och Marinen skulle då i avsaknad av yttre fiende helt sakna uppgifter för försvaret av Sverige, varför dessa delar skulle kunna läggas ner helt och hållet.
Eller vad tror du?
Kan bara för tydlighetens skull nämna att jag inte är överens varken med dig eller Tage G Pettersson i denna fråga.
@ Anonym 22:56
SvaraRaderaBring it on, uppmanar du mig. Dessvärre är jag mer av festdeltagare än festfixare. Jag tror dock att svenska folket på sikt är redo för ett insamlingsprojekt om utförsbacken fortsätter.
Vi såg i Oslo hur Försvarsmakten ryckte in och gjorde nytta i det skede där orsaken till händelserna fortfarande var oklar och jag tror inte att den enskilde, norke skattebetalarna kommer att klaga över detta förhållande i efterhand.
Däremot tror och hoppas jag att detta blev en tankeställare för såväl den svenske skattebetalaren som "ansvariga" politiker. Försvarsmaktens övergripande uppgift borde vara att skydda befolkningen mot landets fiender, inre och yttre. Den norska polisen hade säkert inte de resurser som krävdes, men det hade Försvarsmakten. Sedan skall givetvis polisen göra polisens jobb.
"I, NN, do solemnly swear that I will support and defend the Constitution of the United States against all enemies, foreign and domestic" lyder den ed, "oath of enlistment", som varje amerikansk rekryt svär och så känner nog varje svensk rekryt också, fast utan ed.
Anonym 10:30:
SvaraRaderaJag har själv deltagit i utlandsstyrkan och aldeles nyss fått meddelande om avslutad krigsplacering. Jag är knappast överens med Thage G, nuvarande ordning, eller de kommande krigsherrar och småbossar som politken är inriktad mot att skapa.
Det där yttre hotet som försvann med Sovjetunionen var aktuellt inom FM och kanske hos folk i allmännhet.
Inom politiken löstes den säkerhetspolitska situationen när politikerna insåg att de kunde lägga ned idén om egna kärnvapen eftersom Sverige skyddas av USA:s och Natos. Därefter har försvarspolitiken varit en sysselsättningsfråga och FM bara en referenskund. Det är klart att det känns i själen för den som vill känna delaktighet och att han eller hon gör en insats. Men det skiter politikerna i. Och det är de som bestämmer inriktningen på politiken.
I Sverige har man målat in sig i ett hörn och anser uppenbarligen att man måste löpa linan ut. Neutralitetspolitik och annat släpps först när den där finanskrisen som nu syns i USA, grekland, övriga EU är här på riktigt i sådan omfattning att den inte går att förneka.
Då kommer någon sorts nyorientering.
Sumatra 22:56:
I alla ekonomiska avseenden kunde Sverige mycket väl vara USA:s 53:e delstat.
Det enda som händer den som sätter sig in i ekonomi, statskunskap, internationella relationer och annat är att eventuella illusioner blir krossade.
Tobias Wallin
Tobias,
SvaraRaderaDet gäller på något sätt att inte bli Cynisk (Cynisk, förlåt).
Tobias!
SvaraRaderaVarför skulle försvarspolitiken vara ett rent sysselsättningsprojekt, bara för att Sverige hade en kärnvapenbackup från USA och Nato! Själv ser jag detta som en ren taktikanpassning efter "det stora nejet till svenska kärnvapen". Man kan ju rent hypotetiskt se det hela som en ren byteshandel där Sverige levererade t.ex signalspaningsinformation mot att USA levererade kärnvapenbeskydd. Vad vet jag vad som faktiskt låg bakom besluten.
Att fösvarspolitiken är sammanflätad med försvarsindustrin är inte heller det någonting som är särskilt anmärkningsvärt eller förvånande. Särskilt inte om man beaktar att vi först 10 år efter VK2:s slut hade ett hyfsat FV (och då importerade vi ändå en hel del fpl efter vk2 som J26 Mustang, J30 Mosqito, S31 Spitfire, J33 Venom och J34 Hawker Hunter, dvs diverse överbliven surplus som vi kom över efter kriget). Att hålla igång försvarsindustrin för att säkra materielförsörjningen har därför i sig blivit ett nödvändigt självändamål inom svensk försvarspolitik.
Men man får i detta sammanhang inte glömma att omloppstiden för framtagning och förbandssättning av ett fpl-system faktiskt kräver en framförhållning som saknar motstycke inom FM:s materielframtagning och att utvecklingsprocessen kompliceras av att specarna hinner blir föråldrade innan produkten är färdigutvecklad.
Därmed inte sagt att det saknas motiv för framtagning av fartyg, stridsfordon och artilleri inom landets gränser (vilket faktiskt också sker).
Att det sedan måste vara rim och reson i balansen mellan materielanskaffning och framtagning av krigsförband är ju en självklarhet - men vem avgör vad som är balans. Uppenbart är i detta sammanhang hur lätt det är att överskatta sin egen roll (som man ju väl känner till) och att underskatta värdet av den industriverksamhet eller för all del förbandsverksamhet som man saknar kunskap om. Själv har jag haft förmånen av att ha fått en god inblick i såväl industriprojekt som olika förbandsverksamheter (såväl i "reguljära" som i specialförband). Och oavsett mina (förutfattade) uppfattningar har vunnen kunskap mer eller mindre undantagslöst inneburit en (oftast positiv) omvärdering av dessa verksamheter från min sida (att man aldrig lär sig!).
Och det är faktiskt skillnad i kostnad på att betala en miljard till ett svenskt företag jämfört med att lägga en miljard i på ett företag i utlandet.
/Merlin
Merlin 18:08:
SvaraRaderaSvaret på Din inledande fråga är att försvarsfrågor BLIR rena sysselsättningsprojekt när konflikt med andra mål uppstår. Man kan försöka dölja den prioriteringen så länge som möjligt men det är därför Sverige ser ut som Sverige gör. Alla andra politiska prioriteringar får vika när det finns möjlig konflikt mellan annat dep. och Arbetsmarknadsdep.
Och det är därför Hållbar utveckling konceptet har kallats "Formidabel utmaning" på regeringens hemsida ett tag. Som jag ser det har Sverige skjutit upp en konflikt med vanlig ordinär socialism sådan den såg ut före kriget genom att alltid ge efter och på så sätt undvika blodsutgjutelse. Men en konflikt blir liksom inte nödvändigtvis lättare av att den ena parten blivit van vid att få igenom sina krav.
OM SÄPO slutade åsiktsregistrera personer efter IB-skandalen var det på grund av att det blev meningslöst när alltför stora delar av arbetskraften börjat tycka att medborgarlön låter som en normal och bra idé.
Dessutom är det ju ett faktum att vi haft den politik vi haft, dä det varit det allmänna som skulle förvalta förmögenhet till exempel.
Politiken är en soppa som politikerna inte riktigt har kontroll över. Det är alltför få som förstår sambanden mellan utskällda bankväsendet, bostadslån, privatekonomi och annat och det leder till att exempelvis försvarseffekt offras.
Tobias Wallin
http://www.youtube.com/watch?v=4LzkA9b2foQ&feature=related_video_title
SvaraRaderaالمتشددة الإباحية