To boldly go.... (uppdaterad)

"Gäsp", säger SvD. De övriga svenska tidningarna väljer att inte ens ta upp ämnet. Vad är det då som så obemärkt är på väg att inträffa? Är det ett nytt slagsmål med någon Big Brother deltagare, eller har en kändis setts i sällskap med en annan kändis fru? Nix! I morgon så är det dags för den sista flygturen med NASA:s rymdskyttlar.

Själv så är jag lite för ung för att minnas för att minnas det första rymdprogrammet som kulminerade med Neil Armstrongs fotspår på månen. Jag har sporadiska minnen från försöken att få till en kontinuerlig närvaro i rymden med de bägge rymdstationerna Skylab och Mir.

Som ung rymdnörd så tillbringade jag kvällarna med att titta på "Månbas Alpha" och be mina föräldrar om fickpengar så att jag kunde köpa modeller av rymdskeppet som användes i TV-serien. 1977 så tog min far mig med på barnförbjuden film. Det var den första (eller den fjärde) delen av Star Wars serien. Ingenting skulle bli sig likt igen. Nu var jag rymdnörd för gott!

Det jag definitivt kommer ihåg är när Skylab klockan 16:37 UTC 11 July 1979 föll ner genom jordens atmosfär. I tidningarna fanns det en och annan domedagsspekulant som förutspådde den ena katastrofen efter den andra om några delar skulle hamna mitt i en storstad.

Säga vad man vill om Kalla Kriget, men kapplöpningen i rymden ledde till en teknikutveckling utan dess like.

Debatten kring skapandet av rymdskyttlarna kommer jag också ihåg. Det fanns redan då två läger. Ett som ville att NASA skulle gå vidare. En rymdstation på månen och sedan Mars. Ett som ville göra om rymden till vardagsmiljö. Verktyget i denna vardag skulle vara rymdskytteln. I stället för engångsraketer så skulle man återanvända det mesta. Varje uppskjutning skulle därmed bli billigare. Det blev tyvärr inte hela sanningen. Programmet blev dyrt och stoppade finansiering till mycket av NASA:s övriga forskning. Det blev heller inte någon ersättare till de vanliga raketerna som fortfarande är arbetshästarna när det gäller att skjuta upp satelliter i omloppsbana. Men det gav flexibilitet. Vad skulle t.ex. hänt med rymdteleskopet om det inte hade funnits möjligheter att med bemannade expeditioner ställa in skärpan? Hade arbetet med att bygga upp den internationella rymdstationen ISS verkligen blivit av?

Själv så har jag haft förmånen att vara med på två uppskjutningar av rymdskyttlar. 1990 tittade jag på STS-35 Columbia, en mörkeruppskjutning som var mycket maffig. Jag stod på andra sidan vattnet som skiljer fastlandet från Kennedy Space Center och såg först lågan från motorerna för att en stund senare känna mullret komma farande. 1998 var det dags igen. STS-88 Endeavour med första amerikanska delen till ISS. Även denna gång en mörkeruppskjutning. Jag satt också som klistrad framför TV:n när STS-51L Challenger exploderade strax efter start. Slutet på rymderan trodde många. Det de inte förstod var hur tekniskt svårt det är att fara ut i rymden. Men eftersom allt såg så enkelt ut så tror vi att vi är odödliga. Därför är det nog bra att fortsätta utmana ödet. Om inte annat så för att få ta några smällar och inse sin egen dödlighet. Colombias öde är ett exempel på just detta. En liten isbit som under starten träffade på fel ställe blev slutet för besättningen vid återinträdet och delar av Colombia spreds över hela USA.

Anledningen till att svenska folket visar mycket lite intresse är att det blivit rutin. Det är inte tillräckligt spektakulärt. Men samtidigt är det mycket av den teknik som rymdprogrammen drivit fram som vi idag tar som självklar. Mobiltelefoner, GPS, satellit-TV m.m.

Jag tror också att ISS är en väg framåt till ökat samarbete mellan Ryssland, Europa och USA. Just nu är det bara ryssarna som har kapacitet att skicka upp personal och utrustning till ISS. Möjligtvis kineserna, men riktigt så säker har inte världen blivit att vi vill bli beroende av kineser...

Det ska bli intressant att se hur det går med att kommersialisera rymdflygningen. Att få civila bolag att börja skjuta upp satelliter tror jag är ekonomiskt möjligt, men jag tvivlar på att dessa företag verkligen vill forska och sända människor till Mars? Möjligtvis om någon rik miljardär vill hosta fram pengar för att bli ihågkommen i historien? Paul Allen och Richard Branson har redan gjort avtryck. Vem blir nästa? Kanske vår egen Kamprad?

Jag hoppas att jag hinner leva så pass länge att jag hinner bevittna en bemannad resa till Mars och en fast bosättning på Månen. "Varför?", kanske någon frågar sig. "Därför att det är möjligt!", är mitt svar. Har vi inte ambitioner och drömmar så kan vi lika gärna sätta oss ner på en stubbe och självdö. Var vore världen utan drömmare som Jules Verne och Hergé? Tintins månlandning 1950 lär ha imponerat på många i det amerikanska rymdprogrammet. Tyvärr så får jag nog inte bevittna Zefram Cochranes första flygtur...

Följ morgondagens utveckling på NASA:s hemsida. Om några dagar så är en epok över i människans steg mot att lämna jorden. Jag ser fram emot nästa steg.

För att citera ett annat av mina favorit TV-program, "To boldly go, where no man has gone before."

P.S: En rymdskyttel som många glömmer bort i sammanhanget är den första. Amerikanska "Trekkies" genomförde en kampanj och lyckades driva fram att hon skulle döpas till USS Enterprise! Vi nördar har makt ibland!! Hon kom aldrig ut i rymden, men användes för att testa ut motorer och flög då ovanpå en särskilt modifierad Boeing 747. Det blev bara Roger More som i Moonraker lyckades utnyttja denna möjlighet.



Uppdaterad 11-07-11, 21:09
Atlantis har nu dockat med ISS. NASA meddelar att allt gått bra. Man börjar nu det mödosamma arbetet med att flytta över all materiel som ska räcka i tre år fram tills dess att det finns något alternativ till rymdskytteln att föra upp större mängder materiel med. De ryska rymdkapslarna har inte samma kapacitet som en rymdskyttel. Ett uppdrag som kanske inte är särskilt spännande, men det är faktiskt just denna typ av grovarbete som rymdskytteln en gång i tiden var tänkt att utföra.

Film från starten.



Dockning med ISS.



Fram med vodkan!



DN, Expr

Uppdaterad 11-07-19, 20:15
Nu har Atlantis lämnat ISS och påbörjat resan tillbaka till Jorden. Det här BBC reportaget visar Atlantis besättning när de lämnar ISS. Här är ytterligare ett BBC reportage som visar när Atlantis kopplar loss.

Jag tycker om symboliken när Atlantis kapten lämnar kvar den amerikanska flagga som användes vid den första rymdskytteluppskjutningen. Nästa amerikanska rymdskepp som kommer tillbaka till ISS kommer att ta med sig flaggan tillbaka till jorden. USA visar tydligt att man avser att fortsätta med sitt rymdprogram.

En smula sentimentalt för alla inblandade, men det måste också kännas tufft för de som stannar kvar på ISS när de vet att det numera finns ett alternativ mindre för att komma tillbaka till jorden.



Hmm..inte så spännande kanske, men historiska bilder.

De här bilderna är från 2006 när Atlantis var uppe vid ISS. Magnifika bilder med solen i bakgrunden. Det jämför mänsklighetens största framgångar med rymdens oerhörda storlek.

Jag hittade dessutom de här bilderna på nätet som visar Atlantis uppskjutning sett från ett passagerarflygplan som passerade i närheten.

Det lär inte bli några liknande på ett antal år framöver.

SvD1, SvD2