Moroten och piskan

Vår biståndsminister Gunilla Carlsson vill omformulera begreppet bistånd till att täcka mer än bara ekonomiska bidrag och hjälpinsatser. FN och EU rekommendation är att varje i-land bör ge 0,7% av sin BNI i bidrag, Sverige ger ca 1%. Därmed så finns det enligt Gunilla Carlsson en möjlighet att själv definiera vad som räknas som bidrag för de 0,3% som mellanskillnaden består av.

"Hon framhåller gärna att hon på dessa tre år har genomfört de största förändringarna av svensk biståndspolitik sedan staten började organisera u-hjälp på sextiotalet.

Bland det första hon gjorde var att skära ner antalet biståndsländer: från 70 till 33. Gamla samarbetsländer som Kina, Vietnamn, Nicaragua och Sydafrika försvann."

Fokus för det svenska biståndet är inte längre bara mat, vatten och utbildning utan även demokrati och mänskliga rättigheter. Jag tycker detta är helt rätt. I ställer för att fokusera på att lindra symptomen så går man direkt på kärnan i många internationella kriser, nämligen odemokratiska regimer. Tyvärr så har det allt för ofta visat sig att de ekonomiska bidragen inte når de som behöver dem, utan går direkt ner i fickan på skurkarna i sammanhanget. Biståndet leder därför till att regeringarna både slipper bry sig om de svältande och får mer pengar till att köpa vapen m.m.

"Mest kontroversiellt, och här har Gunilla Carlsson inte riktigt lyckats än, är att få räkna in vissa militära utgifter som bistånd. Sådant som ökar säkerheten i fattiga länder. På ett OECD-möte lyfte Sverige frågan om att vidga biståndskriterierna.

– Civila och militära insatser måste gå hand i hand, sa Carlsson."

Detta är en utmärkt väg framåt. Likväl som t.ex. insatsen i Afghanistan aldrig kommer att kunna lösas med enbart militära medel så kan heller inte ett hjälpprogram i t.ex. Kongo genomföras utan att skyddet för hjälparbetarna säkerställs.

Delar av dessa 0,3% borde därför slås ihop med Försvarsmaktens budget för internationella operationer. På så sätt skulle det kunna skapas en struktur där en insatschef inte bara samordnar civila hjälpinsatser inom området, utan även leder och skyddar dessa. Befolkningen i t.ex. Afghanistan skulle lättare få se effekterna av den militära närvaron genom att den civila hjälpen når deras områden. Insatschefen skulle även få tillgång till en morot och inte bara en piska, vilket ger större möjligheter till att anpassa insatserna efter behovet. Flexible Response hette det en gång i tiden under Kalla Kriget. En liknande vokabulär skulle ge effekt under en internationell insats. Sköt er och ni får moroten = civil hjälp, fortsätt slåss och vi plockar fram piskan.