"Äntligen" som Gert Fylking brukar säga. ÖB Sverker Göransson uttalar sig i DN om den nya inriktningen för de svenska styrkorna i Afghanistan. Våra militära styror i Afghanistan ska ledas av en civil befälhavare eftersom syftet med den militära närvaron är att säkerställa skyddet för den verksamhet som kan vinna freden, d.v.s. stödet till den afghanska befolkningen."Nu höjer vi ambitionen. I det svenska ansvarsområdet har det tidigare bara funnits en utvecklingsrådgivare. Nu blir det fyra, varav en afghan. Dessutom ska mer av det bistånd Sverige ger till Afghanistan riktas direkt till det område Sverige ansvarar för. 25 procent – drygt 100 miljoner kronor – ska öronmärkas för utvecklings- och biståndsprojekt där. Det kommer att göra skillnad."
Detta tror jag är helt rätt väg framåt. En civil chef kommer att ha hela registret av verktyg till sitt förfogande. Allt från militära insatser för att öka säkerheten för lokalbefolkningen till ekonomiska bidrag för utveckling av infrastruktur, skola och sjukvård. En civil chef kan dessutom bibehålla fokus mot målet att vinna freden, medan en militär befälhavare allt för ofta får nöja sig med att skydda sina egna trupper då det saknas militära mål att slå ut. CIMIC funktionen har tidigare varit ett symptom på att denna möjlighet saknats. Försvarsmakten ska inte hålla på med CIMIC, det ska civila hjälporganisationer göra som en del av insatsen.
Svårigheten blir givetvis att hitta rätt chef. Jag misstänker dock att det finns en och annan svensk (eller utländsk) militär (officer eller reservofficer) som numera jobbar inom intenationella hjälporganisationer som Röda Korset eller Rädda Barnen. Jag har själv bekanta som arbetar med bl.a. minröjningsprogram. Detta vore den perfekta bakgrunden för en chef som då har insyn i både den militära och civila hjälporganisationsvärlden.
Svenska Afghanistankommiten hoppas på ökade bidrag till de civila hjälpprojekten. Vi måste dock effektivesera hur pengarna används av de civila organisationerna. Detta då det finns många organisationer vars overhead tar en stor del av intäckterna och för liten del når de som verkligen behöver stödet. Den militära hjälpen kan också förhindra att korrumperade politiker i insatsområdena försöker att sko sig på bidragen.
"Politik handlar om att välja. Vill Sverige göra skillnad i Afghanistan måste vi sätta den civila återuppbyggnaden och fattigdomsbekämpningen främst."
De militära insatserna borde också ändra innehåll allteftersom säkerhetsläget ändras. Ingenjörstrupper för att röja minor borde vara ett av de bidrag som det mintätaste landet i världen skulle bli oerhört tacksam för att ta emot.
Genom att tydligt samordna de militära och civila insatserna så kan de civila hjälpinsatserna snabbare startas upp. Därmed så kommer befolkningen i områdena kring Mazar-e-Sharif direkt se vinsten av den militära närvaron. Detta kommer i sin tur att leda till minskat stöd till talibanerna och ökad säkerhet. På så sätt skapas en positiv spiral som leder till möjlighet för att i framtiden övergå till rena civila hjälpprogram ledda av afghanska myndigheter. Jag har i ett tidigare inlägg ställt frågan om vilket som kommer först, ägget eller hönan? På detta sätt kan dom faktiskt komma samtidigt.
Uppdaterad 09-10-06, 07:18
Försvarsminister Tolgfors tycker att förslaget verkar intressant.
"Det som är viktigt när man talar om att förstärka den civila närvaron är att det på inget sätt motsätter den militära (närvaron). Det är tvärtom ömsesidigt förstärkande."
Inlägg
