lördag 17 oktober 2009

Verklighetens folk (uppdaterad)

Jag fick av en kollega förslaget att ta upp ämnet BFT - Begränsad Flyg Träning (heter något annat mycket bättre nu för tiden). Det här är en flygtidstilldelning för äldre lätt grånade piloter som jag själv. Tyvärr så har den på grund av dålig ekonomi i Försvarsmakten på de senare åren sjunkit ner till nästan obefintlig nivå.

Många har en lätt föraktfull attityd till företeelsen och menar att det är bortkastade timmar bara för att gamla gubbar ska få komma ut och ha roligt en stund. Det dom glömmer bort är att det här är ett gammalt beprövat system för chefer i höga nivåer att få komma ut och se verkligheten. Verksamhetsrapporter och officiella besök i all ära, men att som stabsofficer få möjlighet att sätta sig, lätt svettig efter ett flygpass, ner i soffan med en mugg kaffe och prata med fänrikarna är att få en chans att få höra sanningar om vad som händer ute på förbanden.

Jag kommer ihåg när jag en gång i början av 1990-talet landade på Visby basen. Där satt blivande ÖB, generalmajor Owe Wiktorin incidentberedskap. Som rotechef hade han en ung löjtnant. (Bara det är nog en nyttig sak, att som chef få inse att yngre officerare faktiskt är bättre än en själv på något). Eftersom det inte var någon incidentstart på gång så tog Owe sig tid att sätta sig ner på trappan utanför incidentbaracken och med en kopp kaffe i handen byta ett par ord för att få höra vad vi unga fänrikar tyckte om tjänsten i Flygvapnet. Själv så berättade han på gammal flygarmaner ett par barnförbjudna historier om vad han själv råkat ut för under åren. Vi fänrikar tyckte givetvis att detta var mycket spännande och kände oss en smula hedrade över att han ägnade tid åt oss.

I min bokhylla har jag Alise Weibulls bägge rapporter om Flygvapnet, "Yrkeskunnande i beredskap" och "Fyra yrkesgrupper i beredskap". Hon pekar på en viktig egenskap i utbildningen av framför allt piloter, men även övriga yrkesfack. Det är rollen mellan lärare och elev, eller mentor - adept. Utbildningen av officerare i Flygvapnet bygger på en tradition som löpt från lärare till elev för att sedan gå vidare till nästa generation. Det är inte Flygvapnet som utbildar en elev, utan hans lärare. Jag kan bland mina kullare fortfarande se drag i deras personlighet baserat på vilken lärare dom hade under GFU - Grund Flyg Utbildningen i Ljungbyhed. Raseras denna tradition så kommer det att kosta många år och med stor sannolikhet många liv att bygga upp den igen. F21 hade för ett 30-tal år sedan ett stort tapp (beroende på SAS rekryteringar under 80-talet) där en division helt plötsligt bestod av nästan bara fänrikar. Resultatet? Ett antal haverier, varav något med dödlig utgång.

Det man idag kan fråga sig är: Beror den katastrofala neddragningen på Flygvapnets förmågor på just det faktum att cheferna inte längre har tid eller råd att åka ut på förbanden och tillbringa några timmar i luften med sina yngre officerare? Tillhör dom inte längre verklighetens folk?

Uppdaterad 09-10-18, 10:57
Wiseman har tagit upp den här tråden på sin blogg. Jag rekommenderar att läsa de kommentarer som lagts där.

Tyvärr så speglar en del kommentarer både här och hos Wiseman flygning som någonting "glassigt". Jag vill inte förneka att det är kul en vacker vinterdag när det är bra dragkraft och vingarna biter bra i luften. Men en mulen oktoberdag med regn och drivis kräver sin man.

Att det sedan bara ska vara förare som åker ut i verkligheten är också fel. BFT är ett gammalt arv som inte borde förstöras, men även övriga yrkesfack skulle må bra av att inte sitta instängda på sina små kontor på L24 eller Tre Vapen.

Visst BFT kostar pengar och kanske i dagens läge med begränsad tillgänglig flygtid "stjäl" från fänrikarna. Det är länge sedan en ff som Bosse kommenterade fick 170 fh/år. Men jag är helt övertygad om att det ger systemet effekt värt varje investerad krona. Förbanden får se sina chefer och kanske t.o.m. ge lite feedback och cheferna får själva uppleva vardagen.

Jag kan ta ett litet exempel: Haveriet i Vidsel 2007 berodde på ett felaktigt konstruerad handtag till katapultstolen. FMV läser det mesta som skrivs från förband och hade inte sett en enda signal om att det fanns ett problem. Efter haveriet framkom det att det var ett bland förarna välkänt problem, men eftersom man beroende på vissa skrivningar i förarmanualerna (AOM) trodde att detta var ett "godkänt" problem så hade ingen rapporterat detta. Jag vill inte påstå att haveriet hade kunnat undvikas, men viss chans hade det i varje fall varit om någon förare från FMV hade haft förbandstjänst och kunnat höra detta inofficiella "fikasnack".

Det var detta jag menade med min kommentar "Pink i Nilen" som någon tog sig illa vid av. Uttrycket är för att ställa två saker i storleksmässig relation till varandra och inte för att visa förakt för pengar. En liten investering i form av BFT flygtid kan medföra uteblivna stora kostnader i ett senare skede på grund av okunskap om systemet.

41 kommentarer:

  1. I dessa tider med mycket dålig tilldelning (som tyvärr blivit en norm) är frågan om fänriken på division skall flyga ännu mindre för att en gråhårig pilot från HKV skall sladda runt i luftrummet utan koll på sammanhanget. Jag håller med dig att HKV måste ut titta på verkligheten, problemet är att verkligheten sprungit ifrån dem...

    Christian

    SvaraRadera
  2. Ett förslag till att öka verklighetsanknytningen hade ju varit om FV gick mot att göra som i alla fall ett antal andra länder har gjort och gör, d.v.s. att det är en normal del av en flygarkarriär att stundom vara placerad i HKV. Tänk vad bra att ha folk med färsk förbanderfarenhet i handläggarposition eller som rådgivare för de med större erfarenhet av hur det fungerar i HKV.

    Som tingens är nu kommer det för alltid finnas en ocean mellan HKV och förbanden, i och med den snabba takten av matrielsystem och nya förmågor, proceduerer etc. kommer "BFT" inte under överskådlig tid ha möjlighet att med begränsad tilldelning av flygtid kunna komma ikapp.
    Under en övergångstiden borde 39D användas för att orientera HKV personal om vad alla nya saker och prylar innebär i förmågedelar.

    Vi lever i FV kvar i en bild av att det är viktigt med färsk erfarenhet, på intet sätt vill jag föringa erfarenhetens betydelse. Men mig veterligt ägnar sig inte VD på Volvo åt att vara nere på fabriksgolvet och pressa bilplåt, armeinsketörten kör inte stridsvagn och marininspektören åker inte fartyg.
    Det är viktigt att överbrygga glappet mellan HKV och förband, men det kan aldrig vara syftet att t.ex FVI ska kunna fälla bomber etc, han skall kunna leda flygstridskrafterna. För att kunna göra det är det rimligt att ha insyn i vad nya prylar innebär för förmågor och vilka problem och utmaningar förbanden brottas med i verksamheten.
    Ett alldeles utmärkt sätt är att använda 39D till att få insyn i praktiska förmågor och att tillbringa viss tid ute på förbanden, som du säger t.ex. i fikarummet. Men på samma sätt borde även flygförare på förband tillbringa viss tid i HKV.

    SvaraRadera
  3. Christian. Du angriper problemet från fel håll. Därmed skapas ett moment 22. Lite flygtid, ger lite BFT, som ger mindre förståelse för behovet av flygtid och därmed ytterligare mindre flygtid. Klart negativ spiral. Alltså, inte mindre BFT utan mer flygtid. Och även i lägen med låg flygtidstilldelning måste BFT finnas kvar. DOm tillför kanske inte divisionen särskilt mycket förutom fikarumssnacket, men dom tillför systemet oerhört mycket.

    Marinen och armén har lidit av detta i åratal där höga chefer blivit verklighetsfrånvända. När såg du senast en armégeneral i en stridsvagn eller en amiral på däck på ett fartyg (annat än på studiebesök).

    Flygvapnet har alltid haft en mycket stark kårkänsla, något som på senare år utplånats.

    SvaraRadera
  4. Ja, sedan kan man undra vad det egentligen ska vara bra för. Det handlar nog mest om att marknadsföra ledningen för de yngre. Att få de yngre att se att cheferna inte är något abstrakt systemobjekt utanför verkligheten, utan vanliga människor av kött och blod som en gång också varit fänrikar.

    Ett inhopp då och då i verkligheten ger dock ingen lägesuppfattning, oavsett om det handlar om flygtimmar eller real-tidsvideo på en stabsplats. Vår ledningsfilosofi, (som vi inte följer i praktiken), går ut på att var och en, på sin nivå, skall ha koll på "sin" verklighet. Om chefen behöver veta något från "verkligheten", så ska han fråga dem som vet - inte låtsas som om han vet själv. Det är hundra gånger värre att ha en chef som tror att han har koll på verkligheten, än att ha en chef som inte har det, men som är ödmjuk nog att inse det och fråga dem som vet. På samma sätt så bör medarbetare i "verkligheten" vara ödmjuka nog att inse att de inte är experter på chefens "verklighet", lika lite som det är rimligt att kräva att chefen ska ha stenkoll på deras "verklighet". Var och en har vi våra roller, där ingen roll är viktigare än någon annan. Det är summan av vårt arbete som skapar resultat och vi är beroende av varandra. Utan ledning ingen flygning. Utan flygning, ingen ledning (hmmm...en annan diskussion kanske...).

    Att se helheter eller gråskalor har tyvärr aldrig varit någon styrka i Försvarsmaktens kultur. Så får man det arbetsklimat man förtjänar.

    SvaraRadera
  5. Problemet i Sverige är att vi saknar mellannivåer. Stabsarbetet på HKV är till stor del bara pappersarbete. Därav avsaknaden av verklighetsåterkoppling.

    Hur ofta övas våra stabsofficerare i verkligt krigsmässigt stabsarbete där dom får leda förband? Vissa får göra mycket arbete i ledningsorganisationen, men andra inget alls.

    Hade vi haft en bra rotation mellan förband och HKV som systemet fungerar utomlands hade BFT inte behövts.

    SvaraRadera
  6. Stabspiloter, eller skrivbordsaviatörer, bör inte upp i luften bakom egen spak. Dels pga att det skäl dyrbar och sällsynt flygtid från de riktiga piloterna och dels för att risken att bli orsak till ett haveri ökar dramatiskt om rostiga piloter ger sig upp i luften.

    SvaraRadera
  7. Att flyga BFT är en förutsättning för att piloter i Försvarsmakten ska kunna tillgodoräkna sig 25 års flygtjänst så att de kan gå i pension vid 55 års ålder.

    /Vitablixten

    SvaraRadera
  8. Där har du det! :)

    SvaraRadera
  9. Kul förkortning av verksamheten!

    I övriga FM används BFT för Blue Force Tracking, dvs en funktion som möjliggör att man kan följa sina förbands rörelser, dvs ha kontakt med förbanden i verksamheten.

    BFT:n i Flygvapnet som Chefsingenjören beskriver kanske kan fylla funktionen som Blue Force Tracking för höga officerare som annars inte har kontakt med den verkliga verkligheten?

    SvaraRadera
  10. Cynisk: Just det! Ibland så är slumpen inte så slumpmässig trots allt :-)

    Jag tror att lösningen måste vara att att officerare måste mer effektivt kunna rotera mellan förband och HKV. Tre år på förband, tre år på ledningsstab, tillbaka på förband m.m. Det fungerade bättre förr, men nu är tyvärr förbanden i varsin landsända och det är mycket svårt att hantera familj, släkt och vänner. Sedan ska det givetvis finnas extremer åt bägge hållen.

    Ett intressant faktum var att när det nya/gamla befälssystemet studerades så var pilot per definition en specialist. FV är dock livrädda för att HKV i framtiden skulle stå utan piloter i höga befattningar och därmed skulle FV dö sotdöden då de flesta högre befäl oftast slåss bäst för sin gamla yrkesgren.

    SvaraRadera
  11. Mig veterligen är BFT en förkortning som hängt med i drygt 50 år, men det är kanske p g a blue force tracking som det bytt namn till något annat.

    SvaraRadera
  12. CI: Då är vi tillbaka på det mycket svåra i dagens samhälle att kommendera runt personal i treårscykler om vi samtidigt ska ge dem chansen att ha en familj och ett socialt liv.

    SvaraRadera
  13. Karriär med omväxlande förbands- och stabsbefattningar borde väl ha varit normen. Då menar jag inte att en flygförare (ff) i karriären skall går från Högkvarteret till att bli rotetvåa igen, men det finns ju en progresion på båda ställena. Detta är ett generellt problem och inte begränsat till ff. Nog finns det fler i Flygvapnet än ff också! Fram till de senaste decennierna de varit diskriminerade från att göra en högre karriär inom vapengrenen.

    Låt oss ändå ta ff som exempel: ff -> befattning (bef) i taktisk (ta) stab -> flyggruppchef -> sektionschef i ta stab / bef i operativ (op) stab -> divisionschef -> sektionschef op stab / bef i strategisk (strat) stab -> flottiljchef/förbandschef i insats -> sektionschef strat stab. (Grovt förenklat, det bör finnas en mängd olika utvecklingsmöjligheter längs vägen.)

    Sen kan det vara på sin plats att ha en specialistofficerarskarriär som ff också för de som inte vill "flyga skrivbord", men då kanske inte som divisionschefer.

    SvaraRadera
  14. Wiseman: Japp, pest eller kolera. Själv så föredrar jag BFT systemet. Tyvärr så är det många som inte förstår dess fördelar och tror att det bara är nöjesflygning.

    Att hålla igång flygtjänsten på stabsnivå är inte en dans på röda rosor.
    - Man får sätta sig ner då coh då och låsa in sig för att kunna studera AOM i fred (stänga av den evigt ringande mobiltelefonen).
    - Ut i löpspåret, trots att kalendern är fullbokad med möten. Att sedan få någon som skriver på att man genomfört den årliga fystesten är inte heller lätt. En kollega till mig använde GPS för att bevisa att han sprungit milen på godkänd tid, men blev mer eller mindre anklagad för lögn.
    - Fixa årlig läkarundersökning där FV inte gör det lätt för en eftersom det ska göras på hemmaförbandet och inte i Stockholm.
    - Flyga simulator. Med tanke på alla stabspiloter borde det rimligtvis finnas en simulator i Stockholmsregionen. Varför inte på FLSC?

    De första passen när man är i dålig trim är inte heller något man gör bara för att "det är kul". En vacker vinter eller sommardag kan det vara en dröm. Instrumentflygning i dimma och drivis och med ett flygplan som har fått något fel är något som man kan ligga kallsvettig och tänka på.

    När jag själv är ute så brukar jag hålla föredrag för divisionen om vad som händer på högre nivåer och vad som är på gång i utvecklingen av Gripen. Det brukar vara uppskattat av divisionerna. Sedan så sliter man givetvis en och annan broms :-)

    BFT tjänsten är något som gör att man tar sig tid och kommer ut på divisionerna då och då. Med allt stabsarbete som man måste göra blir det annars lätt att bli kvar på sitt kontor. Jag är helt övertygad om att anledningen till att ledningen för FM börjar tappa kontakten med verkligheten är för att dom är för lite ute på förband. Tvinga dom är svårt. Locka dom är lättare. 87 MSEK som någon nämnde på Wisemans blogg är en pink i Nilen i sammanhanget...

    SvaraRadera
  15. Ndorop: Helt rätt. Jag har egentligen bara exemplifierat med ff och BFT eftersom det är ett system som funnits i många år. Problematiken finns även för M och A.

    Problemet med FM är att det inte finns kvar några stridande befattningar i högre nivåer eftersom vårt försvar helt enkelt är för litet. När var t.ex. en flottiljchef i marinen ute och ledde sin enhet? I USA är det praxis att leda på plats. Man har en fartygschef som kör båt och en flottiljchef som leder förbandet. Samma sak för armén. Brigadchefer och (om det nu skulle finnas) divisionschefer tränas aldrig mer. Möjligtvis så körs det en stabsövning då och då där cheferna sitter tryggt i en ledningsstuga i Enköping. När stod dom i ett tält i hällregn och tittade på en karta, medan stridsvagnarna mullrade förbi?

    Själv så är det mullret från RM12 och lukten av flygfotogen som då och då väcker liv i orsaken till varför jag arbetar i Flygvapnet.

    En kollega gick den ryska stabskursen som är treårig. Han fick inte gå det sista året eftersom det enbart handlade om att leda större enheter som t.ex. armékårer vilket vi i Sverige bara kan sitta och drömma om...

    SvaraRadera
  16. Vi har utlandstjänsten. Varför har inte förbandschefen FU02 fått en större skjuts i karriären än att han blev förbandschef igen på SAE? Varför var det inte flottiljchefen F21 som åkte "med sitt förband" som CO FS13 eller FS19? Av samma skäl som att chefen I19 inte åkte med FS17. -Därför att makten sitter i förvaltningsorganisationen, det är där du gör karriär. De som tar stridande befattningar riskerar sin karriär.

    SvaraRadera
  17. Ndorop: En korrekt iakttagelse, men icke desto mer tragisk. Återigen besannas mitt resonemang runt insats(kompanier, -soldater, -divisioner, -etc). Insats är något exklusivt istället för att vara normen. Normen är nu istället utbildning. Skylttrimning som det kallas av motorburen ungdom.

    SvaraRadera
  18. Ndorop: Utlandsbefattningar har inte varit en framgångssaga. Lustigt nog så börjar det att bli ett krav om man ska göra karriär (förutom för höga chefer givetvis).

    Det ska bli intressant att se vad de bägge cheferna för Gripen supportgrupperna i Tjeckien och Ungern tänker göra när dom kommit hem till Sverige? Nackdelen med att göra utlandstjänst är att världen är så mycket mindre när man kommer tillbaka. Det är lätt att se vilken liten ankdam man befinner sig i. Får man dessutom inte en klapp på axeln så är det lätt att söka sig till något annat och därmed så tappar FM erfarenheter från tre års förbandstjänst på insatta NATO förband.

    Den utlandstjänst som har betydelse är om man har varit och tjänstgjort på något lämpligt högkvarter i Bryssel.

    SvaraRadera
  19. När jag (1959) gjorde min GFSU på AJ 32 minns jag vår irritation över att det kom stabsofficerare och "tog flygtid" från oss. Jag vill minnas att vi hade en tilldelning på 170 timmar/år och vi ansåg att vi borde ha mer. När jag några år senare flög J 35 och skolade om till jaktpilot minns jag att många av oss unga på divisionen hade samma inställning. Där började jag emellertid inse att för oss som skulle sändas ut över Östersjön att jaga blippar som luftbevakningen lyckats följa genom störningarna var det positivt om JAL var aktiv pilot och hade lärt känna divisionerna inifrån. Det tråkiga var att många rrjal inte hade flygbakgrund - de bra hade varit bättre och de mindre bra hade blivit bra. När jag krigsplacerades i operativ stab var jag mycket lycklig över att jag, trots att jag hade min fredsverksamhet vid ett skrivbord i Flygstaben, hade den ovärdeliga förmånen att känna merparten av de piloter jag i slutänden trots allt skulle tvingas sända ut i förbekämpnings- och invasionshelvetet, känna deras svagheter och styrka. Det var även en styrka att kunna öva användandet av senare tillkomna vapenalternativ när beväpningsfrågor behandlades på stabsnivå. Att ansvara för PTTEM för ett nytt vapen är ett stort ansvar men känner man att man vet vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt lättar trycket över axlarna. Att då och då få öva med divisioner hjälpte att förstå vad som var viktigt.
    Som flera pekat på härovan är den lite äldre generationen mentorer för yngre generationer. I vårt närområde finns exempel på flygvapen som låg nere från krigsslutet till 1955. Vid krigsslutet hade de ytterst få rutinerade piloter kvar och möjligheterna att 1955 bygga upp ett slagkraftigt flygvapen begränsades kraftigt av bristen på en välutbildad äldre generation.
    Slutsats: det är bra för Försvarsmaktes funktion att ge ett antal stabsofficerare möjlighet till flygtjänst.

    SvaraRadera
  20. Märkligt att man måste sätta sig och spaka ett flygplan för X antal kkr innan man kan sätta sig ner och prata med fänrikarna eller hålla ett föredrag på flottiljen. MYCKET märkligt.

    Dessutom undrar jag vilka kommentarer man kan få om man nämner för Expressen att det finns officerare som tycker att 87 MSEK är en piss i Nilen. Mina barn får ta med sig egen frukt till skolan eftersom kommunen inte har råd. 87 MSEK skulle räcka till ett äpple om dagen i ett helt år för ca 100 000 barn. Om 87 MSEK verkligen inte är något att bry sig om så tycker jag faktiskt att FM skall återlämna denna summa till den civila delen av landet.

    Jag börjar förstå varför man funderar på att lägga ner ytterligare en flottilj.


    /M (Nej, jag tillhör inte FV)

    SvaraRadera
  21. Min beskrivning var kanske en smula endimensionell. Den vertikala karriären ska givetvis innehålla egen fortbildning, och i den högre även akademisk utbildning på riktigt. Den bör också i viss mån spänna över en horisontell erfarenhet: med förbandsverksamhet (och då menar jag riktiga förband i insatser) varvade med ledning/stabstjänst, lärare/instruktör, utveckling (taktik eller teknik). Ett bra cv borde innehålla alla delarna (läs Petreus cv t.ex.). Jag får skylla mina överdrifter på att jag överreagerar mot att det har blivit normen att förbandserfarenhet är en deviation.

    Supportgrupperna i Tjeckien och Ungern skulle jag klassa in som tjänst vid skola. Därmed inte sagt att jag inte tycker det ska väga tungt meritmässigt (jag har väl också sett slutet på Top Gun).

    Men ja, det är mycket dekaltrim idag. Heder åt Wiktorin (tvåa i incidentroten), även om jag tycker det borde finnas mer relevanta sätt att hålla kontakterna med verkligheten än att själv köra stridsvagnen/båten/flygplanet.

    SvaraRadera
  22. M: Med "Pink i Nilen" visar jag inte ett förakt för pengar, snarare tvärtom. En officer på stab får inte vara verklighetsfrånkopplad då det kan kosta betydligt större summor än 87 Miljoner om han tar felaktiga beslut. För att inte tala om liv.

    Upp till överstelöjtnants nivå borde det därför vara en självklarhet med att vara ute på förband med jämna mellanrum. Om det sen anses vara att "slösa" bort pengar, så hänvisar jag till Bosses inlägg ovan som jag tycker belyser värdet av BFT med all tydlighet.

    FM har en fast budget tilldelad och det gäller att få största operativa effekt av dom pengarna. Annars så är det många äpplen som kastas bort i onödan. Jämför med den kommunalpolitiker som ansvarar för skolbudgeten i kommunen. Om inte han var ute på skolorna och såg behovet i verkligheten så skulle det inte bara vara äpplen som barnen saknade.

    SvaraRadera
  23. Jag tror att det här är en fråga om "mindset".

    Inom FV så producerar man flygtimmar och man har en strävan att nå upp till målet. Flygtimmar = Enkelt mätbart resultat.

    Inom Armén förbrukar vi am, drivm, ÖD, övertid, livsm, ved, körmil och mtrl. Vi räknar 5,56/5 stkprj i enstyck för att veta hur mycket detta pekpasset kostat. Vi räknar på om kompövn skall vara 4 eller 5 dagar för att se om vi har råd med antalet övningsdygnen.

    Vi kanske istället skulle använda FV sätt att se på det och producera övntimmar, körmil och förbandsövndagar för att sedan känna stolthet för uppnått resultat istället för skuldkänsla för att vi förbrukat 2400 st 7,62/10 prj på ett skjutpass med ksp58.

    SvaraRadera
  24. Problemet: En JAS-pilots flygkarriär är 6 år innan han kasseras och skickas vidare så att en yngre förmåga kan ta vid. Detta helt enkelt för att intaget om 10-12 per år omsätter insatsdivisionerna i det tempot. Det är där det inte går ihop längre. Jag tyckte flygvapnet fungerade bra med BFT för 15 år sedan, kan totalen bli så bra ever again får vi vara glada! Annars borde vi ta vårt ansvar lägga ner flygskola eller eventuellt hela flygvapnet och sluta låtsas vi har ett försvar längre....

    SvaraRadera
  25. Annonym 171410, det vore bättre om ni räknade godkända soldater i pekövningar till och börja med istället för producerat/förbrukat antal körmnil. Det känns betydligt bättre att se att tiden och pengarna som läggs ned kommer till nytta. Tittar man på flygtid så är det en rad faktorer som avgör tiden i luften och ju längre tid i luften desto bättre är det. Om förarna övar i en sektor nära flottiljen så går det åt mindre flygtid för att uppnå kraven för övningen och då ser det sämre ut i statistiken.

    Jag skulle hellre vilja se att man i slutet av året kunde se hur pass divisionen uppnått övningsmålen för året istället för att få ett finger i ögat och orden: "Nu ligger vi 100 timmar back, se till att repa upp läget till nästa vecka så vi kan ställa ut åtta flygplan för att ta igen."

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  26. Till Ndorop!
    Om du inte vet vad chefen FU02 och SAE gör förutom detta så är det kanske dumt att uttala sig! Jag är tämligen övertygad att hans andra jobb på HKV är det han vill göra och att mkt få får göra det....men sånt pratar vi inte om här.
    MEN jag håller med att utlandstjänst inte premieras i FM just nu. HKV ska bara skynda sig att skicka sina "favorit chefer" till Affe ett tag till (övlt på 3mån kaptenstjänster) sen kommer det att bli viktigt att åka för då har ju dom fått den erfarenheten också.
    Angående FU och SAE så finns det väl inget osexigare i generalernas ögon än en transportflygmission, hade det varit en stridsflygmission hade chefen förmodligen varit ställis CF eller C A3/A5 just nu men det är en helt annan historia!
    /the Mighty

    SvaraRadera
  27. Tack Mighty, det gläder mig verkligen att höra. Det är generalsämne i mannen. Det borde vara en förutsättnig att förbandschefen varit ute i mission förut, som C FU02. Därmed kanske man kunde locka ut dom från A3/A5 för att de ska komma ifråga för Jobbet som Anses Sexigt.

    Visst låter det lite märkligt att rotera ÖvLt på kaptensbefattning, men om man kan argumentera för BFT så är väl detta ok. Jag tycker det omvända är märkligare: att man anser folk dugliga nog för att befordras för ett skarpt jobb ("tjänstegradsbefordring"), men inte dugliga nog för fredsförvaltningens krav när de kommer hem. Vart tog "fältbefordran" vägen?

    SvaraRadera
  28. Trots att jag inte är ff så inser jag att det finns vinster med BFT. Har jobbat med alla försvarsgrenar på skola och även om det är för sällan så förkommer det oftare att högre FV chefer lämnar sina stolar och kommer ut och möter elever i olika sammanhang än sin kollegor i M och A. Detta tror jag BFT har bidraget till genom att skapa en kultur i FV (gäller även chefer utan ff bakgrund) där det inte är konstigt åka ut till verksamheten utan en massa officiella ceremonier. Tyvärr upplever jag att denna kultur sakta tynar bort. Om nu BFT fungerar för att hålla liv i detta beteende så är det värt pengarna. Dock kan jag ifråga sätta om det inte funkar lika bra med att låta äldre BFT ff få några timmar i SK60. Är dock osäker på hur avtalet med SAAB ser ut och vad flygtimmarna kostar på SK60 nu men jag får verkligen hoppas att det är betydligt billigare än en timma Gripen.

    Ndorop: Att jämföra Supportgruppernas arbete med tjänst på skola haltar rejält då man i mycket liten omfattning sysslar med den typ av verksamhet som man gör på FM skolor. Utbildning som behövs för Cz och HU som operatörer av Gripen planeras och genomförs av främst FMTS även om andra är inblandade. Supportgrupperna deltager aktivt i det aktuella landets planering, genomförande och utvärdering av Gripen systemet på alla nivåer från kompanier och div till deras motsvarighet till HKV och FMV. Det som också upptar en stor dela av dessa gruppers arbete är att få tillräckligt stöd för sin verksamhet från främst FM och industrin. Det i vissa fall bristande stödet från FM är ju inget unikt för dessa grupper utan något som de flesta som är "ute" upplever.

    Man ska vara försiktig med att lägga in verksamheter i olika fack och sedan väga dem mot varandra. Vad säger begrepp som "internationellt tjänst eller utlandstjänst" ? Är det bättre att vara på förband eller skola? Är det bättre att vara i Afghanistan än i Balkan?

    Vore det inte skönt om man i stället för att alltid jämföra försökte uppmuntra de som gör ett bra jobb oavsett var de gör det.


    //Nidas

    SvaraRadera
  29. Nidas, jag menar att erfarenhet från olika roller i yrket borde vara meriterande; att vara både krigare, instruktör och planerare.

    Utlandstjänst är egentligen ett vilseledande begrepp, det som är intressant är den skarpa verksamheten som vanligen är förknippad med den (armén är tongivande i FM, och saknar insatt incidentberdskap på det sätt som flyget och flottan haft). Att gå en skola i ett annat land bör jämföras med att göra det i Sverige, men det har använts för att "bocka av" kravet på utlandstjänst.

    Jag ser fortfarande det su beskriver som instruktör och mentorskap. Om de följer med länderna på beredskapsinsatser i Baltikum eller på insatser i Asien, då börjar vi prata om insatserfarenhet (jfr SAC). Ja, friktionerna är större, och det bör vägas in i meritvärderingen av tjänst i Ungern respektive Halmstad - men det är inte en erfarenhet av insatser.

    Jag har ingen avsikt att förringa någon uppgift. Idag anser jag dock att det fortfarande är bäst för karriären att ha arbetat "hemma på roten" (i de flesta fall innebär det utbildningsverksamhet), det är där nomineringsnämnden sammanträder. Det tycker jag inte främjar rätt profil på FM. Jag ber om er förståelse då jag överkompenserar för den bristen.

    SvaraRadera
  30. Ndorop. Tack för ditt svar och jag håller med dig i det mesta. Problemet med nominerings nämnder på förband är åter kommande. Är man inte på förbandet så finns man inte. Oavsett om man är på skola, utlandstjänst, FMV eller någon annan tjänst som faller utan för det "normala". Var för inte lägga ner alla nomineringsnämnder på förband och endast ha en central. Systemet hade inte blivit sämre i alla fall. Avslutningen på ditt inlägg 00.09 är klockren. Hur kan man vara duglig på insatts i en högre nivå men inte vara det hemma?

    SvaraRadera
  31. Anonym 14:10 är inne på en mycket viktig fråga: hur mäter vi resultatet av nedlagda resurser? hur vet vi när en flygförare har fått tillräcklig flygtid eller ännu viktigare - hur vet vi när en flygförare har den grad av skicklighet som krävs för de uppgifter vi förutsätter att han skall kunna lösa, exempelvis om fjorton dagar? Inte är väl flygtid ett bra mått, speciellt inte om väsentliga delar av flygtiden tillbringats under transport till och från ett rätt avlägset övningsområde. Inte heller om föraren måste tillbringa en del av övningstiden under restriktioner föranledda av att trafikflyg passerar övningsområdet. Deltagande ett antal övningsdagar kan ge bra övningsutbyte men kan ofta även ge magert utbyte. Skattning av divisionens förmåga kan vara ett sätt men som all betygsättning så är det en både grannlaga och konfliktfylld uppgift. Till syvende och sidst så vet vi inte ens om vi tar in rätt personlighetsprofil till förarutbildningen. Jo, vi har väsentligt minskat haveribenägenheten genom att lära oss mer om personlighetsprofilens betydelse men att inte haverera är bara ett av de krav som kriget ställer på en förare.
    Som framgår av mitt tidigare inlägg så är jag övertygad om mentorskapets betydelse och om den ömsesidiga nyttan av att stabsofficerare tidvis är en del av divisionens vardag. Jag är övertygad om att det var en av de faktorer som skapade ett av Europas inte bara största utan effektivaste flygvapen. Ja, varför inte bland världens och då menar jag att endast Israel, Stobritannien och US Navy låg över (eller jämsides) oss.
    Jag har idag tyvärr för lite kontakt med divisionerna för att bedöma läget men jag tror inte att vi blir bättre av att likrikta oss med NATO-utbildning.

    SvaraRadera
  32. Bosse: Mycket bra synpunkt! FBS (Flygvapnets Bomb&Skjut Skola) har fortfarande lite grand den rollen för att bedöma blivande divisionchefer.

    På den "gamla goda tiden" genomfördes E1 eskaderövningar som ofta avslutades med att ett stackars bombmål sprängdes i småbitar. Här var alla i divisionen med. Från chefen till yngste fänriken. Enligt starka rykten höll en ung fänrik vid ett tillfälle skicka hela ryska flygstaben i luften när han med osäkrade vapen under ett anfall svepte över hedersläktaren. Här kunde eskaderchefen betrakta sina förband och direkt se vilken effekt dom hade. "Givakt" övningarna hade ett liknande syfte. Dagny i all ära, men att hänga skarpa vapen samtidigt på en flottiljs samtliga tillgängliga flygplan ger en bra träning för alla inblandade.

    SvaraRadera
  33. Tja, Dagny visade väl på att det var bra med en militär flygbas i Uppsala. Samma flygbas som man nu håller på att avveckla samtidigt som man hoppas på att få en civil operatör att ta över driften.

    Så vad man lärde sig av Dagny kan man fundera på...

    SvaraRadera
  34. CI: Appropå exempel ("Jag kan ta ett litet exempel: Haveriet i Vidsel 2007 berodde på ett felaktigt konstruerad handtag till katapultstolen...") så finns det ett annat bra sådant såsom det med haveriet i Hanöbukten där piloten körde slut på fart. Kunde troligen undvikits om det inte var en stabspilot som var för långt ute i hörnet på envelopen.

    SvaraRadera
  35. Anonym 23:42

    Det haveriet hade ingenting att göra med "stabspilot" eller inte, utan helt enkelt med piloter i dålig flygtrim i kombination med ett flygplan som är så lättfluget att det lurar piloter att gå över sin förmåga. När jag pratar BFT är det inte 5 timmar hit eller dit som det varit under många år.

    Majoriteten av alla haverier beror på handhavandefel. Haveriet på F17 nu i somras kan lika gärna användas som ett exempel på vad neddragningar i flygtid kan göra. Och då var det inte en stabspilot.

    Pajkastning mellan divisioner eller stabspiloter är inte lösningen. Mer flygtid till alla som ska flyga är det. Sedan bör FV ta sig en rejäl funderare på vilka det är som ska flyga och inte som nu mer eller mindre slentrianmässigt sätta upp folk på flygtjänstordern och sedan låta det vara upp till lokal flygchef att fördela tiden.

    Är inte det bästa att ge FV möjligheten att få ut effekt av investerade pengar för att utbilda en pilot? Förslaget nu att piloter ska strömma igenom en JAS division på 6-8 år är hål i huvudet. Då kommer vi enbart ha divisioner under utbildning eftersom det är ungefär den tiden det krävs för att bli en gruppchef. Jämför med klagomålen från armén att värnpliktiga förband skickas hem just när dom är färdigutbildade. Det är väl just därför man går över till kontraktssoldater nästa år?

    Tyvärr så är BFT ett moment 22. Du får inte flygtid för att du är en kass pilot, men utan flygtid blir man en kass pilot.

    SvaraRadera
  36. Självklart skall det till mer flygtimmar. Frågan är hur vi fördelar de få timmar som nu totalt finns till förfogande?

    SvaraRadera
  37. Den norska kampfly-anskaffningen hade sina matematiska utmaningar. Men den utgick åtminstone formellt från ett årligt framtida norskt behov av flygtimmar och omvandlade sedan detta till ett erforderligt antal flygplansskrov.

    Stridsflygplan konstrueras av tradition för 8 000 flygtimmar. Var och en av våra JAS 39 Gripen räcker således för motsvarande ett års svensk flygtidsproduktion. Om vi anskaffar 50 individer, så hinner vi inte flyga slut på dessa på mindre än ett halvt sekel.

    SvaraRadera
  38. Gustav: Matematiken är inte helt rätt. Det var länge sedan vi flög slut på flygplan. De flesta har endast dött sotdöden. JA37 hade 3000 timmars livslängd och många nådde knappt över 1000 timmar innan dom gick i graven.

    Begränsningen är hur mycket flygtid man har råd att ta ut per år (reservdelar, flygbränsle och underhåll). Övrigt är fasta kostnader.

    Sedan är det givetvis tillgång på tekniker för att hålla flygplanen i luften. Fler flygplan innebär att varje flygplan slits mindre och ett mindre antal stora underhållsperioder per år. I normalfallet står säkert 20-30 procent av en flygplanspark på underhåll.

    Under ett mycket fåtal av mina flygår har jag nått gränsen för vad jag klarar av att flyga, resterande har stoppats på grund av budget.

    SvaraRadera
  39. Norge räknar med 8 000 flygtimmar för var och en av sina F-16.

    Lockheed Martin erbjuder ytterligare livstidsförlängning, något som kan bli aktuellt om JSF skulle bli försenad.

    Tekniker som håller flygplanen i luften är en billig rörlig kostnad i jämförelse med kapitalkostnaden för att på marginalen anskaffa ytterligare ett exemplar.

    En för stor flygplansflotta belastar samma försvarsanslag, som ska betala för rörliga kostnader som bränsle och teknikerlöner.

    SvaraRadera
  40. Gustav: Tyvärr så tänker FM fortfarande allt uppdelat i två konton.

    Materiel och drift. Investeringar i materiel är redan utbetalade pengar. Spild mjölk och förra årets skörd. Blir det neddragningar så är det alltid driftpengarna som avgör. Tyvärr så är det sällan pang-för-pengarna som avgör i neddragningarna.

    Skulle man räkna riktig driftkostnad för t.ex. en JA37 så blir det helt plötsligt mycket dyrt när hela anskaffningskostnaden slås ut på en tredjedel av tiden av den producerade flygtiden eller en förkortad livslängd.

    Säg att en JA37 kostade 50 miljoner. Tar man ut 3000 timmar på 30 år så blir det ca 17.000 kr/h i investeringskostnad samt med 2,5% ränta i annuitetskostnad ca 12500 kr/h. Att jämföra med driftskostnader på ca 25.000 kr/h. Totalt 54.500 kr/h.

    Tar man enbart ut 1000 timmar fördelat på 20 år blir det 50.000 kr/h i investering samt 25.000 kr/h i ränta. Totalt 100.000 kr/h.

    Då har jag dessutom inte räknat med vidmakthållandekostnad och större modifieringar under åren som inte heller är kopplat till hur mycket flygplanen flyger.

    Tyvärr se FM bara kostnaden på 25.000 kr/h. Det är där man "sparar". Att sedan i realiteten kostnaden per producerad flygtimme på den kvarvarande producerade tiden ökar är man helt oförstående inför. Det kan till och med vara så att totala kostnaden ökar när man minskar flygtidsuttaget per år. Jag ska nog sätta mig ner och göra ett litet Excelark med olika skalor för livslängd och flygtidsuttag.

    P.S. Jag är ingenjör och inte ekonom, så försök inte att studera mina beräkningar allt för noggrant, men som exempel för att förtydliga verkligheten så duger dom.

    SvaraRadera