måndag 26 oktober 2009

En Försvarsindustri utan Försvarsmakt (uppdaterad)

Allt sedan FMV valde att inte anskaffa SEP har företrädare för den svenska försvarsindustrin gråtit ut i svensk media. Inte nog med att vi inte köper deras produkter, det är dessutom Försvarsmaktens fel att deras produkter inte säljs utomlands.

Göran Persson har i sin roll som konsult för försvarsindustrin (och och som av en slump även f.d. statsminister) börjat uttala sig för pressen. Nu senast i DN med en förvirrad medpartner Alf Svensson som inte riktigt verkar veta vilket parti han tillhör längre. Början till slutet för den svenska försvarsindustrin påstår Göran och Alf nickar.

Men faktum är: Försvarsmakten håller också på att sakta men säkert dö sotdöden. Vi sitter med en hel del nyanskaffade system som har begränsad användbarhet.

- Visby. Ingen beväpning (än så länge). Plåtschabrak sade en tidigare svensk försvarsminister, men numera så har vi uppgraderat oss till ett högteknologiskt kolfiberschabrak.
- HKP 14. Vem vet när den blir operativ? Politikerna lade sig i och tvingade FMV till ett val som tekniskt kanske är det bästa, och med svenska unika krav för att vi ska slippa böja oss i kabinen.
- Gripen. Det satsas på internationella förmågor, men när ska den i realiteten skickas ut?
- Leopard. Världens bästa stridsvagn som numera förrådsställs på Gotland.
- Bamse. Mycket bra luftvärnsrobot som om man samlar ihop hela svenska försvarets alla system räcker till för att försvara Kungsholmen i Stockholm.
- Archer. Mycket avancerad artilleripjäs med den snordyra kulan Excalibur. 24 stycken lär trots långa skjutavstånd inte täcka Stockholms kommun.

Det är inte för inte som vi tränar mycket strid i bebyggelse, då Försvarsmakten i dagsläget knappast räcker till för annat än ett igelkottsförsvar kring riksdagshuset.

I detta läge vill vår industri att vi ska ge oss in i ytterligare ett osäkert projekt, d.v.s SEP. En smula för dyr och med en ny typ av teknik som ingen ännu vet hur bra den blir i fält. Dra lärdom av projekten ovan. Att beställa den "bästa" produkten är inte alltid det bästa för Försvarsmakten.

Kära industri. Förstå faktum: Ni har snart ingen kund kvar i Sverige över huvud taget, pengarna är snart slut. Det är allt för många svenska försvarsgrensförmågor som numera är singularis. Artilleriregementet, helikopterflottiljen, ubåtsflottiljen m.m. Vi vill helt enkelt inte bara köpa utrustning för pengarna, vi vill använda den också. Det är inte bara början till slutet för svensk försvarsindustri, det är även slutet för svensk Försvarsmakt. Får jag välja mellan de två så blir det definitivt försvaret. Försvarsmakten överlever utan svensk försvarsindustri, men försvarsindustrin överlever inte utan en svensk Försvarsmakt.

Uppdaterad 09-10-26, 17:25
När våra trupper utomlands inte kan förses med ökenuniformer och när soldater på regementena tvingas gå omkring i kängor utan sulor så kan det knappast vara motiverat att lägga ut mer pengar på att stödja svensk försvarsindustri? Tillverkning av persedlar sker till stor del utomlands, men det har Göran Persson inte haft så mycket att anmärka om. Det är många år sedan den svenska textilindustrin var stark.

Tyvärr så är resultatet att svenska värnpliktiga inte bara riskerar svinpest i gemensamma logement, utan också svinkoppor.

10 kommentarer:

  1. Du har rätt i att utvecklingssamarbeten inte alltid går så bra. Men satsningen på SEP förtjänar att jämföras med exportsuccen CV90, inte bara gamla felsatsningar.

    SvaraRadera
  2. 24 artilleripjäser. I Anthony Beavers skildring av slutstriden om Berlin, så framgår att ryssarna sköt rullande stormeld med 300 artilleripjäser per km frontavsnitt. Visst, jämförelsen kanske haltar, men ändå...24 artilleripjäser skulle ge hela den svenska "armén" en anfallsbredd om 80 meter? Wow!

    Hitler anföll Polen med 56 armédivisioner. En mycket grov modell ger 56*4*4 bataljoner = 896 manöverbataljoner. Sveriges armé motsvarar (i en visserligen dålig jämförelse) ca 9 promille av den slagkraften. Wow!

    Ja, kära chefsingenjör, har vi överhuvudtaget någon Försvarsmakt längre? Men det är klart, nu fokuserar jag enbart på kvantitet och glömmer den ofantligt höga kvaliteten på de få förbandsrester som trots allt finns kvar. Armén är numera så effektiv att man får ut 100 gånger mer effekt per soldat än under andra världskriget! Fantastiskt!!! Visby är så ofantligt effektiv så att vi behöver varken luftvärn, flotta eller kustartilleri längre. Vi smyger upp och ropar "BU" istället? Våra stridsvagnar är så high-tech att vi inte längre behöver besättningar och 12 vagnar klarar av att försvara hela Gotland utan att ens lämna förrådet. Snacka om teknisk utveckling, och det kan vi tacka svensk materielanskaffningsfilosofi och försvarsindustri för! Våra flygstridskrafter är så effektiva att de klarar sig utan både vapen och ledning!

    Sverige är fantastiskt och världen borde buga sig med ett unisont "HALLELUJA" inför vår storhet! Tack Göran Persson för att du ledde oss till denna stora punkt i vår historia!

    SvaraRadera
  3. På femtiotalet så kunde försvaret initiera teknikutveckling av vad som det samlade svenska samhället ännu inte behärskade. Genom att tvingas spänna bågen, så kunde innovationer stampas ur marken.

    Det fackmilitära och politiska intresset på allra högsta nivå för vad som då ännu kallades atombomber drev svenskt näringsliv och akademi till sådana industriella respektive intellektuella ansträngningar att också Sverige inom bara ett drygt decennium kom inom räckhåll för att anskaffa egna kärnvapen.

    Ett svenskt flygvapen utan baser och snart också utan stridsledning, ett flygvapen som insatte spetsigt stridsflyg i skarp insats utomlands för snart femtio år sedan, utgör sammantaget inte längre en tillräckligt kompetent kund för att teknikupphandling ska fungera.

    Svensk flygindustri kan inte längre förvänta sig erfarenhetsbaserad hjälp med sin utveckling av framtida stridsflyg.

    När den militära ledningen vårdade fackkompetensen och inte omorganiserade sig var 18:e månad, så tog det likväl 15 år att utveckla en ny stridsplattform.

    När nu vår militära fackkunskap minskar och dessutom blir allt sämre företrädd i försvarets myndighetsledningar och den politiska ledningen, så är det knappast överraskande att dagens projekt försenas och fördyras. Det är inte ens troligt att de någonsin blir färdiga.

    SvaraRadera
  4. Jag har en slug idé. Reagan lyckades med sin SDI satsning "rusta ihjäl" Sovjetunionen. Om nu inte ISP hela tiden sätter stopp för svensk försvarsexport så skulle vi kunna låta den svenska försvarsindustrin sälja ihjäl övriga försvarsmakter på samma sätt som man lyckats med i Sverige?

    Den svenska modellen på export?

    SvaraRadera
  5. Försvaret spar pengar på att välja SEP
    Förvaret behöver hushålla med sida pengar och tänka långsiktigt.


    SEP är ett modul uppbyggt fordon som kan anpassas till olika uppdrag.

    Att köpa en produkt som bara löser ett behov när man kan välja en lösning som löser flera är mycket kortsiktigt.

    Erik

    SvaraRadera
  6. Ja Erik, vi vet att du gillar SEP. Men det i sig är inte ett skäl för FM att anskaffa den.

    Det finns ingen som helst garanti för att SEP blir en billig lösning för FM. Den kan lika gärna leda till att Armén hamnar i samma sits som Flygvapnet är nu, nämligen att man tvingas lägga resurser på att stödja Hägglunds exportsatsningar utomlands.

    SvaraRadera
  7. Anonym 13:11

    Ja, din idé är utmärkt. Vi slår två flugor i en smäll.

    - Sverige får en stark försvarsindustri
    - Sverige slipper ha en försvarsmakt

    SvaraRadera
  8. Erik, på vilket sätt tänkte du att det modulbyggda fordonet skulle bli billigt? Hur många rollmoduler kontra bärare tror du att vi kommer ha råd med när de tekniska problem som ännu inte är lösta har ätit sin del av den budget som finns?

    Vi behöver inte en markversion av Hkp14, en SEP som levereras flera år för sent i ett mindre antal än behovet, och påstå inte att ett världsunikt fordon är fritt från barnsjukdomar, det kan ingen här övertygas om.

    Om du vill att kunderna till den svenska försvarsindustrin skall återfå förtroendet, börja då erbjuda produkter som kunden vill ha, när kunderna vill ha dem. Och med kunderna menar jag folket på backen eller i hangaren, inte på FMV eller i HKV.

    Den verklighet vi ser är att pengarna inte räcker till ammunition till våra AK5or eller nya kängor till soldaterna, och då vill du att vi skall vara solidariska och sponsra arbetstillfällen i exempelvis Örnsköldsvik? Lägg ner eller kom med bättre argument.

    SvaraRadera
  9. Det kan låta förföriskt enkelt med modularitet. Lite som "Plug n' Play" och Lego.

    Men rollmoduler med olika militära uppdragsprofiler har självfallet sinsemellan en stor variation i sina ledningssystemkrav på bärarplattformen.

    För att det ska fungera så måste bärarplattformen specificeras och konstrueras redan från början med beaktande av alla önskvärda framtida modulers krav. Det är ju samma förar- och vagnschefsplats i SEP, som ska kunna betjäna alla framtida uppdragsmoduler.

    Det får inte bli så att man för att snabbt kunna leverera ett enklare trupptransportfordon inte integrerar också de gränssnitt som behövs för till exempel tidskritisk bekämpning i de första bärarplattformarna.

    Då har man ju tappat flexibiliteten att kunna rotera modulerna på alla bärare. Dessutom så är det inte längre utveckling i enlighet med "flera flugor i en smäll", utan tämligen traditionell sekventiell utveckling där specialvarianter av ett grundfordon utvecklas för nya roller, den ena efter den andra.

    Idén om modularitet är inte i sig fel. Det är realiseringen av modularitet, som är problematisk.

    En modulär bärarplattform ställer närmast exakt samma krav på utvecklingsresurserna att hantera stor komplexitet, som de som ställs vid utvecklingen av en "swing-role" plattform.

    SvaraRadera
  10. Erik: Modularitet och att kunna byta förmåga är givetvis bra om man vill kunna anpassa sig mot olika scenarier. Det är lite grand så JAS 39 Gripen är designad. 100 flygplan kan i ett läge vara 100 attackflygplan, i ett annat 100 jaktflygplan. Men vad händer om dom behövs samtidigt? PÅ 37 tiden hade vi både 100 jaktflygplan OCH 100 attackflygplan.

    Om dessa i och för sig goda egenskaper gör att styckpriset går upp så blir resultatet att färre enheter köps in och man tappar förmågan att göra mer än en uppgift samtidigt. Sverige är ett stort land och som Molotov sade "Kvantitet är en kvalitet i sig själv".

    SvaraRadera