Matthew Hoh, en f.d. marinkårskapten som tjänstgjort i Irak och nu senast som högt uppsatt diplomat i Afghanistan har avgått. Det är kanske inte så märkligt att en diplomat avgår med tanke på hur länge kriget pågår, vad som är mer anmärkningsvärt är orsakerna till hans avgång samt att Vita Huset var beredd att gå långt för att tillmötesgå honom.
I have doubts and reservations about our current strategy and planned future strategy, but my resignation is based not upon how we are pursuing this war, but why and to what end," the letter, which was dated September 10, said.
Hoh ser tre problem som måste lösas:
- He said that all his efforts inside Afghanistan were being over-run by [what he called] the fact that people in Afghanistan do not like outsiders, regardless of what flag they work under. Many Afghans fight US forces because of their presence in the country, Hoh said in his letter.
- He also criticised Washington's backing of the Afghan national government that is widely considered to be corrupt.
- Hoh called for the Obama administration to reduce the number of US troops in Afghanistan, while calling for more support for neighbouring Pakistan in its fight against fighters allied to the Taliban and al-Qaeda.
Som jag har skrivit i ett tidigare inlägg så är detta precis vad Rory Stewart, en engelsk Afghanistankännare som siktar på att komma in i den engelska regeringen anser är vägen framåt. Frågan är nu vilket stöd McChrystals begäran om utökning av trupperna i Afghanistan egentligen har hos Obama regimen? Med tanke på att man ville stötta Hoh, vars uppfattning liknar Stewarts, så kan det bli så att USA i stället för förstärkning kanske riktar in sig mot en Pakistansk lösning. I USA har man börjat se kriget i Afghanistan i en vidare bild och kallar det numera för "The AfPak War".
Det andra valomgången 7 november kommer med stor sannolikhet att visa på att förtroendet för både den demokratiska processen och ISAF inte är särskilt högt i Afghanistan. Man räknar med att valdeltagandet kanske blir så lågt som 15%. Därför så finns det behov av nya lösningar. USA testar nu att köpa lojaliteten från talibaner. Faktum är att jag tror att det kan fungera, men bara mycket kortsiktigt. En person vars lojalitet går att köpa är nog lika lätt att köpa tillbaka.
Uppdaterad 09-10-28, 07:30
CIA stödjer den afghanska presidentens bror Ahmed Wali Karzai för att han bl.a. ska driva en del grupper som slåss i södra Afghanistan. Problemet är bara att Ahmed står för en stor del av koruptionen i Karzais regim och är djupt inblandad i drogproduktionen.
Det börjar lukta lite för mycket Air America över det hela. Om USA vill ha trovärdighet i Afghanistan, samt kunna samarbeta med ISAF är detta just den typ av aktioner man inte bör ägna sig åt.
Uppdaterad 09-10-28, 19:40
USA satsar 50 miljarder på att utbilda den afghanska armén och polisen. 50 miljarder! Det är den svenska försvarsbudgeten plus lite till. Jag ska försöka att jaga lite nedbrytna fakta för att se hur dom tänker styra upp verksamheten i Afghanistan.
Inlägg
En eventuell nygammal amerikansk inriktning som enbart fokuserar på att jaga al-Qaida i Pakistan, och släpper halva Afghanistan till talibanerna, är oförenlig med försök att stabilisera Afghanistan.
SvaraRaderaOm USA väljer den vägen blir ISAF:s uppdrag omöjligt och vi bör då snabbt avveckla vår närvaro.
Men jag tror att risken är mindre än den var innan NATO-mötet i Bratislava. Att slänga ut COIN när alla allierade stöder McChrystals analys skulle leda till den djupaste krisen i NATO:s historia. Det skulle skada de transatlantiska relationerna betydligt värre än något G W Bush någonsin gjorde.
Forsno: Jag måste själv erkänna att jag tvekar mellan de två valen. Dom har bägge sina goda och dåliga inslag.
SvaraRaderaMcChrystal COIN strategi är sund. Problemet som jag ser det är att oavsett 40.000 soldater fler eller inte så är Afghanistan oändligt stort. Det är lite för lätt för talibaner att rinne ut bokstavligen i sanden samt blanda sig med lokalbefolkningen.
Hoh har också rätt i att den gemene talibanen främst slåss mot USA av samma anledningar som han slogs mot Sovjetunionen. Dom ses som inkräcktare i Afghanistan. Därför är det mycket svårt att militärt få stopp på dessa aktioner. Frågan är bara om det räcker med att dra sig undan till vissa regioner som Hoh anser, eller om vi måste dra oss ur helt och hållet?
Vi får inte blanda ihop äpplen och päron i strategin. Talibanerna hade en regim som definitivt var värd att förakta, men det var Al Qaida som var orsaken till att USA gick in i Afghanistan. Vi ser ofta den norra alliansen som "The good Guy", men anledningen att USA fick med sig den norra alliansen var mer av inbördespolitiska skäl. Dom ville själva ta över makten.
Jag tror ändå att en stor del av lösningen ligger i Pakistan. Oavsett om man lyssnar på McChrystal eller Stewart så är Pakistan en av de viktigaste nycklarna.
Greasemonkey:
SvaraRaderaVisst hade talibanerna fått sitta kvar vid makten om de bara lämnat ut al Qaida. Men det här är inte 2001 och våra intressen är inte identiska med USA:s.
Det alla amerikaner som förespråkar en mindre antiterroristinsats har gemensamt är antagandet att det inte skulle påverka USA:s säkerhet negativt om talibanerna tar kontroll över större delen av Afghanistan.
De menar med andra ord att ett stabilt Afghanistan är irrelevant för USA samtidigt som ett stabilt Afghanistan är hela syftet med den övriga internationella närvaron (FN, NATO, EU och NGO:s).
Afghanistan och Pakistan hänger ihop och bägge problemen behöver hanteras samtidigt, men inte på samma sätt.
Om vi låter Afghanistan återgå till en situation som liknar den som rådde under sommaren 2001 kommer det även att omöjliggöra ett effektivt bekämpande av al Qaida i hela "Pashtunistan".
Problemet med vad David Kilcullen kallar "The Accidental Guerilla" är centralt i både modern COIN och McChrystals strategi. Jag rekommenderar Kilcullens bok med samma titel och kan som aptitretare länka till den här föreläsningen:
http://www.pritzkermilitarylibrary.org/events/2009/06-16-david-kilcullen.jsp
Jag har fler föreläsningar om Afghanistan och COIN på min blogg om du har gott om tid:
http://forsno.blogspot.com/search/label/f%C3%B6rel%C3%A4sningar
Det har dykt upp uppgifter om att Hoh inte var diplomat överhuvudtaget utan hade en projektanställning knuten till amerikanska UD:s verksamhet i Zabulprovinsen.
SvaraRaderahttp://www.cnas.org/blogs/abumuqawama/2009/10/putting-matthew-hoh-context-and-asking-hard-questions-washington-post.html
Pinsamt för Washington Post om det stämmer.
Forsno: Om Hoh eller diplomat eller inte kanske inte ett frågetecken, men hans teorier är fortfarande intressanta. Sedan får givetvis Washington Post skämmas en smula för att dom inte kollat sina fakta ordentligt.
SvaraRaderaCOIN strategin är sund, men problemet är bara hur man grupperar de olika fraktionerna. Vem är egentligen taliban?
Om vi t.ex. låter Karzai sitta kvar (även om han vinner det nya valet), satsar vi verkligen på rätt häst? Jag har en känsla av att vi försöker satsa på någon som kommer att motsvara Sydvietnams Ngo Dinh Diem.
Sedan är jag också fundersam på att låta USA leda ISAF. McChrystal må ha visioner, men för talibanerna är han bara en amerikansk djävul. Jag tycker att en FN sanktionerad operation ska bära de blå färgerna för att visa att vi inte är där för att slåss för vare sig USA eller Karzai utan för det afghanska folket.
Greasemonkey:
SvaraRaderaHohs argument är inte nya. Policydebatten i USA mellan CT och COIN har pågått i flera år och har varit extra livlig de senaste månaderna. Det är någon, eller några, i CT-lägret som valt att lyfta fram Hoh, som ju sade upp sig i september, i massmedia som en lämplig förespråkare.
På nätet skulle jag rekommendera Foreign Policy och Small Wars Journal för de två sidornas argument.
http://www.foreignpolicy.com/afpak
http://smallwarsjournal.com/
Karzai är minst sagt problematisk och om han kunde hade Obama redan gjort sig av med honom. Om han ska fås att bli något mindre öppet korrupt kommer det behöva ske genom att en enad omvärld pressar honom till det.
Konflikten mellan dem är förmodligen den viktigaste drivkraften bakom valfusket och den eskalerande korruptionen. Korruptionen inom regeringen syftar nämligen till att knyta gamla krigsherrar, d v s nya guvernörer, till Karzai för att han ska kunna sitta kvar trots sviktande internationellt stöd.
Jag tror att ISAF måste vara en NATO-styrka, eftersom vaken EU eller FN har möjlighet att leda i en så krävande situation, och så länge USA bidrar med mest trupp kommer de även att leda styrkan. Det vore nog däremot bra om FN kunde spela en mycket större roll på den civila och politiska sidan.
Vi behöver definiera ett tydligt mål för de samlade internationella insatserna i Afghanistan och sedan få alla länder och organisationer att verka mot det målet.
Inte helt enkelt.
Både den afghanska och den amerikanska opinionen står dessutom och väger. Allt kan vara förlorat inom några veckor eller så har vi år av kostnader i liv och pengar framför oss.
Det finns inga bra alternativ; bara dåliga och sämre.
Forsno: Videon verkar mycket intressant. Jag ska titta på den imorgon och avge betyg :-)
SvaraRaderaJust nu ligger det på nattduksbordet "Counterinsurgency in Modern Warfare". En antologi med Daniel Marston och Carter Malkasian som redaktörer. Vi får se om jag blir något klokare eller om det blir "Still confused, but at a higher level".
Chefsingenjören skrev: "USA testar nu att köpa lojaliteten från talibaner. Faktum är att jag tror att det kan fungera, men bara mycket kortsiktigt. En person vars lojalitet går att köpa är nog lika lätt att köpa tillbaka."
SvaraRaderaJag tror att du inte riktigt förstår hur hatiska personer fungerar, eller så har du inte tänkt igenom det du skrev. För talibanerna så är någon som har sålt sig till andra sidan förrädare och de ska dö. Men sedan tror jag inte att "rättrogna" talibaner kan köpas. Den enda möjligheten är ifall stråtrövarna och talibanerna går in i varandras intresse- och aktionssfär tillräckligt mycket för att en sådan strategi ska kunna vara verksam, men då blir det mot den kriminella delen av "organisationen" strategin blir verksam. Man kan bara spekulera i följderna av en sådan strategi ifall den blir verkansfull. Kanske splittras samarbetspartnerna upp, kanske köper talibanerna rövarnas lojalitet, eller så börjar de kriga sinsemellan. För talibanerna finns det bara ett taktiskt verksamt försvar, och det är att köpa rövarnas lojalitet, annars vinner USA.
Mvh Roger Klang, Lund, Scaniae
Roger: Det många misstar sig på är att alla talibaner drivs av hat mot USA. Många av dom som lägger ut bomber eller begår självmordsattentat är köpta av talibanerna. Jag rekommenderar boken "The Forever War" av Dexter Filkins och hans upplevelser bland talibaner 2001.
SvaraRaderaDet finns ett stycke i kapitlet "Jang" som är värt att citera.
"People fought in Afghanistan, and people died, but not always in the obvious way. They had been foghting for so long, twnty-three years then, that by that time the Americans arrived the Afghans ha developed an elaborate set of rules designed to spare as many fighter as they could. So the war could go on forever. Men fought, men switched sides, men lined up and fought again. War in Afghanistan often seemed like a game of pickup basketball, a contest among friends, a tournament where you never knew which team you´d be on when the game got under way."
Titta bara på Karzai och hans gelikar. Tror du att dom slåss för USA? Nej, dom slåss för sig själva och tar USA:s pengar. Att lura USA på pengar och sedan byta sida ses i Afghanistan som hedersamt. Att däremot stå kvar på den förlorande sidan kan innebära döden!
Jag erkänner utan omsvep att jag inte har läst några böcker om ämnet. Men jag tror fortfarande inte att "rättrogna" talibaner, eller islamister som de även är, kan köpas av USA för pengar. Då är det ju lite som jag sade ändå att kriminella, eller legosoldater som du säger, "går in" i talibanlägrets aktionssfär. Men det som skiljer är att legosoldaterna inte har någon egen ledare. Det är med andra ord en definitionsfråga vem som är taliban.
SvaraRaderaKarzai och hans gelikar har nog inte samma hederskänsla som talibanerna. Jag antar att du menar att det bara är hedersamt att byta sida från USA till andra sidan, och inte tvärtom?
Roger
Roger: Ta en titt på videon som Forsno länkar till i sitt första inlägg. Mycket intressant föreläsare.
SvaraRaderaHans syn är att det finns en lite klick hard-core Al Qaida som driver en global motståndsrörelse (insurgency). Många av dom andra slåss mer beroende på att dom hamnar i en situation som tvingar dom till att slåss. I många fall helt enkelt närvaron av utländsk trupp där deras heder tvingar dom att ta sida med sina landsmän=Al Quida och talibanerna.
Faktum att med den definition David Kilcullen ger så kan man se SD politiska agenda i Sverige som samma motståndsrörelse mot invandrare i Sverige (minus självmordsbombare och IED givetvis). Man reagerar på något som ses som ett hot mot den egna kulturen.
DN hade en intressant inlägg på kultursidorna om just detta.
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/sata-vanner-1.522520
Jag hade inte tid att se en 90 min lång video, och den hackade sig fram på min dator. Men jag läste artikeln i DN. Jag har själv tänkt på det som stod i artikeln. Det är som om vi var arabvärldens spegelvärld eller "spegelbild", som det står om i Eddan. Det du skriver i andra stycket...
SvaraRadera"Hans syn är att det finns en lite klick hard-core Al Qaida som driver en global motståndsrörelse (insurgency). Många av dom andra slåss mer beroende på att dom hamnar i en situation som tvingar dom till att slåss. I många fall helt enkelt närvaron av utländsk trupp där deras heder tvingar dom att ta sida med sina landsmän=Al Quida och talibanerna."
...skulle man med lite god vilja direkt kunna överföra till Nazityskland. Men det gör det inte rätt det de gör! Du skrev också;
"Faktum att med den definition David Kilcullen ger så kan man se SD politiska agenda i Sverige som samma motståndsrörelse mot invandrare i Sverige (minus självmordsbombare och IED givetvis). Man reagerar på något som ses som ett hot mot den egna kulturen."
SD är förvisso islamofober, men om man ska göra några sådana liknelser i Sverige så bör man jämföra med nazistiska organisationer.
Forsno: Nu har jag tagit mig igenom Kilcullens föreläsning. Mycket intressant.
SvaraRaderaDet jag tycker är mycket intressant i hans föreläsning är behovet av relationer mellan de utländska militärerna och den lokala befolkningen. Vi kan inte enbart slåss mot talibaner, utan måste exponera oss mot befolkningen = ta större egna risker.
Dessutom "The Accidental Guerilla" termen pekar lite grand på att många motståndsmän helt enkelt uppstår på grund av närvaron av utländska soldater. Frågan är då om en utökning av insatsens storlek kan förvärra detta?
Han pekar också på inledningen av kriget i Afghanistan som även jag tycker utfördes på helt rätt sätt.
"När Kandahar föll i december 2001 hade USA 110 CIA respresentanter och 300 specialstyrkor som med hjälp av 50.000 afghaner slog ut talibanerna. Det var inte överlägsen teknik, utan att vi övertygade afghanerna att slåss för oss."
Hade USA fortsatt i rätt riktning och i stället för en "top-down approach" där man försöker installera en väst regin med tillhörande polis och domstol gått ut med en "bottom-up" och fått med sig befolkningen på landsbygden hade man kunnat rida på den inledande framgången. Nu har i stället talibanerna fått framgång med sina lokala Sharia-domstolar. Inte för att dom är de bästa, men för att det inte finns några bättre alternativ.
En annan intressant aspekt är skillnaderna mellan begreppen "Peace Enforcement" och "COunter INsurgency", där den senare faktiskt bygger på att man stödjer en accepterad regim. Är Kharzai tillräckligt accepterad, eller befinner vi oss mitt i ett inbördeskrig?
Den sista intressanta jämförelsen var med den framgångsrika COIN insatsen i Malaysia. Den rena militära insatsen med stöd från England tog bara ett par år, men innan de sista motståndsgrupperna upphörde med sin verksamhet tog det ca 30 år.
Kilcullen tror på ca två år hårda strider och därefter en valsituation:
- Framgång, innebär ca åtta års neddragningar av den militära närvaron innan en afghansk regim är tillräckligt stabil.
- Fortsatta motgångar innebär att vi måste dra oss ur. Vi kan inte fortsätta att slåss på den nivå vi gör just nu.
Frågan är bara hur länge talibanerna kan hålla ut? Det pekar också på behovet att snabbt få en lösning på det pakistanska problemet.
Roger: Det finns alltid grader i helvetet. Om man går från den ena sidan till den andra kan man kanske se det som:
SvaraRaderaNazister -> SD -> Islamister -> Talibaner -> Al Qaida?
Dom lever på samma grundbudskap, d.v.s. rädsla för förändringar och att bygga upp en enad front genom att skapa en yttre fiende. Kommunismen under kalla kriget kan även stoppas in någonstans i denna liknelse.
Michael Moores "Bowling for Columbine" visar lite grand på hur våldet i även civilicerade länder kan öka beroende på bl.a. massmedias utnyttjande av människors rädsla.
I Sverige kan vi se t.ex. AFA v.s. en hoper av högerrörelser. Utan en fiende och massmedias behov av att lyfta upp hatet skulle dom med stor sannolikhet inte finnas till. Organisationernas existens bygger på att motsatsen finns till.
Det som man också ska vara medveten om är att de islamistiska organisationernas grundkamp är inte mot väst utan mot sina egna hemländer. Al Qaida startade som ett motstånd mot regimerna i Egypten och Saudiarabien, något som även Kulcillen pekar på.
Jag rekommenderar Lawrence Wrights utmärkta bok "Al Qaida och vägen till 11 september".
Chefsingenjören:
SvaraRaderaNär Sovjet drog sig ur lämnade de en kommunistregim i Kabul som lyckades behålla kontrollen över städerna tills efter Sovjetunionens fall. Det krävde med andra ord ca 300 000 man och externt stöd för att hålla tillbaka en mycket stor motståndsrörelse med omfattande folkligt och utländskt stöd.
Talibanerna är, trots stöd från många pashtuner och grupperingar i Saudiarabien och Pakistan, betydligt svagare än Mujahedingrupperna var på 80-talet.
Om det går att skapa en någorlunda fungerande afghansk stat, med säkerhetsstyrkor i samma storleksordning som på 80-talet, kan man på några års sikt lämna kampen mot Talibanerna till dem.
Så småningom borde de kunna nöta ner Talibanerna till en liten lokal terroristgrupp i Kandaharprovinsen. Det tar förmodligen årtionden, om det överhuvudtaget går, men jag skulle kalla det en seger.
Nyckeln till framgång är att bli smidigare på att spela det afghanska politiska spelet. Det kräver en bättre förståelse av vilka spelarna är, vilka intressen de har och hur vi får dem att sammanfall med våra egna.
Politiken i Afghanistan är lokal.
Karzai har de senaste åren säkrat sin makt genom att utse män som skaffade sig maktpositioner under inbördeskriget till guvernörer som sedan "levererar" provinserna till honom.
Det internationella samfundet behöver gå in och bli en spelare även lokalt; inte bara i Kabul.