Den kritiska massan är nådd

I många diskussioner om Flygvapnets vara eller inte vara kommer ofta frågan om behovet av antal flygplan upp. Debattörerna tittar då på Danmark (48 st. F-16AM/BM), Norge (57 st. F-16AM/BM) och Finland (63 st. F-18C/D) och finner då att Sverige (98 st. JAS 39C/D efter 2013) har en betydligt större numerär. Alltså borde det finnas enligt dessa inte allt för insatta analytiker möjligheter till nedskärningar i svenska Flygvapnet.

Man missar då de stora skillnaderna som valet av flygplan medför.

Alla de övriga nordiska länderna har valt att köpa "off-the shelf" från USA. Det innebär att dom inte har någon egen utveckling av stridsflygplan (förutom Finland under en kort period där F-18 slutmonterades på Valmet). För Sveriges del innebär det att ca 10-15 flygplan är låsta på Saab flygprov, FMV flygprov och TU JAS taktiska utprovning i Linköping. De övriga nordiska länderna har givetvis en taktisk utveckling, men den ligger på något av de operativa förbanden.

Danmark och Norge utbildar sina F-16 piloter i USA. Sverige är "moderflygvapen" för Tjeckien, Ungern och Thailand. Det innebär att pilotutbildningen som sker på F7 och teknikerutbildningen som sker på FMTS kräver extra resurser i form av flygplan. Totalt finns ca 2-3 flygplan på FMTS för teknikerutbildning och 20-30 flygplan på F7 för pilotutbildning. Finland utbildar sina egna tekniker och piloter på Satakunta flottiljen. Men eftersom dom bara utbildar för sitt eget behov så är antalet flygplan som är specifikt vikta för denna uppgift betydligt mindre än Sveriges.

Drar man ifrån dessa behov från totala antalet tillgängliga Gripen så blir resultatet 98-15-3-30=50 flygplan tillgängliga för taktiska uppgifter. D.v.s. motsvarande antalet flygplan i Norge och Danmark och även Finland (om man drar av Finlands behov för pilot- och teknikerutbildning).

Det innebär att om det blir mycket svårt att reducera Flygvapnet till mindre än 98 flygplan om inte någon av tilläggsuppgifterna tas bort. Då vi har låst oss som "moderflygvapen" under lång tid framöver vore det politiskt självmord att skära ner mer, eftersom vi i så fall får lägga ner stödet till exportländerna. Att som i det senaste förslaget lägga ner F17 eller F21 vore ännu mer vansinnigt eftersom vi i så fall får mycket lite pang för pengarna. Då kommer Flygvapnet mer eller mindre enbart att syssla med grundläggande utbildning för exportkunder. De taktiska divisionerna skulle motsvara halva norska eller danska flygvapnet.

Dessutom ska man ta i beaktande att Danmark och Norge kan luta sig mot NATO, men Sverige och Finland måste klara av hela förmågeregistret på egen hand. Finland valde därför initialt att använda sina F-18 enbart i jaktrollen, men har efter 2004 valt att även integrera attackvapen. Att Gripen klarar av alla roller innebär inte att piloterna gör det. Troligtvis så kommer divisionerna på F17 och F21 att fokusera på olika uppgifter. Om en av flottiljerna läggs ner kommer även den rollen att läggas ner. Valet står i så fall mellan spaning och attack.

En fråga som jag tycker är värd att belysa i sammanhanget är om Flygvapnet med den låga numerären JAS 39 verkligen ska syssla med CAS - Close Air Support? På den tiden vi hade 329 Viggen, varav 108 AJ 37 Viggen så bedömdes CAS ge för liten effekt. I stället fokuserades uppdragen på att sänka strategiska transport över Östersjön samt bekämpa fordonskolonner och broar så att logistiken till anfallande förband skulle slås ut. CAS är ett nyuppfunnet påhitt för att Flygvapnet ska ha en roll i NBG - Nordic Battle Group och Internationella Insatser. I Afghanistan finns nämligen inga strategiska mål att bekämpa. Frågan är också om vi skulle våga utföra CAS vid ett eventuellt försvar av Sverige? När det finns ett kvalificerat luftvärn bör ett CAS flygplan se ut som A-10 eller Su-25, d.v.s. betydligt mer bepansrad än en Gripen. Dock så tror jag på metodiken att fälla bomber på mål som pekas ut från marken, men då är det inte längre CAS vi pratar om. Då är det snarare den modell som USA använde i inledningen av kriget i Afghanistan, d.v.s. ett luftburet artilleri som stöd för små jägarförband.

P.S. Lite fakta för Expressens Anna Dahlberg till nästa artikel om svensk flygplansutveckling. Danmark har sedan 1970 talet haft denna utveckling av flygstridskrafterna : J 35 Draken, F-16A/B (1980, motsvarar JA37), Uppgradering till F16-AM/BM (2004, modifieringen kan jämföras med den pågående modifieringen av JAS 39 A/B till C/D) och nu eventuellt JSF eller Gripen NG. Dom har alltså tappat ett steg på vägen jämfört med Sverige. Att räkna Sveriges AJS 37 och JA 37 som två generationer är lite suspekt eftersom dom anskaffades parallellt för olika syften.