Underskatta inte faran med CAS (uppdaterad)

CAS - Close Air Support är Flygvapnets stöd till markförbanden i NBG08/11. Det är mycket uppskattat i Afghanistan där våra svenska marktrupper vid flera tillfällen har lett utländskt stridsflyg.

Men man ska samtidigt komma ihåg de risker som finns involverade med CAS. Som ett exempel på dessa risker så vill jag belysa en incident som inträffade under övning i Sverige där ett svenskt Gripenflygplan leddes av en amerikansk FAC - Forward Air Controller (inom parantes mina förtydliganden)

"Fick felaktiga målkoordinater av FAC inför skarpskjutning. Ett pass CAS NIGHT skarpskjutning AKAN (automatkanon). När jag fick min 9-liner (målbeskrivning) av FAC gav han mig koordinater i MGRS format, Jag bad att få dessa i LAT LONG (latitud/longitud) och efter en kort väntan så fick jag det. När jag matade in de nya korrdinaterna i min T-punkt (målpunkt i flygplanets navigeingssystem) så observerade jag att det skiljer ganska så mycket från mitt förplanerade målläge (Punkt Tore i R02) (ett svenskt skjutfält). Det skiljde ca 0,5 respektive 1 minut från det förplanerade läget. När jag var etablerad över målområdet så begärde jag "ROPE" (begäran om utpekning av egna förband m.h.a laserpekare) av TACP (Tactical Air Control Party. Organisation som innehåller bl.a. FAC), fick då syn på TACP, de stor precis där min MUS (målmarkering i head-up display) pekade ut mitt målläge.
...
Vid kontakt med TACP (ett utländskt TACP) efteråt så visade det sig att FAC läste ut fel koordinater på sin utrustning när han skulle göra om från MGRS till LAT LONG. I stället för målläget läste han ut sin egenposition."

Det här visar på hur enkelt det är att göra fel. En enkel utläsning av koordinater blev fel då FAC:en fick göra ett handgrepp han inte var van vid). Nu kunde piloten kontrollera målläget visuellt och undvek därmed vådabeskjutning av egna markförband, s.k. Blue-on-Blue. Men numera har vi i våra Gripen tillgång till även GPS-bomber som man kan fälla genom moln. Där finns det inte denna extra möjlighet att visuellt bekräfta målläget.

Den här incidenten visar dessutom på vikten att ha en pilot i ett flygplan som fäller en bomb. Motsvarande insats med en UCAV hade haft betydligt större risk att gå snett då operatören i en UCAV är begränsad till den information som kommer via sensorerna. I en riktig stridssituation så kommer dessutom den extra stressen in. Både för piloten som vet att han fäller en bomb mot människor och för FAC:en vars förband kan vara mitt inne i hårda markstrider.

Misstag sker i fredsövningar och risken är ännu större för misstag under en skarp insats. Med stor sannolikhet är det denna risk för misstag som gör det svårt för våra svenska politiker att besluta om en insats med Gripen i Afghanistan.

Läs det här inlägget om CAS uppdrag i Afghanistan.



Uppdaterad 10-06-27, 17:44
Jag hittade ett gammalt nummer av Defence Technology International (November 2008) med en intressant artikel om erfarenheter av CAS i Afghanistan, "Cleared Hot".

En stor svårighet med ISAF är alla inblandade nationaliteter. Även om kommandospråket är engelska så kan det vara svårt att förstå varandra. Som en den franske majoren Jean-Marc Brenot utrycker sig, "The Brittish infantryman is not going to speak slowly when he is running with the Taliban 500 m eters behind". Roverdatalänken är ett sätt att lösa detta problem. Genom att skicka måldata direkt upp till flygplanet och genom att kunna se den videobild som piloten använder för att välja mål så minskar man risken för skador på civila och egna trupper.

Ett annat problem uppstår när man ska leda insats med GPS bomber. Även om en FAC har mycket bra utrustning för att mäta avstånd till målet (laser) och sin egen position (GPS) så är vinkelnoggranheten inte den bästa vilket kan ge stora fel i sida vid en insats. Ny utrustning för att kalibrera FAC inmätningsutrustning är under leverans sedan 2007 med två GPS mottagare där den ena placeras 30 meter från inmätningsutrustningen och används för att kalibrera vinkelnoggranheten. Men har alla FAC tillgång till dessa idag?

FAC utrustningen är mycket tung och det läggs ner stort utvecklingsarbete på att ta fram lättare inmätnings- och kommunikationsutrustning. Det är också mycket ont om certifierade FAC/JTAC. Detta innebär att många insatser för att skydda egna trupper som hamnat i bakhåll måste utföras med ledning av soldater som kanske inte har stor vana som FAC eller ens tillgång till bra system att leda insatsen.

SDB (GBU-39)får mycket kritik då den är designad att fällas från långt håll och målets läge kan ändras under tiden det tar till träff. Risken finns även att det dyker upp civila under tiden det tar från fällning. Det innebär att den i stort sett endast kan användas mot fasta förplanerade mål. Är detta något som FLygvapnet funderat på när man integreras SDB på Gripen?

90% av uppdragen för stridsflyg i Afghanistan är NTISR - Non-Traditional Intelligence, Surveillance and Reconnaissance. Personligen tycker jag att detta är den typ av uppdrag som UAV lämpar sig bäst för. De enda fördelarna som ett stridsflygplan har över en UAV vid denna typ av uppdrag är att den snabbare kommer fram till målet och att piloten lättare med sina ögon kan få en överblick över området. Men CAS-resurser måste finnas tillgängliga i Afghanistan för de få tillfällen dom behövs och under tiden så används dom till annat.