Sanningen bakom rubrikerna (uppdaterad)

Det som förvånade mig i McChrystal-affären var inte att han fick sparken. Att kritisera presidenten är nog inte det smartaste man kan göra som amerikansk militär även om man är general. Läser man dessutom artikeln noggrannt så ser man att McChrystals kritik är riktad mest mot vicepresident Biden och de uttalanden som ges om Obama kommer enbart från personer i McChrystals närmaste omgivning, inte McChrystal själv, se Forsnos analys. (Möjligtvis skulle jag bli en smula sårad om jag var fransman och läste artikeln). Men varför kom kritiken och varför i ett forum som Rolling Stone? En klok man som McChrystal brukar veta att detta är den typ av uttalanden som man spar till sina memoarer för att dom ska sälja bättre.

Det börjar sippa fram lite nya fakta i affären.

Obama har som ett av sina tydligaste vallöften lovat att skapa en ny "surge" i Afghanistan för att sedan sakta men säkert avveckla den amerikanska närvaron. Man kan se en tydlig amerikansk plan på att inom en snar framtid gå över mot en mindre truppnärvaro och mer insatser från luften. Mer teknik och mindre "boots on the ground" med andra ord. I de uttalanden som Obama har gett så ser man också datumet 2011 för denna truppreduktion. Givetvis är detta årtal inte en slump, eller ett datum baserat på operativ planering och analys av talibanernas svagheter och styrkor, utan ett politiskt styrt datum för att kunna visa resultat med insatsen innan valet 2012.

When Barack Obama entered the Oval Office, he immediately set out to deliver on his most important campaign promise on foreign policy: to refocus the war in Afghanistan on what led us to invade in the first place. "I want the American people to understand," he announced in March 2009. "We have a clear and focused goal: to disrupt, dismantle and defeat Al Qaeda in Pakistan and Afghanistan."

Men säkerhetsläget i Afghanistan blir sämre och sämre, vilket våra norska kollegor tragiskt fått erfara, då talibanerna nu slåss för att härda ut ett tag till och skapa största möjliga psykologiska skada på de olika nationerna som bygger upp ISAF. Kan talibanerna hålla ut till 2011 så finns det stor risk att ISAF splittras. Detta särskilt i de ekonomiskt svåra tider för länder som t.ex. England och Italien som bidrar med stora styrkor till ISAF.

I en nyligen släppt rapport pekar McChrystal också på det försämrade läget och att det kommer att ta betydligt längre tid än den tidslinjal som Obama har bestämt.

But the "campaign overview" left behind by General McChrystal after he was sacked by President Barack Obama last week warned that only a fraction of the areas key to long-term success are "secure", governed with "full authority", or enjoying "sustainable growth". He warned of a critical shortage of "essential" military trainers needed to build up Afghan forces – of which only a fraction is classed as "effective".

He pinpointed an "ineffective or discredited" Afghan government and a failure by Pakistan "to curb insurgent support" as "critical risks" to success. "Waning" political support and a "divergence of coalition expectations and campaign timelines" are among the key challenges faced, according to the general.
...
General McChrystal said progress in the next six months was unlikely. He raised serious concerns over levels of security, violence, and corruption within the Afghan administration. Only five areas out of 116 assessed were classed as "secure" – the rest suffering various degrees of insecurity and more than 40 described as "dangerous" or "unsecure".

Just five areas out of 122 were classed as being under the "full authority" of the government – with governance rated as non-existent, dysfunctional or unproductive in 89 of the areas. Seven areas out of 120 rated for development were showing sustainable growth. In 48 areas, growth was either stalled or the population were at risk. Less than a third of the military and only 12 per cent of police forces were rated as "effective".

I kombination med den press Obama nu har efter oljekatastrofen i Mexikanska golfen så ger en rapport som pekar på en lång närvaro i Afghanistan för stor press inför nästa val. USA må vara ett "världssamvete", men alla amerikanska presidenter slåss till syvende och sist för en endaste sak, att blidka de amerikanska väljarna för att klara av en mandatperiod till. Statistiken för Obamas chans att bli omvald 2012 ser just nu inget vidare ut.

Kommer detta byte av generaler i Afghanistan att resultera i några större ändringar i taktiken? Knappast, Petraeus är en mycket klok taktiker och kommer att fortsätta på det spår som McChrystal har dragit igång. Även om han inte helt håller med om strategin så finns det en beprövad militär grundstrategi som säger "välj ut ett mål och håll fast vid det".

Det vi svenskar bör förbereda oss på är två frågeställningar som kommer att dyka upp i närtid:

- Är vi beredda att förstärka vår närvaro för att kompensera för andra länder som inte har råd? Nu när det är klart att 2011 inte längre är realistiskt börjar många länder se över sina kassakistor. Vår svenska statsekonomi är trots allt ljusår bättre än PIIGS-nationerna. Detta är givetvis de övriga EU-länderna medvetna om och dom vill nog därför att vi tar en större del av bördan.

- Hur ser vår egna "Exit Strategy" ut? Vi vinner kanske militära segrar mot talibanerna, men hur fungerar den politiska verktygslådan för att bygga upp Afghanistan som stat? Vilket mål vill den svenska regeringen nå med insatsen? Bara närvaro, eller ett faktiskt resultat? Orkar vi hålla ut i 30 år som t.ex. cyperninsatsen eller engelsmännens insats i Malaysia?

Uppdaterad 10-06-29, 07:38
Olika faller ödets lotter. McChrystal går i förtida pension och Michael Yon som spenderat det sista halvåret med massiv kritik av McChrystal är på väg tillbaka in som "embedded" hos de amerikanska och brittiska styrkorna.

Uppdaterad 10-06-29, 19:03
General Petraeus varnar för fortsatta hårda strider, men följer än så länge Obamas plan med gradvisa nedtrappning av truppnärvaron i Afghanistan med början 2011.

Gen Petraeus said he supports the president's plan to begin withdrawing troops in July 2011, but emphasised it is the "beginning of a process". He also said he would assess the rules of engagement which have come under intense criticism in recent days. "My sense is that the tough fighting will continue; indeed, it may get more intense in the next few months," he said. In written answers to the committee, he said insurgents were "resilient and still-confident".

Se även At Wars blogg. Den innehåller dels senatförhören med McChrystal och dels en intressant intervju med Michael Hastings som skrev artikeln i Rolling Stones. Michael tror att kriget misslyckats då man inte fått med sig de diplomatiska styrkorna (dom är numerärt kraftigt underlägsna de militära). Han tror också att man kommer att gå över till en mindre "foot print" a la Joe Bidens CT+ strategi.

Uppdaterad 10-06-29, 22:05
En intressant aspekt på Petraeus förmodade taktiska öndringar jämfört med McChrystal är tuffare ROE. Amerikanska soldater vill ha mer möjlighet att kalla in CAS. Jag anser att man nu är på väg in på ett spår som definitivt inte kommer att lyckas (om vi behåller dagens syfte med insatsen). Ska vi nå målet med vår insats i Afghanistan så gäller det att minimera skador på civila. Det kommer att ta tid och vi utsätter våra egna styrkor för större faror. Men handen på hjärtat, vad är vi egentligen där för? Ta kål på talibaner och hålla våra styrkor skyddade, eller att kunna "vinna" freden.

Alternativet är att ge upp det mål vi har med skapandet av en säkrad afghansk stat och gå över till att fokusera på att slå ut Al Qaida (talibanerna är enbart ett hot mot afghanerna). Vi har med stor sannolikhet redan slagit ut Al Qaidas möjligheter att agera med Afghanistan som säkrad bas. Nu är det dags att slå ut Al Qaida på andra säkra basområden som Jemen, Sudan m.m. Detta kommer vi att lösa med vicepresident Bidens CT+ taktik, d.v.s. UAV, flygbombningar och små specialstyrkor på plats på marken i samarbete med lokala trupper. I detta läge är det dags att dra tillbaka huvuddelen av den svenska styrkan i MeS då PRT-konceptet helt blir nedlagt. De möjliga svenska bidragen i en sådan taktik kommer att vara t.ex. SSG, OMLT, UAV, Helikoptrar, Transport och kanske Gripen . Den sistnämda är dock knappast politiskt korrekt i Sverige med tanke på att det med CT+ taktik blir större civila förluster än idag. Erfarenheterna från insatser med UCAV i Pakistan pekar på en faktor 1:5 - 1:10 mellan utslagna talibanledare och civila dödsoffer.

Hur ställer sig då Sverige till utökade ROE? Jag har tidigare nämnt de s.k. "national caveats" som begränsar ISAF ländernas möjlighet att agera. Kommer vi i Sverige att gå i samma riktining som USA, eller kommer vi att lägga band på våra trupper?