Är teknik lösningen?

Det här inlägget är för en ingenjör som att svära i kyrkan, men faktum är att teknik löser inte alla problem!

Saab presenterar i Ny Teknik ett aktivt system som är tänk att slå ut robotar och granater innan dom träffar ett fordon. Det ser imponerande ut när man testar detta på ett övningsfält, men verkligheten är oftast tuffare än labbmiljön. Liknande system har utvecklats för att med laser slå ut inkommande robotar som skjuts mot civila passagerarflygplan. Men den tekniken är ännu inte riktigt mogen och bl.a. Saab har därför varit med och levererat klassiska motmedelssystem i form av remsor och facklor som ska avleda inkommande robotar. Men mot ett "dumt" vapen utan målsökare och stursystem som RPG eller tunga maskingevär funkar dock inte denna enklare teknik. Sensmoral: Ju dummare vapen desto smartare motmedel krävs...

Tanken är därför bra, men det finns ett antal aspekter man bör fundera på innan man ger sig in på detta utvecklingsspår.

- Hotet i Afghanistan är framför allt IED. Där är det endast passivt skydd som fungerar samt möjligtvis i framtiden sensorer som kan detektera nedgrävda IED. Framför allt är det dock en aktiv underrättelsetjänst och god kontakt med lokalbefolkningen som gör att man kan undvika att bli anfallen. USA och England satsar just nu enbart på att förstärka minskyddet i sina fordon. Det är hotet i Afghanistan som gäller och inte ett framtida krig i Europa mot en fiende med sofistikerade vapen.

- Systemen går att mätta. I Irak och Afghanistan används ofta en teknik kallad RPG Volley, d.v.s. flera RPG skjuts samtidigt. Med stor sannolikhet beror det i dagsläget på att skyttarna är ganska så dåliga och att man vill minimera exponeringstiden. Men om motmedelssystem börjar användas så kan denna teknik användas även för att överlasta sensorerna. En liknande teknik användes av det svenska attackflyget och marinen med Rb 04/Rb 15 för att anfalla stora ryska fartygskolonner på väg över Östersjön. Flera enheter (fartyg/flygplan) fällde många robotar samtidigt där tidpunkten i målet synkroniserades. Ett motmedelssystem på ett fartyg kanske sköt ner de två första, men den tredje tog sig igenom.

- Systemen fungerar inte på hur korta håll som helst. USA hade tankar på lätta stridsfordon med aktiva system (Future Combat System), men erfarenheterna från framför allt Irak pekar på att vid strid i bebyggelse så är det så korta skjutavstånd att systemen inte hinner reagera. RPG-7 har en hastighet på 295 m/s (initialt 115 m/s). 200 ms reaktionstid motsvarar då 59/23 meter. Kör man i öppen terräng eller på breda väger så räcker reaktionstiden till. I en trång gränd kan det bli värre. FCS fick därför stryka på foten i USA:s försvarsbudget till förmån för minskydd i form av MRAP.

- Hur gör man med trupp och civila i närheten? Det lär bildas en hel del splitter som kan skada omgivningen när systemet aktiveras och en missil skjuts sönder. När systemet är aktivt kommer det att vara riskzoner kring detektorn (mikrovågor är inte hälsosamma, vilket användarmanualen till din mikrovågsugn i köket lär bevisa) och enheten som skjuter iväg motmedlet (risken finns alltid för vådaskott). Den som står mellan utskjutningsenheten och den inkommande missilen lär dö lika snabbt som om missilen i sig hade träffat. Med stor sannolikhet kommer det därför att krävas en hel del säkerhetsfunktioner som stänger av delar av skyddet om man t.ex. åker med öppen lucka eller har en tornskytt.

- Till slut så blir det dyrt med liknande skydd. Alltså kan inte alla fordon skyddas. Med stor sannolikhet så är det dessutom tungt och kräver en hel del ström. Då är vi framme vid att de enda fordon som kan få dessa system är de som är både viktiga och tunga.

Vi får se upp så att vi inte får en ny medel -motmedel utvecklingsspiral som liknar den som den medeltida riddaren genomgick. Till slut var han så tung och dyr att endast de rikaste kungarna hade råd att ha ett par stycken i sin armé. Engelsmännen gav systemet nådastöten vid det berömda slaget vid Agincourt 1415 där de franska riddarnas rustningar stod sig slätt mot de engelska långbågarnas kraft i kombination med mängden av bågskyttar (en teknik som i mycket liknar RPG volley). Om vi bara har ett fåtal dyra fordon kvar så kommer vi inte att våga använda dom och varje förlust kommer att kunna vara avgörande för chansen att våra operationer ska kunna lyckas. Dom enda som är glada över dyra fordon är försäljarna. Tunga fordon lär också ha mycket svårt att ta sig fram på dåliga vägar som i t.ex. Afghanistan.

Man har också glömt Clausewitz teorier om friktion och krigets dimma. Friktion är helt enkelt oväntade saker som enligt Murphys lag alltid dyker upp, t.ex. att en ledning går av i systemet. Krigets dimma betyder att ett system kanske inte ser allt. Det kan bero på fysiska aspekter som att t.ex. damm virvlar upp kring fordon under rörelse i Afghanistan. Detta damm kan nog ställa till ett elände för en detektor. Förr eller senare så kommer det dessutom att dyka upp motmedel mot mikrovågssensorerna på samma sätt som man idag kan störa GPS och laser.

Jag förespråkar därför hellre lösningar med passiva minskydd. Dom funkar oavsett om batteriet tar slut eller inte.

- Underreden som är vinklade och leder av explosionen.

- Utrymmen för besättning och passagerare som är upphängda i chockdämpare för att minska effekten av tryckvågen som annars riskerar ge svåra fot, ben och ryggskador. Inredningen ska vara anpassad för att inte ge upphov till skador när ett fordon lyfts någon meter upp i luften av en kraftig smäll.

- Vägar ut för en tryckvåg. En träff av en RPG eller liknande vapen med RSV smälter ett hål i skrovet och dessa bitar tränger in i skrovet. Besättningen dör oftast inte av själva splittret, utan av tryckvågen.

Morgonsur har ett intressant inlägg som visar på effekten av tryckvågseffekten respektive konsekvenserna när säkerheten förhindrar att skyddstekniken fungerar.

Andra passiva skydd som fortfarande fungerar bra mot många pansarvärnsvapen är galler som löser ut RSV stridsdelen på säkert avstånd (á la Stridsvagn S) och reaktivt pansar. Idag är hotmiljön som vi ska möta den som finns i Afghanistan och då är det framför allt minskydd vi ska fokusera på och inte nya tekniska lösningar. Men den dag som talibanerna kommer över mer sofistikerade pansarvärnsvapen som t.ex. Javelin eller MLAW så ligger vi illa till...



P.S: Bilderna i detta inlägg är på en Cougar MRAP som träffats av en 250 kg IED (en RPG inehåller en sprängsats på ett par 100 gram och en stridsvagnsmina 5 har en sprängsats på 10 kg). Alla i besättningen överlevde! Chauffören bröt ett par revben då fordonet lyftes (väger 17 ton) av smällen så att han träffade ratten.