tisdag 3 augusti 2010

Accepterbara förluster

Nu kommer jag med ett inlägg som av vissa kommer att ses som cyniskt och av andra som att svära i kyrkan. Men vi måste kunna se realistiskt på vad vi militärer egentligen sysslar med. HBT-frågor i all ära, men vår huvuduppgift är enligt alla politiker väpnad strid!

Sverige har haft fred i snart 200 år. Visst har det varit perioder med ökad beredskap och diverse problem i omvärlden, men som land så har vi klarat oss riktigt bra. Men faran i detta är att vi har glömt bort vad som krävs för att vinna en strid och därmed försvara sitt land.

I Afghanistan har vi på snart 10 års insatser förlorat 4 man samt fått ett antal skadade. "Katastrof" säger ledarna i alla svenska dagstidningar. "Riktigt bra" säger jag. Grabbarna och tjejerna där nere har gjort ett bra jobb och dessutom haft tur som tokar. Vi får inte glömma att Afghanistan just nu är ett av världens farligaste områden att operera i, även om Mazar-e-Sharif är ett betydligt lugnare område än de södra regionerna kring Helmand där bl.a. danskarna opererar. Idag har vår styrka vuxit till ca 500 man från att initialt rört sig om endast ett fåtal, men totalt borde ca 2-3000 man ha tjänstgjort i Afghanistan varav 4 dödats. Det innebär utslaget på nästan 10 år så rör det sig om ca en promilles risk att stupa i Afghanistan. Givetvis är siffran högre om man tittar enbart på de som rör sig i fält!

Under andra världskriget så fick amerikanska bombflygplansbesättningar åka hem efter 25 genomförda uppdrag. Inte så mycket kanske någon anser, men med 5-10% nedskjutna flygplan per uppdrag (inte per år) så var chansen att nå 25 avklarade uppdrag inte särskild hög (jag rekommenderar starkt journalfilmen om Memphis Belle från VK2). Tyskarna hade det ännu värre eftersom dom inte hade någon som kunde byta av. Där gällde det att fortsätta flyga uppdrag till man antingen överlevde, dog eller blev för skadad för att fortsätta.

Under Kalla Kriget var det i Sverige framför allt Flygvapnet och Marinen som fick dra det tunga lasset. För Flygvapnets del finns konsekvenserna av detta att skåda i Flygvapnets minneshall. Jag har äldre kollegor som berättat om de svåra åren då bl.a. J29 introducerades. Enligt deras berättelser kunde det under en och samma flygvapenövning inträffa flera haverier med t.o.m. dödlig utgång och övningen fortsatte trots detta! Nu var det en annan värld och med en annan syn på flygsäkerhet. Men ändå så visar det hur vi i Sverige för bara några år sedan till och med i fredsförhållande accepterade mycket höga förlustsiffror!

Alla flygförarvingar är numrerade och alla piloter får två stycken vid sin examen. Jag har ca nummer 10.000. Det innebär att jag är ca nr 5000 bland piloter utbildade i Flygvapnet efter det att flygförarvinge m/36 infördes. På Flygvapnets minnesvägg finns nästan 1000 namn. Nu får man ta dessa siffror med en nypa salt eftersom det bland de stupade finns en hel del besättningsmän, det utbildades piloter innan m/36 infördes och minnestavlan sträcker sig tillbaka till 1912 och det dessutom utbildats värnpliktiga piloter. Med andra ord så är det svårt att säga hur stor förlustprocenten är, men säg i snitt 10%.

10% förluster i Afghanistan hade inneburit 300 man för svensk del. Hade vi kunnat acceptera detta? Givetvis inte! Holland förlänger inte sin insats efter 24 döda soldater. Danmark härdar dock ut trots 34 döda soldater hittills. Danskarna är också mycket stolta över det dom bidrar med trots sitt lilla land.

Men vad accepterar vi i Sverige? Hade vi accepterat de danska siffrorna? Knappast, vi hade det för enkelt under VK2 och vi låtsas fortfarande som att vi inte är beroende av NATO. Ett exempel på hur känsligt denna fråga har varit i Sverige är att när NBG08 sattes upp så var det mycket hysh-hysh om anskaffade liksäckar (som dessutom fungerade dåligt) och kistor för att kunna ta hem stupade soldater. Varför? Vågar vi inte inse riskerna? Nu har vi som tur väl kommit en smula längre än så i vår mognadsgrad.

I antagningspapperena från HR centrum inför internationell tjänst finns följande att läsa:

"Som anställd i Utlandsstyrkan och provgivare får Du lämna ett flertal prov däribland ett vävnadsprov (salivprov). Detta prov sparas i Din journal i syfte att möjliggöra analys av DNA-material och därmed identifiering av Dig som person i händelse av dödsfall."

Avskräckande? Jag tycker personligen att detta är mycket bra, då man accepterat det faktum att det är ett farligt jobb och det finns risk att soldater inte kommer tillbaka från utlandstjänst. Detta visar på att Utlandsstyrkan är professionell och förbereder alla eventualiteter, vilket gör mig trygg snarare än avskräckt. Genom att göra detta spar man samtidigt en oerhört massa onödigt extra lidande hos familjer till en avliden soldat.

Faktum är att ska vi göra ett bra jobb i bl.a. Afghanistan så måste vi ta vissa risker. COIN-taktik bygger på att gå ut och leva bland lokalbefolkningen. Som både general McChrystal och nu Petraeus säger så innebär det att ta medvetna risker.

Meeting and understanding the people is the main mission for military forces and international civilian organizations in the country, the general said. He wants servicemembers to conduct foot patrols and talk with the people. “Take off your sunglasses,” Petraeus wrote. “Situational awareness can only be gained by interacting face to face, not separated by ballistic glass or Oaklys.” NATO and Afghan forces have to live among the people to carry out the counterinsurgency strategy, the general’s guidance states. “We can’t commute to the fight,” he wrote. The idea of NATO troops living among the people and with the Afghan units they support is key. For example, a U.S. military police unit partners with Afghan police in the southern city of Kandahar. By living with them, the unit’s members understand the people they work with and can adjust as needed, Petraeus explained.

I Sverige har vi idag bra stöd från våra politiker för insatsen i Afghanistan. Givetvis med undantag av (v), (mp), (sd) och vissa falanger i (s). Carl Bildt och nu även Mona Sahlin (efter sin resa till Afghanistan) har insett att vi kommer att få vara där under en mycket lång tid framöver. Tyvärr så är det bara att ta en titt på Irak. Kriget är över, men förlusterna fortsätter. USA anser dock att den irakiska staten kan ta över säkerhetsskyddet själva och förbereder sig därför nu på att lämna landet. Jämfört med Afghanistan är dock Irak ett mönster av väl fungerande central ledning. Det kommer med andra ord att ta betydligt längre tid att lämna Afghanistan och förlusterna kommer att fortsätta. Men det är bara och bita ihop. Om vi inte accepterar dessa förluster, så har vi inget där att göra!

17 kommentarer:

  1. Vi ska inte kriga och utbilda soldater istället ska vi ska ställa utbilda och forska mer inom hbt(q). samt utbilda dagispappor istället för soldater som kan lära barnen att kramas istället för krigas så isåfall slipper vi krig och andra elädigt. konstig vi lever på 2000-talet men fortfarande är alla män och många kvinnor som blivit påtvingade partikaliskaider av sina pratikalistafäder kvar på 1700-talet där allt gick ut på död varandra.

    så utbildas dagispappor, forska inom hbt(q) och genus och kramas mer så löser vi mer problem än med polis och militär

    kramizar från liza

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. @Liza: Hmm... tänkvärt. Men om jag försker krama Mulla Omar så kommer han nog inte att kramas tillbaka. Men vi kanske ska utbilda honom till dagispappa? :-)

    SvaraRadera
  4. För att vara ett land som alltid velat vara med på alla FNuppdrag har vi nästan aldrig resonerat utifrån helheten. Vi vill inte förknippas med OEF, alla de kontraktsanställda, specialförband, CIA o.s.v. som finns i AF. Vi vill bara se till vår lilla omvärld.
    Vi kan till nöds erkänna att vi tillhör och arbetar under tyskt natobefäl.
    Kramar man lite så ingår vi i den tyska brigaden.
    Upplysningarna på, de av FM kontrollerade, sidorna är (milt sagt)väldigt sparsamma med uppgifter om vad som händer på resten av brigaden.
    Men vi vill alltid framhålla att vi slåss för Sverige och handlar enligt FNmandat. Men vi vill inte ha vita bilar och FNbasker! Däremot stora svenska flaggor!
    Detta gör kanske att vi kan tåla ganska höga förlustsiffror i våra uppdrag så länge de ej drabbar oss.
    Frågan borde egentligen ställas till FN. Accepterar de förlusterna?
    Både de och vi accepterade förlusterna under Koreakriget som väl är det blodigaste FNuppdrag vi deltagit i.
    Ser man däremot till de specifikt svenska förlusterna talar väl siffrorna för att vi tar lite större risker här hemma?

    Tyvärr tror jag inte att tidpunkten för uttåget kommer att vila på hur förhållandet är i AF utan på andra orsaker.
    Jag hoppas för stora delar av det Afghanska folket och FNs trovärdighet att jag har fel.

    Cyniskt eller ej, men man får ju hoppas att både FML och politiker tänkt igenom hur de skall agera, om förlusterna helt plötsligt blir onormalt stora under kort tid.
    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  5. Att föluster på senare tid av svensk personal och för framtida uppgifter är nog oundvikligt tyvärr.
    Jag skulle vilja öppna upp en frågeställning hur vi kalla det hedrar eller tar till vara minnet av våra stupade, som ingenjörn säjer vinns flygvapnets minnes vägg med namn på de stupade.

    Jag skulle att man likt vårt/våra grannländer på liknande sätt visar vår uppskattning över de som stupat , tex Norge visar sin uppskattning för stupade soldater att vid hemkomst av stoft flyga över Akersfästning eller den stupades hemkommun och vid landning slå av en motor för att markera att en stupad soldat nu är hemma på norsk mark. Vid gravsättning av stupad så visar även det norska försvaret sin hedran genom att flygvapnet flyger i formation over begravnignen för att sedan markera med formation lost wingman.

    Detta kan jag själv tycka är det minsta som FM som arbetsgivare kan visa som uppskattnign och hedrande över stupade . samt för de anhöriga och vänner torde denna gest vara en del att visa deltagande och respekt för den stupade .

    och jag tror att vad som är acceptabel förlust finns nog inget svar på .
    Dock är det inte acceptabelt med förluster pga undermålig utrustning eller brist på skyddsutrustning

    Vidare bör det omhändertagandet av de anhöriga förbättras kraftigt med stöd mm

    SvaraRadera
  6. Kan man inte prova nån hbt strategi mot Mulla Omar ? Talibanerna infiltreras av nån femme fatale som tar död på Mulla Omar medelst vällust? Talibanerna kommer sedan fly i skräck
    när dom ser den skrumpna purjolök som som pryder hans lik.

    SvaraRadera
  7. @CI: " COIN-taktik bygger på att gå ut och leva bland lokalbefolkningen. "
    Fast nu är det C&K, Capture & Kill-taktiken, som gäller! En Task Force attackerar enbart kända fiender, Capture, för förhör och tortyr och sedan Kill! Nàgra större förluster för Task Force är osannolika. General James Mattis presenterade utrotningstaktiken i Paris häromveckan. Fast det är en gammal taktik! Operation Phoenix i Vietnam för 40 àr sedan var exakt samma; kidnappa kända Viet-cong i byarna, etc. Misslyckades totalt. Taktiken gynnade motstàndarna: folket undrade vad deras ledare tar vägen? Och naturligtvis var US styrkor infiltrerade av motstàndssidan som visste det mesta. Samma i Afghanistan. Det är en anledning varför USA misslyckas i Afghanistan.

    SvaraRadera
  8. @Anders Björkman
    COIN, såsom metoden tillämpats i Irak och Afghanistan, syftar till att säkra befolkningen. Den mest synliga i detta är lokal närvaro av sambaserade utländska och lokala säkerhetsstyrkor.

    Det är detta Petraeus genomförde i Irak.

    I bägge länderna spelade/spelar dock direkta aktioner av underrättelse- och specialförband en helt avgörande roll. Det var dessa som slog ut AQ i Irak (så hur framgångsrikt Phoenix var - eller inte var - är ointressant).

    Det är detta McChrystal genomförde i Irak.

    Den som försöker framställa COIN som oblodigt har hantingen inte förstått eller försöker medvetet vilseleda för att ta retoriska poäng. Skyttesoldaterna ska dock lämna terroristjakten till operatörerna.

    För den som undrar hur det här ser ut i praktiken rekommenderar jag Task Force Black av Mark Urban som till vardags är försvarsreporter på BBC.

    SvaraRadera
  9. @CI & Forsno: COIN – lokal närvaro av sambaserade utländska och lokala säkerhetsstyrkor i syfte till att säkra befolkningen. Men om befolkningen inte gillar utländska styrkor – vad gör man då? C&K? Capture & Kill med speciella Task Forces! Fånga in lokala motståndsledare och ... döda dem! Blir befolkningen säkrare då? Verkar förvirrat? Hur går det egentligen i Masar-i-Sherif? Är de svenska säkerhetsstyrkorna ute bland befolkningen med lokala, afghanska säkerhetsstyrkor för att säkra befokningen? Det är väl bara 20% av den svenska styrkan som rör sig utanför lägret? Resten sitter inne i lägret hela tiden. Och då skyddade av svenska skyttar. Hur många kan de vara? 100 svenska soldater totalt som är ute och säkrar befolkningen? Och hur stor är befolkningen? 500 000? Och hur stor är de lokala säkerhetsstyrkorna? 900 afghanska soldater av okänd kvalitet? Så skall 1000 soldater säkra 500 000 personer? OK, vi har den amerikanska Task Forcen i Masar-i-Sherif. 300 soldater. Men de fàngar bara ’terrorister’, dvs ledare av säg 50 motståndssoldater. Klart att dessa ledare har sina ställföreträdare ... som man då också måste fånga. Hur? Ledarna bor naturligtvis hos folket som skall säkras. Sparka in dörrar mitt i natten och jaga ledare, terrorister, bland kvinnor, barn och åldringar. Det hela verkar helt idiotiskt. Inte vinner man krig på det sättet. Det finns ju enklare och bättre sätt. Synd att våra härförare inte använder dem.

    SvaraRadera
  10. @Anders Björkman
    Du har fortfarande inte förstått; eller är möjligen oförmögen att förstå. Det handlar i grunden om kontroll snarare än popularitet.

    ISAF är där för att ge stöd till ANSF, inte för att ockupera landet, så PRT MeS ska inte på egen hand kontrollera ansvarsområdet. Du har fått uppgiften beskriven för dig så många gånger att du inte har några ursäkter för dina vanföreställningar längre.

    Manöverförband tar och håller terräng - i viss mån även mänsklig sådan. Det är dock inte genom att ta terräng som man besegrar ett nätverk utan genom att bekämpa dess viktigaste noder (i Irak så var detta "mellancheferna" inom AQ).

    Att spåra upp och fånga/döda enskilda nyckelindivider är inte en uppgift för manöverförband utan för underrättelse- och specialförband.

    Det är dock svårt att samla in nödvändiga underrättelser eller ha möjlighet att fritt verka på marken om man inte redan håller den. Därför är den "kinetiska" sidan delvis beroende av den synliga delen av COIN. Dessa är i sin tur delvis beroende av att någon gallrar beståndet av motståndare.

    En effektiv kampanj mot en motståndare organiserad i nätverk och celler behöver med andra ord kombinera de två sidorna, och framgångsrika kampanjer har gjort det. Irak 2006-2008 är ett exempel.

    SvaraRadera
  11. @Anders B: Om vi misslyckas i Afghanistan så beror det inte på våra våldsamma metoder. Talibanerna är betydligt värre mot lokalbefolkningen.

    Varför stöttar lokalbefolkningen då talibanerna? Jo, därför att dom är rädda för vad som händer den dagen vi drar oss ur landet.

    Vår chans att lyckas/misslyckas beror med andra ord på att vi lyckas övertyga lokalbefolkningen om att den nya regimen kommer att fortsätta att skydda dom. En korrupt Karzai ställer med andra ord till betydligt mer elände än insparkade dörrar.

    SvaraRadera
  12. @Forsno : Naturligtvis förstår jag ingenting … det har jag hört ofta sedan 1965. Fast under 40 års karriär i bl.a. MÖ (inbjuden) har jag haft stora framgångar. Och jag har aldrig haft behov av att gallra bestånd av motståndare (??!!). Vad menar du? Gallra! Själv inbjuder jag till pratstund och efter ett tag är vi alla överens eller så. Enklast så.
    @CI: ISAF har beslutat att 2014 är uppdraget avslutat och ISAFdå åker hem. Klart att afghanerna anpassar sig till detta beslut. Korrupta Karzai har inte en chans. Enklast är därför att åka hem direkt.

    SvaraRadera
  13. @Anders Björkman
    "Naturligtvis förstår jag ingenting … det har jag hört ofta sedan 1965."

    ...och du har fortfarande inte dragit några slutsatser av det?

    Jag hoppas verkligen att du inte hade behov av att nedkämpa någon under de åren (för jag antar att syftet med vistelsen inte var örlog).

    För övrigt så tvivlar jag starkt på att du skulle vara resonabel eller ha ett vinnande sätt IRL; jag gissar därför att det som regel blev: "eller så".

    SvaraRadera
  14. @Forsno: "För övrigt så tvivlar jag starkt på att du skulle vara resonabel eller ha ett vinnande sätt"

    Som vanligt vet du inte vad du talar otrevligt om ... sà jag avslutar diskussionen.

    SvaraRadera
  15. Vad slåss vi egentligen för?

    En sak kan vara att ha en smula bättre samvete...

    http://atwar.blogs.nytimes.com/2010/08/04/framing-the-afghan-war-debate-with-a-magazine-cover/

    SvaraRadera
  16. @CI: Slàss Sverige i A för ha ett gott samvete? Och hindra tvàngsäktenskap???? Som Time Magazine gör en story av pà ettan. Photoshop?? Taliban klipper näsan av flickor som ej vill gifta sig! Ja, amris tror ju pà vilket strunt som helst. Hur lätta som helst att manipulera.

    Skall man slàss, är det naturligtvis för att vinna. Men varför slàss man överhuvudtaget? Motstàndsrörelsen vill ha makten att bestämma i A! De gillar inte Karzais korrupta marionettregim! De vill ha bort den. Det kan jag fatta.

    Fattar jag vidare rätt stödjer Sverige/Bildt Karzais korrupta marionettregim och det är därför Sverige slàss för den. Inte bara mitt samvete säger nej till det; jag màr illa bara jag tänker pà det.

    SvaraRadera