måndag 21 september 2009

Analys av Försvarsbudget 2010

Enligt Tolgfors Blogg är det framför allt tre huvudområden som prioriteras i försvarsbudgeten för 2010:

- Materielanskaffning. Radarjaktroboten Meteor till Gripen, nya splitterskyddade fordon, TUAV och nytt signalspaningsfartyg anskaffas. (utveckling av JAS39C/D glömmer han)

- Exportstödsmyndighet byggs upp. Det visar på vikten av vapenexport för att få våra svenska materielsystem att löna sig. Det kan bli intressant att se hur samspelet blir mellan ISP och den nya myndigheten. Frågan är också var gränslinjen dras mellan FMV och den nya myndigheten samt hur samspelet mellan myndigheten och industrin kommer att fungera. Kunskapen om produkterna kommer trots allt bara att finnas på FMV och industrin samt om dom är i operativ drift hos Försvarsmakten.

- Stödutredningen går ett nytt varv baserat på den föregående utredningens förslag och de remissvar som FMV, FM och FOI har lämnat in. Denna utredning kommer att skötas av s.k. genomförandekommitéer. Ett viss underkännande av den första utredningens resultat med andra ord.

Utvecklingen de senaste åren i försvarsbudgeten har faktiskt vänt. 2008 - 43,0 miljarder (utfall), 2009 - 42,3 miljarder (prognos) och 2010 - 45,5 miljarder (budget).

Sammanfattat så ser utvecklingen i utgiftsområde 6 - Försvar och Samhällets krisberedskap positiv ut. Satsningen på nyanskaffning av materiel syns tydligt, 2009 års budget var 8,8 miljarder medan 2010 blir 10,8 miljarder. Förbandsverksamheten och internationella insatser står kvar på samma nivåer (var ryms då eventuella ökade satsningar i Afghanistan om USA får sin vilja igenom? 300 miljoner finns som en buffert om behov uppstår). Vidmakthållande får stryk på foten med en sänkning från 6,97 miljarder till 5,98 miljarder. Förvånande är att krisberedskap sänks från 1,5 till 1,1 miljarder (MSB har knappt börjat fungera och influensahysterin borde peka på behov av någon typ av beredskap).

Vad vill då regeringen använda Försvarsmakten till?

"Regeringen konstaterar att dagens hot mot fred och säkerhet avvärjs bäst i gemenskap och samverkan med andra länder och organisationer. Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-medlemsland eller nordiskt land. Regeringen förväntar sig att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Sverige bör ha förmågan att kunna ge och ta emot militärt stöd. Samma förband ska kunna användas i Sverige, i närområdet och utanför närområdet. Regeringen anser att Sveriges engagemang i fredsfrämjande insatser under EU:s, FN:s och Natos ledning bör öka."

En viktig punkt anser jag är att för att få ut bästa effekt av internationella insatser bör militära och civila bidrag samordnas:

"Regeringen har påbörjat inrättandet av en samverkansfunktion inom Regeringskanslietmed stöd av berörda myndigheter och andraaktörer för att stärka den civil-militärasamverkan i samband med svenska bidrag till insatser internationellt."

2008 var ett mörkt år för Försvarsmakten:

"Försvarsmaktens värdering 2008 visar att den samlade operativa förmågan har nedgått jämfört med 2007 avseende exempelvis förmågan att upptäcka kränkningar av sjöterritorium och förmågan att bidra till att förebygga och hantera kriser i vår omvärld. Det beror bl.a. på att tillgången till kontrakterade markförband minskat sedan NBG08 avvecklades. Dessutom har Försvarsmakten under 2008, för att nå balans mellan verksamhet och ekonomi, begränsat övningsverksamheten utan att regeringen förändrat kraven och målsättningarna för verksamheten."

Lite oroväckande är skrivningarna om de kostnadsökningar som uppstod i samband med NBG08. Nu planeras NBG11 samt ett deltagande i den engelska stridsgruppen 2013! Risk för nya svarta hål med andra ord. Personligen är jag inte så imponerad av dessa stora förband som när det kommer till kritan är för stora att skicka ut. Bättre i så fall att satsa pengarna på utbildning av mindre förband som vi verkligen avser att skicka ut.

Ledningsorganisationen verkar fortfarande ha problem att skapa en fungerande enhet:

"Inom Försvarsmakten pågår en utredning om en gemensam lägescentral (GLC). Försvarsutskottet har framfört att eventuella, genomgripande förändringar av dagens organisation kopplade till detta bör ske efter godkännande av regeringen. "

Armén får ta stryk och går ner från 6 mekaniserade bataljoner, 2 lätt mekaniserade och 1 luftburen bataljon till 7 manöverbataljoner och 3 stridsvagnskompanier. Utgår träningen med förflyttning av trupp med helikopter helt? Då tappar vi möjligheten att täcka stor yta med liten mängd trupp. Då blir effekten av truppneddragningarna betydligt mer markanta.

"I enlighet med den tyngdpunktsförskjutning som ska ske, från dagens tunga och medel-tunga stridsfordon mot lättare splitterskyddade fordon, kommer antalet stridsvagnar och stridsfordon 90 att reduceras till det antal som motsvaras av manöverbataljonernas, stridsvagnskompaniernas och förbandsreservens behov."

Här har man verkligen missat en av slutsatserna från Irak. I strid i bebyggelse så är det enda som duger rejält med pansar.

För marinen kommer regeringen under hösten 2009 att fortsätta fundera på nyanskaffning av ubåt som i så fall kommer i en tilläggsbudget våren 2010. Ett nytt signalspanings och ett stödfartyg anskaffas. Visbykorvetterna kommer att tas i drift. Personligen hade jag hellre sett en inriktning mot YS Ny då jag anser Visby vara en halvmesyr.

För Flygvapnet är det intressant att två av våra Gripen divisioner (F7 utbildning) inte nämns under avsnittet insats, betyder det att incidentberedskap stryks helt och hållet för 39A/B? Livstidsförlängning av Tp-84 nämns, men till vilken storlek? En interoperabel (Länk16) markbaserad stridsledningsfunktion för utbildning anskaffas, men hur blir det för stridsledning vid t.ex. incidentverksamhet? Den nya stridsledningsfunktionen är baserad på befintlig operativ struktur. Bibehålls något berg, eller är det GLC? Det finns en rad kallad Vidmakthållande StriC med i budgeten...

För helikoptrar är det fortfarande ett beslutsvacuum. För många politiska tyckare och för lite jävlaranamma från Försvarsmakten.

"Regeringen tillsatte den 18 december 2008 en särskild utredare (Fö 2008:07) för att se över hur förmågan att understödja Försvars-maktens insatsförband med helikoptrar ska bibehållas respektive förbättras, samt vilka krav det ställer på dimensionering och organisation av helikopterförbanden. Utredaren ska redovisa sin slutrapport senast den 1 mars 2010. "

Värnplikten skrotas, vilket jag tror vi kommer att ångra om några år. Tvåbefälssystemet fortsätts utvecklas. Detta tycker jag är utmärkt. Dock så är jag lite rädd för att Försvarsmakten kommer att ha svårt att ta hand om dessa ur löne- och kompetensutevcklingssynpunkt. Vi har lite för gammal syn på att det är det som finns på axlarna som ska avgöra lön och uppgifter.

"I den fortsatta uppbyggnaden av specialist-officerskåren bedömer regeringen att det är angeläget att så långt som möjligt fylla specialistofficersbefattningar med redan anställda officerare."

Hur är detta tänkt? Ska de äldre officerarna degraderas? Annars så finns stor risk att det inom specialistofficersfacken bildas två grupper av fin- resp fulspecialister. Jag tror att detta är en misslyckad idé. Bättre i så fall att helt och hållet avveckla äldre officerare och ersätta med nya specialister.

"Under 2008 ökade genomsnittsåldern för yrkesofficerare från 41,7 år till 42,2 år och för civilanställd personal från 46,8 år till 47,7 år."

Här ligger kanske kärnan i Försvarsmaktens problem. Vi är helt enkelt förgubbade, vilket inte bådar gott vid eventuella insatser. Nej, skär ner på dödköttet och öka med specialister och visa att vi satsar på den nya rollen. Regeringen pekar på behovet av karriärsväxling och jag kan bara hålla med.

"Försvarsmakten har problem med hög personalrotation. Regeringen avser ge Försvarsmakten i uppgift att vidta åtgärder som leder till ökad kontinuitet på befattningar."

Lysande! Men då måste hela karriärsutvecklingssystemet ändras. Fler befäl med lägre grader måste utnyttjas i ledningsorganisationen och uppgifter på HKV läggas ut på förbanden för att slippa rotation av personal.

Vikten av frivilligorganisationerna för framtida rekrytering påpekas särskilt. Detta tycker jag är mycket bra då jag som instruktör under många år fått se vilken positiv bild av Försvarsmakten det ger till de ungdomar som utbildas.

"I budgetunderlaget för 2010 redovisar Försvarsmakten förslag till utveckling av internationell militär test-, utbildnings- och övningsverksamhet i Sverige (ITÖ). Det intresse utländska försvarsmakter visar att utnyttja svensk övningsinfrastruktur bör enligt myndigheten tas tillvara för att nyttiggöra Försvarsmaktens överkapacitet."

Fler övningar motsvarande Loyal Arrow kommer alltså att genomföras i Sverige. På så sätt utnyttjar vi våra resurser i form av stora övningsområden och får på köpet kvalificerade utländska förband att öva mot.

"Kopplingen mellan utvecklingen av operativ förmåga och materielförsörjningen bör öka. Därvid bör omedelbart användbara förband prioriteras framför högsta modernitet och spetsprestanda. Det är viktigare att materielen är interoperabel, tekniskt mogen, funktions-säker och tillgänglig än att den har allra högsta tekniska prestanda."

Här är helt klart ett inlägg i SEP debatten.

"Möjligheterna att utnyttja olika former av tillgänglighetsåtaganden bör alltid prövas. Möjligheterna till samverkan med civila offentliga aktörer och näringslivet bör utnyttjas för att åstadkomma ett effektivt och ändamålsenligt resursutnyttjande."

Mycket av underhåll av militära system kommer att i framtiden läggas ut på industrin. Frågan är bara hur vi gör vid en insats? Hur kontrakterar man bäst civil personal att deltaga i operationsområden? Saab Aerotech har bl.a. varit med om att bygga upp förbansplatsen i Afghanistan.

För Gripen systemet nämns uppgradering till E/F om Brasilien eller annat land beställer flygplan. Men även nedanstående formulering, vilket visar att regeringen har förstått att det kommer att krävas ett vidmakthållande av Gripen.

"Oaktat beslut i Brasilien eller i annat land, kommer ett ställningstagande att krävas hur fortsatt vidmakthållande och utveckling av flygsystemet ska ske. Den operativa livslängden med dagens JAS 39 C/D bedöms vara uppnådd i perioden 2020-2025."

Jag är mycket positiv till att TUAV kommer tillbaka. Framtiden för flygburen spaningsverksamhet ligger helt klart inom UAV området. Meteor är jag också positiv till eftersom det visar på en vilja till invasionsförsvar.

Sammanfattningsvis: Ur materielanskaffningssynpunkt ser det rätt så hyffsat ut. Lite svagt i min mening för sjöstridskrafterna. Ur förbandsproduktionssynpunkt tycker jag att armén helt och hållet fokuserar på internationella insatser, vilket jag tror långsiktigt kommer att bli ett problem. Stridsvagnskompetensen mer eller mindre försvinner och ett antal enheter finns i så få exemplar att det är mer frågan om vidmakthållande av en kompetens än en reell förmåga (luftvärn, artilleri m.m.).

Helikopterverksamheten och ledningsorganisationen måste också snarast klarläggas!

Det är intressant att titta på SvD omröstning om vad svenska befolkningen önskar att budgeten satsas på. Givetvis kommer sysselsättningen på första plats med 39%, men sedan är det faktiskt dött lopp mellan försvaret och skola och utbildning, bägge på 12%. Vård och äldreomsorg får bara 10% och på en överlägset sista plats jämställdhet enbart 1%. (FI får svårt att fiska röster i nästa val)

7 kommentarer:

  1. '"I den fortsatta uppbyggnaden av specialist-officerskåren bedömer regeringen att det är angeläget att så långt som möjligt fylla specialistofficersbefattningar med redan anställda officerare."

    Hur är detta tänkt? Ska de äldre officerarna degraderas? Annars så finns stor risk att det inom specialistofficersfacken bildas två grupper av fin- resp fulspecialister. Jag tror att detta är en misslyckad idé. Bättre i så fall att helt och hållet avveckla äldre officerare och ersätta med nya specialister.'

    Det är inte alla som ser ett kliv från gamla YO (med OF-grader) till specialist (med OR-grader) som en degradering. Tvärtom, många av oss som gick YOP med siktet inställt på att bli fackman istället för karriärist skulle välkomna en sådan omställning. Då skulle man slippa de ständigt återkommande frågorna "ska inte du gå TU snart?" och istället få koncentrera sig på att bli bättre på det man redan sysslar med (och vill syssla med även framgent). Det är, precis som du själv skriver, dags att sluta mållåsa på vad som finns på axlarna.

    Att avveckla "de äldre" som tog examen så sent som för fem år sedan för att ersätta dem med nya specialister skulle inte bara bli dyrt, FM skulle även slänga bort mycket av den praktiska erfarenhet som krävs för att bli specialist i mer än till namnet.

    Personligen kan jag inte se det som en degradering att få ringar runt stjärnorna, snarare tvärtom...

    SvaraRadera
  2. Magnus: Jag hoppas att du har rätt. Att ha två typer av officerare med samma befattningar tror jag inte är helt lyckat. Att göra en omvänd "Nya Befäl Systemet" är kanske det bästa sättet om det accepteras av alla inblandade.

    Jag tycker personligen att vi i FM har haft aldeles för svårt att belöna våra yrkesskickliga löjtnanter eftersom dom hela tiden jämförts på samma lönestege som överstar och generaler.

    SvaraRadera
  3. "'fylla specialistofficersbefattningar med redan anställda officerare.' ...Ska de äldre officerarna degraderas?"

    Ja när saken dryftades under våren så lät det så. Då tycktes tanken vara att först fråga vilka som ville , men därefter "genom arbetsledningsbeslut placera" officerare på de befattningar som kommer att definieras för specialistofficerare. Man avsåg också att spärra möjligheterna att växla karriär tillbaka till officersspåret. Det senare tror jag är mycket olyckligt, i synnerhet som osäkerheten är stor kring uppgifter, roll och utvecklingsmöjligheter (utbildning, karriär, lön) för specialistofficerare.

    Jag tror som Magnus att det finns potential att det ska bli bra, men jag är orolig för att det ska förfuskas. Det är särskilt viktigt under övergången att personalen bemöts och behandlas respektfullt för att en yrkesstolthet ska kunna spira. En regementsförvaltare ska väl stå näst efter regementschefen i rang, eller?

    SvaraRadera
  4. För balansens skull måste jag göra ett inlägg mot detta kategoriska påstående:
    "Här har man verkligen missat en av slutsatserna från Irak. I strid i bebyggelse så är det enda som duger rejält med pansar"

    Nej, så entydigt är det inte. Erfarenheter från Falluhjah 2004 talar ett annat språk. Pga faran för att åsamka civila förluster krävdes att man framryckte med avsuttet infanteri för genomsök av hus o byggnader. Därför sattes personalstarka marinkårsinfanteristridgrupper in som huvudkomponent i anfallet som beskrivs som det största anfallet i bebyggelse sedan Koreakriget. Arméns personalsvaga men eldkraftiga mekförband användes marginellt i områden där inga civila bedömdes uppehålla sig.

    SvaraRadera
  5. Anonym: Nu menar jag vid framryckning med fordon. Vill man helt undvika utslagna fordon är givetvis framryckning till fots att föredra. :-)

    Behovet av att förstärka skyddet på lätta fordon vid stadsstrid är också en anledning till bl.a. de gallerkonstruktioner som monterades på trupptranportfordon för att lösa ut RSV vapen. En snegling bakåt i historien på vår gamla Stridsvagn S.

    Även i Afghanistan har debatten varit hård avseende skydd versus framkomlighet. Britterna överger bl.a. sina Bandvagnar från Häggluds trots att dom har mycket bra framkomlighet även vid sida om vägarna.

    Fallujah var en särskild typ av strid där man först omringade staden, gav civilbefolkningen tid att evakuera och sedan ansåg att alla som var kvar var motståndare.

    Att man ryckte fram till fots vill jag inte påstå var till för att undvika civila förluster, utan för att undvika egna. Man inledde striderna med intensiva flyg och artillerianfall och de framryckande trupperna kallade ofta in flyg och artilleri för att spränga sönder hus där motståndsmän barrikerat sig. Det tyder på en inte allt för stor hänsyn till civila försluster...

    http://en.wikipedia.org/wiki/Second_Battle_of_Fallujah

    SvaraRadera
  6. Håller med MagnusB, som tekniker med ett antal års erfarenhet räknar jag mig som specialist och valt att inte läsa vidare.
    (Samma gällde oss som läste OHS...)

    Gäller bara att prioritera kompetens före grad
    Tyvärr görs detta för sällan och gradem genererar oftast en minimilön som skjuter snabbt i höjden kontra oss som väljer att stanna på samma jobb och oftast låsta till RALS

    Avstå några år att utbilda OF istället
    Finns gott om dessa
    Tror att specialisterna behövs

    En som utbildat specialister i flera år

    /Anders

    SvaraRadera
  7. Avslutning av sidospåret strid i ort:
    Skälet till avsutten strid i Fallujah var att, trots att man hade tömt staden på ca 80 % av civbefolkningen, man bedömde att man inte hade råd med att döda de få kvarvarande civila. Har haft förmånen att diskutera detta med chefen för 7th BCT USMC, en av de deltagande enheterna. US Army däremot använde "recon by fire" dvs skjut först sönder allt och kolla se´n. Påminner mer om rysk taktik i Grozny. Det är förstås bättre ur egen synpunkt att slippa gå in i hus men med dagens medianärvaro är det knappast en metod för svenska förband i internationella isatser.
    Inget av detta motsäger att förbanden, lätta som medeltunga, har behov av splitterskyddad transport, gärna med relevant beväpning.

    Vad avser Afghanistan så är det förstås alltid bättre att ha ett modernt stridsfordon med all teknik när man möter talibanförband än att inte ha det. Varje gång (så gott som) västförband möter talibaner i "öppen strid" förlorar TB pga sämre utbildning och sämre utrustning. Varför IED:er är vanligt som alternativ för deras angrepp.

    SvaraRadera