onsdag 2 september 2009

Framtiden för luftvärnet?

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om artilleriet som i många år har behandlats styvmoderligt och nu med anskaffning av Archer har en chans att hitta en ny roll. En annan del av Försvarsmakten som också har väntat länge på nya system är Luftvärnet.

I Försvarspropositionen 2009 så skriver försvarsberedningen att robotsystem 97 bör avvecklas då "luftförsvar på hög höjd bedöms kunna lösas av stridsflyg". Som tur väl är bedömer både Försvarsmakten och regeringen att "tillgången till avancerad markbaserad luftförsvarsförmåga med medellång räckvidd bedöms långsiktigt vara av strategisk nationell betydelse och därför bör inte robotsystem 97 avvecklas". Att tro att stridsflyg kan ersätta luftvärn tyder på en dålig förståelse av förmågor/brister hos de olika systemen. Fördelen med stridsflyg är yttäckningen och att snabbt kunna möta hot i olika riktningar. Men, stridsflyg har en stor begränsning och det är uthållighet. Förr eller senare måste flygplanet tankas och piloten sova.

För att få samma uthållighet som luftvärnet så kan man stationera flygplan i luften i s.k. CAP - Combat Air Patrol där det hela tiden kommer nya flygplan och byter av. Detta tar stora resurser från Flygvapnet. Att hålla en CAP med två flygplan konstant i luften kräver ca 12 flygplan. Två i luften, två på väg hem, två som förbereder uppdrag och två i reserv. Sedan tillkommer ca fyra som står på underhåll.

Ett annat stort problem med ett "flygande luftvärn" är att inte bara flygplanen slits, utan även vapnen som hänger på vingarna. Dessa har inte särskilt lång livslängd jämfört med flygplanen. I en insats som t.ex. Irak så förbrukas mer vapen av att livslängden tar slut och dom kasseras än vad som skjuts iväg.

Hur bör då luftvärnet användas/utvecklas i framtiden?

- Skilj på bataljonsluftvärn (Rb70) och strategiskt luftvärn (Rb23/97). Det strategiska luftvärnet borde organiseras under Flygvapnet precis som tidigare Rb68 - Bloodhound systemet. På så sätt så kommer det att finnas en förståelse för samverkan och växling mellan jaktflyg och luftvärn. Idag består samarbetet tyvärr mest av att jaktflyget undviker det egna luftvärnet. Min känsla är också att det finns mer förståelse hos Flygvapnet för det strategiska luftvärnet än hos Armén som mer är intresserad av bataljonsluftvärn för att skydda egna förband. Alla de lätta manöverbataljoner som nu ska utvecklas måste ha tillgång till eget luftvärn. Om detta är ett system motsvarande Rb-70 eller ett handburet system får klokare människor än jag fundera över. Om Flygvapnet hade haft kvar sina krigsbaser så hade bataljonsluftvärn varit en given komponent i försvaret av baserna då det egna flyget befann sig på marken för att tanka och ladda om.

- Samordna utvecklingen av luftvärnsrobotar och jaktrobotar. De nya jaktrobotar som är under införande i Flygvapnet lämpar sig alldeles utmärkt för att användas som luftvärnsrobotar. Rb98/IRIS-T är en IR robot som kan skjutas på mycket långa håll. Den har redan testats med gott resultat som markplacerad LV robot. Detta system borde kunna ersätta Rb 70. Meteor som är under utveckling har ett kraftigt boostersteg för att få effekt av sin ramjetmotor och borde därför även lämpa sig för marktillämpningar. Fördelen med detta är att vi kan gemensamt köpa in fler robotar och på så sätt få lägre pris. Vi kan ha gemensamt underhåll och det skulle även kunna vara så att en robot som flugit på flygplan och nått sin livstidsgräns skulle kunna återanvändas som luftvärnsrobot. Givetvis ska bägge dessa luftvärnsrobotsystem integreras på en framtida ersättare till Visby korvetten.

- Överväg anskaffning av handburen LV robot. Detta är en förmåga som saknats i Sverige sedan avvecklingen av Rb69 - Redeye. Fördelen med ett handburet system är att en eventuell fiende hela tiden måste räkna med ett LV hot och då får taktikanpassa, vilket ger honom sämre möjligheter att bekämpa våra förband. Alternativet är givetvis att utbilda våra soldater att bekämpa flygande mål med KSP 58/90.

- Anskaffa fler UndE 23 för att få ett yttäckande radarsystem kring baser m.m. även om det inte finns lokals LV-enheter placerade där. Detta skulle även kunna vara en internationell resurs att koppla ihop med den mobila flygplatsenheten.

- Anskaffa IFF snarast! Eftersläpningen här visar verkligen på bristen av samarbete mellan Armén och Flygvapnet. Skulle det idag bli ett skarpt läge så skulle vårt eget luftvärn skjuta ner svenska flygplan lika glatt och villigt som eventuella fiender...

6 kommentarer:

  1. Det som räknas upp ovan är pusselbitar för att bygga upp ett närmast komplett luftförsvar.

    1967 års luftförsvarsutredning (LFU 67) under ordförandeskap av kustartilleristen Bo Westin syftade till att klarlägga avvägningen mellan sådant som luftvärn kontra jaktflyg respektive spridning kontra fortifikatoriskt skydd av luftstridskrafter. Folk och Försvar publicerade en fortfarande läsvärd och klargörande öppen utgåva av LFU 67.

    Därefter så har riksdagen vägletts av beslutsunderlag som Handlingsplan JAS Gripen. Den senare finns bara öppet redovisad som fyra rader i 2007 års till budgeten kompletterande vårproposition.

    Det skulle icke förvåna mig om vi i god tid innan valet 2010 binder oss för nästa etapp av Gripenutveckling efter JAS 39C/D. Om än ej dess materiella innehåll, så änddock i ekonomiska termer.

    Det torde vara hög tid att fylla på materielplanen. Huruvida det ryms luftvärnsrobotar eller ens jaktrobotar däri är jag emellertid ytterligt tveksam till. Flygvapnet är mer flyg än vapen och torde i än större utsträckning så bli.

    SvaraRadera
  2. IRIS-T som Lv-robot, hrrrm...
    Tyskland är - till skillnad från Sverige - måna om sin försvarsindustri. Det förklarar antagligen varför man väljer en sådan suboptimering som det innebär att konvertera en (korträckviddig dessutom) air-to-air-robot till markbaserat Lv.

    IRIS-T SLS har prestanda som knappast överstiger RBS 70 i senaste versionerna och det till ett enhetspris och logistiskt footprint som snarast motsvarar ett medelräckviddigt system, och som inte erbjuder något utöver RBS 70.

    Man tar förvisso fram en medelräckviddig Robot, men denna blir inget annat än en suboptimal lösning - vem vill ha en 15-20 km robot med enbart vackert väder-förmåga? Till priset av en flygburen jaktrobot OCH med en odefinierad utvecklingskostnad.

    Nej lär er använda de 70-system ni har - se t ex på Finland som köpte flera så sent som härom året!

    SvaraRadera
  3. RBS 70 har en stor nackdel och det är att skytten ska ha kalla nerver. Jag var och tittade på en skarpskjutning i närheten av Karlskrona för en massa år sedan, då två värnpliktiga fick den äran att skjuta på kommande mål. Bägge missade!

    Hur går det då när man suttit på post i ett antal veckor och det är kallt och eländigt. Att koncentrera sig de där extra sekunderna kan vara svårt.

    Sedan kan jag hålla med om att vi ska använda de system som vi redan har...

    SvaraRadera
  4. Enligt välunderättade källor skjuter man bättre nuförtiden...

    Notera för övrigt att du skrev "kommande mål". IRIS-T kanske hade klarat dem (om de flög högt nog), men ingen annan IR-robot. Då hade det blivit att vänta, vänta och sedan skjuta på gående....

    SvaraRadera
  5. De flesta av dagens IR Rb tar kommande mål. Inklusive Rb74 som vi redan har på Gripen och hade på Viggen. S.k. Tvåfärgsmålsökar går dels på den heta lågan från motorn, men även på det varma skrovet som värms upp av friktionen från luften.

    IRIS-T är givetvis snäppet bättre med en bildastrande CCD sensor.

    För en Rb-70 borde kommande mål vara bland de enklaste då de ger de minsta vinkelförändringarna för skytten som trots allt måste peka på målet med sin laserstråle hela tiden.

    Om dagens skyttar är sämre eller bättre vette sjutton. Hur som hellst så bygger Rbs-70 på att skytten har en bra dag och kan hålla koncentrationen ända tills roboten träffar.

    SvaraRadera
  6. Ja jag var slarvig. IRIS-T skrev jag, men ASRAAM och Sidewinder/Rb74 (m fl) hade naturligtvis också gjort väl ifrån sig. Jag menade (slarvigt skrivet medges) IRIS-T som allmän representant för den mer avancerade air-air-klassen med sitt mycket(!) högre pris. Men med bara marginellt bättre prestanda i ground-air-rollen än RBS70.

    Vad jag menade med mitt första inlägg är att konverterade air-air-robotar alltid har mycket sämre prestanda i ground-air-rollen (i praktiken blir den markbaserade IR-jaktroboten inget annat än VSHORADS-system) och att de därför blir väldigt(!) dyra i förhållande till renodlade Lv-robotar som RBS70.

    I perpektivet om det påstått billiga hyllköpet så torde IRIS-T SLS visa sig vara en dyr gris i en dyr säck och IRIS-T SL vara ännu dyrare (och dessutom inte finnas på nån hylla ännu på 5-10 år).

    SvaraRadera