Ett modernt transportflyg

I budgetpropositionen finns en liten intressant rad i tabell 3.14 om uppgradering av våra Tp-84 Herkules. Exakt vad den innebär eller vad den får kosta är lite oklar, trots att den listas under kapitlet redan ingångna åtaganden.

"Förmågan till taktiska och strategiska flygtransporter är av stor betydelse för många av Försvarsmaktens insatser och bör därför utvecklas, t.ex. genom livstidsförlängande åtgärder på transportflygplan Tp 84, samt fördjupat nordiskt och internationellt samarbete. "

Lite fakta om våra åtta svenska Tp-84 (C-130E/H). Sverige är Europas äldsta operatör av Herkules och har flugit dem sedan 1965, det yngsta är från 1985. Jag känner mig gammal och grå men en del av dessa flygplan har varit med ett litet tag längre. Allihopa har flugit längre än vad jag har gjort, och enligt Flygvapenledningen så är jag redan pensionsfärdig från flygtjänst.

På senare år har det talats mycket om Internationella Insatser som huvuduppgift för Försvarsmakten, men för våra Herkulesbesättningar är detta gammal skåpmat. Dom har använts frekvent av FN och Röda Korset för hjälptransporter runt hela världen. Just nu baseras en Herkules nere i Afghanistan för att stötta ISAF, Swedish Air Element C-130 (SAE C-130). Det pratas mycket bland våra svenska politiker om att skicka helikoptrar till Afghanistan eller Somalia, men taktiskt transportflyg är en minst lika eftersökt resurs.

Sverige har på senare år baserat på erfarenheterna från Tsunamin i Thailand och transportbehovet för NBG gått med i transportsamarbetet SALIS - Strategic AirLift Interim Solution och nu det senaste året SAC - Strategic Airlift Consortium där vi tillsammans med ett antal NATO och PfP länder köper in tre stycken C-17 Globemaster och baserar dom på HAW i Ungern. Detta är en mycket ekonomisk lösning för tunga transporter på långa avstånd, men det finns fortfarande stort behov av taktiskt transportflyg inom Sverige samt inom länder där det sker insatser. Det strategiska transportflyget flyger in stora mängder utrustning till en central bas, som sedan med taktiskt transportflyg fördelas ut i landet.

En bra lösning för transportflygenheten vore att lägga ner idén med en AMP - Avionics Modernisation Program. Våra Tp-84 börjar bli gamla och slitna och vem vet vad som försigår djupt inne i några balkar. Risken finns att det någonstans har börjat uppstå sprickor motsvarande den som fick Kustbevakningens CASA 212 att haverera vid Falsterbokanalen 2006 (fortfarande är SHK haveriutredning inte klar med sin slutgiltiga rapport). Man kan dra liknelsen med en gammal Amazon (tidsperioden stämmer). Även om man stoppar in en ny stereo, GPS navigering, en Wunderbaum och fräcka lättmetallfälgar i en Amazon så är det fortfarande ett gammalt bil.

Konungen är död, länge leve konungen. Sälj våra gamla Tp-84 och köp in Tp-84B i form av C-130J. Med tanke på att vi nu har tillgång till C-17 för långdistanstransporter så skulle 4-5 stycken räcka för att ersätta de nuvarande åtta. Dom är inte billiga i anskaffning, men om vi går in i ett gemensamt underhållssystem med våra grannländer Danmark (4 st) och Norge (4 st) som redan opererar C-130J så kommer kostnaderna i ett helt annat läge. Vi skulle kunna dela servicekostnader, utbildning av personal m.m. och på så sätt kunna få en driftskostnad som är lägre än vad dagens Tp-84:or har. Med tanke på att nya C-130J lätt kan flyga i 40 år till och vi med en AMP kanske får ut 10 på de nuvarande, så blir anskaffningskostnaden utslagen per år inte dyrare än AMP:en. Efter dom 10 åren måste vi dessutom köpa ett nytt transportflygplan, så kostnaderna kommer hur som helst ändå. Det är bara frågan om vi ska ta dom idag, eller vänta 10 år till.

Bygg om vår Tp-84 simulator på F7 till C-130J status och sälj flygtid i den till Danmark och Norge. Idag finns det flera länder som hyr in sig i Tp-84 simulatorn på F7. Men eftersom allt fler Herkules operatörer går över på C-130J så kommer intresset för detta att minska, då den svenska simulatorn helt enkelt simulerar en antik version av Herkules.

En basering i t.ex. Afghanistan skulle göras mer effektiv än idag genom att Sverige, Danmark och Norge bygger upp en gemensam underhållslösning. Sedan baserar Sverige 4-månader, Danmark 4-månader och Norge 4-månader och använder den utrustning som hela tiden kan stå kvar. På så sätt får förbandet en täckning under lång tid, utan att behöva överanstränga organisationerna i respektive hemland.

Visst finns det alternativa lösningar som A-400 m.m., men det trevliga med just C-130J är möjligheterna till samarbete med Danmark och Norge, vilket borde ligga helt i linje med Tolgfors uttalade vilja för nordiskt samarbete och även skrivningen ovan i budgetpropositionen.