torsdag 24 september 2009

Ett modernt transportflyg

I budgetpropositionen finns en liten intressant rad i tabell 3.14 om uppgradering av våra Tp-84 Herkules. Exakt vad den innebär eller vad den får kosta är lite oklar, trots att den listas under kapitlet redan ingångna åtaganden.

"Förmågan till taktiska och strategiska flygtransporter är av stor betydelse för många av Försvarsmaktens insatser och bör därför utvecklas, t.ex. genom livstidsförlängande åtgärder på transportflygplan Tp 84, samt fördjupat nordiskt och internationellt samarbete. "

Lite fakta om våra åtta svenska Tp-84 (C-130E/H). Sverige är Europas äldsta operatör av Herkules och har flugit dem sedan 1965, det yngsta är från 1985. Jag känner mig gammal och grå men en del av dessa flygplan har varit med ett litet tag längre. Allihopa har flugit längre än vad jag har gjort, och enligt Flygvapenledningen så är jag redan pensionsfärdig från flygtjänst.

På senare år har det talats mycket om Internationella Insatser som huvuduppgift för Försvarsmakten, men för våra Herkulesbesättningar är detta gammal skåpmat. Dom har använts frekvent av FN och Röda Korset för hjälptransporter runt hela världen. Just nu baseras en Herkules nere i Afghanistan för att stötta ISAF, Swedish Air Element C-130 (SAE C-130). Det pratas mycket bland våra svenska politiker om att skicka helikoptrar till Afghanistan eller Somalia, men taktiskt transportflyg är en minst lika eftersökt resurs.

Sverige har på senare år baserat på erfarenheterna från Tsunamin i Thailand och transportbehovet för NBG gått med i transportsamarbetet SALIS - Strategic AirLift Interim Solution och nu det senaste året SAC - Strategic Airlift Consortium där vi tillsammans med ett antal NATO och PfP länder köper in tre stycken C-17 Globemaster och baserar dom på HAW i Ungern. Detta är en mycket ekonomisk lösning för tunga transporter på långa avstånd, men det finns fortfarande stort behov av taktiskt transportflyg inom Sverige samt inom länder där det sker insatser. Det strategiska transportflyget flyger in stora mängder utrustning till en central bas, som sedan med taktiskt transportflyg fördelas ut i landet.

En bra lösning för transportflygenheten vore att lägga ner idén med en AMP - Avionics Modernisation Program. Våra Tp-84 börjar bli gamla och slitna och vem vet vad som försigår djupt inne i några balkar. Risken finns att det någonstans har börjat uppstå sprickor motsvarande den som fick Kustbevakningens CASA 212 att haverera vid Falsterbokanalen 2006 (fortfarande är SHK haveriutredning inte klar med sin slutgiltiga rapport). Man kan dra liknelsen med en gammal Amazon (tidsperioden stämmer). Även om man stoppar in en ny stereo, GPS navigering, en Wunderbaum och fräcka lättmetallfälgar i en Amazon så är det fortfarande ett gammalt bil.

Konungen är död, länge leve konungen. Sälj våra gamla Tp-84 och köp in Tp-84B i form av C-130J. Med tanke på att vi nu har tillgång till C-17 för långdistanstransporter så skulle 4-5 stycken räcka för att ersätta de nuvarande åtta. Dom är inte billiga i anskaffning, men om vi går in i ett gemensamt underhållssystem med våra grannländer Danmark (4 st) och Norge (4 st) som redan opererar C-130J så kommer kostnaderna i ett helt annat läge. Vi skulle kunna dela servicekostnader, utbildning av personal m.m. och på så sätt kunna få en driftskostnad som är lägre än vad dagens Tp-84:or har. Med tanke på att nya C-130J lätt kan flyga i 40 år till och vi med en AMP kanske får ut 10 på de nuvarande, så blir anskaffningskostnaden utslagen per år inte dyrare än AMP:en. Efter dom 10 åren måste vi dessutom köpa ett nytt transportflygplan, så kostnaderna kommer hur som helst ändå. Det är bara frågan om vi ska ta dom idag, eller vänta 10 år till.

Bygg om vår Tp-84 simulator på F7 till C-130J status och sälj flygtid i den till Danmark och Norge. Idag finns det flera länder som hyr in sig i Tp-84 simulatorn på F7. Men eftersom allt fler Herkules operatörer går över på C-130J så kommer intresset för detta att minska, då den svenska simulatorn helt enkelt simulerar en antik version av Herkules.

En basering i t.ex. Afghanistan skulle göras mer effektiv än idag genom att Sverige, Danmark och Norge bygger upp en gemensam underhållslösning. Sedan baserar Sverige 4-månader, Danmark 4-månader och Norge 4-månader och använder den utrustning som hela tiden kan stå kvar. På så sätt får förbandet en täckning under lång tid, utan att behöva överanstränga organisationerna i respektive hemland.

Visst finns det alternativa lösningar som A-400 m.m., men det trevliga med just C-130J är möjligheterna till samarbete med Danmark och Norge, vilket borde ligga helt i linje med Tolgfors uttalade vilja för nordiskt samarbete och även skrivningen ovan i budgetpropositionen.

6 kommentarer:

  1. Jag tror AMP i FM i praktiken är död och att det är m.a.a. det som Du finner det Du finner insmugit i tabell 3.14. Se det som en öppning till en nyinvestering i det som är efterfrågat av FV - transporter till stöd för markförbanden.

    Detta kan finansieras genom bl.a en rejäl syn på hela den något fluffiga "skivan" för ledingssystem (typ GLC/NOC) samt en sänkning (läs bortagning) av den onödigt höga beredskapen för SE -02 då det saknas politisk ambition att sända stridsflyg på insats p.g.a de höga riskerna med att "bomba fel" som tyskarna nyss gjorde i AFG...

    SvaraRadera
  2. TP 84B finns faktiskt redan.
    TP 84A = 841 (C-130E-1)
    TP 84B = 842 (C-130E-2)
    TP 84C = 843 (C-130H-1)
    TP 84D = 844-848 (C-130H-2)

    Håller annars med om att AMP verkar vara som att sminka en gris. Ett gemensamt utbildningscentrum, underhållscentrum mm verkar vettigt, men allt sådant måste inte hamna i Sverige.

    A400M är visserligen ett intressant projekt, men ett tämligen osäkert sådant. Det kommer också bli intressant att se om Embraer C-390 och Kawasaki C-X håller vad de lovar, den senare har det varit väldigt tyst om sedan de upptäckte strukturella problem.

    SvaraRadera
  3. Anonym 15:07: He, he. När man har fyra olika versioner på åtta flygplan, så är bara det ett tydligt bevis att en uppstädning behövs i flygplansparken.

    Jag döper därför raskt om mitt förslag till Tp84E! :-)

    SvaraRadera
  4. Om det är lämpligt med ett fördjupat nordiskt samarbete inom området taktiska transporter, så är nog den överlägset kostnadseffektivaste lösningen att Sverige nöjer sig med att finansierar anskaffningen av ytterligare en C-130J att tillföras den danska respektive ytterligare en till den norska Hercules-flottan.

    - Varför ska Norden operera och vidmakthålla tre självständiga C-130J-flottor?

    - Varför ta risken att Sverige på sedvanligt sätt beställer speciallösningar till sina nya Herkor, som medför att de fördyras och försenas?

    Om det av nationella skäl känns oumbärligt, så kan Sverige stationera flygande personal vid den danska respektive norska Herculesdivisionen. Det borde inte vara konstigare än de som flyger C-17 från Papa i Ungern.

    Självfallet måste Sverige avtala med Danmark och Norge om vilken flygtid vi vill köpa av dem och kostnaderna för detta. En fördel är att vi kan jämföra kostnaden av en dansk- respektive norskproducerad Herculestimme.

    SvaraRadera
  5. Vad sägs om sex KC-130J? Då skulle vi till och med kunna använda lufttankningsförmågan på våra JAS 39C/D till mer än bara försäljningsargument...

    SvaraRadera
  6. Gustav: Bra förslag. Samlokalisering skulle kunna effektivisera arbetet. Danmark är lämpligt med tanken på närheten till Europa. Nackdelen är då givetvis behovet för svenska inrikestransporter. Vi skulle dock kunna ha ett detachement i Sverige för lättare underhåll.

    Någon som vet om Danmark och Norge redan har ett gemensamt underhållsavtal för C-130J?

    SvaraRadera