I Air Forces Monthly februarinummer 2010 så har man två intressanta artiklar om flygande radarsystem. Den första handlade om leverans av Pakistans första Saab 2000 AEW&C. Totalt kommer fyra stycken system samt en ren Saab 2000 í transportkonfiguration att levereras till Pakistan. Läs mer här om den pakistanska AEW&C.Den andra intressanta artikeln handlade om det svenska ASC 890. Man berättar om de goda erfarenheterna från Northern Coast NOCO 09 övningen där den nya Länk 16 funktionaliteten prövats ut. Trots att systemet är mycket nytt så fungerade allt bra. Därmed så har Flygvapnet sakta men säker börjat fylla igen det "förmågeglapp" som existerat på C/D versionerna av Gripen då dom saknar datakommunikation med svenska stridsledningscentraler. Nu kan man åtminstone vid behov kommunicera med ASC 890.
"Although ASC 890 had only just been handed over to SwAF immediately to the exercise, the aircraft achieved 100% availability during the proceedings - a truly remarkably result"
De gamla FSR 890 systemen säljs nu av en efter en. Thailand har köpt ett och är intresserade av ett till. Ytterligare två säljs till Förenade Arabemiraten (UAE).
ASC 890 är i mina ögon ett bra sätt att återvinna de erfarenheter som dragits från försäljningarna till Brasilien, Mexiko, Grekland och Pakistan för att utveckla FSR 890 som var ett svenskt unikt system och hårt integrerat i den svenska STRIL lösningen till att bli ett internationellt användbart system.
Det jag saknar är det som syns på bilden ovan. Den pakistanska lösningen bygger på Saab 2000 i.s.f. den svenska Saab 340. Då får man kapacitet att montera ett motmedelssystem samt betydligt längre räckvidd och uthållighet. En ännu bättre lösning hade varit Embraer 145 som används i Brasilien, Mexico och Grekland. Men det kanske går att fixa till som ett motköp om vi lyckas sälja Gripen till brasilianarna? Ett system anpassat för internationella insatser måste ha motmedel! Med tanke på att ASC 890 är anmält i internationella styrkeregister från 2010-01-01 så tycker jag att det är dags att göra något åt saken.
Som jag skrev i förra inlägget om TUAV så riskerar vi att sätta krokben på oss själva när det kommer till själva upploppet på leveransen av ASC 890 då det "bara" är certifieringsprocessen kvar. Med tanke på att det handlar om krypton och nationell sekretess så lär MUST ha ett ord med i laget. Förmågeglappet är nog inte helt överhoppat ännu...
Inlägg
Och certifieringsprocessen är inte direkt någon småsak man diskar av på en fikarast.
SvaraRaderahttp://wisemanswisdoms.blogspot.com/2010/01/gastinlagg-formageglappet-kvarstar.html
Det gäller också att bygga upp en infrastruktur i landet med markstationer och framförallt att anskaffa apparater till alla flygplan, helikoptrar, luftvärnsenheter och fartyg. En bit kvar med andra ord.
Svårt för FMV att genomföra en ackreditering som skall vara klar 2010-01-01 när FM och HKV beställer ackrediteringen 2010-01-14.
SvaraRaderaVad gäller motmedelssystem så lär det behövas en annan bärarplattform än SAAB340 med tanke på den maximala startvikten(MTOW). Som alltid får man väga vikt på extra utrustning mot hur mycket bränsle man vill ha med sig för att få maximal verkanstid.
Det ideala vore att ersätta SAAB340 med SAAB2000 dåman har hela grundkostnaden tagen genom Pakistanlösningen. Embraerelösningen har ett antal begränsningar som gör den mindre lämplig, bla bränsleekonomi pga den höga anfallsvinkel den måste flyga med.
Länk till reklamfilm för PK Erieye.
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=0wvN37fAqho Jag är övertygad om att PK är mer kompetenta än FM att närtid dra detta projekt i hamn med fler fungerande förmågor än vi själva lyckats slutföra under de 20år som konceptet Erieye funnits.
/BoBult