lördag 9 januari 2010

Ett steg framåt, två steg tillbaka

Likväl att en gammal sanning är att man aldrig ska slänga gamla kläder, dom kan bli moderna igen, så gäller detta även strategier. Taktiker och ännu värre tekniker är ofta dagssländor, men precis som Sun Tzu och Clausewitz tänkande fortfarande idag har sitt värde så finns det en hel del att hämta även i äldre svenska strategier.

I en tidigare definition av försvarsmaktens uppgifter så bestod dom av fyra hörnstenar: Försvar av Sverige, Incidentberedskap, Internationella Insatser och Stöd till samhället.

I Försvarspropositionen för 2009 lyder skrivningen så här:

Förmågan till väpnad strid bör utgöra grunden för att upprätthålla och utveckla ett militärt försvar.

Målet för det militära försvaret ska fr.o.m. 2010 vara att enskilt och tillsammans med andra, inom och utom landet, försvara Sverige och främja vår säkerhet. Detta ska ske genom att:
- hävda Sveriges suveränitet, värna suveräna rättigheter och nationella intressen,
- förebygga och hantera konflikter och krig, samt
- skydda samhället och dess funktionalitet i form av stöd till civila myndigheter.


Detta fastställs i den nya Förordning (2007:1266) med instruktion för Försvarsmakten som gäller från och med 2010-01-01.

D.v.s. Försvarsmakten har gått över från att vara en myndighet med breda förmågor till att fokusera på strid som huvuduppgift. Målbilden för de stridsuppgifterna har blivit förbandsstrukturer liknande NBG och insatser liknande de i Afghanistan. Men som jag skrev i ett tidigare inlägg så finns det en risk för att COIN bara är en fluga. Då menar jag inte själva uppgifterna som vi utför som en del av COIN strategin, utan definitionen och fokuseringen på COIN som en del av IW - Irregular Warfare.

I USA styrs utvecklingen ofta av idéer från s.k. "Think Tanks". Den COIN strategi som idag används i Afghanistan förespråkades av CNAS - Center for a New American Security. Dock så hävdar kritiker att enbart förmågan att hantera och möte COIN är för snävt för dagens hotbild. Nathan Freier skriver i en artikel för Small Wars Journal att 9/11 dök upp så snabbt att USA inte hann med att definiera vad dom önskade åstakomma utan dagens COIN strategi är något som anpassats efter bl.a. erfarenheter i Irak.

Look closely at the definition of IW and it appears to be just another description of insurgency and counterinsurgency.

The torrent of “presentism” characterizing contemporary defense discussions about IW is responsible for this. Defense strategists and concept developers tend to project current “irregular” challenges — classical insurgency and terrorism in and around the Middle East and Muslim world — as DoD’s dominant IW demands into an uncertain and indefinite future. This may prove grossly insufficient. However, the current defense era’s sensational start (9/11) makes it quite difficult to break free from conventional wisdom long enough to explore IW more broadly.


Men som jag försökt beskriva i två tidigare inlägg om Malaysia och Vietnam så har historiskt sett COIN strategier skiljt sig kraftigt åt, med mer eller mindre lyckade resultat.

Det nya modeordet som nu lanseras i USA kallas "Hybrid Warfare".

Vad som är mycket intressant är att USA börjar inse att dagens hotbild kräver lösningar som ofta är icke-militära och där fokus på väpnad strid minskar.

Just one indication of this new reality is the fact that “combat” is only one of four “basic categories of military activity” recognized in the most recent “Capstone Concept for Joint Operations” (CCJO). The other three categories are less martial — security, engagement, and relief and reconstruction.
...
More evidence of this is recognition in Army doctrine that full-spectrum operations involve blended combinations of offense, defense, stability, and civil support activities.


Det vill säga att USA gör tvärt emot vad Sverige gör och börjar bredda sig iväg från kärnuppgiften väpnad strid.

Vad menas då med begreppet Hybrid Warfare?

Defense challenges, capabilities, and operations are all now unique combinations of different — and, yes incongruous — components; so much so that “pure” military affairs no longer usefully or accurately describes either key defense challenges or responsibilities.

Indeed, many of DoD’s external demands are “non-military” in origin and character. However, non-military here does not imply non-violent, purposeless, or non-threatening. It does mean not originating in or involving the uniformed forces of enemy states.
...
There are new hybrid “military” threats as well. These can threaten core interests via novel blending by adversaries of equally incongruous traditional, irregular, catastrophic, and disruptive capabilities and methods. Increasingly, these new age military challenges are characterized in defense parlance as “high-end asymmetric threats” (HEAT).


Kanske vi borde slå ihop Utrikes-, Justitie- och Försvarsdepartementen till en svensk motsvarighet till Homeland Security? I varje fall så borde vi i Försvarsmakten lära oss mer av civila metoder. Därav kanske misstaget att slopa värnplikten då det automatiskt ger våra internationella insatsförband en blandad kunskap om det civila samhället.

Many of DoD’s hybrid civil-military defense responsibilities remain counter-cultural to an institution that 1) grew to adulthood during an excessively traditional Cold War and 2) was allowed through most of that period to define its own institutional boundaries. Times have changed dramatically. Thus, DoD can no longer pin its broad relevance exclusively on convenient definitions of warfighting (now MCO, COIN, and CT) and still hope to fulfill its national security responsibilities. Some of DoD’s new age demands comport well to classical conceptions of deterrence and combat. Most do not.

Man kan säga att Hybrid Warfare innebär att det inte längre finns en självklar uppdelning mellan nationella säkerhetsaspekter (t.ex. terroristhot) och nationellt invasionsförsvar. Man får heller inte se Hybrid Warfare som en anledning till att behålla Försvarsmakten som den såg ut igår utan snarare se hur civila instutioner kan utnyttjas mer i militära sammanhang. Att skicka Kustbevakningens flygplan till Adenviken är ett lysande exempel på sådana lösningar.

Även förr visste man inget om framtiden.

"Om framtiden veta vi intet,
blott att den blir helt olika
mot vad vi förmodat.
Tidsriktningarna leda i sin
fullbordan ofta till raka motsatser
av vad de först syftat mot."


/Verner von Heidenstam

Som så mycket annat i Sverige så går utvecklingen av Försvarsmakten inte så fort som man skulle önska, då det för varje steg framåt tas två steg tillbaka. Det vi behöver i framtiden är ett flexibelt försvar, inte ett som är anpassat för en given säkerhetssituation. Då kommer vi även i framtiden få ändra på vår struktur och arbetsuppgifter varje gång ett nyff försvarsbeslut tas.


16 kommentarer:

  1. Vi har börjat förstå att de stabilitetsoperationer vi deltar i utanför närområdet kräver nära samarbete mellan militära och civila myndigheter.

    Men samma sak skulle gäller även på hemmaplan.

    Vi har bl a att ta hänsyn till: organiserad brottslighet, ryska cyberattacker, ekonomisk krigföring, kärnkraftsolyckor, smutsiga bomber och militära konfrontationer (som inte nödvändigtvis övergår i direkta strider).

    Och de här sakerna kan inte bara att dyka upp en i taget utan samtidigt och i kombination.

    Det behövs en whole of government approach inte bara i PRT MeS utan överhuvudtaget.

    Vi väntar fortfarande på näste Clausewitz som kan ta ett principiellt helhetsgrepp på vad det nya kriget innebär; eller möjligen var kriget innebär i det nya globaliserade postindustriella västerländska samhället.

    SvaraRadera
  2. @Forsno: Jag har länge tyckt att de bägge civila funktioner som borde driva detta arbete, d.v.s MSB och regeringens kansli för krishantering håller en märkligt låg profil.

    SvaraRadera
  3. Tyvärr så har vi i Sverige Ådalenkomplexet som förhindrar att Försvarsmakten stöttar det civila samhället i annat än att bära sandsäckar vid översvämningar.

    Se bara på Polisens protester efter Hemvärnsövningen i Halmstad.

    SvaraRadera
  4. Förutom Ådalen så tror jag att det är det gamla binära mobiliseringstänket från det totala industriella kriget paradigm som gör sig påmind.

    Antingen är det krig eller så är det fred. När det blir krig mobiliserar vi hela samhället och låter militären utkämpa kriget. När det är fred så förbereder militären sig för krig.

    Det finns lägen däremellan då det kan finnas andra användningsområden för de, numer blygsamma, militära resurser vi byggt upp med gemensamma medel; för att stöda vårt eget likväl som det afghanska samhället.

    Kan man tycka.

    Det parti som profilerat sig på ickemilitära hot är väl Miljöpartiet, men de har mig veterligen inte presenterat någonting om hur de tänkt sig att uppgiften ska lösas.

    SvaraRadera
  5. Kanske är det dags att tänka om helt och hållet. När västvärlden backar ur Irak och Afghanistan lär det dröja innan vi (USA och Europa)går in någonstans på marken, utom möjligen i riktiga lågkonfliktområden. Varken i Europa eller i USA pågår någon Insurgency som måste kontras på ett eller annat sätt.

    Vad åstadkom vi med våra insatser i Kongo? Vilka bestående resultat kan vi peka på? Eller i Somalia eller efter USA:s närvaro i t.ex. Beirut?

    Rör vi till det eller hjälper vi till? Är nationbuilding, COIN, CI begrepp som hör historien till? Det förefaller ju gå bra för kineserna i afrika, med handelsutbyte och uppbyggnad av företag och infrastruktur, om än med en arbetsmiljö som liknar den man är van vid hemmifrån.

    Kanske gör en rörmockare större nytta än en bataljon, när det gäller att lyfta ett fattigt land ur misären. Han kan ju samtidigt lära upp några lokala förmågor. Om vi byter ut de kineser som studerar vid våra universitet och högskolor, till stor del på svenska skatebetalares bekostnad, mot afghaner och afrikaner, för att sedan sätta dem på första lägenhet hem, så tror jag att vi bidragit till dessa länder utveckling på ett positivt sätt.

    Afrika är afrikas problem att lösa. Vi kan bara bistå. Handel på någorlunda jämbördiga villkor är ett bra sätt. Som det är nu, så har EU:s subventioner på livsmedel slagit ut mycket av den lokala produktionen i t.ex Afrika.

    SvaraRadera
  6. Ff:

    Ådalenkomplexet är vad jag har tolkat det som en bild som främst lever inom Försvarsmakten - och allra helst hos de som var unga under sent 60-tal och tidigt 70-tal och färgats av den uppblossande debatt som då fördes.
    Jag tror snarare det som hindrar att Försvarsmakten att oftare stödja det civila samhället och övriga myndigheter beror på att som det beskrivs inte ska påverka kärnverksamheten och att det i rätt många fall krävs full kostnadsersättning till Försvarsmakten. Försvarsmakten som under rätt lång tid har hävdat att det råder brist på resurser att lösa ut verksamheten kan knappast ha något intresse att i det läget ta på sig fler uppgifter. Att polisen protesterar mot att Hemvärnet övade som de gjorde vid det tillfället är väl i sig inte så konstigt i och med att det inte låg i linje med vad som är beslutat i det ärendet. Mig veterligen inkommer varje vecka en icke föraktlig mängd förfrågniningar från övriga myndigheter som Försvarsmakten inte anser sig kunna lösa.
    Visst kan Försvarsmakten alltid falla tillbaka på försvarspropositionen som du refererar till ovan - det som inte framgår i ditt referat är dock att det också står att det är med befintlig förmåga och resurser som Försvarsmakten skall bistå samhället och andra myndigheter vid behov. Stödet skall normalt kunna inordnas i den ordinarie verksamheten och får inte vare sig bli dimensionerande eller utgöra hinder för den ordinarie verksamheten. Dock delar jag uppfattningen att vi med all säkerhet hade kunnat lämna ett betydligt mer omfattande stöd utan att det hade utgjort ett hinder för den ordinarie verksamheten utan att det snarare hade haft ett stort mervärde för Försvarsmakten och dess personal. Vi hade visat tydligt att vi är en Försvarsmakt som med befintliga förband - här och nu - kan stödja samhället. Det hade i många fall varit en alldeles ypperlig form av insatser som hade gett både ledningsdelarna inom Försvarsmakten och övriga myndigheter och dess personal värdefull träning i att samverka.

    SvaraRadera
  7. @Anonym 12.22: En sak som både jag och Wiseman har kritiserat är att vi inte kan utnyttja de militära helikopterresurserna i den civila sjöräddningen och sjukvårdstranpsorter. Ett utmärkt sätt att hålla besättningar i trim inför t.ex. en Afghanistaninsats.

    Nu ska vi i stället via staten och landsting betala pengar till civila bolag som Norrlandsflyg, som säkert blir jätteduktiga på det dom gör, men knappast vill åka till Afghanistan. Dessutom ska vi med FM pengar betala träningen för våra besättningar så att dom uppfyller kravbilden för en mission.

    Sedan kan inte ett civilt bolag som Norrlandsflyg ha resurser tillgängliga för en större katastrof. Ett nytt Estonia vore inte en trevlig upplevelse, då dom helikopterresurser som fanns vid den tidpunkten idag helt enkelt inte existerar längre.

    SvaraRadera
  8. @Sumatra: Ja en helhetssyn på våra insatser är definitivt nödvändig och det är också det som Hybrid Warfare begreppet pekar på. Räddningsverket, SIDA, Röda Korset m.m. bör samordnas redan innan en insats. Nu ska vi samordnas på plats, vilket är icke optimalt.

    Sedan är också frågan hur proaktiva vi ska vara. Ska vi stå vid sidan om och titta på så att ett land går ner sig så pass långt att det börjar bli en fara för omvärlden, eller ska vi se till att göra insatser tidigare. De pengar som plöjts ner i Afghanistan skulle kunna få Röda korsets insatser att bli finansierade detta årtusende.

    FN gör mycket, men tyvärr så är många länder lite för djupt nere i syltburken och stoppar möjligheterna till en snabb insats.

    SvaraRadera
  9. @ Chefsingenjören

    Kloka ord. Själv har jag varit i Somalia före det att det stora eländet utbröt. Det gick utmärkt att bo på ett litet, motelliknande hotell, ta en taxi till flygplatsen och flyga till Europa med Somalia Airline. Det var då våra insatser skulle satts in och det är här rörisar med flera kommer in. Nu är det ju försent. På så många ställen. Det finns inga pengar att spara på att komma försent och då med militär trupp. Eller att låta Kina lägga beslag på Afrikas naturtillgångar. Gissa vem afrikanerna föredrar, kineserna eller oss?

    Jemen är ett annat exempel. Så dags för insatser nu.

    SvaraRadera
  10. Stockholms Stad har dragit konsekvensen...
    Stockholms Stad i form av Eriksdalsbadet har sedan några månader tillbaka satt upp nya "rökning förbjuden" skyltar, förrutom att uppmaningen står att läsa på svenska så står det också på engelska och ryska! Den förändringsbenägna majoriteten i Kommunfullmäktige med, får man förmoda, insiderspår på FöD drar den naturliga konsekvensen och förbereder kommunens anläggningar för vad som komma skall...

    SvaraRadera
  11. @ Anonym 04.34

    Ha, ha... Bra observation och logisk slutsats.

    SvaraRadera
  12. @Anonym 04.34. Mycket bra iaktagelse. Det påminner mig om Finlands bidrag till Montreauxfestivalen för en massa år sedan. Det var ett program som handlade om Finland under rysk ockupation. Dom hade språkklasser där man fick lära sig nyttiga ryska ord som "kniv", "Bastu" och "tobak", men även fraser som "våldta gärna min fru, men skona mitt liv". Viss ironi kan man ana sig till...

    SvaraRadera
  13. chefsingenjören: minns du vad bidraget hette eller åtminstone några fler detaljer så att jag kunde pröva finna den igen? Det låter onekligen som någonting jag skulle vilja se :)

    SvaraRadera
  14. @UBS: Tyvärr så kommer jag inte ihåg namnet på bidraget. Det borde ha varit någon gång i början på 80-talet.

    Festivalen kallas Rose d´Or och belönar olika kategorier av TV program. Här är lite ledtrådar.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Rose_d'Or

    http://www.rosedor.com/competition/award-winners.html

    Jag kommer ihåg att det var en ganska sjuk humor som jag uppskattar. Lite grand som John Cleese, "Norway - Home of Giants".

    SvaraRadera
  15. @chefsingenjören: 1984 fanns det tydligen två finska bidrag som vann pris, "Raw War - The Military Might of Independent Finland Meets the Enemy" och "Practical English in Practice". Jag lutar lite mot att det var den tidigare. Tydligen var "Raw War" en internationaliserad slutepisod i en 15 episoder lång komediserie från Finland som hette "Velipuolikuu" (Broder Halvmåne) som senare fått legendarisk status i hemlandet. Den vann tydligen flera priser, däribland silverrosen i Montreaux (vann t.o.m. över "The Benny Hill Show") - men med tanke på min ålder vid denna tidpunkt (~10) och mina dåvarande finskakunskaper så tror jag det här är något som totalt gått mig totalt förbi. Jag fann dock samlings-DVDn hos en filmaffär på nätet för det förnämliga priset av 10€ och dessutom några klipp på andra episoder på youtube så jag tackar!

    SvaraRadera
  16. @UBS: Lysande! kom gärna med en rcension när du är klar. Jag var osäker om TV showen verkligen fick pris, eller om det bara var Finlands bidrag, men det låter som det var rätt serie.

    SvaraRadera