söndag 21 februari 2010

Fem små grisar (uppdaterad)

Gris brukar i de flesta sammanhang vara en förolämpning och förkortningen PIIGS som står för Portugal, Italien, Irland, Grekland och Spanien måste nog klassas som om inte som en förolämpning, så åtminstone som en kraftigt nedlåtande kommentar. Dessa länder har av olika skäl satt sig i en dålig ekonomisk sits där Grekland för tillfället ligger sämst till. EU ställer nu hårda krav på budgetsanering, men vår finansminsiter verkar inte särskilt imponerad av Greklands sparplaner. Jag har varit för ett införande av Euro i Sverige, men nu när vi får dras med en hoper blyvikter då vi försöker att hålla ekonomin över ytan efter kraschen på bostadsmarknaden i USA, så vette sjutton om jag inte är ganska så glad för att vi har väntat ett tag.

Men nog nu om ekonomin. Jag är ingenjör och inte ekonom. Hur kan denna ekonomiska kris påverka oss säkerhetspolitiskt?

När länder ska spara så är det ofta försvaret som får ta stryk. Möjligt undantag i detta fall är Grekland som fortfarande inte helt litar på sin granne och NATO-kollega Turkiet.

- NBG 11. Irland tänker ställa upp precis som för NBG 08. Frågan är nu om dom får råd? Det innebär att Sverige eller något av de övriga nordiska länderna får dra en större del av lasset. Givetvis med tillhörande risk för "Svarta hål" i budgeten.

- Afghanistan. Alla dessa länder bidrar med trupp till ISAF. Greklands, Portugal och Irlands bidrag är inte särskilt stora, men Spanien och Italien bidrar tillsammans med över 4000 man. McChrystal bad om 40.000 extra man under 2010 och fick 30.000 av Obama. USA har förhoppningar på att NATO och EU ställer upp med resterande 10.000. Italien har lovat att ställa upp med 1000 extra man. Om budgeten sviktar så kan bidraget minska i stället för att öka. Det innebär att bördan ökar för övriga europeiska länder. Inom EU så klassas Sverige som klassens ljus i ekonomi då vi tillsammans med Bulgarien var de enda länder som förra året lyckades hålla oss inom ramarna för stabilitetspakten. Det innebär att många inom EU kanske anser att vi som trots allt har en hyffsad ekonomi ska öka vårt bidrag till Afghanistan.

- JSF. Italien är ett av de länder som räknas som "Partner Country" i JSF projektet. Det innebär att dom redan investerat $1 miljard i utvecklingen av JSF. Spanien och Grekland har visat intresse för JSF, men ännu inte beslutat att gå in i projektet. För Spaniens del så behövs det en ersättare till Harrier om dom inte ska lägga ner sina ambitioner om att ha hangarfartyg som Principe de Asturias eller den nyare Juan Carlos I. Där är JSF i dagsläget det enda alternativet. Troligtvis är Spanien och Grekland en smula mer förnuftiga och väntar tills det finns en färdig produkt och ser vad priset blir. Italien har dock redan tidigare hotat att dra sig ur JSF-samarbetet. Om dom nu får problem med ekonomin så finns det två lösningar för fortsatt deltagande. Antingen tillåter USA en större del av utvecklingen i Italien som ett motköp, eller så kommer Italien att minska det antal JSF dom planerar att anskaffa från 131 till något betydligt lägre. För Sveriges del är givetvis alla fördyrningar för JSF bra, då det ger Gripen bättre möjligheter. För Norge så kan det bli värre. Minskar Italien sin anskaffning så blir styckepriset per JSF större för alla kunder. Blir Italien en tillverkare av delar till JSF så säger jag bara att; titta på de övriga sameuropeiska flygprojekten som Airbus och Eurofighter. Ju fler kockar, desto sämre soppa. Får Norge problem med JSF kan det givetvis innebära att dom i stället backar och köper Gripen, men det kan även innebära att dom drar ner på andra områden för att få råd. Se NBG 11 ovan.

Den ekonomiska krisen påverkar alltså Sverige säkerhetspolitiskt både positivt och negativt. Tyvärr så är de länder som kanske är mest intresserade av Gripen i gamla östblocket också mycket panka. Där handlar det inte om JSF mot Gripen, utan Gripen mot ingenting. Ska vi få till mer försäljningar i dessa länder så krävs det motköp.

Uppdaterad 10-02-21, 23:03
Jokern i leken, eller kanske den största grisen måste vara USA. Precis som många länder i Europa hanterar dom sin budget som om det inte fanns någon morgondag. Obamas löfte om att dra ner på insatsen i Afghanistan om 18 månader bygger inte lika mycket på att USA verkligen tror att det är tillräckligt säker vid den tidpunkten som att man helt enkel inte har råd längre och vill lugna inrikesdebatten inför nästa val.

Hittills har Obama visat kurage och stått på sig även då väljarna i USA blivit missnöjda, men allt eftersom vi närmar oss nästa val i USA så kommer realpolitikern Obama att strama åt budgeten och det innebär även den militära. Alltså neddragningar i Afghanistan och eventuellt neddragningar på JSF.

Vad gör vi i Europa om USA drar sig ur? Fortsätter på den inriktning vi valt de senaste åren eller bildar igelkotteförsvar kring EU:s gränser? Vi får göra som dom tre små grisarna och se om våra hus. Frågan vem det är som är storebror gris som byggt det stabila huset som vi kan gömma oss i när vargen kommer?

4 kommentarer:

  1. Vår finansminister lär få antechambrera då EU:s finansministrar träffas och EMU-ministrarna har ett stängt förmöte innan huvudmötet för alla finansministrarna. Detta sakernas tillstånd bör fortgå, enligt mitt förmenande.

    Låt EMU:s problem vara EMU:s problem och håll svenska skattebetalare utanför.

    SvaraRadera
  2. Hej

    Brukar läsa din blogg och hålla med om mycket, men måste bara lämna en kommentar här. Du skriver att det vore bra för Sverige om JSF fördyras. Jag måste bara påpeka att denna bedömning är kortsiktig och självisk och lämnar större delen av konsekvenserna av en fördyrad JSF utanför argumentet. En rejäl fördyrning skulle kunna innebära en större chans att sälja Gripen, men det skulle kunna vara en katastrof för Sverige ändå. Vad värre är, det skulle med stor sannolikhet vara en katastrof för NATO, och oavsett vad vi i Sverige önskar, är vårt öde knutet till NATOs.

    Om JSF blir dyrare, vad händer? Kommer länder som redan bestämt sig för JSF i allmänhet skjuta till mer pengar för sin flygplansanskaffning? Kanske, med följd av att redan ansträngda försvarsbudgetar blir ännu mera ansträngda. Detta ger troligtvis att pengarna kommer tas från andra delar i presumptiva köpares försvarsbudgetar. Om inte, så bedömer jag att man först och främst kommer köpa färre flygplan. Det är ju så man brukar göra (En fördyrning av ett system leder sällan till att man återanalyserar ett fattat beslut). Antagligen blir det en kombination av dessa. Min gissning är att först i tredje hand kommer presumptiva köpare välja ett annat flygplan.

    Ganska många verkar vara ganska överens om att JSF kan, om vi har en stor portion tur, komma att fungera med medelgod effektivtet i närvaro av dagens effektivaste luftvärnssystem som uppgraderade versioner av S-300 eller S-400. (Se till exempel Air Power Australias analyser eller Ares Defense Blog). Om JSF kommer vara sårbara mot dessa system, tänk vad Gripen kommer vara, även om det är en NG (Och tänk därefter 20 års uppgraderingar av S-400 - Gripen NG kommer se likadan ut om 20 år). Med tanke på att det finns en viss risk att även JSF kommer vara relativt sårbar för denna typ av system (Om än mindre än andra NATO-flygplan), är chansen stor att vi kommer behöva vartenda plan vi kan överhuvudtaget uppbringa. Risken är alltså att om JSF blir alltför dyr kommer större delen av NATOs flygvapen riskera en allvarlig försämring av den taktiska förmågan med avseende på kapaciteten att verka inom höga hotmiljöer i den nära, såväl som mer avlägsna, framtiden. Eftersom JSF-programmet är så stort och kommer användas av så många, från mark såväl som hangarfartyg så är oddsen enorma. Vi har bokstavligt talat allt, allt, att förlora.

    Ack. Låt oss istället hoppas att JSF blir så bra och så billig som överhuvudtaget är möjligt. NATOs, och i viss mån västerlandets, framtid kan mycket väl komma att avgöras av möjligheten att uppnå luftherravälde mot avancerade luftvärnssystem samt avancerade femte generationens stealthanpassade plan (Som troligtvis kommer vara jämnbördiga med JSF). Vår förmåga att militärt balansera Kina om 20 år kommer antagligen till åtminstone viss del bero på framgången med JSF.

    Om JSF går åt he---te, vad ska ersätta den? Kom ihåg att det plan som Europas flygvapen köper inom de närmaste fem-åtta åren, kommer man använda till 2040-2045. Vad vill vi helst (Och vad bör vi helst vilja?)? Att NATO år 2040 flyger Gripen NG eller JSF? Tyvärr är JSF det enda vi har att hoppas på. Så låt oss hoppas på JSF! (Och med tanke på hur det ser ut att gå: Må Gud hjälpa oss!)

    Libertarianen

    SvaraRadera
  3. @Libertarianen. Bra kommentar. Tyvärr så tror jag inte att JSF som den ser ut idag kommer att nå de mål som den var tänkt för och den kommer att bli på tok för dyr. Stealth är definitivt ett av dessa mål som inte kommer att nås och då har jag inte ens börjat nämna problematiken med vad som händer om det hänger last utanpå flygplanet.

    Valet mellan 10 stycken utmärkta flygplan (JSF) och 100 budgetflygplan (Gripen) tror jag också är självklart. Har man 10 flygplan innebär varje förlust en katastrofal minskning i förmåga. Det är dessutom svårt att få dom att göra många saker samtidigt eller täcka en stor yta.

    Vi måste börja tänka tvärtom. I stället för att lägga alla funktioner i samma flygplan måste vi samverka. Använda t.ex. UAV som sensorer eller för framskjuten insats. Direkta länkar mellan UAV och flygplan m.m.

    Jag är personligen mycket intresserad av vad en rysk T-50 skulle kunna innebäre med en smula västteknologi instoppad. JSF är en återvändsgränd i utvecklingskurvan för stridsflyg. Nu gäller det att tänka "out-of-the-box".

    David Kilcullen har en intressant kommentar i sin bok "The accidental Guerilla" taget från den kinesiska boken Chao Xian Chan (Unrestricted Warfare). "United states has created a trap for themselves by their very dominance of convetional warfare". D.v.s västvärlden har satsat så mycket på att bli tekniskt överlägsna att detta inte längre är hotbilden. Våra potentiella motståndare kommer därför att söka andra lösningar där vår teknik inte är avgörande. Al Qaida har vid 9-11 och krigen i Irak/Afghanistan pekat på ett par tydliga exempel.

    SvaraRadera
  4. Jag tror att du har helt rätt i en sak, och det är att om man har valet mellan 10 JSF eller 100 Gripen, så bör man absolut välja det senare. Det ligger mycket i det du säger att vissa system börjar bli så dyra, vilket gör att vi har så få av dem att en förlust av säg tio system är nära en katastrof. Det talar ju för att använda billiga system som man kan ha många av. I verkligheten kanske det inte är riktigt så stor kostnadsskillnad mellan Gripen och JSF, men det är ju inte omöjligt att tänka sig att JSFs slutpris kan komma att hamna på $150 miljoner dollar per flygplan för till exempel Norge och Danmark (Jag vet inte vad de senaste analyserna förutspår exakt). Så om Gripen kostar $50 miljoner, är enligt ditt förslag är alternativet 10 JSF eller 30 Gripen, eller för till exempel Norge och Danmark 48 JSF eller ca 150 Gripen.

    Tyvärr så lär det knappast bli så. Flygplan kräver väl en hel del personal som tar hand om dem och jag kan, även om jag inte är i branschen själv, tänka mig att personalkostnader utgör en icke oväsentlig del av ett systems kostnad under hela sin livstid. Så antagligen kommer de flesta andra Europeiska länder, ändå inte köpa fler flygplan. Om de väljer att köpa Gripen istället för JSF är det svårt att se att det kommer bli så mycket mer än säg 25% fler Gripen än JSF.

    Jag hyser också farhågor rörande ur bra JSF kommer bli, och som du säger, det finns verkligen skäl att tvivla på om målet med stealth kommer nås. I vissa vinklar lär ju JSF ha en relativt stor radaryta men kanske speciellt med tanke på hur små de interna vapenutrymmena är. JSF klarar väl två JDAMs/Paveways och två jaktrobotar med bibehållen stealth. Eftersom jag inte är i branschen själv och kan mycket lite om loadouts, så är det för mig svårt att säga om detta är tillräckligt för de flesta markattackuppdrag. Problemet är ju också att planet kommer fungera som air superiority fighter för de flesta europeiska flygvapen, och de interna vapenutrymmena håller bara två AMRAAMs och två AIM-9, och det förstår till och med jag att det knappast är tillräckligt (Det ryktas dock om ett framtida block med kapacitet att bära fyra AMRAAMS och två AIM-9 internt)

    Jag håller med dig om i princip allt du säger, men jag är ändå tveksam. Skälet till att jag är tveksam är att jag inte tror att man, om inte väljer JSF, kommer köpa in tillräckligt många extra plan för att väga upp dessas lägre prestanda. Oavsett vad man tycker om JSF, och även om man inte når alla mål, lär det ändå komma att vara den mest effektiva multirolefighter (I väst i alla fall) som finns tillgänglig för lång tid framöver. Och om man t ex väljer Eurofighter istället (Kanske i en riktig markattackversion), så är kostnadskillnaden inte heller så stor längre.

    Men, om jag tillåter mig själv att drömma lite, så skulle jag också vilja att Norge och Danmark, och alla andra, köpte tre gånger så många Gripen (Eller kanske dubbelt så många Rafale) stället för JSF.

    Och jag håller också med om att JSF i någon mån är en återvändsgränd. Ibland hoppas jag att hela projektet ska läggas ner och att man ska vidareutveckla ett annat plan istället. Men finns det verkligen något alternativ till att fortsätta med JSF? Jag vet faktiskt inte. T-50 är väl inte realistiskt? Insåg nu att det mest realistiska kanske vore om vi gav upp hela konceptet med stealth som något inneboende i våra multirolefighters och istället insåg att det vi behöver är bra mångisidiga plan (Som Gripen NG eller F-16 Block 60) och att stealth istället får komma från användandet av störplattformar, som EA-18G Growler. Lite av ett sidospår, men är inte kanske störning framtiden istället för stealth? Vad tror du om det? Just med tanke på att det uppenbarligen är så svårt och dyrt att bygga bra stealthkapabla plattformar och eftersom radarteknologi verkar utvecklas så snabbt också. Kanske är det detta alla Europas flygvapen borde satsa på istället?

    Libertarianen

    SvaraRadera