lördag 14 augusti 2010

Gästinlägg: Lite reflektioner över debatten kring ”Minskad förmåga till sjömålsbekämpning från land”.

Alla pratar om här RBS-15KA, som i sig är ett mycket bra och kompetent system som självklart borde funnits kvar, men som lades ned av fullständigt oförklarliga anledningar. Det levde kvar under namnet ArtDemo och därefter BekDemo under ett antal år, och finns kanske fortfarande i något förråd.

Personligen tycker jag debattörerna har fel fokus i den här frågan. Det är ju trots allt så att roboten, oavsett om den avfyras från land är en sjömålsrobot och inget annat. Sjömålsrobotar gör mest nytta om de opereras från havet eller luften där man har en helt annan rörlighet.

Om vi istället lyfter blicken och försöker förstå vad som är en sådär 200% värre än att just RBS-15KA försvunnit, så är det att i stort sett samtliga flottans RB-15 vapenbärare har försvunnit! Detta är mycket mer allvarligt och bör definitivt debatteras.

2005 förfogade flottan över sex robotbåtar och sex korvetter som sammantaget kunde bära (12x8) 96st RBS-15 runt vårt Svenska territorialhav, och kunde skjutas från dolda lägen nära vår skärgård. Tilläggas skall också göras att varje enskild vapenbärare (fartyg) hade omfattande ledningssystem, passiva och aktiva sensoser för antingen automomt uppträdande eller förbandsuppträdande runt våra Svenska kuster.

Utöver detta så hade flottan samtidigt också åtta stycken operativa patrullbåtar, som vardera kunde bära sex stycken potentiella RB-12. Totalt 48 robotar.

Backar vi bandet ytterligare några år, men inte längre tillbaka än till år 2000 så kan man addera till ytterligare sex robotbåtar och fyra patrullbåtar OCH även RBS-15KA. Då kunde Svenska marinen själva ställa upp med ca 160st RB-15 och 72 RB-12 bara i ett första läge. Sedan fanns det ytterligare robotlaster att plocka fram ur bergen. Utöver detta kunde flygvapnet självklart leverera ett stort antal RB-15F.

Hur ser det ut idag? Inte särskilt bra skulle jag vilja påstå.

Hur många vet idag om att det istället för ovanstående siffror är tre(3) korvetter som finns disponibla för nationella OCH internationella behov? När korvetterna HMS Stockholm och HMS Malmö befann sig i Adenviken under förra året så fanns där endast två potentiella vapenbärare (HMS Gävle och HMS Sundsvall) att tillgå i hela Sverige!

Vad de flesta säkert heller inte är medvetna om, är att ingen av våra nya Visbykorvetter inte ens är nära en operativ installation av RBS-15 systemet. Detta skall införas i nästa version av fartyget, för att sedan försöka få roboten operativ. Man ska då också försöka med det konststycket, att avfyra roboten inifrån fartyget, vilket inte kommer att bli helt lätt med hänsyn till heta avgaser och extrem värmeutveckling. Dessutom vill jag nog inte ens veta vilka konsultkostnader som utvecklingen av denna installation medfört.

Vi pratar här om ett förmågeglapp som är så stort, att det redan vid blotta anblicken blir pinsamt. Är våra politiker ens medvetna om detta, eller är det så enkelt att Afghanistan och Helikopterfrågan sätter skygglappar för andra viktiga frågor?

Slutligen, vad anser Marinens främste företrädare om detta extrema förmågeglapp?

/ Haddock