torsdag 12 augusti 2010

NBG 11 till undsättning?

Hur stort är egentligen intresset av att hjälpa Pakistan? Vem vill egentligen hjälpa ett land som verkar vara osams med alla sina grannar? Ryssland, Iran och Turkiet ses med mycket stor skepsism av Pakistan då alla har egna intressen i regionen. I Afghanistan och de flesta länder i centralasien har den pakistanska säkerhetstjänsten ISI lagt sig i och i många fall stöttat extrema terrororganisationer som Al Qaida, talibanerna och IMU. Det enda land i regionen (förutom möjligtvis Kina) som man verkar ha någorlunda frostfri relation med är Turkmenistan.

"Our peoples are bound together by common historical ties, cultural and geographical proximity. We are very pleased to see the impressive pace of progress and development of Turkmenistan," Zardari said.

Pakistani Prime Minister Syed Yousuf Raza Gillani sent a similar message.

"Pakistan and Turkmenistan have a cordial and friendly relationship. I am sure that this friendship will be further developed through the collective efforts of both sides," he said.

During a recent governmental meeting, Berdimuhammedov said that Ashgabat is interested in the implementation of the Turkmenistan-Afghanistan-Pakistan-India (TAPI) gas pipeline. Its realization will serve for the welfare of peoples, countries participating in the project and the whole region.

According to the project, the length of the pipeline must be 1,680 km. Its capacity is 30 billion cubic meters of natural gas per year. The route is planned from the Turkmen field Dovletabad through Herat and Kandahar (Afghanistan), through the regions of Quetta (Pakistan) to the area Fazlaka on the Indian-Pakistani border.


Turkmenistan har dock inte särskilt mycket pengar att ställa upp med för att hjälpa Pakistan.

Supermakterna Kina och USA har hittills stöttat Pakistan militärt, dock inte helt utan egna intressen:

- Kina för att tjäna pengar genom försäljning av bl.a. JF 17. Dessutom vill man stabilisera de islamistiska tendenserna i regionen för att kunna slå ut motståndsrörelsen i Xinjian. Sedan passar man givetvis på att expandera i Pakistan eftersom Ryssland stöttar Indien.

- USA stötar Pakistan i förhoppning om att dom ska hjälpa till att slå ut den talibanska rörelsen. Stödet till motståndsgrupper i Afghanistan via Pakistan och dess säkerhetstjänst ISI uppstod under Muhajedins krig mot Sovjetunionen. Den fortsatte även under inledningen av talibanernas uppväxt då man ansåg att talibanerna var de enda som kunde stabilisera landet tillräckligt för att amerikanska bolag skulle kunna bygga olje- och gasledningar genom Afghanistan från bl.a. Turkmenistan till Pakistan. Hur detta projekt slutade är nog välkänt! Trots den senaste tidens försäljning av F-16 till Pakistan så är det många pakistanier (inklusive majoriteten av ISI) som inte litar på USA. Men USA spelar med och Pakistan har nu bl.a. deltagit i Red Flag med sina F-16. Rädslan för att pakistanska kärnvapen ska hamna på villovägar är allt för stor.

Det intressanta är att Pakistans metoder hittills visat sig vara kontraproduktiva. Stödet till Al Qaida och talibanerna har även ökat aktiviteten hos de islamistiska terrorgrupper som ser regimen i Pakistan som sin fiende. Stödet till talibanerna har inneburit att de olje- och gasledningar som skulle förbättra Pakistans ekonomi och relationer med omvärlden aldrig blir av.

Nu är dock Pakistan i stort behov av hjälp.

–Detta är en katastrof av enorma proportioner. De humanitära insatserna måste trappas upp fortast möjligt, säger John Holmes, FN:s biträdande generalsekreterare för humanitärt bistånd.

Han uppmanade igår världens länder att bidra med 459 miljoner dollar (cirka 3260 miljoner kronor) för akuta humanitära hjälpinsatser i Pakistan de närmaste tre månaderna. Tidigare på dagen anslog EU-kommissionen 95 miljoner kronor extra utöver de 280 miljoner som redan utlovats.

Det som har högst prioritet är att ge två miljoner hemlösa skydd, under tält- eller plastduk. Sedan måste de få mat, rent vatten, hälsovård och husgeråd för att klara sin överlevnad. FN uppskattar att det behövs ”hundratals miljoner dollar” i humanitära hjälpinsatser under de närmaste veckorna och månaderna.


Men frågan är om omvärlden verkligen litar på Pakistan? Vad blir resultatet av ett eventuellt stöd? Kommer Pakistan att bli tacksam för hjälpen och sluta stödja islamistiska terrororganisationer, eller är det rent av så att fruktan för att Indien ska slå till i ett läge när Pakistan är sårbart gör att man litar ännu mindre på omvärlden? Tyvärr så befinner sig Pakistan i en nedåtgående spiral där fruktan för omvärlden gör att man lierar sig med grupperingar som gör att omvärlden ytterligare minskar sina förbindelser med landet.

En insats i Pakistan försvåras dessutom av att regionen som drabbats vimlar av talibaner. Talibanerna försöker att själva stödja lokalbefolkningen i förhoppning om ökat lokalt stöd. De har även erbjudit att stödja Pakistan ekonomiskt (pengar intjänade på smuggling av opium). Risken är därför stor att talibanerna kommer att försöka ta åt sig äran av delar av omvärldens hjälpinsatser.

Återigen så ser vi att med dagens komplexa insatsområden, så är det svårt att dra gränsen mellan civila och militära insatser. Kanske är det dags att sända en Battlegroup till Pakistan? EU nyttjade tyvärr inte denna möjlighet för insatsen på Haiti. I Pakistan så kommer det att krävas militärt skydd för de civila insatserna, då det bevisligen ligger i talibanernas intresse att se till att Pakistan inte förbättrar sina relationer med omvärlden.

Vi i omvärlden bör därför motverka talibanernas PR-kampanj genom att dels skicka civila hjälpstyrkor, men även stötta Pakistan militärt för att säkerställa att hjälpsändningarna kommer fram och att inte talibanerna kan dra nytta av dom. Kanske detta innebär att framtidens "battlegroups" blir något helt annat med en modulär uppbyggnad för att kunna innehålla både civila och militära delar? Kanske detta också innebär att soldaterna i NBG 11 kan belönas med en FN-medalj i stället för enbart en minnesmedalj för att dom stått i beredskap?

7 kommentarer:

  1. problemet blir väl nånstans att om de skickas så kostar det pengar och sådana har inte FM. I vart fall inte om man nu ska anställa utbilda och utrusta soldater som stående förband, dessutom så är vår förmåga att transportera sagda soldater med utrustning nära nog noll.

    SvaraRadera
  2. NBG kommer inte skickas någonstans under beredskapen, av den enkla anledningen att den beslutskedjan som måste gås igenom tar alldeles för lång tid och är alldeles för ineffektiv. Det är inte ett svenskt beslut, glöm inte det. Stridsgrupperna är ett politiskt projekt med främsta syfte att sätta press på medlemsländerna att styra utvecklingen av sina respektive försvarsmakter i en viss riktning.

    SvaraRadera
  3. Vore det i så fall inte bättre att Pakistan själva tog hem t.ex. sin brigad från DR Kongo. Den demokratiska republiken vill ju uppenbarligen skicka hem FN. Då kunde väl Pakistan passa på att nyttja sina resurser på hemmaplan istället för att försöka stirra ut indierna på gränsen mellan Syd och Nord Kivu.

    SvaraRadera
  4. @Anonym 22.30: Det här har jag själv funderat en hel del över. Hur kommer det sig att Pakistan är så pass aktiva i internationella insatser?

    - Träna sina soldater inför ett krig mot Indien?

    - Vinna PR-poäng på den internationella politiska arenan?

    SvaraRadera
  5. @ 1. anonym Vi har, trots allt, råd att skicka NBG utomlands, helt eller delvis, om beslut fattas och EU bidrar med det som ska bidras med, 2. anonym har dock rätt i att det är lång beslutsväg på sådant.

    Och jag tror inte på Pakistan som möjligt alternativ, snarare så lutar det nog mot Somalia...

    SvaraRadera
  6. @ CI: "Hur kommer det sig att Pakistan är så pass aktiva i internationella insatser?"

    Ekonomi?

    För vissa länder så är väl FN-verksamheten en ren vinstaffär? Kan Pakistan vara ett av dem?

    SvaraRadera
  7. Ja, Per A, Pakistan tjänar pengar på att ställa upp. Många av de här länderna är dessutom kreativa med sanningen om vad deras insatser egentligen består av för att casha in så mycket som möjligt - säger dock inte att Pakistan är ett av dessa länder. Ukraina var väl ökända för att ställa ned utjänta gamla BTR:er utan motor i Bosnien då det begav sig för att få betalt av FN för sitt 'bidrag'. Så för Pakistan, eller rättare sagt Pakistans arme, är det paradoxalt nog så att en brigad i Kongo ger ett välkommet tillskott i försvarsbudgeten. Samt att det ger politiska poäng, förstås.

    SvaraRadera