tisdag 3 augusti 2010

Slagträ eller slagpåse i debatten (uppdaterad)

Ibland blir jag så matt på svenska politiker. Nu går (m) med partisekreteraren/Spindoktorn Per Schlingmann i spetsen ut och försöker göra förbandsnedläggningen till en valfråga. Detta för att belysa de besparingar inom försvarsområdet som oppositionen planerar att genomföra om dom kommer till makten efter valet.

Kampanjen går ut på att på förbandsorter kräva besked från de rödgröna om ortens förband får vara kvar. Moderaterna pekar på att de rödgröna i sin ekonomiska vårmotion kalkylerat med en besparing på två miljarder kronor årligen, varav 750 miljoner ska tas från det så kallade förbandsanslaget, som framför allt betalar löner och utbildning.

Hallå, är det ingen som har förstått det budskap som bland annat denna blogg försökt förmedla det senaste året? Vilken ort, eller vilket förband som ska vara kvar eller inte är oväsentligt (med undantag för att det ska kunna gå att rekrytera personal till förbandet)! Det är att starta debatten i helt fel ända.

Fokus i valdebatten ska snarare ligga på vad Försvarsmakten ska klara av eller inte. Baserat på detta ingångsvärde så går det att räkna ut hur mycket personal, materiel och utbildning som krävs. Utbildningen och förbandsuppbyggnaden sker bäst sedan bäst på ort x och y och kostar z kr per år. Som myndighetschef måste det dessutom också vara upp till ÖB att avgöra hur han får ut så mycket effekt av Försvarsmakten som möjligt inom ramen för en given budget? Annars så blir det för många divergerande ingångsvärden som minskar effekten av Försvarsmakten.

Börjar vi med kommunalpolitiken kommer diskussionen bara sluta med pajkastning. För ärligt talat så bryr de flesta kommunledninger sig inte ett dugg om dom har kvar sitt förband eller inte. Det enda dom är intresserad av är att få in så mycket skatt och betala ut så lite bidrag som möjligt. Då ett förband är en statlig verksamhet så drar det in ljuva skattepengar till kommunen. Då de flesta militärer är ganska så unga och friska så tär dom heller inte så mycket på kommunens budget förutom behovet av skola och dagis för barnfamiljerna.

Därför kära kollegor, gå inte i denna fälla! Kräv i stället att både alliansen och oppositionen ska tydligt deklarera vad dom vill använda försvaret till, inte enbart hur mycket pengar försvaret ska få eller vilka förband som ska läggas ner eller inte. Låt försvarsfrågan bli ett slagträ i debatten om sveriges säkerhetspolitik i stället för att förbanden ska bli slagpåsar i kommunalpolitiken.

Se även Wisemans analys av Tolgfors och Schlingmans lilla skrift.

Uppdaterad 10-08-03, 23:28
Politisk retorik är ganska så intressant att studera. Dom går som katten kring het gröt och vägrar att komma till kärnan på debatten. I stället för att lägga fram egna förslag och synpunkter så sågar man motståndarnas.

Nu när Alliansen inte lyckats enas om en höjd försvarsbudget så gäller det att lyfta upp det faktum att motståndaren tänker sänka samma ovan nämnda försvarsbudget.

Men som jag skrivit ovan så är det minst lika ointressant hur mycket pengar Försvarsmakten får i budget, bara det räcker för de uppgifter som vi har fått i vårt uppdragsdirektiv.

Politikerna inklusive oppositionen hävdar att vi ska kunna försvara Sverige. Själv så hävdar jag att den förmågan har vi redan förlorat (om vi inte anpassar hotet till något lämpligt ofarligt land). Anskaffning av Meteor, nya ubåtar, Gripen E/F m.m. är bara stöd till försvarsindustrin så länge som dessa meterielanskaffningar inte följs med motsvarande investeringar i infrastruktur, personal, utbildning och övningar!

Se även Tokmoderaten.

Uppdaterad 10-08-04, 10:18
SvD har idag ett debattinlägg där man kommenterar Tolgfors sammanställning och bristen på detaljerad information i oppositionens förslag att reducera Försvarsmaktes budget.

Pudelns kärna i detta inlägg är dock frågeställningen om vad oppositionen vill att vi skall använda Försvarsmakten till.

Vi har inte fått veta hur det är tänkt att bli med Sveriges engagemang i det pågående internationella freds- och samhällsbyggandet i Afghanistan. Vi har inte fått veta hur framtidens svenska försvar ska se ut eller vilka uppgifter det ska ha. Vi har inte fått veta vilken materiel som behövs och inte behövs framöver, eller om man planerar att behålla alla förband.

Sten Tolgfors vet inte ens vem från De rödgröna som han förväntas debattera dessa frågor med i valrörelsen. Så tunt är för närvarande innehållet i oppositionens försvarspolitik.

3 kommentarer:

  1. Pang för pengarna. Att det ska vara så svårt för politiker. Bra ingång CI.

    SvaraRadera
  2. Den här frågeställningen skulle jag vilja se i en debatt innan valet, med en moderator som inte ger sig om våra politiker inte kan ge raka och tydliga besked.

    /T14

    SvaraRadera
  3. Alliansens försvarspolitik verkar grundas på att ge lite mer anslag [dvs inget ökad budget men ingen budget sänkning] än de röd-gröna. Och att på så sätt värva de försvars fokuserade väljarna.

    Det hela är dock väldigt komiskt eftersom det finns gått om rum för ökat anslag till FM. Går det att ställa upp garantilån för privata företag som inte klarar av konkurrens så går att öka FM budget.

    Statsbudgeten betalar årligen ut närmare 30 miljarder i bistånd. Men ingen verkar veta om pengarna gör nytta..

    Politiker stänger fullt fungerande kärnkraftverk, vem vet hur många miljarder som förlorades där. För att sedan betala ut miljarder i elcertifikat till ett halvt sekel gamla vattenkraftverk då det producerar 'förnyelsebar-el'. Allt för att Vattenfall mfl kan inkassera miljarder i vinster för att investera i tysk kolkraft.

    Kommunpolitiker i varannan kommun tävlar om vem som kan bygga den häftigaste multisporthallen (Vänersborg bland annat). Som i de flesta fall spräcker alla budgetramar. Samtidigt som skolan och vården går på knäna med minskade anslag.

    Pengar finns, men det behövs en allvarlig uppdatering av Sveriges politiska system.

    Till att börja med bör så kallade 'yrkespolitiker' begränsas. Med det av uttrycket avses politiker som sedan 16 års ålder varit aktiva i ungdomsförbund sedan blivit seniorer och riksdagsledamöter. Där de sedan har suttit mängder av mandatperioder. Tack vare att det legat bra till på riksdagslistan för att det har varit 'lojala' dvs ständigt följt partipiskan. Karriären brukar avslutas som generaldirektör, ambassadör eller något liknande.

    Mina föreslag:
    Begränsa antalet år en person kan sitta i riksdagen, kanske 2-3 mandatperioder.

    För Ambassadörer och Generaldirektörer ska det krävas tidigare erfarenhet av liknade uppdrag. Alltså högre tjänst i ett privat företag inte flera decennium i riksdagen.

    Kort sagt tillbaka till gräsrötterna!

    SvaraRadera