När Olof Palme, i en gemensam kommuniké tillsammans med Kubas ledare Fidel Castro i Havanna, 30 juni 1975, uttalade sig om Röda khmerernas maktövertagande i Kambodja nådde svensk utrikespolitik ett rejält lågvattenmärke. Det som stod att läsa i kommunikén var följande: ”En stor seger för folkens rätt att bestämma över sitt eget öde”. Felfokuseringar av vårt svenska bistånd möjliggjorde för Yasir Arafat att dö som en förmögen man, genom överföringar av svenska skattebetalares pengar. På samma sätt har vi hållit diktatorer världen över under armarna med vårt bistånd. Nu har det dessbättre skett en omsvängning i vår syn på biståndets syfte och verkan.
Sverige som nation lämnar sitt militära bidrag till det internationella samfundets insatser, nu senast i Afghanistan. På senare tid har mer och mer fokus hamnat på behovet av att koordinera civila och militära resurser i ett insatsområde för maximal effekt. Det är bra.
Som vanligt får vi se till USA för att få en förebild. Med jämna mellanrum genomförs en Quadrennial Defense Review (QDR) för framtida inriktning av de väpnade styrkornas utnyttjande och materiella behov. Detta sker på stor bredd och styr de åtgärder som vidtas, inte minst på materielsidan.
Det ökande fokus på militär-civil samverkan, som även återfinns i NATO:s nya strategiska koncept, har fått US State Department och USAID att kopiera Quadrennial-konceptet även för områdena Diplomati och Bistånd, för att säkerställa att bästa möjliga effekt uppnås. Leading Through Civilian Power är det talande namnet på dokumentet eller mer formellt Quadrennial Diplomacy and Development Review (QDDR).
Nya begrepp är “development diplomacy” och Smart Power. ”Smart power requires smart people. The success of America’s diplomacy and development depends on our ability to recruit, train, deploy, and motivate the very best people with the right expertise.”
Som vanligt, och som alla har lärt oss, faller det tillbaka på en bra personalpolitik.
Det gäller att fånga upp de stater som riskerar att falla samman innan det har gått över styr och detta är främst en civil uppgift.
”Successfully responding to the dangers presented by fragile states begins with a clear civilian mission: prevent conflict, save lives, and build sustainable peace by resolving underlying grievances fairly and helping to build government institutions that can provide basic but effective security and justice systems. Over the longer term, our mission is to build a government’s ability to address challenges, promote development, protect human rights, and provide for its people on its own."
Själv saknar jag såväl en svensk QDR som en QDDR. Det talas om en ny luftförsvarsutredning, som skall ersätta en föråldrad och sedan länge föråldrad utredning. Det behovet förstår nog alla, men någon form av helhetsgepp saknas. Vad skall vi uträtta med våra väpnade styrkor och vår diplomati och vårt bistånd? Floskler av typen Både-Och löser inte uppgiften och våra strategidokument är mest en samling staplade ord som beskriver vad man kan (kunde ha?) gjort med våra stridskrafter på de olika arenorna.
Luftförsvarsutredningen får fungera som ett exempel på hur ett stelnat tänk halkar efter i en dynamisk utveckling. Den stora stötestenen just nu är nog vägningen mellan nationellt försvar och expeditionell förmåga och någon avdömning, eller för den delen en bedömning, av de framtida behoven saknas. Vad har vi hängt upp materielplanen på för underlag, när den samlade och styrande bedömningen saknas. En annan faktor är periodiciteten mellan översynerna. Det duger inte att låta gjorda bedömningar dö sotdöden och förfalla till historiska dokument.
Svensk diplomati är ett väl förborgat ämnesområde för mig. Vad jag vet är att vår utrikesminister åker runt på olika internationella begivenheter, men utfallet känner nog ingen till. Tyst diplomati för David Isaac men skattebetalarnas pengar till att köpa loss terrorister, varav en blivit torsk för tredje gången. Hur mycket kostar det att få honom på fri fot igen?
/Sumatra
Inlägg
Eftersom CI suddar mina inlägg om hans synpunkter, får jag väl kommentera gästkommentatorns? CI sitter jäkligt risigt till efter avsked på grått papper från FM och chans till ny anställning av liknande art i svensk allmän eller privat regi är osannolik. Att kritisera staten är ALLVARLIGT. Det blir att jobba som taxichaffis eller korvförsäljare i framtiden i Sverige eller ... som legosoldat utomlands. Sorry CI. Du skulle ha hållit truten eller suddat dig själv!
SvaraRaderaBeträffande Palme så var han också aktiv när Sverige erkände DDR 1973 med statsbesök i Berlin på kuppen! DDR med sina 20 000 politiska fångar och som då redan hade mördat >500 personer vid gränsen till FDR kritiserades inte alls av Palme – tvärtom – och de som kritiserade Palme för det råkade ill ut. (s) startade vänskapsförbundet Sverige-DDR så att Stasi kunde härja fritt i Sverige! Beträffande Yassir Arafat var han min granne i Heliopolis, Kairo, när vi bodde där. Arafat var alltid omringad av tungt beväpnad livvakt som i sin tur var omringad av egyptisk polis så att ingen vågade närma sig utom jag som faktiskt måste ta mig igenom för att komma till jobbet. Rätt obehagligt med denna beväpnade livvakt. Onödig faktiskt.
Beträffande Afg hade landet en tuff regering innan USA:s osmarta angrepp, så nu är det en enda röra. Några smart people har jag inte sett till där på USA/NATO/ISAF:s sida sedan dess. De tror ju att hus rasar av sig själva uppifrån! Att den tidigare regeringen och dess motståndsrörelse kämpar militärt mot inkräktarna är därför rätt naturligt. USA:s taktik med hkps i Bagdad är ju inte särskilt effektiv - http://www.youtube.com/watch?v=is9sxRfU ... er&list=UL och funkar inte i Afg ... eller någonstans. Så fort en hkp eller drönare hörs och syns gäller det bara att söka skydd under ett tak/träd! Intressant nog har aldrig Sveriges krig i Afg diskuterats i Riksdagen! Riksdagens enda uppgift att rösta ja till regeringens galenskaper. Det har (m) och (s) bestämt. Om någon sedan kommer hem i kista eller utan armar och ben får denna skylla sig själv! Så har ju STATEN bestämt. Att alla kommer hem med hjärnskador är klart. Så 2011 blir nog inte särskilt gott och trevligt!
@Anders: Jag tycker faktiskt att du ibland har intressanta synpunkter. Men, det finns ett antal anledningar till att jag ofta tvingas sudda dina inlägg.
SvaraRadera- Du gör personliga påhopp
- Du tar hela tiden upp dina konspirationsteorier om 9/11 och ber folk att försöka vinna 10.000 Euro
- Du håller dig inte till ämnet i inlägget.
Sammanfattningsvis ett ganska så ohyffsat beteende. Ta en funderare på din senaste kommentar ovan. Vilka av ovanstående kriterier uppfyller det? Är det verkligen en kommentar på Sumatras inlägg eller inte?
Det är två faktorer som försvårar en utredning om tillståndet i Försvarsmakten:
SvaraRadera- Vad ska vi utreda mot? Vilken kravbild har vi numera på Försvarsmaktens förmåga?
- Vill politikerna verkligen få reda på vad vi kan/inte kan? Och vill de dessutom publicera det öppet? Vi hade en gång i tiden bra krigsförbandsvärderingar där förbanden regelbundet övade och utvärderades. Vad gäller numera?
@ Anders,
SvaraRaderaDet hjälper nog föga att mitt inlägg är ett gästinlägg. Det är ändå CI:s blogg. Själv tycker jag att toleransen mot dina kommentarer är större än vad dessa oftast förtjänar. Din synpunkt om erkännandet av DDR var väl innanför ramarna, men resten kunde du ha besparat oss. Visst är det så att svensk diplomati har lämnat mycket övrigt att önska. Dock har det förbättrat sig i dessa yttersta tider.
Övrigt:
Debaclet i Elfenbenskusten leder automatiskt tankarna till en insats med BG11. Nu har AU redan ställt en militär insats i utsikt, så jag tror inte själv att någon europeisk insats kommer att bli aktuell. En afrikansk lösning är alltid att föredra.
Vad som däremot borde föranleda en insats är de flyktingströmmar som i skrivande stund går från Elfenbenskusten till Liberia. Här hyser den fattiga befolkningen i flyktingarna i sina byar och i sina hem, men detta är inte en hållbar lösning. Mat, vatten och sanitet är ”det gamla vanliga” i sådana här situationer. Enligt uppgifter från svensk personal på plats inom ramen för Läkare utan gränser börjar situationen i delar av Liberia att bli ohållbar, med en hotande svältkatastrof runt hörnet. Vissa byar lä ha tredubblat innevånarantalet på mycket kort tid.
Det vi riskerar är två kollapsande, fattiga länder istället för en. Här finns möjlighet att med bistånd som medel agera pre-emtiv i positiv mening. Givetvis blir denna insats en civil insats, vilket kräver mindre diplomati än att lösa samma uppgift med en BG.
Samma sak gäller givetvis om vi (EU) väljer att sätta in vår BG. Försvar, diplomati och bistånd måste bringas att bära samtidigt.
Eller skall vi göra som vi brukar och sitta på sidlinjen och förfasa oss?
@ Anonym 03:52
SvaraRaderaJa, vilken är kravbilden?
På bloggen Krigskonster har Annika Engblom gjort ett inlägg om tillståndet i marinen. Det är ju gott så, men på mig verkar det mest vara flottan som avhandlas. Flottans verkansdelar utmärks av att den materiel som finns är bemannad och något annat att plocka fram finns inte. Några mobiliserande resurser behövs kanske, men finns inte. Inte heller finns det längre några civila resurser kvar i KRO, typ gamla tiders hjälpminsvepare eller hjälpminfartyg att bemanna. För amfibiekåren är nog förutsättningarna lika som för armén.
http://krigskonster.blogspot.com/2011/01/annicka-engblom-marinen-biter-pa.html
Själv tror jag att Annika lika väl kunde ha gjort sitt nedslag var som helst i FM och kommit fram till samma resultat. Skillnaden är att tiden ligger mellan oss och IO 2014, så bristerna är inte lika uppenbara på annat håll. Ännu. Eventuella framtida brister kan än så länge kamoufleras med lämplig dos Bull Shit. Dessutom finns för armén en respit till 2019. Först då skall allt vara på plats.
Jag tror inte att förmåge- och materielbristerna behöver utredas – det tror jag att några väl utvalda fänrikar kan sammanställa - utan en samlad översyn (Rewiew) bör inriktas på vad FM skall göra och med vad detta skall göras. Mindre Här och Nu än Sedan. Därefter bör försvar, diplomati och bistånd samordnas till en fungerande och kostnadseffektiv helhet.
Vad gäller krigsförbandsvärderingar, så kan man kanske fråga om det är någon mening att värdera förband där den personella uppfyllanden saknas. En del förband skall, vad jag förstår, bestå av vissa mobiliserande delar, med allt som därav följer.
Vakthavande har gjort en bra sammanfattning av läget i flottan.
http://vakthavandeidag.blogspot.com/2010/12/omprovning-under-galgen.html
Krigsförbandsvärderingar är idag ersatta av nato-verifieringar, politiska pappersprodukter där alla för husfridens skull kommer överens om att förbanden håller måttet. Vilket de i och för sig gör, frågan är bara för vad. De håller som i fallet NBG måttet som reformmotor, men som stridande förband vet ingen, eftersom det heller inte är syftet med dessa s k insatsförband. När det verkligen krävs en insats så görs detta av en enskild nation, i eget valt samarbete med andra. Elfenbenskusten är ett gott exempel, glöm alla funderingar om att NBG skulle åka dit. Fransmännen har folk i landet och förstärkningar i närområdet. Dessutom får de uppbackning av enstaka länder med enstaka förmågor, t ex Holland med ett uh-fartyg.
SvaraRaderaMed tanke på rotationsfrekvensen för de svenska militära förbanden i Afghanistan, så förutsätter jag att biståndsfarbröderna får befälet i detta önskeläge.
SvaraRaderaGissningsvis så är det ryckigt nog i verksamheten redan idag, då 'bara' det militära benet byts ut var sjätte månad.