I morgon börjar Folk och Försvar sin konferens i Sälen. Precis som bloggkollegan Borneo så är jag en smula fundersam över att erfarenheter från det "reformerade" personalsystemet inte finns med på agendan. Möjligtvis så ryms det inom ÖB:s 20 minuter om "försvarsmaktens utveckling - möjligheter och begränsningar" på tisdagen. Men diskussionen om slopad värnplikt, anställningsavtal m.m. lär nog dyka upp på en eller annan fikarast. Om inte annat så blir det roligt att se ÖB för en gångs skull...
Jag ser heller inget om det som diskuterades på Gripenseminariet i onsdags, d.v.s. utvecklingen av Gripen för att passa vårt framtida luftförsvar. Möjligtvis så kanske en luftförsvarsutredning skulle kunna ta sin grund i den säkerhetspolitiska diskussion som pågår större delen av måndagen. Vad händer i Europa med NATO, EU och Ryssland och hur påverkar det behovet av ett svenskt försvar? Måndagskvällens diskussion "vår framtida säkerhetspolitik" tänker jag givetvis följa. Dessutom tror jag att avslutningen på tisdagen i form av "Synpunkter på försvarspolitiken" och "Försvarspolitik - mål och prioriteringar" är värd att titta på.
Wilhelm Agrell har ett föredrag kallad "Inför 2014" som jag ser fram emot med tanke på hans senaste bok "Fredens Illusioner. Det svenska nationella försvarets nedgång och fall 1988-2009", ISBN 978-91-7353-417-8. Det föredraget kan komma att koppla ihop vad som händer i Försvarsmakten med den utveckling som sker i vår omvärld.
Tolgfors värmer upp inför Sälenresan med inlägg på DN samt i sin blogg. Det verkar som regeringen har stora förhoppningar om samarbetet inom EU. Själv så har jag varit mycket skeptisk, men kanske den ekonomiska krisen håller på att tvinga fram något.
Vi vill att EU-länderna ska definiera sina försvarsförmågor för att hitta nya samarbetsmöjligheter. Bakgrunden är den finansiella krisen i Europa som gör att ett antal länder måste dra ned betydligt på försvarsanslagen. Genom EU-samarbetet går det att nå nationella skalfördelar och spara pengar, på samma vis som skett i det nordiska samarbetet. Sverige och Tyskland delar värdegrund och samarbetar nära i Afghanistan. Det är därför naturligt för oss att samverka, skriver försvarsministern.
Jag tycker att det här initiativet låter bra (nästan för bra med tanke på tidigare erfarenheter). USA har med all rätt kritiserat EU för att man trots en total gemensam försvarsbudget som ligger i klass med USA:s kan bidra med så lite i de gemensamma insatserna. Orsaken är givetvis att Europas länder inte helt litar på varandra och därför bygger upp samma kompetenser i alla länder. Ingen vågar skära bort hela förmågor till förmån för att skaffa spetskompetens inom några. Problemet är att Tolgfors i sitt inlägg gör exakt samma fel och börjar med de system som behövs för det nationella försvaret. Ska vi ha ett gemensamt europeiskt försvar och sätta någon tillit till Lissabonfördrag och Solidaritetsförklaringar så måste vi slopa detta tänkande. (Nu har jag i och för sig personligen inte särskilt mycket tillit till dessa pappersprodukter).
Tolgfors väljer i stället att erbjuda "mjuka" produkter som flygutbildning och försvarshögskolor för det som skulle kunna bli en svensk nisch. Detta erbjudande ger jag inte så mycket för. Samordning av flygutbildning har aldrig lyckats eftersom inget land har velat släppa det köttbenet. Särskilt inte länder med flygindustri som gärna vill leverera en skolmaskin till den flygskolan. Personligen skulle jag vilja släppa bägge dessa nischer till någon annan för att i stället profilera Sverige i mer tekniska och taktiska områden.
Vad skulle jag satsa på om jag skulle erbjuda spjutspetsförmågor till det gemensamma EU-försvaret?
- Ubåtsförband. En tyst ubåt med möjlighet till lång tid under vatten för att hämta in underrättelser. Många i Sverige skrattade åt danskarna när de skickade en ubåt till Irakkriget 2003, men faktum att den gjorde stor nytta genom att övervaka sjötrafiken i Hormuzsundet då man bl.a. oroade sig för att Iran skulle lägga sig i konflikten. Frågan är bara vilken status vi har på våra ubåtsförband i dagsläget efter alla nedläggningar?
- Artilleriradar Arthur. I kombination med de nya Archer haubitsarna beväpnade med Excaliburgranater är detta en mycket intressant förmåga för att snabbt lokalisera och punktbekämpa mål. Skulle kunna användas i avskräckande syfte längs med konfliktgränser. Eventuella terrorister som beskjuter civila med artilleri, granatkastare eller raketer skulle veta att så fort de öppnar eld så har de en granat på väg emot dem.
- Gripenförband. Ett flygförband som i samma enhet kan genomföra jakt, attack och Spaning (om vi skrotar SPK:n och t.ex. skaffar samma system som Sydafrika integrerat på sina Gripen) är unikt i Europa. Eurofighter och Rafale kostar flerdubbelt mer att operera utomlands, så varför inte erbjuda ett system som är billigt i längden? Det skulle dessutom vara intressant att ha ett blandförband med deltagare från Tjeckien och Ungern.
- Kustbevakningens spaningssystem KBV 503. Gjorde en bra insats utanför Somalia, även fast det har varit mycket tyst i pressen efteråt. Med tanke på bl.a. RAF nedskärningar där man skrotar både Astor och Nimrod programmen så tror jag ett en sjöövervakningsresurs är önskvärd och att vi kanske t.o.m. borde skaffa ett par till plattformar. Varför inte kombinera med en bra spaningsradar i form av ASC:ens Erieye? Det som saknas är en datalänk för att skicka ner informationen till backen.
Infanteriförband, UAV och helikoptrar kanske någon frågar sig? Tja, de flesta länder har liknande förmågor, så varför ska vi erbjuda detta? Jag misstänker att många kan producera dessa typer av förband betydligt billigare än vad vi själva kan göra. Sedan tycker jag givetvis att svenska soldater gör ett utmärkt jobb och uppträder mer professionellt än många andra länder, men det är fortfarande ingen unik resurs. Att vi använder dessa förband så pass mycket utomlands just nu är för att det är det enda som vi har råd samt politisk vilja att skicka. Men givetvis ska dessa typer av förband finnas inom det som Tolgfors tar upp som behov för nationellt försvar. Med andra ord skulle ett sådant här erbjudande totalt ändra dagens användnig av Försvarsmakten.
Det Tolgfors inte tar upp i sitt inlägg är att Sverige som har en stark ekonomi jämfört med våra europeiska grannar kanske inte bara ska räkna med att få hjälp den dag det behövs, utan också kanske bör ta en större del av det europeiska lasset? Ett ökat samarbete kan för vår del med andra ord innebära ökade kostnader!
Även Wiseman kommer att hänga framför datorn.
Uppdaterad 11-01-16, 14:06
Ett av de ämnen som kommer att tas upp på Folk&Försvar är Cyberkrigföring. Cecilia Malmström vill att EU och Sverige ökar samarbetet med NATO inom detta område för att vi ska kunna delge information mellan varandra.
Här tycker jag att man är ute på mycket djupt vatten. NATO är i första hand ett militärt samarbetsorgan, medan cyberkrigföring i första hand är en polisiär uppgift. Industrispionage och försök till ekonomisk brottslighet bör vara mer aktuellt än nya terrorattentat i Stockholm. Sverige är dessutom inte medlem i NATO och har därmed inte tillåtelse att ta del av de djupaste hemligheterna inom NATO. Vi måste bestämma oss för vad vi vill. Vill vi bygga upp förmågor inom EU, eller ska vi luta oss mot NATO:s strukturer och förmågor? I det senare fallet så borde vi även ansöka om fullständigt NATO-medlemsskap.
När det gäller Cyberkrigföring så borde vi också ta oss en rejäl funderare på vem det egentligen är som är den stora fienden. Givetvis sysslar Ryssland och Kina med detta, men även våra transatlantiska vän USA är en stor spelare på området. Sedan bör vi också fundera på hur vi gör med inrikestrafiken. FRA-lagen är till för att kunna avlyssna information om den utrikestrafik som passerar Sverige, men terroristhot m.m. som har Svensk koppling bör generera en hel del inrikestrafik. Vad är egentligen en terrorist? Organisationer som t.ex. Wikileaks som lägger ut hemlig information till allmänhetens beskådande orsakar i dagsläget skada för USA. Även enskilda personer har idag möjlighet att göra liknande aktioner. Vad kommer svenska politiker att säga den dag t.ex. Tsunamibanden läggs ut så att allmänheten får se dem? Ska FRA-lagen utökas?
lördag 15 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mycket bra idéer!
SvaraRaderaSjälv undrar jag om man inte skulle kunna bygga vidare på det som Vinterenheten i Arvidsjaur redan gör idag; att utbilda EU-förband i subarktiskt klimat. Med Arktis växande betydelse torde ju vårat (och Finlands, förvisso) geografiska läge göra att vi är rysligt bra satta för att utbilda våra allierade i vintersoldatens ädla konst.
Folk och Försvars Sälenkonferens är försvarsdebatt-Sveriges Vem-är-vem. Får du någon att betala biljetten till Sälen vet du att du är någon. Får du till och med en talroll har du tagit steget upp till den oberörbara eliten. Och det bästa av allt: Inga krav på att ditt budskap leder till något enda användbart.
SvaraRaderaDen skarpa försvarsutvecklingen hanteras i helt andra spår - "i en mindre krets" - utifrån andra utgångspunkter än logik, sunt förnuft och långsiktiga överväganden.
Sälenkonferensen har för längesedan överlevt sig själv.
@Lew: Japp, vinterkrigföring borde också ha varit med på listan. Kanske inte lika globalt användbart, men när det väl behövs så är det en förmåga som vi åtminstone har haft en gång i tiden. Detta borde dessutom ligga väl till med tanke på hur vi vill sälja utbildning på vårt testområde RFN i Vidsel.
SvaraRaderaNgn av er sa att det är bättre att ge varje hushåll ett vapen som kan användas vid ett krig. Som det ser ut idag kan jag bara hålla med. Armén är på gränsen till ett sammanbrott och i ärlighetens namn. Vad kan man göra idag? Vi löser våra internationella åtaganden med bravur och anledningen till det har framförallt varit för att vi har en stor blandning av personer, i ålder och civila erfarenheter. Med det anställda försvaret som enbart kan locka yngre människor kommer vår fördel att försvinna.
SvaraRaderaLägg ner armén och satsa på marinen, flyget och specialförbanden. Vid risken för en invasion så får flyget och marinen se till att ge oss tid. SF får likt i afgh utbilda och leda civilbefolkningen i strid.