Vilken tur... (uppdaterad)

I gårdagens inlägg om Folk och Försvar tog jag upp EU:s svårigheter att ta snabba beslut. På Haiti börjar det bli bråttom. Vid en jordbävning handlar allt om de första dagarna. De instängda offren saknar ofta vatten vilket innebär att det efter en vecka är för sent.

Sverige börjar nu sakta som säkert att skicka iväg mindre mängder personal till Haiti.

Cirka tolv svenskar kommer att sändas till Haiti för att bygga upp ett basläger för FN-personal, meddelar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.

I styrkan ingår bland annat byggtekniker, elektriker, VVS-tekniker, en kock och sjukvårdare för FN:s personal.

De två svenska IT-tekniker som MSB tidigare beslutat att skicka till Haiti är nu på väg med flyg, enligt myndighetens presstalesperson Karin Wiklund till TT.

Men det är fortfarande för lite. Varför inte utnyttja delar av de Battlegroups som står beredda? Varför inte utnyttja de C-17 som bl.a. Sverige äger delar av, för att transportera dessa soldater och hjälpmateriel snabbt till Haiti? Tolgfors sa i sitt frukostföredrag att EU hade i sina nya riktlinjer gett OK till att använda Battlegroups till annat än militära snabbinsatser vid "exceptionella" fall. Men om inte Haiti räknas som ett "exceptionellt" fall, vad gör i så fall det? En Battlegroup har 10-dagars insatsberedskap, vilket är lite för länge jämfört med den vecka man har på sig i fallet Haiti. Men eftersom det militära hotet är lågt och inga tunga fordon behövs skickas med så borde det gå snabbare att få åtminstone delar ivägskickade till Haiti för att visa att EU både kan och har viljan att utnyttja sina resurser.

I USA så gör man betydligt mer:

President Obama mobilized the U.S. government Wednesday for a massive rescue and relief operation in the devastated capital of Haiti, ordering swift military and diplomatic assistance and pledging an aggressive effort to save the lives of those caught in Tuesday's earthquake.

Naval ships steamed south and flights began shuttling search-and-rescue teams to dig through rubble in Port-au-Prince. Military aircraft flew over the island, mapping the destruction, while U.S. officials coordinated the efforts of nongovernmental aid agencies. Coast Guard helicopters began flying seriously wounded Americans from the U.S. Embassy on the island nation to the U.S. military base at Guantanamo Bay, Cuba, about 200 miles away.

Visst så är USA närmare Haiti än vad EU-länderna är, men skillnaden är ändå bara ca åtta timmars resa. Alla andra tidsskillnader handlar beredskap, pengar och politisk vilja. Läkare utan gränser och Röda Korset har lyckats få personal på plats snabbt. Här har vi på militär och framför allt politisk nivå mycket att lära.

Spanien som nytt ordförandeland för EU har en del att fundera på de närmaste dagarna. Som sagt var ...vilken tur att inte Sverige fortfarande är ordförandeland. Det hade varit mycket pinsamt. Då hade vi fått skämmas för hela EU:s räkning. Nu får vi bara skämmas för oss själva.

SVD1, SVD2, SVD3, DN1, DN2, DN3, Aftonbladet1, Aftonbladet2

Uppdaterad 10-01-14, 23:42
Sverige har lyckats få iväg 12 IT tekniker. USA håller på att mobilisera vad som motsvarar ett helt gäng Battlegroups. Detta samtidigt som dom håller på att bygga upp i Afghanistan. Men dom kanske är smarta nog att använda trupper som stod i beredskap för att åka till Afghanistan? Till skillnad mot EU som väntar på något värre...

På söndag kommer vi att få iväg en C-17 med materiel och personal för att bygga upp ett läger för 300 personer. Flygplatsen i Port-au-Prince är dock överbelastad, så vi får se om hjälpen kommer fram. En bit på vägen men 300 platser hjälper inte till mycket när 3 miljoner människor är drabbade och mer än 50.000 har dött.

Det vi måste börja lära oss i Sverige, EU och världen är att komma till undsättning snabbt. Jag beundrar Röda Korset och Läkare utan Gränser som kan kasta sig på första bästa transport och vara framme inom ett dygn. Som jag skrev i mitt inlägg om "Hybrid Warfare" måste vi börja lära oss att hantera kriser och konflikter där det krävs en schweizisk armékniv av olika verktyg. Allt från soldater till SIDA som kan ställa upp då det behövs. Det är kanske inte en battlegroup med soldater som är det mest akuta inom EU, utan en katastrofberedskap med personal motsvarande en battlegroup. Vi gör troligtvis mer nytta för att skydda våra invånare i Europa genom att visa omvärlden att vi bryr oss, än att åka ut och skjuta terrorister.

Uppdaterad 10-01-17, 07:56
På Haiti börjar befolkningen att bli frustrerad över att dom får vänta på hjälpen. Det innebär att de hjälparbetare som finns på plats kan råka ut för våldsamheter när desperata människor slåss om mat, vatten och hjälp med att hitta sina anhöriga.

Många länder har redan trupp på väg ner, men Sverige ligger fortfarande i ihopsamlingsfasen. Vi skickar gärna pengar, men låter någon annan göra jobbet. Problemet är bara att för alla andra länder så kostar det kontinuerligt att ha beredskap för denna typ av insatser. Jag skulle tycka att Sveriges lösning var OK om vi betalade någon annan för att stå i beredskap. När väl något inträffar så räcker pengarna ändå bara till sena insatser.

Skillnaden mellan USA och Sverige beror på kulturella inställningar. Vi är så vana att staten hjälper till att vi som individer helt enkelt har glömt bort vikten av att göra en personlig insats. I USA är det vanligt med Community Service och då inte enbart för människor som är dömda för brott utan kvinnor och män arbetar i soppkök m.m. Mammor och Pappor på stan är ett bra föredöme i Sverige. Men vad gör vi andra? Skickar lite pengar för att bedöva samvetet någon gång då och då när det blir en insamlingskampanj med en stor gala på TV.