Ett steg framåt, två steg tillbaka

Likväl att en gammal sanning är att man aldrig ska slänga gamla kläder, dom kan bli moderna igen, så gäller detta även strategier. Taktiker och ännu värre tekniker är ofta dagssländor, men precis som Sun Tzu och Clausewitz tänkande fortfarande idag har sitt värde så finns det en hel del att hämta även i äldre svenska strategier.

I en tidigare definition av försvarsmaktens uppgifter så bestod dom av fyra hörnstenar: Försvar av Sverige, Incidentberedskap, Internationella Insatser och Stöd till samhället.

I Försvarspropositionen för 2009 lyder skrivningen så här:

Förmågan till väpnad strid bör utgöra grunden för att upprätthålla och utveckla ett militärt försvar.

Målet för det militära försvaret ska fr.o.m. 2010 vara att enskilt och tillsammans med andra, inom och utom landet, försvara Sverige och främja vår säkerhet. Detta ska ske genom att:
- hävda Sveriges suveränitet, värna suveräna rättigheter och nationella intressen,
- förebygga och hantera konflikter och krig, samt
- skydda samhället och dess funktionalitet i form av stöd till civila myndigheter.

Detta fastställs i den nya Förordning (2007:1266) med instruktion för Försvarsmakten som gäller från och med 2010-01-01.

D.v.s. Försvarsmakten har gått över från att vara en myndighet med breda förmågor till att fokusera på strid som huvuduppgift. Målbilden för de stridsuppgifterna har blivit förbandsstrukturer liknande NBG och insatser liknande de i Afghanistan. Men som jag skrev i ett tidigare inlägg så finns det en risk för att COIN bara är en fluga. Då menar jag inte själva uppgifterna som vi utför som en del av COIN strategin, utan definitionen och fokuseringen på COIN som en del av IW - Irregular Warfare.

I USA styrs utvecklingen ofta av idéer från s.k. "Think Tanks". Den COIN strategi som idag används i Afghanistan förespråkades av CNAS - Center for a New American Security. Dock så hävdar kritiker att enbart förmågan att hantera och möte COIN är för snävt för dagens hotbild. Nathan Freier skriver i en artikel för Small Wars Journal att 9/11 dök upp så snabbt att USA inte hann med att definiera vad dom önskade åstakomma utan dagens COIN strategi är något som anpassats efter bl.a. erfarenheter i Irak.

Look closely at the definition of IW and it appears to be just another description of insurgency and counterinsurgency.

The torrent of “presentism” characterizing contemporary defense discussions about IW is responsible for this. Defense strategists and concept developers tend to project current “irregular” challenges — classical insurgency and terrorism in and around the Middle East and Muslim world — as DoD’s dominant IW demands into an uncertain and indefinite future. This may prove grossly insufficient. However, the current defense era’s sensational start (9/11) makes it quite difficult to break free from conventional wisdom long enough to explore IW more broadly.

Men som jag försökt beskriva i två tidigare inlägg om Malaysia och Vietnam så har historiskt sett COIN strategier skiljt sig kraftigt åt, med mer eller mindre lyckade resultat.

Det nya modeordet som nu lanseras i USA kallas "Hybrid Warfare".

Vad som är mycket intressant är att USA börjar inse att dagens hotbild kräver lösningar som ofta är icke-militära och där fokus på väpnad strid minskar.

Just one indication of this new reality is the fact that “combat” is only one of four “basic categories of military activity” recognized in the most recent “Capstone Concept for Joint Operations” (CCJO). The other three categories are less martial — security, engagement, and relief and reconstruction.
...
More evidence of this is recognition in Army doctrine that full-spectrum operations involve blended combinations of offense, defense, stability, and civil support activities.

Det vill säga att USA gör tvärt emot vad Sverige gör och börjar bredda sig iväg från kärnuppgiften väpnad strid.

Vad menas då med begreppet Hybrid Warfare?

Defense challenges, capabilities, and operations are all now unique combinations of different — and, yes incongruous — components; so much so that “pure” military affairs no longer usefully or accurately describes either key defense challenges or responsibilities.

Indeed, many of DoD’s external demands are “non-military” in origin and character. However, non-military here does not imply non-violent, purposeless, or non-threatening. It does mean not originating in or involving the uniformed forces of enemy states.
...
There are new hybrid “military” threats as well. These can threaten core interests via novel blending by adversaries of equally incongruous traditional, irregular, catastrophic, and disruptive capabilities and methods. Increasingly, these new age military challenges are characterized in defense parlance as “high-end asymmetric threats” (HEAT).

Kanske vi borde slå ihop Utrikes-, Justitie- och Försvarsdepartementen till en svensk motsvarighet till Homeland Security? I varje fall så borde vi i Försvarsmakten lära oss mer av civila metoder. Därav kanske misstaget att slopa värnplikten då det automatiskt ger våra internationella insatsförband en blandad kunskap om det civila samhället.

Many of DoD’s hybrid civil-military defense responsibilities remain counter-cultural to an institution that 1) grew to adulthood during an excessively traditional Cold War and 2) was allowed through most of that period to define its own institutional boundaries. Times have changed dramatically. Thus, DoD can no longer pin its broad relevance exclusively on convenient definitions of warfighting (now MCO, COIN, and CT) and still hope to fulfill its national security responsibilities. Some of DoD’s new age demands comport well to classical conceptions of deterrence and combat. Most do not.

Man kan säga att Hybrid Warfare innebär att det inte längre finns en självklar uppdelning mellan nationella säkerhetsaspekter (t.ex. terroristhot) och nationellt invasionsförsvar. Man får heller inte se Hybrid Warfare som en anledning till att behålla Försvarsmakten som den såg ut igår utan snarare se hur civila instutioner kan utnyttjas mer i militära sammanhang. Att skicka Kustbevakningens flygplan till Adenviken är ett lysande exempel på sådana lösningar.

Även förr visste man inget om framtiden.

"Om framtiden veta vi intet,
blott att den blir helt olika
mot vad vi förmodat.
Tidsriktningarna leda i sin
fullbordan ofta till raka motsatser
av vad de först syftat mot."

/Verner von Heidenstam

Som så mycket annat i Sverige så går utvecklingen av Försvarsmakten inte så fort som man skulle önska, då det för varje steg framåt tas två steg tillbaka. Det vi behöver i framtiden är ett flexibelt försvar, inte ett som är anpassat för en given säkerhetssituation. Då kommer vi även i framtiden få ändra på vår struktur och arbetsuppgifter varje gång ett nyff försvarsbeslut tas.