Erfarenheter från ATALANTA

Vi bloggare brukar få skäll för att vi fokuserar för mycket på det som är negativt. Men detta balanseras upp av att Försvarsmakten fokuserar enbart på det som är positivt. Tillsammans resulterar det med andra ord i en ganska så neutral nyhetsspridning.

På ÖB chefsmöte hade man även en redovisning av erfarenheter från EU NAVFOR operation ATALANTA.

En hel del intressanta erfarenheter drogs för publiken.

- Helikoptrar och MPRA - Maritime Patrol and Reconnaisance Aircraft (d.v.s. bl.a. våra svenska Kustbevakningsflygplan)är viktiga komponenter. En fördubbling av MPRA innebar en ökning av lokaliserade och identifierade piratgrupper med en faktor 6.

- Ombordbaserad UAV skulle kunna komplettera och ersätta helikopter.

- Ledningssystemet IS SWERAP fungerade utmärkt som INTERNT stabsstöd. Ett Internetbaserat system t.ex. Atalanta Mission Net AMNet (confidential) eller Centrix (Secret) för kommunikation med EU bör undersökas.

- Helikoptrar ombord ökar räckvidden för att kunna ingripa inom en timme från 30 nm till 150 nm.

- Området är för stort - omöjligt att vara överallt - handelsfarten måste ta fram metoder för att skydda sig själva. Bl.a. nät på relingar och dockor som föreställer vakter. (Se tidigare inlägg om detta)

- EU NAVFOR gör skillnad, men enbart marina operationer kommer inte att lösa problemet i Adenviken, det krävs insatser på fastlandet i Somalia.

Jag skulle själv vilja veta hur läget är för de två HKP 15 som användes under insatsen. De togs ju hem med motivering att de skulle användas för NBG 11. Jag har dock fått höra att de för närvarande inte flyger alls i avvaktan på undersökning av personal från Augusta. En hel del rost har upptäckts (trots att man tvättade bl.a. motorer med sötvatten). Dessutom har skroven fått delamineringsskador då de utsatts för påfrestning under flygtransporten i vagga till och från Afrika.

Försvarsmakten och FMV lyckades med att snabbt få ihop en insats, men frågan är om man inte genade lite väl mycket i kurvorna. HKP 15 är inte designad för denna typ av operationer. Landstället är för vekt, det saknas harpun och negativ pitch för landning i kraftig sjöhävning. I Sverige var det tänkt att HKP15 skulle flyga till och från fartyg, inte vara ombordbaserad, vilket hade krävt ett annat underhållskoncept för att bl.a. skydda helikoptern från salt som ger upphov till korrission.

Resultatet är alltså på plussidan ökad erfarenhet av helikopteroperationer till sjöss, men på minussidan två stycken trasiga helikoptrar.

Massor av helikoptrar!

Nu har äntligen helikopterutredningen levererat sin rapport. Det är en mastig lunta på 352 sidor som lär bli hyllvärmare på många kontor. Slutsatsen är inte helt förvånande att Sverige bör köpa mer helikoptrar.

I slutbetänkandet bedömer utredaren att behovet av stöd med medeltung helikopter är stort, på såväl kort som lång sikt, och att det därför är motiverat att skyndsamt förstärka denna kapacitet. Utredningen gör bedömningen att det alternativ som bäst möter angivna krav är att ett nytt medeltungt helikoptersystem anskaffas. Att modifiera och komplettera idag befintligt helikoptersystem är möjligt men ger en lägre ambitionsnivå.

Blackhawk är det alternativet det talas mest om, men om vi ska direkt peka ut en produkt för anskaffning så måste vi bryta mot svensk Lag om Offentlig Upphandling samt en hoper EU-direktiv (som dock kan brytas med hänvisning till nationell säkerhet). Risken är också att om vi inte tänker oss för att vi gör precis det jag varnade för i mitt förra inlägg, d.v.s. genar i kurvorna med resultat att vi får ett nytt helikopterfiasko.

Regeringen har nu också gett OK att gå vidare med anskaffning av HKP16, men vilken helikopter kommer det att bli? Flygvapeninspektören Anders Silwer talar i senaste numret av Briefing (nr 21, 2010) om att valet står mellan två helikoptertyper.

PROD och FMV håller på att arbeta med HKP 16. Sedan mitten av juni har Integrerade Projekt Teamet (IPT), bestående av personal från både FM och FMV, arbetat med att få fram uppgifter så att de två alternativen (UH-60 och EC-725) skall bli jämförbara.

Varför nu helt plötsligt EC-725? Tja, det är ett europeiskt alternativ och EU blir helt enkelt sura om Sverige bryter mot LOU och dessutom med en affär riktad mot företag utanför EU.

Det gäller dock att köpa rätt variant av helikoptrarna. Både UH-60 Blackhawk och EC-725 Cougar finns i massor av olika konfigurationer. Jämför detta med de problem vi haft med HKP 15.

HKP 15 har fungerat över förväntan i Adenviken. Jag måste erkänna att jag var en smula pessimistisk innan insatsen, men förbandet har gjort ett mycket bra jobb. Nu väntar dock en hel del jobb för att få helikopterenheten inom NBG 11 färdig för beredskap. Flygvapeninspektören beskriver också de bakomliggande orsakerna till att man valt att plocka hem HKP 15 från Adenviken.

Under våren 2010 har hela tiden situationen avseende operativa HKP 15 försämrats eftersom det finns tre större fel som uppkommit. Ett av dessa har ännu inte tillverkaren skrivit instruktioner för hur de ska åtgärdas medan vi för ett par veckor sedan fått instruktioner för att hantera två av felen. Situationen innebär att vi idag har cirka nio operativa helikoptrar mot ett behov på cirka femton mot ställda uppgifter.
...
Varför är det då fel på HKP 15 när det är en beprövad helikopter? Den civila grundversionen av HKP 15 är beprövad men den militära versionen kallad Light Utility Helicopter (LHU) är inte beprövad. LHU (HKP15) finns idag i Sydafrika, Malaysia och på Nya Zeeland, men de svenska helikoptrarna är de som är den mest flugna. Det vill säga, det är vi som ”plöjer fåran” för hela världens LHU genom att skaffa operativa erfaren-
heter.

D.v.s. vi har även i fallet HKP 15 anskaffat en beprövad civil helikopter, men i en oprövad militär variant. Känns det igen från HKP 14/NH-90 där vi skaffade en helt unik variant?

Vad finns det för för- och nackdelar mellan UH-60 och EC-725?

- EC-725 och HKP 14/NH-90 kommer från samma tillverkare och har därför med stor sannolikhet många gemensamma egenskaper i form av logistik och utbildning. På så sätt kan det sammanlagt bli ett bättre optimerat helikoptersystem. Enligt mina helikopterkollegor så är det stor skillnad i förarmiljön och flygegenskaperna mellan NH-90 och UH-60. Ska en och samma pilot byte mellan helikoptermodeller så kan det underlätta om bytet sker mellan EC-725 och NH-90.

- EC-725 är en bra helikopter och betydligt modernare än Blackhawk. Men modern är inte alltid något som man ska eftersträva. Blackhawk har visat sig vara en fältmässig helikopter som genom åren fått barnsjukdomarna nedskakade. EC-725 har använts av fransmännen i Afghanistan med bra resultat, men jag misstänker att fransmännen är till viss del partiska i målet och bara kommer med god reklam.

- UH-60 Blackhawk används i Afghanistan och finns bl.a. på Marmalbasen där våra svenska helikoptrar kommer att vara utgångsgrupperade (med stor sannolikhet kommer dom att likt de norska helikoptrarna operera ute på någon mindre bas). På så sätt kan vi dela logistikresurser med amerikanarna.

- Storleksmässigt är EC-725 en utvecklad Super Puma/HKP 10 och är att jämföra med våra försenade HKP 14. UH-60Blackhawk är ett mellanting mellan HKP 14 och HKP 15. Blackhawk skulle därmed inte bara bli en "gapfiller" i väntan på HKP 14, utan även i framtiden ett bra komplement. EC-725 och HKP 14 skulle i framtiden konkurrera i samma roller. I deta fall skulle det vara lämpligare att stoppa NH-90 beställningen och beställa fler EC-725. Kanske fransmännen skulle ha mer vilja till omförhandling av HKP 14 om vi köper EC-725? Alternativet är kanske att leasa EC-725 fram tills leverans av NH-90? Vi borde ha en del goodwill att hämta hem hos Eurocopter som kompensation för förseningarna av NH-90.

- UH-60 kan vi med stor sannolikhet köpa bättre begagnad som ett FMS-case från USA, vilket innebär snabb leverans. EC-725 innebär nytillverkning och då får vi vänta tills de övriga kunderna fått sina helikoptrar om inte det dåliga ekonomiska läget bland många försvarsmakter innebär att vi kan köpa till oss förtur i kön.

Som jag ser det så finns det två huvudvägar framåt:

- Är det "här-och-nu" samt insatser i Afghanistan som gäller så är UH-60 Blackhawk det självklara alternativet.

- Är det för att få en snabbare leverans än HKP 14/NH-90 så borde vi omförhandla det kontraktet och ta EC-725 i stället och använda budgeten för HKP 16 till att köpa ett antal extra som plåster på såren för Eurocopter. Det innebär en mer ensad helikopterflotta i framtiden.

Uppbyggnaden av helikopterkompetensen pågår just nu för fullt. Bl.a. har träning på landning i Brown-Out skett med HKP 10/15 som träning inför NBG 11 och ISAF. Den tekniska personalen har fått lära sig underhåll av helikoptrar som utsätts för saltvatten i Adenviken och sand i Afghanistan. De nya helikopterpiloterna som genomgått grundutbildning i Tyskland har därmed en ljusnande framtid framför sig oavsett om det blir EC-725 eller UH-60 som blir nästa helikoptertyp för dem att flyga in sig på.

Jakten fortsätter (uppdaterad)

Tolgfors befinner sig just nu nere i Adenviken och besöker resterna av vårt insatsförband ME02.

Årets bidrag till Atalanta är unikt också eftersom det är första gången Sverige har haft en så tydlig civil-militär inriktning på insatsen. Kustbevakningen har deltagit med ett av sina nya sjöövervakningsflygplan, med mycket goda resultat. De har stor uthållighet och mycket moderna sensorer. Men det reste en hel del nya frågor om interoperabilitet och samverkansförmåga, som Kustbevakningen och Försvarsmakten gemensamt besvarat. Detta i sig är värt uppskattning.

Carlskrona kommer efter ett par veckors återhämtning att återvända till insatsen som patrullfartyg. Denna gång huvudsakligen för att eskortera FNs matleveranser, inte för att leda den samlade EU-insatsen. Vi valde att förlänga Carlskronas tid i insatsområdet eftersom det ger mer effekt för pengarna. Transport till och från insatsområdet är i regel en betydande del av kostnaden för en insats.

Tyvärr så får besättningen på Carlskrona nu nöja sig med att hitta fartygen med hjälp av radar och kikare från bryggan. Bägge de långräckviddiga sensorerna har dragit sig hemåt. Först så lämnade Kustbevakningens KBV 503 och nu återvänder även de bägge HKP 15.

Men under sin resa till Djibouti säger Sten Tolgfors att det inte gick och att det inte ska göras. Han säger att han gärna haft kvar helikoptrarna men att åtagandet gentemot de andra EU-länderna med helikoptrar till NBG visat sig väga tyngre:

–Grundproblemet är att Sverige har för få operativa helikoptrar. Vi får flytta runt bristen. Det är därför som regeringen har fattat beslut om att köpa in ett nytt helikoptersystem.

För kommendörkapten Håkan Nilssons planering får beslutet konsekvenser, säger han till SvD. Carlskrona får riktas om till att mer eskortera fartyg än att störa pirater.

–Vi kommer att få väldigt svårt att ingripa mot pågående angrepp, om vi inte ligger alldeles intill. Vi hinner inte dit, säger Håkan Nilsson.

Jag måste erkänna att jag har varit en smula pessimistisk till HKP 15 på Carlskrona, då den tekniska tillgängligheten i Sverige inte har imponerat. Men det är nog precis som för alla andra flygetyg att ju mer man flyger, desto bättre fungerar dom. Resultatet har med andra ord varit långt över förväntningarna (mina och andras).

– Det tekniska har fungerat långt över förväntan. Vi har hittills haft högre tillgänglighet än hemma i Sverige, konstaterar chefen för flygunderhållet ombord, Pekka. Under de första två månaderna här nere har inte ett enda flygpass ställts in på grund av tekniska fel, då har vi ändå redan gjort 519 landningar. Det är bättre statistik än hemma.

I brist på helikoptrar så tar man nu till en ny lösning genom att basera styrkor ombord på utsatta fartyg. Tillbaka till andra världskriget med andra ord med konvojer och beväpnad merchant marine.

Insatsen i Adenviken är ett mycket bra sätt för Marinen att deltaga internationellt. Men frågan är när, var och hur vi sätter in marktrupper i Somalia för att lösa roten till det onda? Piraterna är trots allt vanliga banditer som på grund av avsaknad av en fungerande statsmakt i Somalia tillåts härja mer eller mindre fritt. Vårt minimala bidrag i Uganda är kanske starten på en ny svensk insats?

Men tills vidare så får vi nöja oss med att göra vårt bästa att skydda hjälpsändningar och eventuell övrig fartygstrafik i Adenviken från effekterna av oroligheterna i Somalia. Detta har vi trots allt genomfört med bra resultat.

– Operation Atalanta under svensk ledning har varit framgångsrik, ni har genom er närvaro begränsat sjöröveriet och bidragit till ökad säkerhet i området. Jag är mycket glad och stolt över att Sverige aktivt och framgångsrikt deltar i operationen.

Uppdaterad 10-08-14, 13:08
Tolgfors fick även tid för en pratstund med helikopterenheten i ME02.

Jag hade gärna sett en förlängning av helikopter 15 på Carlskrona, men Försvarsmakten kom till slutsatsen att detta inte vore möjligt, givet åtaganden mot övriga NBG-länder. Försvarsmakten menar också att tillgång till helikopter var ett krav för att leda insatsen, men inte är ett krav för att delta i Atalanta-insatsen. Därför var helikopter 15 heller inte från början planerad för att ingå i förlängningen, efter att vi överlämnat FHQ till Frankrike. Korvetterna förra året hade ingen helikopter. Men alla anser och inser att helikoptrar hade gjort stor nytta på plats.

Jag tycker fortfarande att det är politiskt fegt att skicka tillbaka våra helikoptrar från en insats där dom bevisligen redan gör nytta till att stå i en beredskap där vi med 99.9% sannolikhet inser att dom inte kommer att användas.

Se även Wisemans inlägg om förmågeglapp.

Uppdaterad 10-08-14, 17:16
Det är oklart om insatsen verkligen fyller en funktion. Piraterna har tvingats längre ut på havet, men det är olika bud på om antalet kapningsförsök ökat eller inte

Helt klart är det dock att lösningen på problemet är inte att stoppa piraterna till sjöss, utan att stoppa striderna i Somalia. Dessutom måste EU-länderna städa upp bland liken i sina egna garderober då en del av problemet är rovfisket utanför Afrikas kust.

Även FN:s säkerhetsråd kommer fram till slutsatsen att det krävs förändringar på land för att få ett slut på sjöröveriet. En faktor som nämns i rapporten är det ”rättsligt oreglerade och skadliga” fisket av EU:s fiskeflotta i de näringsrika vattnen utanför Somalia som gjort den lokala, tekniskt eftersatta fiskeflottan utkonkurrerad. EU har i dagsläget inga fiskeavtal med Somalia eftersom det saknas en legal part att förhandla med. Ändå fiskar spanska och franska fartyg utanför kusten, uppger International Crisis Groups expert på området.

– Fisket av tonfisk här är lukrativt och hade kunnat vara en källa till rikedom för Somalia. Istället exploateras resurserna av andra länder. De flesta fartygen i Operation Atalante är spanska. Alla våra eftersökningar visar att deltagande länder tenderar att skydda sina egna intressen, och sin egen fiskeflotta, säger E J Hogendoorn till Europaportalen.

Uppdaterad 10-08-29, 10:35
Ett danskt fartyg har stoppat en attack från somaliska pirater.

Det var ett Panama-flaggat fartyg som anropade om hjälp efter att ha blivit attackerat av somaliska pirater. Danska Esbern Snare och det amerikanska krigsfartyget Winston Churchill svarade snabbt på anropet och danskarna skickade upp sin helikopter. Kort därpå inkom också nödrop från ytterligare ett skepp i området.

När Esbern Snares helikopter dök upp valde piraterna att fly in mot Somalias kust. Helikoptern jagade efter och fick avfyra varningsskott för att få piraterna att stanna och kapitulera. Strax därpå anlände danskarnas bordningstrupp som kunde gripa gärningsmännen. På piratbåten hittades ammunition och knivar.

De gripna fråntogs all utrustning som kunde användas för sjöröveri och släpptes sedan på fri fot.

Med andra ord är det så svårt att fälla pirater att man hellre väljer att släppa dom. De kenyanska domstolarna har fortfarande inte offentliggjort några domar mot tillfångatagna pirater.

Uppdaterad 10-08-29, 20:36
Det danska fartyget Esbern Snare fortsätter att ingripa mot pirater. Få se om dessa pirater grips, eller om man nöjer sig med att ha stoppat eventuella anfall mot civila fartyg och låter dem gå.

Prioriteringar

Just nu satsas det fullt på att utbilda NBG11 inför beredskapen nästa år. Som en del av denna utbildningskampanj så plockas HKP 15 hem från Adenviken.

Battlegroupskonceptet har en hel del att bevisa om vi ska fortsätta på detta spår. Satsningen på NBG 08 fick stora konsekvenser för övriga Försvarsmakten. Jag är därför mycket tveksam till att man prioriterar en eventuell insats med NBG 11 framför en pågående insats i Adenviken.

Jag har varit en smula kritisk mot insatsen i Adenviken samtidigt som man planerar för HKP 10B i Afghanistan och HKP 15 som stöd för NBG 11. Men nu är vi där nere och vi måste stå för våra åtaganden, annars så kommer dels vi svenskar att ses som ganska så obeslutsamma av omvärlden och dels får vi inte ut den effekt vi önskar av våra insatsförband. Allt blir bara halvmesyrer. Då är det bättre att prioritera EN insats och göra det bästa möjliga av den.

Varför tas helikoptrarna hem? Vi har ju trots allt 20 st. Förklaringen är enkel. De tekniska problemen i kombination med pågående modifieringar innebär att av 20 stycken finns endast nio stycken tillgängliga. Detta innebär att förutom att det finns ont om helikoptrar, så finns det ännu mindre tränade besättningar. Med stor sannolikhet fick dessutom förbandet som nu är nere i Adenviken all tillgänglig träningstid innan dom åkte iväg, så de besättningar som är kvar i Sverige är något ringrostiga.

Det enda positiva i kråksången är att modifieringen av HKP 15 inför NBG 11 med bl.a. partikelfilter har gått mycket bra.

Det ska dock bli intressant att utvärdera helikopterinsatsen i Adenviken. Befälhavaren ombord på HMS Carlskrona verkar vara mycket nöjd med att få större område han kan övervaka. Men hur har underhållet fungerat? Saltvatten sliter på helikoptrar och HKP 15 är egentligen inte designad att vara baserad ombord på ett fartyg.

SHK har i sina utredningar av de senaste årens alla helikopterhaverier dragit den slutsatsen att helikopterflottiljen måste sakta men säkert återta sina kunskaper. Någon på HKV borde nu sätta sig ner och prioritera bland de uppdrag som helikopterförbanden ska utföra. Att ta hem helikoptrar från en pågående insats är inte rätt svar. Med tanke på statusen hos många besättningar och den allmänna röra som HKP 14 förseningern har inneburit så klarar vi inte av att lösa alla uppgifter samtidigt. Tyvärr så är nog helikopterbesättningarna så sugna på att äntligen få göra något att man inte säger stopp.

Med tanke på att Battlegroupberedskapen med stor sannolikhet inte blir mer än just beredskap så borde HKP 15 deltagande i NBG 11 nedprioriteras!

Äntligen Hot&High

Vi bloggare har länge klagat på bristen av s.k. Hot&High träning för svenska helikopterpiloter. Detta är en erfarenhet som man inte bara bör utan skall införskaffa innan förbanden skickas till varma operationsområden som t.ex. Afghanistan.

Tittar man på de incidenter som inträffat i både Irak och Afghanistan är majoriteten att klassas som olyckor beroende på de tuffa operationsförhållandena. Nedskjutningar sker, men de dödligaste tillbuden har inträffat under vad som i Sverige skulle klassas som vanlig transportflygning. Värmen tillsammans med tunga skydd, beväpning m.m. innebär att man opererar med betydligt mindre marginaler än i Sverige. Den konstanta risken för beskjutning innebär att start och landning sker med högre fart än i Sverige. Lägger man sedan till den s.k. Brownout-effekten som tar bort sikten vid start och landning och som sliter på motorer och rotorer så blir resultatet en mycket svår miljö att operera i.

Nu har äntligen helikopterflottiljen påbörjat denna typ av träning i Spanien.

Övningen Azor 10 genomförs med deltagare från nio EU-nationer och över 40 helikoptrar finns på plats. Sverige har tre Helikopter 10 (Superpuma) och tre Helikopter 15 med sig. Övningen, som håller på till 26 juni, fokuserar på besättningsträning i de olika miljöerna. Inget direkt scenario finns för övningen.
...
När det gäller träningen på hög höjd (3000-4000 meter) så sker den i Santa Cilia i Pyrenéerna. När det gäller övning i stoftrik terräng under dagsljus och mörker så sker det i San Gregorio utanför Zaragoza.

Mycket bra, mer av detta! Det är dock ingen engångsföreteelse. Ska vi vidmakthålla dessa kunskaper krävs årlig träning i denna typ av miljö.

Två av varje art

När Noa (läs ÖB) skulle rädda alla världens djurarter så var han vis och följde Guds goda råd att ta ett fåtal av varje art (läs fordon) då det annars skulle bli ont om plats på hans nybyggda ark (läs Försvarsmakt).

Slutligen kom den dag då Herren sa till Noa: Gå in i båten med hela din familj, för bland alla människor på jorden är det bara du som jag anser som rättfärdig.

Ta med dig djuren också, ett par av varje art. Men när det gäller de djur som jag har utvalt att använda till mat och offer, ska du ta sju par av varje och sju par av varje slags fågel. På så sätt kommer allt skapat att bevaras och föröka sig på nytt, efter översvämningen.

Om en vecka ska jag sända ett regn som kommer att hålla på i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och alla djur och fåglar och kräldjur, som jag har skapat, kommer att dö.

Noa gjorde därför som Herren hade befallt honom.

Om man tar och applicerar denna sedeslärande berättelse på Flygvapnets helikopterverksamhet så börjar det bli en smula besvärande. Vad är det för mönster som vi ser?

- HKP 4. Står i malpåse, men ska enligt Allan Widman gångtidsförlängas.

- HKP 10. Skulle lagts ned, men nu satsar man på Afghanistan 2011-2112. Inte nog med att man tog fram en HKP10B för NBG, nu finns det dessutom en HKP10D för träning i Sverige för insatser. Det innebär att FM på en flotta av 9+1 individer har tre olika versioner...

- HKP 15. Skulle vara en skolhelikopter för att fylla ut med billig flygtid samt som komplement till HKP 14. Nu skickas den till Adenviken, något den definitivt från början inte är designad eller beställd för. På en flotta av 20 stycken finns två versioner (12 land based och 8 ship based)

- HKP 14. Kommer att komma inom X antal år. På en flotta av 18 stycken finns två versioner och dessutom ett antal utvecklingsinkrement (TTT, TTT+ och allt vad dom nu heter).

- HKP X. Anskaffning av ett antal helikoptrar (troligtvis UH/MH-60 Blackhawk) som en "gapfiller" fram till dess att HKP 14 är fullt operativ (2020?)

D.v.s. vår begränsade svenska helikopterverksamhet ska splittra sina resurser på fem olika helikoptersystem och massor av olika versioner med allt vad det innebär av splittring av logistik, personal, utbildning m.m. Jag skulle vilja påstå att det blir varken hackat eller malet.

Hur gör man internationellt?

England är ett mycket bra exempel att granska närmare. Man har liksom Sverige haft stora problem med helikopteranskaffningar och fått stor kritik i pressen för avsaknad av helikoptrar i Afghanistan. I Air International April 2010 finns en intervju med Air Chief Marshal, Sir Stephen Dalton som är Chief of Air Staff i RAF.

"That said, the RAF will lose its Merlin HC3 force to the Fleet Air Arm, and these helicopters will be replaced within SHF (Support Helicopter Force) by additional Chinooks. This move might appear to weeken SHF. According to Sir Stephen, "the whole trust of transferring the merlin HC3 to the Navy i to rationalise the fleets." This of course is aimed at saving money in terms of different types of training and support. This objective is not just aimed at SHF, but also across the RAF.
...
My strategy is to get the RAF down to two types of helicopter, two types of fast jet, two types of everything if I can, so that we always have a mixture of capabilities that are complementary and make the job of delivering air power much more effective."

RAF JHC har i dagsläget 8 typer av helikoptrar (42xSea King HC4/HC6CR, 67xApache AH1, 37xGazelle AH1, 88xLynx, 7xBell 212 HP AH1, 38xChinook HC2/2A, 28xMerlin HC3/3A, 34xPuma HC1).

I Air Forces Monthly april 2010 finns en artikel om JHC - joint Helicopter Command som är engelsmännens variant av Helikopterflottiljen. Där beskriver man det svåra arbetet med Chinook HC3 som skulle ha levererats för åtta år sedan, men likt HKP 14 fått problem med certifieringsarbetet. Resultatet blev att helt nya helikoptrar ställdes in i förråd och stod där i åtta år trots att armén skrek efter trupptransportresurser. Lösningen blev HC3 Revision Program där man till en kostnad av 112 miljoner pund tog ur den moderna glaskabinen och ersatte instrumenteringen med vanliga analoga instrument så att de nya helikoptrarna fick samma status som de gamla. (Någon som här ser en potentiell varningssignal för en eventuell AMP Tp-84?). 22+2 (ersätter förluster i Afghanistan) nya Chinook helikoptrar kommer att anskaffas som ersättning för Merlinhelikoptrarna vilket kommer att öka RAF Chinookflotta till 70 stycken.

En faktor som nämns i artikeln är att en stor fördel med de nya HC3 helikoptrarna jämfört med de äldre HC2 är de starkare motorerna, vilket kommer att märkas i Afghanistans Hot&High miljö. I England syns inte denna skillnad lika tydligt under övningar. Vad har vi gjort i Sverige med vår HKP10B? Jo, ökat vikten med skydd, motmedel och utrustning utan att öka motoreffekten. Detta kommer inte att märkas under övning i svenskt klimat, men det kommer att tydligt märkas när dom opererar i varm miljö...

En annan faktor som nämns är behovet av kryptrerad kommunikation för att undvika att talibanerna lyssnar av hur räddningsoperationerna genomförs. Gissa vad våra svenska helikoptrar saknar?

Med 46 Chinook helikoptrar avser engelsmännen ha 66 utbildade besättningar på 4 man vardera och ta ut 18.000 flygtimmar per år. Hur många helikopterbesättningar har vi idag i Sverige som är i god trim och hur många timmar flyger vi per år på helikopterflottiljen?

Liknelsen med Noa är passande för Helikopterflottiljen. Syndafloden har nu pågått ett tag utan att arken är färdigbyggd och det beslutats om hur många av varje art som ska tillåtas att överleva. Om vi sprider våra ansträngningar på allt för många helikoptertyper så är risken stor att Helikopterflottiljen drunknar mitt under räddningsförsöket.

Engelsmännen satsar på att ensa sin flotta av helikoptrar, något även vi borde satsa på.

- HKP4 kan användas som den är för att träna inför NBG 11, men inga större ansträngningar bör läggas ner där. När den nya helikoptertypen kommer in bör all verksamhet på HKP 4 läggas ner. Skroven kan säljas till hugade spekulanter och bör om man ska tro Patrias bedömning, att det går att få ut 70.000 flygtimmar, kunna ge ett par kronor på begagnatmarknaden. Det skär en smula i hjärtat då HKP 4 i grund och botten är en stabil plattform för ubåtsjakt och FRÄD, men i valet och kvalet mellan HKP X, HKP 15 och HKP 4 så blir det HKP 4 som får tas bort.

- HKP 10 bör snarast på samma sätt som Merlin i England ges bort till Kustbevakningen för att användas i sjöräddningen. På så sätt så minskas Sjöfartsverkets kostnader för att hyra in bolag som t.ex. Norrlandsflyg och Flygvapnet får en bonus i form av att dom även kan nyttjas för FRÄD.

- HKP 15 ska fortsätta med det den var tänk att agera som, d.v.s. ett komplement till vår taktiska helikopter.

- HKP X. UH-60/MH-60 Blackhawk eller vad det nu blir bör bli inte bara en interimslösningm, utan en permanent lösning. Den har många fördelar på den internationella arenan, inte minst att det finns färdiga logistiska koncept att använda i t.ex. Afghanistan. varför ta med eget underhåll om vi kan köpa in oss på något annat lands verkstäder?

- HKP 14 bör snarast läggas ner och pengarna krävas åter från NHI. Synd, då den är större än Blackhawk och säkerligen då den mognat klart kan bli en bra helikopter, men liksom valet mellan SEP och AMV säger AMV då vi vill ha något som fungerar "här och nu" så bör HKP 14 sållas bort.

Detta innebär att vi i en framtida "stabiliserad" helikopterverksamhet opererar endast två typer av helikoptrar i FM. HKP X som taktisk helikopter och HKP 15 för mängdträning.

Carlskrona redo för Adenviken (uppdaterad)

Det börjar närma sig den andra insatsen för Sverige i Adenviken. Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om Försvarsmaktens träning av bl.a. helikopterbesättningarna som ska användas under insatsen. FMV meddelar nu på sin hemsida att Carlskrona är färdig efter modifieringsarbetet för att klara av att användas som ledningsfartyg.

I sin nya roll som stöd- och ledningsfartyg krävs utökad kommunikationsförmåga samt förmåga att leda andra fartyg.

Under en del av sin tid i operationsområdet kommer HMS Carlskrona att härbärgera det lokala högkvarteret för insatsen, som leds från London. Som en följd av detta har fartyget försetts med flera lösningar för satellitkommunikation samt nationell och internationell ledning. Fartyget har även fått ny brygglayout och ett modernt navigationssystem.

Det har säkert byggts in ledningssystem som medger datakommunikation mellan Carlskrona och HKP 15 samt de övriga fartygen i flottstyrkan. Frågan är bara om man han få till en möjlighet att tanka ner data från Kustbevakningens flygplan? Med tanke på att beslutet om deras insats kom ganska så sent så är det nog inte så sannolikt. Men till nästa gång? En sådan kommunikationslösning skulle vara utmärkt att integrera i marinens fartyg även för att underlätta samarbetet i Östersjön. Nu när vi öppnat på Pandoras ask så måste vi fortsätta detta samarbete över det som tidigare var helt slutna skott.

Jag tycker att detta är en bra insats för Marinen, men att den långsiktiga lösningen inte ligger till havs. Vi måste skapa stabilitet i Somalia för att undvika att piraterna växer till sig. Sedan kommer det givetvis finnas en hel del som fått smak för den inkomstbringande verksamheten. Där gäller enbart en sak och det är att ta i med hårdhandskarna. Den dag vi får möjlighet att dra oss ur Afghanistan så vore Somalia en välbehövd insats.

Uppdaterad 10-02-23, 07:40
Jag funderade en smula på M&C inlägg nedan och kom fram till att en stor skillnad mellan flyg och sjötrafiken och de hot som de behöver leva med just nu är att för flyget drabbar det när var som helst, medan för sjöfarten är det koncentrerat till ett par områden där infrastrukturen passar piraterna.

Det finns möjligheter för den civila sjöfarten att kontra dessa hot. Men här väger kostnadsökningarna mot riskerna.

- Man skulle kunna gå längre ut från land. I och för sig har piraterna med hjälp av s.k. moderskepp slagit till långt ute på Indiska oceanen. Men dessa moderskepp är lättare att hålla koll på än alla små piratbåtar.
- Man skulle även kunna gå i konvojtrafik där de militära fartygen lättare skulle kunna skydda. Problemet är att det skulle uppstå samma problem som för konvojerna under VK2 att de snabbaste fartygen skulle få anpassa sig efter de långsammaste med fördyrningar som följd.
- Man skulle även kunna undvika rutten helt och hållet. Då kan t.ex. den norra rutten över nordostpassagen få ökad betydelse.

De civila bolagen tar medvetet risker för att tjäna pengar på samma sätt som man gjort i alla tider med ibland undermåliga fartyg och otränade filipinska besättningar. Vi kanske ska ta betalt för våra militära insatser i form av en "konvojskatt"? De som inte följer regelverket lämnas utan skydd?

Tjat lönar sig!

Ibland så blir man positivt överraskad av utvecklingen. Inte för att jag vill ta åt mig äran, men nu tänker regeringen skicka kustbevakningens utmärkta flygplan till Somalia för att övervaka sjöfarten tillsammans med Carlskrona.

"Med ett av Kustbevakningens sjöövervakningsflygplan, som är bland de mest avancerade i världen, kommer EU:s insats att få en betydande förstärkning. Det råder en stor brist på kapacitet att kunna övervaka havet över mycket stora ytor", skriver försvarsminister Sten Tolgfors i en kommentar.

Kustbevakningen ska delta med ett av sina tre plan. De är av typen Dash 8 Q-300 och levererades 2008. Med två besättningar och en markbaserad medarbetare omfattar operationen förmodligen nio personer och får enligt regeringen kosta högst 60 miljoner kronor.

- Preliminärt pratar vi om mars—juni. Var vi ska vara baserade är ännu inte fastställt, men det övervakningsområde som EU önskar av oss är vattnet öster om Somalia till Seychellerna, säger Lars Franzén, chef för Kustbevakningsflyget.
- Så ett tänkbart ställe som bas är Seychellernas huvudstad Victoria. Ett alternativt ställe, som skulle kunna bli aktuellt, är Mombasa i Kenya.

Som sagt var, tjat lönar sig! Hoppas bara att dom slopar idén med HKP 15...

Bråttom med helikoptrar? (uppdaterad)

Nu börjar försvarsminister Tolgfors att tröttna på helikopterförseningarna. Tyvärr så vill inte politikerna erkänna att dom själva ligger bakom en stor del av anledningarna till att det gått snett. Hade FM/FMV fått bestämma för ett par år sedan hade Flygvapnet haft Sikorsky S-92, eller möjligtvis UH-60 Blackhawk (samma typ av helikopter som hämtade upp de skadade svenskarna i veckan).

Behovet av svenska helikoptrar har diskuterats länge i Bloggsfären där bl.a. Allan Widman efter sin Veteranutredning propagerat för svenska helikoptrar som stöd för de svenska trupperna. Behovet har i samband med bombdådet mot de svenska trupperna i Afghanistan aktualiserats ytterligare då den tyska helikoptern dröjde.

Men är det verkligen en svensk helikopter som är det som behövs? Vissa argumenterar att en svensk besättning skulle anstränga sig mer för att rädda svenska soldater. Onekligen ja, men det skulle å andra sidan utsätta även helikopterbesättningen för stora risker. Dessutom är en helikopter en gemensam ISAF resurs och är inte underställda det svenska förbandet i Masar-e-Sharif. Det innebär att när de svenska trupperna behöver hjälp så behöver det inte nödvändigtvis vara den svenska helikoptern som dyker upp. Givetvis så är alla helikoptrar som kan skickas ytterligare en resurs som förbättrar läget.

Vad har vi då att erbjuda?

- HKP 4. Allan Widmans favorit. En gammal trotjänare med bra lastförmåga och den uppgraderades i samband med övningarna inför NBG08 med bl.a. ballistiska skydd och Ksp-58. Men om ni tittar på de här bildena så ser det viktigaset som saknas, d.v.s. motmedelsutrustning. Utan motmedel i form av facklor är en helikopter sitting duck om talibanerna har några gamla Stinger eller SA-7 liggande på lager. En hovrande helikopter inför landning är dessutom ganska så utsatt för ett anfall med t.ex. RPG. Dessutom med tanke på att HKP 4 är nedlagd så är det en smula tveksamt om skicket på helikoptrarna och tillgång på reservdelar och underhållsutrustning. Pilotkåren som klarar av dessa maskiner ligger nog också på fel sida på 50-års strecket, så dom kanske inte är så sugna på tjänst i Afghanistan?

- HKP 10B. Har utustats med ballistiskt skydd, Ksp-58, sandfilter för motorer, sjukvårdsutrustning OCH motmedel. Problemet är att tillverkaren som gjorde allt detta glömde att bifoga certifieringsunderlaget. Tveksamt om den hinner bli klar i tid. Den skulle dessutom behöva genomför samma motor- och rotorbyte som andra användare har gjort för att Super Puma ska kunna operera i varmt klimat. Det skulle ge den nödvändiga effektökning som behövs i Afghanistan.

- HKP 15. Detta är en helikopter som anskaffats främst som komplement till HKP 14. Enligt personal på Malmen är den fortfarande ett problembarn med många fel som måste lösas innan den är insatsberedd. Att skicka den till Adenviken för att baseras på Carlskrona är korkat. Att skicka den till Afghanistan är självmord. Den är INTE gjord för MEDEVAC och framför allt inte i ett område som Afghanistan. I så fall får piloterna göra som man gjorde i Vietnam och sitta på ett par skottsäkra västar.

Men detta är trots allt bara teknik. Vad som är värre är att våra besättningar är mycket otränade. På den gamla goda tiden när Flygvapnet och Marinen utförde flygräddning, sjöräddning och ambulansuppdrag var dom väl tränade. Men det får dom inte göra nu för tiden då regeringen har fått för sig att dom konkurrerar med civilt ambulansflyg! Vi kanske ska skicka Norrlandsflyg till Aghanistan? Dessutom saknar besättningarna följande träning:

- Hot&High. Afghanistan ligger högt och är rackarns varmt om dagarna. Det gör att motorerna och rotorn inte har särskilt hög effekt. I kombination med att helikoptrarna fått en betydligt ökad vikt av all extra utrustning så får piloterna det svårt.

- Brownout. Vid start och landning blåser sand och damm upp runt helikoptern, vilket gör att piloten inte ser backen eller sin omgivning. Det har redan inträffat ett antal dödsolyckor med helikoptrar i Afghanistan beroende på detta fenomen.

- Missionsträning. En besättning måste vara tränad för att i värsta fall öveleva ute i terrängen om helikoptern skadas. Detta inkluderar allt från att hantera värme, vätskeförlust, CSAR träning och en AK-5.

Engelsmännen lägger ca 4 månaders träning på de två första delarna och ytterligare ett par veckor på den sista innan dom är insatsberedda (förutom givetvis att dom ska vara i bra flygtrim).

Vi bör därför titta på ett av två nödalternativ.

- Köp in ett antal begagnade Blackhawk i stället för NH-90. Stäm Eurocopter och avbryt kontraktet! Tyvärr så sitter vi nog fast i den upphandling vi påbörjat och att få ett alternativ tar tid, som vi inte längre har.

- Hyr in en lämplig helikopter från t.ex. NATO:s nya samarbetsprogram för Mi-17 helikoptrar. Ungern och Tjeckien skulle kunna bidraga med något.

Jag rekommenderar ett par av mina gamla inlägg om underhåll av helikoptrar i Afghanistan samt vardagen för en MEDEVAC helikopter. Dom är lämplig läsning för våra svenska politiker då dom kanske förstår en smula bättre hur det är att operera med helikoptrar i Afghanistan.

Uppdaterad 09-11-15, 18:44
Jag rekommenderar att läsa Wisemans senaste inlägg som också kommenterar vansinnet att ha för bråttom med helikopterfrågan. Vi befinner oss í ett dåligt läge, men det blir inte bättre av för snabba beslut.

Den här Youtube filmsnutten visar på hur "riktiga" reportrar hanterar ärendet med engelska Merlin helikoptrar som tränar inför Afghanistan (trots att dom redan har erfarenheter från Irak). Se och lär kära svenska journalister...

Uppdaterad 09-11-16, 20:58
I morgon 10:00 - 12:30 kommer Försvarsutskottet att hålla en öppen utfrågning om Afghanistan. Den kommer att sändas på SVT24. Det är nog ett resultat av fredagens möte mellan Tolgfors, ÖB och chefen för FMV. Luktar detta ministerstyre, eller är det bara för att försöka utse någon skyldig?

Försvarsutskottet arrangerar en hearing med bl a Torbjörn Pettersson, generalsekreterare i Svenska Afghanistankommittén och ÖB Sverker Göransson.

Hmm.. Undrar om helikoptrar kommer att komma upp på tapeten? HKV lär ha arbetat under flitens lampa tänd under helgen på Tre Vapen för att förbereda ett underlag till ÖB. Vår kära försvarsminister lyser dock med sin frånvaro och har börjat kopiera Carl Bildts resedagböcker snarare än att komma med lite faktainnehåll. Allan tillåter kommentarer på sin blogg, Tolgfors vågar nog inte släppa lös kritiken.

Allan Widman skriver på sin blogg att det känns skönt att ämnet nu fått fokus och kanske t.o.m en och annan skyldig kan pekas ut. Men det rättfärdigar inte ytterligare ett förhastat beslut. Summan av två dumma beslut är faktiskt bara två dumma beslut. Sedan har han faktiskt fel i att svenska soldater har påverkats av avsaknaden av en svensk helikopter. Det är bara en känslomässig reaktion på det som hänt den senaste veckan. En svensk helikopter i Afghanistan hade inte tillfört mer än ytterligare en helikopter i närheten. Och med ovanstående faktabakgrund också en helikopter med troligtvis mer operationella begränsningar än den tyska.

Uppdaterad 09-11-19, 23:01
Försvarsmakten säger klokt nej till Tolgfors utspel om helikoptrar. HKP 10B är helt enkelt inte färdig och HKP 4 saknar utrustning.

När vi fick dessa tre helikoptrar från beställaren i somras var de för det första två år försenade och inte i det skick som vi beställde dem, förklarar produktionschefen för flygvapnet, Mikael Bydén.

Dessutom vill Försvarsmakten träna sina piloter då de uppgraderade helikoptrarna finns tillgängliga. Första möjliga tillfälle till användning blir därför 1 April 2011. Att Bydén nu säger nej trots de politiska påtryckningarna visar på att Försvarsmakten inte låter sig tvingas till ett dåligt beslut som skulle riskera livet på besättningarna. Frågan är bara hur vi ska bibehålla våra helikopterbesättningars förmåga under tiden? För en temporär lösning borde vi fråga våra Gripen kollegor i Tjeckien och Ungern om dom har några helikoptrar med besättning att låna ut.

Uppdaterad 09-11-21, 20:05
Parias erbjudande verkar ha "spritts" ut till många. Allan Widman har fått den, diverse journalister har fått den och alla verkar tycka att det är en bra idé att rusta upp HKP 4 för insatser i Afghanistan. Jag är själv lite tveksam. HKP 4 är den överlägst mest fältmässiga helikoptern vi har haft och det stämmer nog som Patrias offert säger att det finns många timmar kvar i systemet. Men sandfilter för motorer för de 4 helikoptrar som modifierades för NBG 08 är inte allt. Ska vi skicka en helikopter till Afghanistan så krävs det ett varnings och motmedelssystem.

Att ta HKP 14 motmedelssystem som ligger på hyllan och "skräpar" är kanske en idé om det bara gäller fällare för facklor. Dom kräver inte allt för mycket integration förutom ett bra ställe för att sprida värmen i motorernas riktning. Att bygga in ett varningssystem är nog lite värre. Det ska inte varna i onödan och samtidigt ha hotbibliotek som kan skilja vän från fiende. Vi har i och för sig resurser för att bygga hotbibliotek i Sverige, men jag misstänker att det tar ett tag för dom att lära sig ett nytt system?

Sedan gäller det att få tag på några piloter och få dom i tillräckligt bra flygskick för att våga skicka iväg dom utomlands. Som jag har skrivit tidigare så är det inte bara att få tillbaka trimmen på HKP 4 utan även lära sig en del nya färdigheter som jag misstänker att HKP systemet får ta och knata in hos gänget på TP-84 eller SE-02 för att lära sig.

Kustbevakningen till Somalia? (uppdaterad)

Försvarsmakten funderar nu på att förlänga insatsen utanför Somalia och eventuellt skicka iväg HKP-15 som förstärkning. Övning har redan genomförts i att landa med HKP-15 på en Visbykorvett. Detta är i mitt tycke inte en optimal lösning. HKP-15 är en skolhelikopter och har ett för underdimensionerat landningsställ för att vara lämpad för fartygsoperationer.

Nej, ta en titt i stället på Kustbevakningens tre nya flygplan av typ Dash 8 Q-300. Dessa flygplan är designade med havsövervakning som specialitet. Uthålligheten och räckvidden är överlägsen en HKP-15. För att inte tala om deras sensorpaket! Skulle vi dessutom utrusta dom med Link 11/16/22 för att skicka ner övervakningsinformationen i realtid till fartygen så skulle det ge mycket stor effekt på omvärldsuppfattningen. Framför allt då små piratfartyg utan AIS transponder och radarreflektorer som kan vara svåra att detektera med fartygsradar då antennhöjden är för låg. Deras visuella och IR-sensorer kan dessutom användas för att dokumentera eventuella brott innan fartygen hinner komma fram för att stoppa piraterna.

Sverige måste titta på ett bredare förmågeutbud när det gäller internationella insatser. Poliser, kustbevakning och civila hjälporgan har alla sin roll. Att skicka iväg militärer för att jaga pirater får mig att minnas svenska marinens och USA:s jakt på pirater utanför Barbareskstaten Tripoli 1801-02. Förhandlingskonsten låg på den tiden på en annan nivå...

"Bland annat förevisades den svenska konsuln i Tripoli i ett avgörande förhandlingsskede en svavelindränkt skjorta, med försäkran att Paschan skulle låta trä på svensken denna skjorta och sedan tända eld och bränna ihjäl honom om de svenska fartygen började beskjuta Tripoli", ur Lars Ericssons "Svenska Frivilliga", sid 208.

Uppdaterad 09-09-29, 21:52
På EU försvarsministermöte i Göteborg så diskuteras operation Atalanta. Enligt försvarsminister Tolgfors så utreds nu möjligheterna att skicka ner kustbevakningens flygplan. Det ska bli mycket intressant att se resultatet av denna utvärdering. Jag hoppas då på ett Joint förband med Försvarsmaktpersonal och Kustbevakningspersonal. Detta samarbete skulle vi kunna ha nytta av inför framtiden även i Sverige. Särskilt om det tas fram kommunikationslösningar som gör att vi blir mer interoperabla.

Även Carlskrona lär behöva en uppfräschning på kommunikationsfronten om hon ska agera ledningsfartyg för för operationen.

HKP 15 landar på Visby

Försvarsmakten har nu genomfört landingar med HKP 15 på Visby och funderar på att skicka helikoptrar till operation Atalanta utanför Somalia.

Jag är dock inte särskilt imponerad om jag ska vara helt ärlig.

Ta en noggrann titt på bilderna så framkommer ett par punkter som borde tas i beaktande:
- Visby har en oproportionerlig stor del av fartyget som är en helikopterlandingsplats. Var är alla vapen och sensorer?
- Var ska helikoptern ta vägen efter att den har landat? Den hangar som finns får inte in vare sig helikopter 14 eller 15. Det innebär att stealth förmågan vipps är borta då en helikopter i sig är en stor radarmålyta.
- För att operera med helikoptrar så har man satt upp relingen. Denna ska inte sitta uppe i krig då den också är en stor radarmålyta. Dock så skulle jag inte vilja gå omkring på däck för att hantera en helikopter i dåligt väder utan en reling. En reling kan dessutom ställa till ett elände för en helikopter om den hakar i under start/landning.
- Fartyget rör sig framåt under start och landning. En av anledningarna är att undvika att fartyget rullar. Min erfarenhet av att åka de äldre kustkorvetterna är att när dom låg stilla blev man sjösjuk. Jag misstänker att Visby inte är så mycket bättre i det avseendet med det höga skrovet. Rullning försvårar landning och kräver att den helikopter som landar tål mycket hårda sättningar på däck. I svår sjögång och rullning så gäller det mer eller mindre att kraschlanda den sista metern vid landning.
- HKP 15 tillför radar, optisk spaning och kan visuellt identifiera mål, vilket kan vara bra i Atalanta operationen, men vad tillför den rent taktiskt? Det enda vapen som finns ombord är en KSP 58. Det som skulle behövas är en datalänk (SECOS, Link 11/16/22) för att föra ner sjöläget till Visbykorvetten samt en vettig beväpning i form av t.ex. TOW eller motsvarande robotsystem. För att göra insats med KSP 58 så befinner sig helikoptern innanför riskzonen för eventuell tyngre beväpning som pirater kan tänkas ha. Till havs där det inte finns mycket att gömma sig bakom är det inte en taktiskt användbar metod.

Egentligen är Visby ett för litet skepp för helikoptrar eller basering på öppet hav. Om det blir basering av HKP 15 till havs i Adenviken så borde det enda vettiga alternativet för Sverige vara att använda HMS Visborg eller HMS Carlskrona.

Vore jag sjöman skulle jag snarast slåss för YS Ny och se till att få något i stil med Norges Fridtjof Nansen eller Danmarks Iver Huitfeldt .