onsdag 13 januari 2010

Inför Folk och Försvar

Igår hade Folk och Försvar en frukostkonferens med vår försvarsminister Tolgfors. Det har inte nämnts särskilt mycket om den vare sig i tidningar eller på Tolgfors egen blogg.

Därför så får jag själv försöka sammanfatta vad som sades. Tolgfors inledde med att prata om vad som hänt under Sveriges tid som EU ordförandeland avseende säkerhetspolitik. Syftet var att redovisa målen och resultatet med ordförandeskapet.

Omvärldens förväntningar om att EU ska kunna hantera kriser ökar hela tiden. EU är den organisation som har det bredaste utbudet av politiska, ekonomiska och militära resurser. Samtidigt har EU svårt att i tid generera resurser till insatser.

Sverige valde att under sin tid som EU ordförande prioritera fyra frågor:

- Stärka flexibiliteten och användbarheten hos EU stridsgrupper. Här talar Tolgfors om stridsgrupperna som drivmotor i försvarsreformer. Det kostade Sverige mer än 1 miljard att ta fram NBG 08. Samtidigt har ännu inget stridsgrupp använts. Sverige var rädd för att detta skulle minska intresset från europeiska länder att ställa upp i detta samarbete i fortsättningen. Sveriges åsikt är att stridsgrupper ska kunna användas för att fylla upp glapp i ordinarie insatser och utgöra en strategisk reserv. Exemplet är Tchad där det tog sex månader att få EU länder att samsas om en insats samtidigt som NBG 08 stod i beredskap! Om en av två stridsgrupper används i en insats måste detta ses som en styrka för ESDP och inte bara som en nedgång i snabbinsatsförmågan. Flexibiliteten hos stridsgrupperna måste därför ökas. De nya riktlinjerna säger att stridsgrupperna i "exceptionella" fall ska kunna användas till annat än snabbinsats. Spanien kommer att som nytt ordförandeland driva samma fråga vidare. Dessutom fårgade sig Tolgfors om vi i Sverige har den politiska samsyn för att inom 10 dagar kunna skicka iväg en stridsgrupp? Soldaterna är insatsberedda, men inte politikerna.

- Öka samarbetet och interoperabiliteten inom sjöbevakning. Inga nya stora lägescentraler ska byggas, utan i stället kunna koppla ihop existerande system. (jämför med GLC/NOC debatten). Många myndigheter blir inblandade i allt från miljöaspekter till smuggling och militära kriser. Detta innebär att det är främst en juridisk fråga och inte teknik. Kustbevakningen och Försvarsmakten testade detta i Göteborg i Eriksdalshallen och bjöd in olika länder som deltagande. 8 länder delar nu sjölägesinformation genom SUCBAS samarbetet. Sverige, Danmark och Finland delar redan information elektroniskt. EU kommissionen har fått i uppdrag att ta fram en gemensam lösning för EU under 2010.

- Främja samarbetet i utveckling av civila-militära resurser. Alla dagens insatser kräver samordning inom mer än bara militära områden. I t.ex. Afghanistan står NATO för den militära insatsen, EU för polisiära frågor och FN för den humanitära insatsen. Viktiga punkter är kommunikation under insats, strategisk transport till insats, taktisk transport i insats m.m. Under första halvan av 2010 kommer nya slutsatser att tas. Här trycker Tolgfors på SAC som ett bra samarbetsexempel. Sverige har näst störst tillgång till dessa flygplan.

- Skapa mer likvärdiga konkurrensvillkor för den europeiska försvarsindustrimarknaden. Annars kommer våra små försvarsindustrier att slåss mot varandra och konkurreras ut av USA. Detta är särskilt viktigt i kristider. EDA har tagit ett beslut i november om lika konkurrensvillkor. Svensk försvarsindustri är numera utlandsägd och exporten består av 85% av deras produktion. Därför är den svenska försvarsindustrin mycket känslig för hinder i exporten av sina produkter.

Enligt Tolgfors så anser Sverige att dessa mål nåddes till 100%

Tolgfors diskurerade därefter aktuella insatser:
- Sjöbevakningsoperationen Atalanta. Där belystes Kustbevakningens insats och utmaningarna med att samarbeta mellan olika myndigheter.
- Somalia. För att stoppa sjöröveriet behövs en insats på land.

Sedan avslutade Tolgfors med att prata om Lissabonfördraget och Solidaritetsförklaringarna. Detta kommer dock att belysas mer i Sälen!

jag tycker att det mesta lät bra, men jag är fortfarande en smula tveksam till om stridsgrupperna någonsin kommer att kunna användas.

Varför t.ex. inte skicka en stridsgrupp till Haiti? Det är ett instabilt land och en katastrof som den aktuella jordbävningen lär med stor sannolikhet riskera framkalla plundringar och övergrepp mot civila. FN styrkorna på Haiti har tagit stora förluster och behöver ersättas med nya soldater. De svenska FN anställda erbjuds nu att åka hem, men skulle antagligen kunna göra mycket stor nytta de närmaste dagarna om EU ställer upp med resurser. Om vi dessutom kan nytta SAC C-17 för en snabbtransport så vore detta en mycket tydlig signal att vi snabbt kan ställa upp vid behov.

Enligt läkare utan gränser är det de första timmarna som är kritiska. Jämför med Turkiet för ett par år sedan där vi fick ner Räddningsverkets sökhunder först då alla som låg begravda i ruinerna redan var döda. Det mobila sjukhus som togs fram till NBG 08 borde kunna användas (om det nu är färdiglevererat). Upp till bevis EU!

Nästa vecka är det Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen. Vi får se om Tolgfors har utvecklat sin presentation till dess...

Uppdaterad 10-01-14, 07:33
Folkpartiet värmer upp inför Folk och Försvar genom att kräva att fokuset för försvarsmakten återgår till Östersjöregionen och att möjligheten att verka i närområdet förstärks.

Att sänka garden i det svenska invasionsförsvaret under 90- talet var rätt tänkt utifrån den utveckling som då kunde ses. Men den analys vi gör av utvecklingen i Ryssland leder oss till slutsatsen att vi befinner oss vid en vändpunkt. Under den kommande mandatperioden skall riksdagen fatta ett nytt försvarsbeslut. Vår bedömning är att den svenska nationella försvarsförmågan återigen måste stärkas. Sverige kommer att behöva rusta upp sitt försvar.

Jag har tidigare skrivit bl.a. om att NATO förstärker i Östersjöregionen. Det är inte en slump att Norge köper JSF utan man vill tack vare det ökade intresset för Norra Ishavsområdet försäkra sig om att man har stöd från USA. Finland har trots Tolgfors försäkran om motsatsen inte dragit samma slutsatser som Sverige av Lissabonfördraget utan bibehållt sin värnplikt och fokuserat på försvaret av landet. Hur kommer det sig att just Sverige fortfarande drar signaler om att det strategiska läget inte har ändrats? Hmm. Folk och Försvar kan bli en intressant holmgång inom alliansen.

Sedan är det skönt att se att SIDA reagerar snabbt på katastrofen på Haiti och avsätter pengar. Men pengar tar tid att omsätta i resurser. Det mesta av dessa pengar kommer att gå till återuppbyggnad och hjälp till hemlösa. Att få snabb hjälp till Haiti verkar ännu inte ingå i planerna. Vi har C-17 och vi har stridsgrupperna. vad finns det att tveka över?

9 kommentarer:

  1. Man brukar känna var och i vilken riktning vinden blåser genom att se vad som inte tas upp vid FOF.I år spretar det väldigt om man läser progammet.
    Stridsgrupper;
    Det gäller som alltid att komma förbi punkt femton i anskaffningsprocessen.
    Vad skall vi ha den till?
    Därför försöker man på alla vis att hitta en meningsfull sysselsättning tll dessa stridsgrupper.
    Dessutom har vi lärt oss är det dyrt att ha dem stående till ingen nytta.
    Vad gäller just NBG08 skall vi nog vara glada att den inte fick någon marschorder. Det hade kunnat resulterat i många byxor nere vid anklarna och andra pinsamheter.
    Tyvärr hänger inte riktigt alla bitar ihop ännu så det blir väl att sätta upp, plocka ner och betala igen. Att fatta så snabba beslut som dessa grupper kräver är varken politiker eller FM vana vid.

    I Sälen kommer förmodligen ÖB att berätta om "det nya försvaret" och dess förträfflighet.
    Vad han inte kommer att säga är att försvaret av landet Sverige på hemmaplan är dimesionerat för en motståndare som man hittar i Sydamerika eller Afrika. Vissa länder undantagna och helst inte hela armeer.
    Han kommer inte heller att beröra rekryteringsproblemen.
    Utbildningsproblem som hänför sig till att de "vassaste knivarna i lådan" inte kommer att ansöka om anställning tar han säkert inte upp.

    Tolgfors kommer förmodligen att berätta om de nya "manöverbataljonerna" och deras gripbarhet för landets försvar.
    Han kommer dock inte att nämna när de är gripbara. Efter 2020???
    Något hot mot Sverige, förutom Talibaner, kommer han inte att kunna se. Detta, med häsyn till vilka motståndare vi är dimensionerade för (se ovan) är ju sant.
    Han kommer förmodligen också att prata om solidaritet i olika former.
    Han kommer dock inte att nämna att om vi inte får daglig hjälp av andra nationer klarar vi inte av att överleva i eller ens ta oss hem från Afghanistan.
    Han undviker nog gärna frågan om vad vi kan erbjuda för hjälp till våra solidariska vapenbröder.

    När du säger "omvärlden" menar du antagligen
    USA och det är ingen hemlighet att de vill dra sig tillbaka och ladda upp inför nästa uppgift.
    De ser till skillnad från många andra ett nytt scenario torna upp sig i fjärran.

    Den viktigaste frågan av alla, den om NATO, kommer ingen av dem att ta upp.
    Den frågan är på olika sätt för dyr.
    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  2. @Teaterdirektören: Jag har bullat upp med ett saft och kakor och kommer att följa diskussionen på Folk och Försvar med teaterstora ögon.

    Som Morgonsur mycket klokt påpekade i sitt senaste inlägg så var vi förr med vårt invasionsförsvar bättre på att deltaga i internationella insatser än vad vi är idag med vårt insatsförsvar.

    http://morgonsur.wordpress.com/2010/01/13/nato-eller-inte/

    Skillnaden är att nu när vi är så få till antalet så kommer varje officer och soldat att få kontinuerligt åka ut på insats.

    http://chefsingenjoren.blogspot.com/2010/01/trotta-soldater.html

    SvaraRadera
  3. Något jag trodde aldrig skulle inträffa har hänt - f..n vet om jag inte håller på att bli folkpartist!

    Man kan undra om det är verkligheten som kommit ikapp eller om det bara är ett försök att rida på den våg av missnöje som finns med försvars- och säkerhetspolitiken.
    För stunden väljer jag nog själv att tro att verkligheten äntligen uppenbarat sig och flåsar i nacken på de som avrustat landet.

    Kan de måhända vara så att försvars- och säkerhetspolitiken kommer att bli en valfråga....

    SvaraRadera
  4. Det var länge sedan de vassaste knivarna i lådan sökte sig till, eller stannade kvar i, Försvarsmakten...

    När det gäller diskrepansen mellan viljan att ha ett "invasionsförsvar", baserat på värnplikt istället för en liten stående insatsstyrka, och den politiska oviljan att avsätta tillräckligt med medel för att ha råd med något annat än en ceremoniell insatsförmåga, så måste diskussion överbrygga och förtydliga skillnaderna i perspektiv.

    1) Vi som argumenterar för en betydligt mer omfattande svensk militär styrka än dagens, måste vara tydliga med att vi självklart är medvetna om att det kräver avsevärt utökade försvarsanslag. Det lär även en eventuell NATO-anslutning göra om vi överhuvudtaget skall anses intressanta som fullvärdiga medlemmar som kan dela arbetsbördan med övriga medlemmar.

    2) Vi som argumenterar för en betydligt mer omfattande svensk militär styrka än dagens, måste också vara tydliga med att detta inte är ett uttryck för sentimentalitet och ovilja till förändringar. Tvärtom så handlar det om att vara flexibel och anpassningsbar till omvärldsutvecklingen. Insatsförsvaret hade sin tid i den säkerhetspolitiska omvärlden. Nu förändras det säkerhetspolitiska läget och då måste även utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken hänga med tillräckligt snabbt.

    Att "återskapa" tidigare invasionsförsvar är sedan länge både praktiskt och finansiellt omöjligt med hänsyn till att decenniers uppbyggnad av organisation, planering, rutiner, materiel, anläggningar, med mera, redan är avvecklat på betydligt kortare tid.

    Vi behöver fortfarande något nytt, men vi kan inte längre bygga det nya på antagandet att Sveriges territorium aldrig kommer att behöva försvaras militärt. Tanken fungerar kanske inom EU, där transnationella beroenden mellan nationer kan förväntas verka krigsavhållande, men hot kan också komma från nationer utanför EU i vår närhet, där man tvärtom värderar nationellt oberoende och ensidiga beroenden från utomstående stater (avseende till exempel energileveranser) som ett maktpolitiskt instrument. Även om vi inom EU flyttat fokus från territoriella hot till hot inom andra områden, t.ex. civil infrastruktur, ekonomi, demokrati, etc. så betyder det inte att alla nationer i vår närhet delar denna liberala syn på "modern" politik och krigföring.

    Vår försvarsminister talar gärna om de korta tidsförhållande som kriget i Georgien uppvisade, men misslyckas att dra rätt slutsatser hela vägen. Traditionell krigföring idag sker med kort förvarning, högt tempo i genomförande och slutförs inom kort tid. Det kräver högre beredskap än tidigare - rätt. Men att sätta in t.ex. marktrupp mot en numerärt och tekniskt överlägsen motståndare är alltid lika fel oavsett om det sker i tid eller för sent. Hela systemet måste dimensioneras rätt, vilket inkluderar både beredskapstider och numerär.

    Tidigare säkerhetspolitik byggde på att vara avhållande. Förebygga hot och krig genom att själv uppfattas som ett för stort problem för motståndaren. Det krävde en viss volym på bekostnad av kvalitet. Att ha en spjutspetsförmåga med hög kvalitet (mindre men vassare) fungerar bara om den avhållande effekten är lika stor. Tyvärr innehåller militärstrategiska och taktiska bedömningar framförallt bedömningar av numerära styrkeförhållanden. Det har historiskt visat sig avgörande i flera krig.

    Konsekvensen av satsningen på ett mindre men vassare försvar ser vi idag. Vi har inte längre råd att ens köpa den vassa tekniken, utan får nöja oss med det som alla andra har, samtidigt som vi enbart har råd med en numerär som inte många länder skulle anse som något hinder för en militär insats. Vi har drivits in i ett hörn där politiken formats runt vad försvarsförmågan har blivit givet ekonomi och försvarspolitiska inriktningar. Det gör det svårt att vara tillräckligt flexibel för att möta en förändrad omvärldsutveckling.

    Det är paradoxalt att vi ska kallas "bakåtsträvare", när det vi efterfrågar är nytänkande och nya prioriteringar.

    SvaraRadera
  5. De enda punkter jag saknar i debattartikeln är nytt kvalificerat luftvärn och nya fregatter; i övrigt har de fått med hela min önskelista.

    @Anonym 00:11
    Det är just det faktum att det Folkpartiet föreslår är framåtblickande som är tilltalande.

    Det gamla invasionsförsvaret är borta sedan ett årtionde. Nu är det dags att börja bygga upp den förmåga vi behöver 2020.

    SvaraRadera
  6. Spanar'n !

    Du skriver "Vi har C-17....". Sanningen är väl den att vi har möjlighet att disponera viss flygtid med de flygplan som ägs och driftas av 12 nationer ihop. Några "egna" C-17 med fullständig & obegränsad handlingsfrihet(som det framställs bl.a. på mil.se) har vi inte - vad jag vet...

    //Bombar'n

    SvaraRadera
  7. @Bombar´n: Helt rätt. Vi har köpt in oss på möjlighet att utnytta flygtid på C-17. Jag har själv inte läst avtalet, men jag misstänker att det finns klausuler om att vid behov snabbt kunna få fram en kärra. Vid framför allt ett EU eller NATO behov ligger det i allas intresse att snabba transporter är möjliga.

    De tidigare avtalet som vi hade inom ramen för SALIS sade att vi inom ett visst antal timmar skulle få en maskin, och inom ett visst antal ytterligar timmar skulle fler maskiner finnas tillgängliga.

    SvaraRadera
  8. Då kanske du oxå vet Chefsingenjören att SUCBAS är ett resultat av NBF?

    SvaraRadera
  9. @Anonym 09.25: Möjligtvis en biprodukt av NBF. I SUCBAS så gjorde man en riktig analys och fokuserade på gränssnitten.

    NBF försökte bygga om alltihopa.

    För mycket LedsystT och för lite LedsystM.

    Flygvapnet och Marinen hade redan ett fungerande NBF. Luftvärnet drog nytta av Flygvapnets information och delade omvärldsbild via LULIS. Armén släpade efter en smula, men hade börjat införa datalänkar mellan fordon motsvarande jaktviggens datalänk från 70-talet. Problemet var nog att de drivande krafterna var armétunga och inte förstod vad som redan fanns i FV/M och inte var ute på förband tillräckligt mycket för att se vad som var på gång i M.

    Som Allan Widman klokt sammanfattat så var resultatet av NBF en tjock lunta med kravspecifikationer.

    http://allanwidman.blogspot.com/2009/08/manualer-for-miljarder.html

    Jag rekommenderar obligatorisk läsning av denna FHS uppsats för NBF/GLC/NOC kramare:

    http://www.annalindhbiblioteket.se/publikationer/uppsatser/2004/chp0204/landgren_2006.pdf

    SvaraRadera