måndag 19 oktober 2009

Den kritiska massan är nådd


I många diskussioner om Flygvapnets vara eller inte vara kommer ofta frågan om behovet av antal flygplan upp. Debattörerna tittar då på Danmark (48 st. F-16AM/BM), Norge (57 st. F-16AM/BM) och Finland (63 st. F-18C/D) och finner då att Sverige (98 st. JAS 39C/D efter 2013) har en betydligt större numerär. Alltså borde det finnas enligt dessa inte allt för insatta analytiker möjligheter till nedskärningar i svenska Flygvapnet.

Man missar då de stora skillnaderna som valet av flygplan medför.

Alla de övriga nordiska länderna har valt att köpa "off-the shelf" från USA. Det innebär att dom inte har någon egen utveckling av stridsflygplan (förutom Finland under en kort period där F-18 slutmonterades på Valmet). För Sveriges del innebär det att ca 10-15 flygplan är låsta på Saab flygprov, FMV flygprov och TU JAS taktiska utprovning i Linköping. De övriga nordiska länderna har givetvis en taktisk utveckling, men den ligger på något av de operativa förbanden.

Danmark och Norge utbildar sina F-16 piloter i USA. Sverige är "moderflygvapen" för Tjeckien, Ungern och Thailand. Det innebär att pilotutbildningen som sker på F7 och teknikerutbildningen som sker på FMTS kräver extra resurser i form av flygplan. Totalt finns ca 2-3 flygplan på FMTS för teknikerutbildning och 20-30 flygplan på F7 för pilotutbildning. Finland utbildar sina egna tekniker och piloter på Satakunta flottiljen. Men eftersom dom bara utbildar för sitt eget behov så är antalet flygplan som är specifikt vikta för denna uppgift betydligt mindre än Sveriges.

Drar man ifrån dessa behov från totala antalet tillgängliga Gripen så blir resultatet 98-15-3-30=50 flygplan tillgängliga för taktiska uppgifter. D.v.s. motsvarande antalet flygplan i Norge och Danmark och även Finland (om man drar av Finlands behov för pilot- och teknikerutbildning).

Det innebär att om det blir mycket svårt att reducera Flygvapnet till mindre än 98 flygplan om inte någon av tilläggsuppgifterna tas bort. Då vi har låst oss som "moderflygvapen" under lång tid framöver vore det politiskt självmord att skära ner mer, eftersom vi i så fall får lägga ner stödet till exportländerna. Att som i det senaste förslaget lägga ner F17 eller F21 vore ännu mer vansinnigt eftersom vi i så fall får mycket lite pang för pengarna. Då kommer Flygvapnet mer eller mindre enbart att syssla med grundläggande utbildning för exportkunder. De taktiska divisionerna skulle motsvara halva norska eller danska flygvapnet.

Dessutom ska man ta i beaktande att Danmark och Norge kan luta sig mot NATO, men Sverige och Finland måste klara av hela förmågeregistret på egen hand. Finland valde därför initialt att använda sina F-18 enbart i jaktrollen, men har efter 2004 valt att även integrera attackvapen. Att Gripen klarar av alla roller innebär inte att piloterna gör det. Troligtvis så kommer divisionerna på F17 och F21 att fokusera på olika uppgifter. Om en av flottiljerna läggs ner kommer även den rollen att läggas ner. Valet står i så fall mellan spaning och attack.

En fråga som jag tycker är värd att belysa i sammanhanget är om Flygvapnet med den låga numerären JAS 39 verkligen ska syssla med CAS - Close Air Support? På den tiden vi hade 329 Viggen, varav 108 AJ 37 Viggen så bedömdes CAS ge för liten effekt. I stället fokuserades uppdragen på att sänka strategiska transport över Östersjön samt bekämpa fordonskolonner och broar så att logistiken till anfallande förband skulle slås ut. CAS är ett nyuppfunnet påhitt för att Flygvapnet ska ha en roll i NBG - Nordic Battle Group och Internationella Insatser. I Afghanistan finns nämligen inga strategiska mål att bekämpa. Frågan är också om vi skulle våga utföra CAS vid ett eventuellt försvar av Sverige? När det finns ett kvalificerat luftvärn bör ett CAS flygplan se ut som A-10 eller Su-25, d.v.s. betydligt mer bepansrad än en Gripen. Dock så tror jag på metodiken att fälla bomber på mål som pekas ut från marken, men då är det inte längre CAS vi pratar om. Då är det snarare den modell som USA använde i inledningen av kriget i Afghanistan, d.v.s. ett luftburet artilleri som stöd för små jägarförband.

P.S. Lite fakta för Expressens Anna Dahlberg till nästa artikel om svensk flygplansutveckling. Danmark har sedan 1970 talet haft denna utveckling av flygstridskrafterna : J 35 Draken, F-16A/B (1980, motsvarar JA37), Uppgradering till F16-AM/BM (2004, modifieringen kan jämföras med den pågående modifieringen av JAS 39 A/B till C/D) och nu eventuellt JSF eller Gripen NG. Dom har alltså tappat ett steg på vägen jämfört med Sverige. Att räkna Sveriges AJS 37 och JA 37 som två generationer är lite suspekt eftersom dom anskaffades parallellt för olika syften.

12 kommentarer:

  1. Tack för ett bra inlägg!
    Jag vill fortsätta faktagranskningen av Expressens så kallade journalist. Det är ju iof inte förbjudet att vara korkad men någon måtta med vinklade och direkt felaktiga påståenden måste det ändå vara...

    Du har på ett bra sätt bemött första stycket i hennes artikel.

    Övriga artikeln kommenterar jag...

    1. Det är klart att vi skulle kunna flyga med Viggen fortfarande. Faktum är att vi skulle kunna flyga med Draken fortfarande, och Lansen, och Tunnan... Men är det där vi ska lägga pengarna?
    2. Klart vi kan flyga med dagens Gripar om 20år men kan man anta att man måste hålla liv i verksamheten som tar fram reservdelar, löser problem som uppstår samt svarar för att flygplanen i enlighet med RML och andra krav får flyga?
    3. Anna skriver: "Redan i dag stoppar staten in 400 miljoner kronor om året i utvecklingspengar"... Utan att gå in på detaljer så är den siffran fel.
    4. Anna skriver: "Detta ska läggas ovanpå de runt 120 miljarder kronor som Jas-projektet har kostat skattebetalarna sedan starten 1982, det vill säga i runda slängar 5- 6 Öresundsbroar."... Detta påstående är bara trams. Hon bör ringa Stefan Fölster på Svenskt Näringsliv och dubbelkolla sina siffror. Det rätta svaret är att pengarna är återbetalade till skattebetalarna med ränta. För att även Anna ska förstå så skriver jag det en gång till...Det rätta svaret är att pengarna är återbetalade med ränta.
    5. Anna skriver: "Japp, moderna stridsflyg till ett sammanlagt värde av 20 miljarder kronor ska skrotas som vore de gamla rosthögar till bilar."... Nej, väldigt många och dyra utrustningar återanvänds. Vidare säljs dessa flygplan vidare till andra länder och genererar därmed inkomster till staten. Så man kan inte räkna med 100fpl ggr 200miljoner. Fast Anna kan förståss...

    SvaraRadera
  2. Anonym: Lite kommentarer till dina kommentarer...

    3. Vi stoppar faktiskt in en hel del pengar på Saab varje år. Detta är i form av utveckling, men krävs faktiskt för att bibehålla Saab som inudstri. Läs ett av mina tidigare blogginlägg för att se förklaringen till varför detta måste göras.

    http://chefsingenjoren.blogspot.com/2009/10/gripen-vs-visby-vs-sep.html

    4. JAS projektet har faktiskt kostat en hel del, så 120 miljareder är inte helt överdrivet. Det beror på vilken prisnivå man räknar med. Enligt riksrevisionens rapport låg jasramen för delserie 1+2 (140 fpl) på 67,6 miljarder i 1994 års prisläge. Om man indexuppräknar det till 2009 (jag har valt SCB producentprisindex, vilket man kan givetvis ha åsikter om) så blir det i 2009 års prisläge blir det 90,5 miljarder.

    http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____34152.aspx

    http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=37&rm=1995/96&bet=199&typ=prop

    Enligt budgetpropositionen 1998 för anskaffning av delserie 3 (64 fpl) så ökades ramen med XX miljarder i prisläge 1998. Den siffran är faktiskt inte officiell ännu (i varje fall hittade jag den inte vid en snabb sökning i några officiella dokument), men innebär förutom anskaffning av 64 flygplan utveckling av JAS39C/D. Dessutom så beslutades det att de sista 20 flygplanen ur delserie 2 skulle levereras i C/D status. Här ingick även utveckling av det taktiska radiosystemet TARAS som numera är nedlagt (en del av den aktuella diskussionen om STRIL systemet och svenska radio och datalänksfunktioner kontra internationella sådana.

    http://www.regeringen.se/content/1/c4/36/28/5e62d899.pdf

    Den säkerhetspolitiska utredningen 2002 har en bra sammanfattning av Gripen projektet.

    Dock så har Gripen projektet faktiskt gått UNDER den budgeterade ramen, något som bl.a. Wiseman redovisat tidigare.

    http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2008/12/saab-strikes-back.html

    Sedan ska man inte tro att svenska staten fått särskilt mycket pengar direkt tillbaka från Gripen projektet, då exportförsäljningen hittills varit en smula för låg. Det exportförsäljningen dock ledit till är att minska våra utgifter för att vidmakthålla Gripen för Sverige. Vi har även fått en hel del "gratis" som utvecklats för andra länder. De indirekta vinsterna (skatter, spin-off produkter m.m.) är jag inte tillräckligt insatt för att bedöma.

    5. De 120 A/B flygplanen "skrotas" inte, utan återanvänds i första hand till den svenska F100 produktionen (31 st). Sedan till Ungern (14 st) och Thailand (hittills 6 st). Det finns alltså utrymme för försäljning av ytterligare A2C flygplan till hugade spekulanter som alternativ till nya C/D eller E/F flygplan. Alla A/B flygplan återanvänds dock inte på grund av att t.ex. 2 A flygplan används för att bygga ett D. Ett par stycken har havererat, några används för flygprov på Saab och ett par har bedömts vara slutflugna av ett eller annat själ.

    Problemet är att många reportrar inte kan skilja äpplen från päron. Att ta JAS ramen och dela på 204 för att få ett styckepris är helt felaktigt. I dessa pengar ingår betydligt mer än bara flygplanen. Detta är samma misstag som Norge gjrode när dom tog den svenska offerten och delade med 48. I den svenska offerten låg utbildning, underhåll, simulatorer m.m. med. Något som USA "glömde".

    SvaraRadera
  3. Min son knegar på SAAB i Linköping - så jag hoppas ju på att företaget kan få utrymme för att fortsätta med att tillverka flygplan - hälsar Josef

    SvaraRadera
  4. Jag vill inte på något sätt glorifiera CAS. Men Chefsingjören, du måste läsa på vad CAS är och hur det nyttjas.

    Ska vi syssla med CAS? Varför inte, det är bara en metod som FV och JAS kan genomföra. Vad skulle FV vinna på att inte träna på CAS.

    Christian

    SvaraRadera
  5. Det ska stå Chefsingenjören...

    SvaraRadera
  6. Christian: Jag är hyffsat insatt i vad CAS är och hur det används. Problemet är inte CAS i sig själv som metod, utan att det helt tagit bort fokus från försvaret av Sverige.

    Sedan så borde FV tänka lite på vad det står i doktrinen för luftoperationer. Flygstridskrafter är en begränsad resurs och ska då användas där dom gör mest nytta. CAS är inte detta. CAS är något som gör en grupp soldater på marken lyckliga. AI är det som vi av hävd har fokuserat det svenska attackflyget att utföra.

    Att vi kan genomföra något behöver inte betyda att vi ska genomföra det.

    Därför Christian, läs doktrinen (som borde styra materielutvecklingen) och förklara sedan varför vi ska syssla med CAS?

    SvaraRadera
  7. Hej igen Smörjapan, Lite kommentarer på dina kommentarer på mina kommentarer kl 12:24...:-)

    Punkt 3. Det är fortfarande ett faktafel med 400 miljoner.

    Punk 4. Nationalekonom och professor emeritus Gunnar Eliasson släpper snart en bok där han utrett Gripens eventuella samhällsnytta ur ett ekonomiskt perspektiv och hans slutsatser är att projektet har betalat sig minst (och det är sannolikt lågt enligt Eliasson) två gånger till skattebetalarna. Dvs De 120 miljarderna som skattebetalarna har petat in i projektet har kommit tillbaka som 240 miljarder. I hans resonemang ingår att även ta hänsyn till de sk spill over effekterna av dessa stora teknikutvecklingsrojekt. Han delar upp utvecklingsprojektet i det som ska utvecklas ( i detta fall Gripen samt det "teknikmoln" som skapas runt utvecklingen av bara farten. T.ex smartare produktionstekniker eller nya hållfasta composit eller stållösningar.
    Så, ja skattebetalarna har betalat in 120 miljarder men de har fått tillbaka 240 miljarder. Hans bok blir intressant att studera närmare när den släpps.

    Tack för en intressant blogg!

    SvaraRadera
  8. Jga kan doktrinen och kan inte tyda varför CAS som metod skulle vara dåligt för FV och FM. Hyfsat räcker inte enligt min mening. Mao som BFT (enligt vad du tidigare skrivit) borde du komma ut mer i verkligheten.

    Om CAS skulle göra några andra lyckliga (tolkar det som att skydda dem och understödja dem så de inte blir bekämpade pga fi eld)så sign me up om jag hade möjligheten.

    Tack för en bra blogg och debatt

    SvaraRadera
  9. Anonym 12:11

    Tackar! Några kommentarer till dina kommentarer på .... :-)

    - Japp 400 miljoner är helt fel.

    - Boken låter mycket intressant, så jag ska själv försöka få tag på den. Skicka gärna en recension när du blir klar med den...

    SvaraRadera
  10. Anonym 14:23

    Tackar.

    Några av mina argumant mot CAS utöver att AI ger mer effekt:

    - CAS är i mina ögon en defensiv metod, där vi oftast inte själva väljer anfallsmål eller tidpunkt. AI är en offensiv metod där man kan följa moderna luftkrigsstrategers teorier som t.ex. Warden. JPTL - Joint Prioritized Target List kan användas av ACC för att mål för mål nå det önskade slutläget i en kampanj. I Afghanistan finns inte JPTL förutom en Wanted affisch på Osama bin Laden.

    - FV har gått från att vara en egen försvarsgren till att understöjda A. Det är i och för sig trevligt att våra armébröder gillar oss, men det ligger också till stor del bakom vårt tappade fokus. Nedläggningen av bassystemen och nu snart STRIL systemet beror kanske inte enbart på CAS, men fokuseringen på vår stödjande roll inom NBG är definitivt en av orsakerna.

    Jag tror mer på att använda LDP som kvalificerad sensor för NTISR, Non-Traditional Intelligence, Surveillance, and Reconnaissance. För att t.ex. åka framför fordonskolonner och övervaka eventuella överfall och IED.

    Sedan är i och för sig CAS en kvalificerad stridsmetod som ger bra träning. Högen av DA som skrivs om brutna färdtillstånd i samband med CAS tyder på detta... :-)

    SvaraRadera
  11. När behöver A CAS? Under offensiva manövrar. Ett exempel är just som du beskriver:

    "Jag tror mer på att använda LDP som kvalificerad sensor för NTISR, Non-Traditional Intelligence, Surveillance, and Reconnaissance. För att t.ex. åka framför fordonskolonner och övervaka eventuella överfall och IED." = CAS


    Christian

    SvaraRadera
  12. Christian:

    Du verkar gilla CAS! ;-)

    Läs den här publikationen som är USA:s reglemente för CAS. Där nämns inte ens NTISR. CAS är per definition ett uppdrag att nära egen trupp göra en vapeninsats och då oftast ledd och synkroniserad av en FAC.

    http://www.dtic.mil/doctrine/jel/new_pubs/jp3_09_3ch1.pdf

    NTISR är alltså per definition inte CAS, utan möjligtvis kan det räknas som en avknoppning från CAS där man haft ett behov som lösts med en tillgänglig resurs. Dock så används CAS flygplan och utrustning. Den här artikeln har en bra belysning på ämnet.

    http://www.airpower.maxwell.af.mil/airchronicles/apj/apj08/win08/burg.html

    Slutsatsen i hans uppsats är också att att inte slösa bort dyrbart flyg utan UAV borde användas mer i dessa roller (CAS och NTISR) och flyg används till mer offensiva roller (t.ex. AI).

    Jag förnekar inte att CAS är användbart och att Armén tycker att det är trevligt med stöd.

    http://usmilitary.about.com/od/airforce/a/nontradfighter.htm

    Men om dom fick välja på att vi bombar försörjningslinjerna i småbitar och förhindrar ett stridsvagnskompanis framryckning = AI eller bombar en stridsvagn = CAS så tror jag faktiskt att dom föredrar det första. Dock så kommer dom givetvis att svära över att gossarna i blått aldrig ser krigets verklighet utan sitter på mässen och dricker öl när armén ligger i skyttegraven.

    Problemet är att NBF och internationella operationer har fokuserat så mycket på CAS att det inte längre är särskilt mycket Flygvapen kvar. Baser och STRIL borta som jag ofta nämnt.

    Flygvapnets huvuduppgift är att skapa luftherravälde så att markoperationerna kan ske effektivt. I Afghanistan behövs inte detta (beroende på avsaknad av strategiska mål), därför har vi tvingats att utöva något som jag skulle vilja kalla för vår fjärdehandsuppgift.

    Prioritering av luftstridskrafter
    1 - Skapa luftherravälde, DCA och OCA. Man vinner inte ett krig med luftherravälde (möjligtvis Kosovo 1999), men man förlorar definitivt utan det.
    2 - Offensiva strategiska operationer, t.ex. AI
    3 - Stöd till offensiva strategiska operationer, t.ex. SEAD/DEAD
    4 - Offensiva taktiska operationer, t.ex. NTISR och preplanned CAS
    5 - Defensiva taktiska operationer, t.ex. immediate CAS

    I inledningen av första Gulfkriget och även Irakkriget flögs ingen CAS utav andra flygplan än de som var specifikt byggda för det. A-10 och HKP. F-16, F-15, F-18 m.m. flög jaktuppdrag och angrep strategiska mål. När dessa var bekämpade och det inte fanns något flygvapen som kunde göra motstånd övergick användandet av i stort sett alla flygstridskrafter till CAS. Man kan mer eller mindre säga i brist på bättre saker och göra.

    SvaraRadera