onsdag 30 juni 2010

Stigsson vs Flink

När en svensk officer nu för tiden ska utnämnas till överste och ta en befattning som tillsätts på uppdrag av regeringen, så får han eller hon genomgå en grundlig undersökning av rekryteringsföretag, psykologer och SÄPO. Faktum är att denna process tar så lång tid att många befattningar numera står vakanta i upp till ett år (frågan är om då dessa chefspositionen behövs, eftersom verksamheten tydligen fungerar utan chef).

Varför denna långa granskning kan man fråga sig? Blir det bättre chefer för att vi grillar kandidaterna lite extra? Nja, svaret står att finna i följderna av Tony Stigssonaffären. Numera är alla statliga myndigheter livrädda för att en dag upptäcka att dom har en psykopat som sitter och dricker kaffe tillsammans med de övriga cheferna runt beslutsbordet. Det intressanta är att när Stigsson tillsattes som chef fick han många positiva lovord från folk som jobbat under honom då han under sin tidigare karriär hade setts som en kraftfull och initiativrik chef (att det sedan samtidigt gått en del konstiga rykten hade man tagit det ganska så lätt på).

Ett annat berömt fall med militär koppling är Mattias Flink. Vad gör vi för att undvika en upprepning av detta? En av de instrument som vi just nu tar bort är värnplikten, där vi tidigare kunde granska de sökande en smula extra (nu räckte det dock inte till avseende just Flink). Många kritiker till avskaffandet av värnpliktssystemet pekar på risken att våra framtida kontraktsanställda soldater, likt i Storbritanien och USA, rekryteras från grupper med lägre utbildningsnivå och viss förkärlek för vapen.

Det jag har funderat på är vilken typ av människa vill vi egentligen ha som soldat/officer? Studier har visat att de personligheter som lyckas i t.ex. affärsbranchen anmärkningsvärt ofta är borderlinepersonligheter. Skillnaden mellan geni och galenskap är i de flesta fall betydligt mindre än vad man tror.

Titta på många av de berömda generalerna från VK2, Patton, Montgomery, halva tyska generalstaben och hela den ryska så hittar man en hoper rätt så udda personligheter. Skulle dom fått jobb i en fredstida svensk armé och hantera fakturor på HKV? Knappast. Men är det denna typ av människor vi behöver i Afghanistan. Knappast det heller. Dom skulle nog snarare göra som MacArthur ville med Korea och atombomba hela landet.

Ta sedan en titt på de två aktuella generalerna i Afghanistan. McChrystal som retade vansinne på Obama med sin tjurskallighet och till slut fick sparken. Petraeus är en välutbildad akademiker, lyckades mycket väl med "the surge" i Irak och kommer nu med stor sannolikhet öka bombandet av talibanerna. Den gemensamma faktorn verkar vara drivkraft, egensinne och viljan att våga ta beslut.

Hur ser det ut i Sverige? Jag råkade sitta en kväll och prata över en öl med en svensk diplomat och vi jämförde förre ÖB Håkan Syrén med hans föregångare Owe Wiktorin. Det var mycket intressant att se hur våra åsikter skiljde sig åt beroende från vilken sida man granskade en person.

I min värld så var Owe Wiktorin vår senaste kraftfulle ÖB som vågade säga från och leda verksamheten åt det håll som han önskade och som dessutom slogs för sina anställda. Han hade en örnblick son kunde sätta skräck i folk samtidigt som han brydde sig om de yngsta fänrikarna. Jag kommer själv ihåg när jag som elev på flygskolan träffade Wiktorin på Visbybasen där han som general satt i ett av incidentflygplanen. Han imponerade stort när han tog sig tid att prata med en hoper flygelever. Håkan Syrén å andra sidan imponerade också initialt mycket på mig som en klok person som hade stora visioner, men som i praktiken blev överkörd av politikerna, försökte göra alla till lags och vilket sedan ledde till de svarta hålen och stopp på verksamheten. Min åsikt är att Syrén likt Mikael Odenberg borde ha avgått när han inte längre hade politikernas officiella förtroende.

I min diplomatkollegas värld så var Wiktorin en buffel som inte kunde diskutera med politiker och därför ofta inte lyckades få igenom sina önskemål. Syrén var tvärtom väl insatt i hur man kommunicerade med politiker och kunde därför förhandla sig fram till lösningar som var bra för alla. Det är inte för inte som Syrén fick det politiska stödet som behövdes för att få utnämningen som ordförande i EUMC.

Se hur olika uppfattning man kan ha. Om jag eller min diplomatkollega fick sitta med i uttagningsnämden för blivande ÖB så skulle vi få det svårt att ta ut en lämplig kandidat. Hur kan vi då använda oss av rekryteringsfirmor, psykologer m.m. och tro att det blir bättre? Det kanske t.o.m. är så att dom sållar bort den där marginella "galningen" som skulle kunna visa sig vara geniet som räddade Sverige i en framtida konflikt.

8 kommentarer:

  1. Enig !

    Wictorin var vår siste ÖB med ryggraden i behåll. Minns när Thage G jävlades med honom och Wictorin ställde kabinettsfråga till Göran Persson om statsministern hade förtroende för ÖB då försvarsministern uppenbarligen inte hade det. Persson fick sätta sig framför TV-kamerorna med Wictorin och bedyra sitt förtroende för ÖB - vilket blev en offentlig örfil till Thage G.

    Syrén är en "syltrygg" och maktspelare med svagt ledarskap som inte klarade av att stå upp för de intentioner han hade från början. Oklart och otydligt ledarskap samt de sista åren i huvudsak ägnandes åt nätverkande syftande till att putsa sitt eget eftermäle. Ett eftermäle som lämnar ett dysfunktinellt HKV, ett havererat ÖRA och 100 bortblåsta skattemiljoner till Bi Puranen för ingenting...

    SvaraRadera
  2. Det är lätt att glömma vad vi hade mellan Wiktorin och Syrén och som förmodligen var grunden till rätt mycket av det kaos vi lever i idag.

    SvaraRadera
  3. Glömma är ett svagt ord. Förtränga är ett bättre. Wiktorin låg bakom SAIC studien och uppstarten av NBF, men Hederstedt lät det schabblas bort i en teknikdemonstrator som kostade en massa pengar och gav noll resultat.

    SvaraRadera
  4. Och medverkade till att fullkomligt slakta krigsorganisationen och avskaffa krigsplaceringarna, m m, m m.

    SvaraRadera
  5. Två år efter att han avgått, som den under kortaste tid utövande svenske myndighetschefen för Försvarsmakten någonsin, tilldelades Hederstedt Hans Majestät Konungens Medalj av 12:e storleken med kedja för framstående insatser för Sveriges försvar.

    Vare sig Henricsson eller Isberg har ens kvalificerat sig för den minsta "kunga-/hovmedaljen" i mörkblått band eller någon annan officiell svensk medalj.

    SvaraRadera
  6. @Gustav Wasa

    Det säger väl i och för sig något om vilka insatser för Sveriges försvar som premieras...

    SvaraRadera
  7. Jag vill påminna om ett "minnesinlägg" som jag hade om nuvarande ÖB...

    http://chefsingenjoren.blogspot.com/2009/11/har-ar-ditt-forsvar.html

    ...och motsvarande som Sumatra skrev.

    http://chefsingenjoren.blogspot.com/2010/01/gastinlagg-har-ar-ditt-land.html

    SvaraRadera
  8. Pensionären sa:

    I vems ledband Hederstedt gick råder det väl ingen tvekan om. När han slutat och öppnat sin nya verksamhet, gick han efter Tsunamin i Thailand till någon "bäste broder" på UD och erbjöd sig sina tjänster. Detta resulterade i han, med stöd från några på HKV, fick i uppdrag att åka ner och ordna hemtransporten av förolyckade svenskar. Att kunskapen hos honom och UD var/är så dålig är skrämmande. Denna verksamhet SKALL skötas av Polisen som i detta fall hade gott logistiskt stöd av FM och ledning av dåvarande Räddningsverket. Hans arbete, dåliga kunskap om landet samt uppträdande i övrigt fick mig med flera att fundera på hur han överhuvud taget kunna ha utses till svensk ÖB. Tack och lov så insåg någon misstaget och han fick åka hem.

    SvaraRadera