söndag 29 augusti 2010

Oro i leden

Det närmar sig dagen D för att besluta om man som officer vill skriva på utlandsobligatoriet, eller riskera att få sparken av ÖB.

Officersförbundet har under sommaren fått ta emot många frågor från de anställda.

Vi får många frågor om precis de saker vi anser att FM borde ha klarat ut innan beslutet fattades den andra juli. Även om jag kan förstå att ÖB upplever sig som satt under tidspress måste det vara bättre att reda ut de här frågorna först. Vill man ha personalen som positiva ambassadörer för organisationen finns det bättre sätt att hantera det här, säger Peter Löfvendahl.

Vidare uppfattar kansliet att huvuddelen av medlemmarna anser att omregleringen är ett onödigt steg, eftersom officerarna redan är positiva till utlandstjänst och många redan har gjort en eller flera missioner. Samtidigt finns en acceptans för att det kan behövas en utökad skyldighet knutet till befattningar i insatsorganisationen.

– Våra medlemmar är sedan länge positiva till internationell tjänstgöring, säger Löfvendahl.


Försvarsmakten har kommit en bit på vägen med den nya funktionen central anhörigansvarig. Men ännu återstår frågor som praktiskt stöd till anhöriga under utlandstjänst m.m.

Under förra veckan ställdes flygverksamheten i Flygvapnet bl.a. för att de anställda anser sig behöva mer information om obligatoriet. Som jag har sagt tidigare så är risken att obligatoriet tvingar iväg just de officerare som Försvarsmakten behöver ha kvar, medan det för de som inte är användbara för internationell tjänst är ganska så "riskfritt" att skriva på.

Gör tvärtom i stället. Inför ett frivilligt obligatorie som enbart de med rätt utbildning och fysisk status kan skriva på och ge sedan en ordentlig löneförhöjning som kompensation för att anställningsavalet ändras!