onsdag 18 augusti 2010

Den svarta svanen (uppdaterad)

I denna blogg så fokuseras det mycket på de militära aspekterna av Sveriges försvar, men det finns en hel del andra komponenter som också måste fungera för att vi ska kunna hävda att Sverige har en anpassad krisberedskap. Tyvärr så har de senaste årens effektivisering av alla statliga och kommunala sektorer inneburit att alla organisationer är så slimmade och anpassade för att hantera enbart de vardagliga problemen, men definitivt inte de som dyker upp med längre mellanrum.

- Exempel som jag redan belyst i bloggen är sjöräddningen. En ny katastrof liknande Estonia, Scandinavian Star m.fl. kommer att bli mycket svårhanterlig, då Norrlandsflyg är anpassad för det normala behovet och våra militära helikoptrar för närvarande endast lyser med sin frånvaro.

- Snön i vintras ställde till problem för tågtrafiken där SJ och Banverket hade en roande offentlig debatt om vems felet egentligen var. Man behöver inte vara konspirationsteoretiker för att inse att felet var att man i sin iver att tjäna pengar har slimmat organisationerna en smula för mycket. Alltså borde man ta med i de årliga vinstberäkningarna en buffert att ta till för det år då det oväntade händer. "Budgeten är slut" är inte rätt svar! Banverket har med andra ord inte gått back i år, dom har gått med för mycket vinst de senaste 10 åren. Gissa vem som fick ställa upp och skotta snö? Jo, våra värnpliktiga!

Jag råkade gå förbi Nybrokajen idag och ställde mig en stund och tittade på kaoset som uppstod då brandkår, polis och ambulanser försökte ta sig fram för att hjälpa ett par lätt skadade passagerare på en ångbåt som åkt rakt in i kajen. 24 skadade löd de första rapporterna. Köerna av bilar som försökte ta sig förbi sträckte sig genom hela Stockholm. Ytterligare ett argment för att cykla med andra ord!

Denna händelse fick mig dock att fundera en smula på vad som skulle hända om det var 100-tals skadade och döda som efter bombdåden i Madrid och London? "Det händer aldrig här", kanske någon säger. Men är det inte en smula naivt? Våra politiker skickar förband till Afghanistan för att vi vet att omvärlden påverkar oss. Förr eller senare påverkar även vi omvärlden, med någon typ av reaktion som följd. Det är med andra ord inte frågan om det kommer att smälla en bomb även i Stockholm, utan bara när och hur stor?

Carnucopia hade ett intressant inlägg om solstormar. Bevisligen finns dom och bevisligen ställer dom till skada. Men hur stora kan dom egentligen bli och hur stora kan därmed problemen bli? Ska vi designa vår elnät och datorer för dessa stormar? Vem tar den kostnaden? Bolagen som får gå med lägre vinst, eller kunden som får betala mer? Med en avreglerad elmarknad så är risken stor att kunderna väljer den billigaste levarantören som med stor sannolikhet också är den som investerar minst i säkerhet och därmed tar störst risker.

Det som är intressant med dagens samhälle jämfört med det för 50 år sedan är att fallet blir mycket längre när systemet brakar ihop. Under andra världskriget kunde vi elda i våra vedspisar och odla potatis på bakgården. Ett elbortfall i dagens Sverige som resulterar i icke fungerande bankomater (inga pengar att handla för), avstängd kyl och frys (ingenstans att lagra mat längre stunder), stoppad tunnelbana (ingen möjlighet att ta sig till sitt arbete), släckta trafikljus (resulterar i trafikkaos och därmed ännu sämre möjligheter att leverera ny mat till städer), icke fungerande pumpar till bensinstationer (bilarna står efter ett tag) skulle innebära en tillbakagång till medeltiden. Vem stöttar i ett sådant läge? Tidigare hade Försvarsmakten ett förband på varje större ort med värnpliktiga som kunde hjälpa till. Det systemet är numera borta.

Ska vi då ta med det osannolika i våra beräkningar? Det är olika från fall till fall. I Holland har man designat sina havsvallar för 30-års stormen. Nu anpassar man dom även för den osannolika 100-årsstormen. London anpassar sitt slussystem för att ta hand om den optimala kombinationen av storm med rätt vindriktning och springflod. New Orleans hade inte tagit med tyfoner i sina beräkningar och har därför ännu inte hämtat sig efter Katrina.

En "svart svan" är en händelse som är så osannolik att när den inträffar så förändrar den tillvaron för alla (ibland till det bättre, men allt för ofta till det sämre). Den går inte att förutse baserat på tidigare händelser. Kan man räkna med att den "svarta svanen" kommer att inträffa? Ja, det otänkbara kommer alltid att inträffa. Problemet är bara att för de flesta människor så går det inte ens att dröma sig fram till det otänkbara och då ännu mindre planera för det. Det är då bättre att vara flexibel och ha extra resurser för att kunna hantera händelser utanför det normala. Därför måste polis, brandkår, sjukvård, försvar m.m. vara överdimensionerade. Alternativet är att tvångsrekrytera "frivilliga" resurser vid behov med hänvisning till lagar om allmän civilplikt och skapa medborgargarden som kan komplettera Hemvärnet och de insatsförband som finns kvar i Sverige.



Se hela föreläsningen på ForaTV med Nassim Nicholas Taleb här.

Uppdaterad 10-08-19, 21:31
SJ slimmar sin organisation mer och mer. Vinterns kaos verkar inte ha lärt beslutsfattarna tillräckligt.

Hösten 2009 lanserade Jan Forsberg ett sparprogram på 15 procent. En av SJ:s leverantörer som påverkades var underhållsföretaget Euromaint som ägs av riskkapitalbolaget Ratos.

SJ har krävt att underhållskostnaderna hos Euromaint ska ned med mellan tio och femton procent.

– Vi har haft som ambition att hitta arbetsformer tillsammans för att bli effektivare med utgångspunkten att de ska kunna leva på det och tjäna sina pengar likväl som kvaliteten ska öka.

Vad finns det för risker med att pressa underhållskostnader?

– Jag ser inga stora risker med detta förutsett att allt sköts på rätt sätt. Att säga att vi låter vinsten öka och underhållet förfalla, så är det naturligtvis inte.


Det enda som gäller i detta läge är att se till att det svider rejält ekonomiskt. Staten måste ställa krav på skadestånd vid förseningar. Snö i Sverige kan knappast räknas som Force Majeure!

Trafikverket (som består av bl.a. f.d. Banverket) tillsätter nu en tjänst som "snögeneral" som med 400 miljoner ska säkerställa att kommande vintrars snökaos inte påverkar resenärerna.

Uppdaterad 10-08-22, 11:25
Stockholm som är den troligaste platsen för ett eventuellt attentat och som dessutom skulle lida mest av t.ex. utslagen el och stoppade matleveranser har en kraftigt underdimensionerad hjälporganisation.

Vården klarar inte av att hantera den normala tillströmningen av patienter under sommaren då många doktorer och sjuksköterskor har semester. I Stockholm finns i dagsläget ca 5000 vårdsplatser. Vad skulle hända om ett attentat liknande det i Madrid inträffar på centralstationen? Eller helt enkelt bara en kollission mellan två tåg under bygget av det tredje spåret?

11 kommentarer:

  1. Risk för bombdåd i Stockholm?

    Skälet till att det saknades en hotbild vid tidpunkten för mordet på Anna Lindh kan helt enkelt antas ha varit att en sådan skulle ha på ett tydligt sätt avslöjat i vilken utsträckning svensk arbetsmarknadspolitik som enda och överordnad statlig prioritering var och är oförenlig med andra viktiga allmänna intressen.

    Vid krishantering kan ju exempelvis finnas skäl till ministerstyre. Redan detta faktum är ändå i princip omöjligt att nämna. Även för ministern som skulle kunna utöva ministerstyret.

    Den svenska situationen kan beskrivas som att i takt med att transfereringarnas andel av statsbudgeten ökat har utbetalningarna av transfereringarna kommit att bli statens huvuduppgift.

    Så kan det gå.

    Eftersom hållbar utveckling politiken införs i ganska rask takt bör konflikten med arbetsmarknadsfrågorna dock bli uppenbar relativt snart.

    Tobias Wallin

    SvaraRadera
  2. Vi resonerar så olika när det gäller risker och riskfall.

    Ett exempel.
    I ett "berg" skulle, för ett par år sedan, ett elverk bytas ut p.g.a. miljöskäl.
    Olika riskbedömningar och ett resonerande med inblandade slutade med att en container med innehållande elverk sattes på utsidan av berget. För att förenkla service och annat ställdes den utanför staketet och utanför skyddsområdet.

    De tyckte, för att använda populära floskler, att de skapat ett gripbart,flexibelt och användbarare elförsörjningssystem.
    De förstod inte mina invändningar och beskrivningar av hur lätt det var att sabotera systemet.
    Vem skulle inom överskådlig framtid vilja gör något sådant???

    Trots att jag aldrig varit med om en punktering i hela mitt liv kör jag troget omkring med reservhjul och verktyg för det osannolika. På körskolan övade vi åtgärder vid punktering

    Det har heller aldrig under teaterns mer än hundraåriga historia brunnit i eller vid dess närhet. Trots det inspekteras brandsäkerheten varje år och vi lägger ut otroliga summor på att förbereda oss för den stora branden.

    Även om ett fartyg bevisligen aldrig har sjunkit förut så har någon beslutat att man skall ha livbåtar ombord. Vi är dessutom ålagda att öva förlisning regelbundet.

    I de flesta andra fall skall ju resurser tillföras vid behov.
    Varför kan man inte se den svarta svanen i de här tre fallen?
    I vissa försvarfrågor anser man sig kunna se hur långt som helst.
    Var går gränsen och vem har bestämt den?

    Om gränsen är att jag måste ha varningstriangel i bilen? Var sätter man då gränsen i förhållande till nyttan och verkan av den i de olika samhällsfunktionerna.

    Teaterdirektören.

    PS. Visst är det konstigt. Jag äger och betalar för en livförsäkring som jag inte får ut en krona av och den utfaller först när jag är död.

    SvaraRadera
  3. Den goda Murphy är alltid där ute och lurar. Kan det gå åt skogen så kommer det att göra det för eller senare.

    SvaraRadera
  4. Det intressanta är att i många fall så finns det medvetna och ganska så cyniska beräkningar på vilka risker man är beredd att ta.

    Ett sådant fall är olyckor med dödlig utgång i trafiken. I grova drag räknar man med en viss summa per dödsfall (jag har för mig att det rör sig om ca 10 MSEK). Om man kan visa att en vägförbätttring över tiden "tjänar" in sig själv så har den högsta prioritet.

    SvaraRadera
  5. "400 miljoner satsas för att undvika nytt tågkaos"
    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=3932293

    "Men samtidigt är ett av grundproblemen att spåren i dag utnyttjas till bristningsgränsen på många håll, vilket gör hela tågsystemet extra sårbart när något händer. Gunnar Malm flaggar därför för att tågavgångar kan få ställas in för att man ska hinna med underhållet

    – Jag tror att vi kanske varit lite för blåögda, att vi tror att det går att lösa. Men nu måste vi förbereda beredskapsplaner för att dra ner trafik."

    SvaraRadera
  6. Vi har ju MSB, varför oroa sig?

    SvaraRadera
  7. @teaterdirektören (från ett fan)

    "Var går gränsen och vem har bestämt den?"

    Gränsen sätts av budgetramen som blir kvar när våra politiker har prioriterat finansiering av olika politikområden.

    Som ingenjör så har jag insett att för politiker (och väljare) finns bara ELLER relationer när det gäller prioritering av politikområden. Ska jag satsa på vård, skola och omsorg ELLER på försvar? (Borgs hyperintellektuella sarkasm i Almedalen, där svaret skulle förstås självklart - inte kan man lägga pengar på kulor och krut på bekostnad av barn och äldre. Nähä, men svaret bygger på antagandet att dessa områden är inbördes utbytbara, dvs. de har en ELLER-relation. Tänk om beroendet snarare har karaktären OCH? Kan vi jämföra och prioritera äpplen och päron?) Ska jag satsa på motor ELLER växellåda i min nya bil? Kanske en råstark motor, för den låter mäktigt på parkeringen, men växellådan från en billig moppe? (Ingen kommer att syna huruvida bilen går att köra i alla fall).

    Den politiska budgeten baseras mest sannolikt på samma kompetenta hantering som tillämpas i andra delar av statsförvaltningen. Man sätter upp ett antal rader med tänkbara utgiftsposter i ett excel-ark med en kostnad längst ut till höger. Man summerar alla rader och jämför summan till plånbokens tjocklek. Är plånboken för tunn (vilket den alltid är), så funderar man på vilka rader man ska stryka. Till sist har man trimmat summan att passa plånboken. För att inte krångla till detta mycket avancerade budgetarbete, så försummas alla tänkbara mångdimensionella beroenden mellan olika rader. Sådant går ändå inte att förklara för väljarna (eller för politiker, som ytterst har en kompetens representativ för väljarkåren).

    För en ingenjör eller reglertekniker så innebär det att tillämpa en systemmodell med enbart ELLER-relationer och inga OCH-relationer, vilket är ganska skumt. För en politiker, eller tjänsteman i HKV, så är det enkelt och tillräckligt bra. För Sverige är det tyvärr en katastrof, men så ser dagens verklighet ut och alternativen inför valet imponerar inte.

    SvaraRadera
  8. Visst kan man tvångskommendera, men vad hjäper det när människor inte längre KAN någonting. Den som utbildat värnpliktiga i mer en ett decennium förstår kanske vad jag menar. Våra farföräldar hade vedspis och potatis på bakgården. Våra barn vet inte ens hur man eldar och varför, eller var potatis kommer ifrån. Jag skämtar inte. Kommendera gärna ut ett kompani 19-åringar för att skotta snö, men räkna inte med att mer än 50% någonsin skottat snö i sina liv; att mer än 25% orkar skotta mer än i ett par minuter; eller att mer än 5% förstår hur man klär sig för att arbeta i kyla. Ytterligare en faktor att ta med i beräkningarna.

    SvaraRadera
  9. Fast du chefis, de svenska exemplen du tar upp är ju faktiskt inte ens nästan att betrakta som svarta svanar. De är tvärtom i fallet terrordåd fullt möjliga och i fallet snökaos faktiskt rutin! Vi behöver en annan term för händelser som är sannolika, men allt för jobbiga att på allvar planera för. 'Svarta strutsar'?

    SvaraRadera
  10. Ja, viss "överkapacitet" är nödvändig för att vi ska kunna agera, ha flexibilitet och handlingsfrihet om något oförutsett inträffar.

    Förslag till läsning av artiklar med anknytande innehåll:

    Lohmander, P., Madrid bör dimensionera Hemvärnet, Tidskriften Hemvärnet, 2004-03-18

    Lohmander, P., SÄPO lider farlig brist, Svenska Dagbladet, Brännpunkt, 2003-09-13, http://www.SVD.se , http://www.Lohmander.com/Information/PLSVD030913.doc

    Övrigt:
    http://www.lohmander.com/Information/Ref.htm

    SvaraRadera