Backspegel och spåkula

2011 har varit ett omställningens år för min egen del. Konsekvensen av mitt beslut att inte skriva på det nya avtalet innan alla kort fanns på bordet har blivit nytt jobb i ny stad och jag har sålt min bostadsrätt och fixat en hyreslägenhet. Slutresultatet har dock blivit bra. Jag är nog mer som katten som hamnar på fötterna efter ett fall snarare än mackan som har tendensen att falla med smöret nedåt. (Det finns forskare som funderat att binda en macka med smör på ryggen på en katt och släppa från några meters höjd för att se vilken statistik det är som vinner).

För omvärlden så har det som vanligt varit fullt med katastrofer. Jordbävning, Tsunami och härdsmältor i Japan, massmord i Norge samt givetvis massor av våldsdåd, krig och elände i de regioner av världen som redan har det värst. Enligt Försvarsmaktens rekryteringskampanj så ska Sverige hjälpa till för att minska lidandet i omvärlden, men frågan är hur vi gör mest nytta? Trots ett insatt insatsförsvar så är vi vanligtvis för långsamma för att vara till hjälp.

För Försvarsmakten så har 2011 också inneburit en hel del förändringar, men det är ingenting mot vad som kommer 2012.

- Det blev en insats i Libyen för Flygvapnets del. Detta trots att alla förståsigpåare inledningsvis sa att det var politiskt omöjligt att bryta loss EAW från NBG11. Nu fick skattebetalarna trots allt lite valuta för pengarna det kostade att sätta upp NBG och hålla det i beredskap. Om sedan insatsen gjorde nytta eller skada lär framtiden få visa. Problemen i bl.a. Egypten pekar på att det inte går att införa demokrati från den ena dagen till den andra.

- Anskaffning av HKP 16 har gått med rekordfart. Men hinner de komma på plats i Afghanistan innan Sverige avvecklar den militära delen av insatsen till 2014? Hur ser egentligen framtiden ut för Afghanistan? Irak avskräcker en del. USA har lämnat landet, men lämnat ett vakuum efter sig som riskerar att det blåser upp nya oroligheter.

- Vad händer egentligen efter Afghanistan och hur ser framtiden ut för ett EU-försvar symboliserat av EU Battlegroups? Sverige har ställt om sitt försvar för detta med bl.a. slopandet av värnplikt till förmån till yrkessoldater. Kommer de att gå sysslolösa i framtiden?

- Omställningen mot IO14 och Basorg 13 har startat upp. Framemot Mars 2012 så får vi reda på vilka tjänster som kommer att finnas och mot slutet av 2012 kommer de som har fel kompetens att avskedas på grund av "arbetsbrist".

394 inlägg blev det till slut under 2011. En nedgång jämfört med 433 år 2010. Dock fler än de 347 jag fick ihop 2009, men då var det bara under ett halvår. Så det går utför med produktiviteten.

Jag har försökt sammanställa en "topplista" på de inlägg som gjorts under året. Då jag inte har någon möjlighet att betygssätta inlägg (kanske kommer 2012) så har jag delat upp det i två kategorier. Mest lästa och mest kommenterade. Det pekar i varje fall på vilka inlägg som rört om i grytan. Vilket inlägg som var bäst är upp till er läsare att bedöma.

Mest lästa 2012
1. 4194 sidvyer. "Nya tider väntar", 11 oktober 2011.
2. 2791 sidvyer. "Supportgrupp sökes", 30 november 2011.
3. 2197 sidvyer. "Nu börjas det", 28 januari 2011.
4. 2027 sidvyer. "Mer skvaller från ÖB chefsmöte", 17 februari 2011.

De ligger dock lång efter de två inlägg från 2010 som toppar statistiken. "Råttorna lämnar skeppet" från den 29 november 2010 med 15.144 sidvisningar och 187 kommentarer samt "Bara symboler" från 13 juli 2010 med 15.014 sidvyer och 33 kommentarer.

Mest kommenterade 2012
1. 88 kommentarer. "Att försvara Sverige", 23 juli 2011.
2. 65 kommentarer. "Nu börjas det", 28 januari 2011.
3. 53 kommentarer. "I kanten av envelopen", 26 februari 2011.
4. 52 kommentarer. "Dagens ungdom", 24 februari 2011.

Här blev det en smula bökigare att få fram statistik då jag bytte från Bloggers egna kommentarsfunktion till Disqus. Detta då Blogger var buggigt med vissa Webläsare. Disqus är heller inte helt perfekt då de sparar de bra analysfunktionerna till de, som t.ex. vissa svenska dagstidningar, som vill/kan betala för sig.

Men nu är det snart dags att lämna 2011 åt historieboken. Jag önskar därför alla läsare ett Gott Nytt År och hoppas att allt blir bättre 2012!

Förtroende bra, kontroll är bättre

Jag har i ett antal tidigare inlägg kommenterat faran med att vara beroende av civil teknik eller teknik kontrollerad av andra länder (t.ex. kryptonycklar för militär GPS). Ett särskilt exempel är GPS. Moderna stridsmetoder kräver precision i insatser och detta kräver noggrann inmätning av positionen på dig själv, målet, egna förband och inte minst vapnets färd mot målet. Utan GPS skulle detta vara mer eller mindre omöjligt. Man är då låst till precisionen hos frifallande vapen eller i bästa fall om man har kontroll på luftrummet så kan man fälla vapen med styrning av laser eller radio. Då är det upp till den som pekar ut målet att göra ett bra jobb och sedan får man hoppas på att tekniken fungerar (målsökare har trots allt en viss felfrekvens och en smart bomb som tappar styrningen kan hamna var som helst).

Men nu börjar det dyka upp massor av alternativa lösningar till det amerikanska GPS-nätet.

- GLONASS. Det ryska GPS-nätet har haft en långsam uppbyggnad då Sovjetunionens fall bromsade utvecklingen, men börjar nu få bra täckning.

- GALILEO. Det europeiska GPS-nätet har länge varit på tapeten. Nu har de första satelliterna skjutits upp med hjälp av en rysk bärraket. Frågan är dock vad som händer med GALILEO med tanke på den europeiska ekonomin?

- Även Indien har sitt program kallat GAGAN.

- Nu har Kinas GPS-nät kallat Beidou, kinesiska för stjärnbilden Stora Björnen(Karlavagnen)/Big Dipper blivit operativt.

China has been working on the system since 2000 to provide an alternative to the US government-run Global Positioning System (GPS).

The move should make China's military less dependent on foreign technology.

A launch earlier this month delivered the tenth of Beidou's satellites into orbit.

Beijing plans to send a further six satellites into space by 2012 to extend the system to most parts of Asia, and then expand the network to a total of 35 satellites offering global coverage by 2020.

Massor av alternativa lösningar!

En positiv människa kan tycka att detta är bra för konkurrensen och ökar tillgängligheten då GPS inte har lika bra täckning överallt. USA är knappast intresserad av att göra livet lätt för ryssar, kineser eller indier.

Men det finns givetvis misstankar om vad systemen kan användas för.

A 2004 study by Geoffrey Forden, a researcher at the Massachusetts Institute of Technology, US, suggested that Beidou could be used to target cruise missiles against Taiwan if a war broke out over the territory. Having its own system would protect China against the risk that the US could turn GPS off.

A 2011 report for the website defensepolicy.org suggested the network could also be used to guide drones to destroy foreign naval forces were China to come under attack.

Det visar att USA, Ryssland, Kina och Europa inte helt litar på varandra och inte vill vara beroende av någon annan. När man bygger upp täckningen över de egna länderna så kommer det nog att betraktas som fullt OK. Men vad händer om t.ex. Kina bygger upp täckning över USA? För kommersiell användning så är detta ju fullt OK, t.ex. att förbättra kinesiska flygbolags långrutter utan att behöva kommunicera med mer än ett system. Men det kan givetvis också användas för mindre önskvärda ändamål.

Köpa COTS och civil teknik kan vara bra ur ekonomisk synpunkt. Men liksom EU inte helt litar på USA så bör Sverige inte helt lita på andra länder. En viss misstänksamhet är bara sund när det gäller säkerhetspolitik.

Vi och de

När svenska ishockelandslaget spelar så brukar sammanhållningen med svenska folket följa resultatet.

- "Vi vann!". Alla är lyckliga. Dans i fontänen på Sergel Torg och mottagning av hjältarna på Arlanda och i Kungsträdgården. Gärna tal av någon okänd minister som vill dra åt sig lite grand av äran och förbättra läget inför nästa valsäsongs personröstfiskande.

- "De förlorade...". Pressen rasar och drevet går. En skyldig skall utses och vanligtvis så är det förbundskaptenen eller tränaren som ryker. Politikerna lyser med sin frånvaro.

Intressant nog så märker jag en liknande koppling mellan Försvarsminister Tolgfors och svenska Försvarsmakten.

I ena stunden så är det god sammanhållning och ett förhärligande av den lyckade rekryteringssatsningen. Där är den politiska styrningen ett viktigt instrument. Man söker breda politiskt förankrade lösningar. I försvarsbesluten så bestämmer politikerna i detalj vilka förmågor och regementen det ska satsas på. Att som för övriga statliga myndigheter skapa en budget och ge mål och ramar för verksamheten och sedan låta det dagliga arbetet vara generaldirektörens ansvar skulle inte komma på tanke.

I andra stunden så är Försvarsmakten en egen myndighet. Det gäller framför allt när något går dåligt.

Ett exempel är hanteringen av personalens löner. Det har varit en diskussion på bloggar m.m. under det senaste året hur införandet av PRIO har resulterat i att många anställda blivit utan lön under långa perioder. Hårdast har det slagit på de stackare som befinner sig på utlandsmissioner där det ibland kan vara svårt att få till hyror där hemma.

Peter Hultqvist (S) hängde på i nyhetsdrevet med en skriftlig fråga till Tolgfors.

Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att de redan kända bristerna i Försvarsmaktens lönesystem ska åtgärdas?

Svaret blev att problemet ägs av någon annan.

I Sverige är den statliga arbetsgivarpolitiken delegerad till myndigheterna. Det är Försvarsmaktens ansvar att hantera sin lönehantering. Allt med beaktande av gällande regler i såväl författningar som i kollektivavtal.

De beskrivna bristerna i Försvarsmaktens lönesystem är kända både inom och utanför Försvarsmakten. Försvarsmakten har offentligt kommenterat bristerna som oacceptabla. Jag delar myndighetens bedömning och förutsätter att Försvarsmakten skyndsamt och korrekt korrigerar felaktiga löneutbetalningar samt tillser att det inträffade ej sker igen. Försvarsmakten har meddelat att ett sådant arbete pågår med hög prioritet och man har därutöver tagit fram en lista på åtgärder för att lösa bristerna i lönesystemet.

Min stilla fråga blir just nu bara, "när ryker tränaren"?

P.S: "Äras de som äras bör". I Kanada så firas den lyckade insatsen i Libyen med parad, överflygningar och medaljer i överflöd. När tas våra utlandssoldater emot med orkester på Arlanda på samma sätt som för ishockeylandslaget? Firandet på Armémuseum är bra, men lite för mycket av en avtackning av de närmast sörjande snarare än ett offentligt tack från svenska folket.

En kränkt kår

Jag skrev i ett tidigare inlägg om det missnöje som fanns bland delar av personalen i FL01 som bl.a. ledde till att de blev hotade med att bli anmälda till FPAN - Försvarets Personalansvarsnämnd med risk om att bli uppsagda.

Nu visar en utredning som genomförts av Officersföreningen på F17 att en tredjedel av personalen inom FL01 känner sig kränkta av den behandling de utsattes för under insatsen.

Det finns säker många sätt att analysera den här utredningen:

- Personalen var inte mentalt förberedda på att åka iväg och hur de skulle arbeta under insatsen.

- Förbandet fick styrningar från högre chefer att inget fick kosta pengar innan politikerna beslutat om insatsen och att de därför inte hann genomföra alla förberedelser innan de åkte iväg.

- Förbandet var utbildade för en fristående insats inom ramen för NBG11, men fick genomföra den som en del av en NATO-koalition. Detta krävde en stor omställning för framför allt ledningen av insatsen.

- Insatsen förlängdes två gånger genom mycket sent tagna politiska beslut. Det ska bli intressant att se hur FL02 ansåg att detta sköttes.

För Flygvapnet var det bra att man äntligen fick åka iväg på en skarp insats. För Gripen-systemet var det bra att få visa att det duger bra även utanför Sveriges gränser. Men för Flygvapnets personal så var det kanske inte så utvecklande utan tvärt om ett steg tillbaka när det gäller sammanhållningen mellan chefer och personal.

Internationella Insatser är framtiden för Försvarsmakten. Tidigare var det frivilligt, men numera obligatoriskt. Tyvärr så sköts det inte särskilt snyggt. Exemplen börjar rada upp sig. Förutom behandlingen av FL01 kan man se på den officer från F7 som anmälts till FPAN för att han vägrar utbildas sig till UAV-tekniker för att senare åka till Afghanistan samt inte minst de i personalen på FL02 som blev anmälda för smuggling av officerskollegor beroende på att deras handbagage av utrymmesskäl blev skickat med separat fraktflyg.

Tyvärr så används den nya anställningsformen allt för ofta som ett sätt att släta över dålig politisk styrning och dåligt ledarskap inom Försvarsmakten. Men det kanske var det som var själva tanken? För att motverka avsaknad av flexibilitet i de högre sfärerna så krävs flexibilitet av personalen och deras familjer.

Träff - Sänk

Den 19 december angjorde det brittiska fartyget MS Johanna hamnen i Karlskrona med en skada i fören. Se fler bilder på skadan här. Nu spekulerades det i att fartyget träffats av en tysk robot.

Frågan är bara vem som egentligen startat "nyheten"? Enligt SvD så kom nyheten från SR Blekinge. De hänvisar i sin tur till BLT som läst tyska tidningar.

Enligt tyska medier så ska fartyget ha träffats av en övningsmissil. Man har också uteslutit att fartyget skulle ha krockat med ett annat fartyg, det genom att analysera radarbilder. Det skriver Blekinge läns tidning.

Jag hittade dock inte nyheten på BLT:s nättidning. Jag har också letat i tyska tidningar, men ännu inte hittat de artiklar som BLT och SR hänvisar till.

Enligt den tyska polisen som utreder händelsen så inträffade "kollisionen" den 18 december 23.30. Man hittade inga spår av sprängämnen och misstänkte först att fartyget syd om Gedser i Danmark kolliderat med en arbetsplattform som slitit sig i det hårda vädret.

Nach einer ersten Auswertung ist davon auszugehen, dass die Beschädigung der MS "JOHANNA" aus einer Kollision mit einem schweren Gegenstand herrührt. Spuren von Explosivstoffen konnten nicht nachgewiesen werden. An Bord der MS "JOHANNA" wurde niemand verletzt.

Nach vorliegenden Erkenntnissen der Bundespolizei See kam es im Vorfeld der Beschädigung der MS "JOHANNA" aufgrund widriger Witterungsbedingungen im betreffenden Seegebiet zu Problemen auf einer geschleppten Arbeitsplattform, in deren Verlauf offenbar eine von vier vorhandenen Stützen verloren ging. Die Stahlstütze mit einer Länge von 36 m Länge trieb nach bisheriger Auswertung wahrscheinlich noch unbestimmte Zeit im Meer umher.


Visa större karta

Området ovan är nog inte helt lämpat för övningar med robotar då det går många fartyg i farlederna söder om Gedser. Tyska marinen åker långt för att testskjuta sina robotar. Vanligtvis så genomförs tester på NAMFI - NATO Missile Firing Installation utanför Cypern. Men man har även varit nere i Sydafrika. Samarbetet med Sydafrika är naturligt då de sydafrikanska Valour fregatterna delar många designlösningar med de planerade tyska F125 fregatterna.

Om det hypotetiskt sett skulle vara ett övningsskott som gått helt galet (även om tidpunkten för träffen är ganska så osannolik för en övning då man oftast vill kunna optiskt följa robotar för att kontrollera träff) så borde tyska marinen gått ut med en varning för att övningen skulle genomföras och avlyst ett område för trafik. Vanligtvis så går man ut med varningar för sjöfarten via NAVTEX på samma sätt som luftfartens NOTAM. Här finns bl.a. den borttappade arbetsplattformen med som hittats syd om Gedser (varningarna kom ut först när man identifierat positionen för arbetsplattformen).

GERMAN NAV WARN 821
282100UTC DEC
WESTERN BALTIC. TSS SOUTH OF GEDSER.
LOST SUPPORT PILE IN
PSN 54-24.83 012-09.04
MARKED BY RED AND BLACK BUOY WITH VERCAL STRIPES AND TOPMARK 2 BALLS’FL2 9 SEC’
SAFE BERTH OF 200M REQUIRED
CANCEL GERMAN NAV WARN 820

GERMAN NAV WARN 800
231530 UTC DEC
WESTERN BALTIC. TSS SOUTH OF GEDSER.
LOST SUPPORT PILE, LENGTH 37 M, REPORTED IN
PSN 54-24.9N 012-10.1E.
DANGER FOR SHIPPING.

Fler NAVTEX-varningar finns här.

Vilken typ av robot skulle det kunna röra sig om? Tyska marinen har bl.a. svenska Rbs-15 Mk3 på sina K130 korvetter. De har nyligen levererats och skulle kunna vara i behov av att testas. Man har även Exocet på sina Typ 143A robotbåtar och F123 korvetter samt Harpoon på sina F122 och F124 korvetter.

Kan en övningsrobot orsaka dessa skador? En sjömålsrobot går i ca M0.9 (ca 1100 km/h) och väger ca 400 kg. Effekten av en träff kan därför bli ganska så kännbar även om roboten saknar skarp stridsdel. Av träffen på bilden att döma så gick roboten på ett par meters höjd, s.k. "sea skimmering". Den var alltså inte i anfallsfas utan i någon typ av navigeringsmod. De flesta sjömålsrobotar stiger vid anfallet för att träffa fartyget ovanifrån där det är känsligast.

Det här får mig att tänka på en incident som inträffade för ett par år sedan i Stockholms skärgård då en skarpladdat robot 70 kom på avvägar och träffade Barnens Ö. Den olyckan berodde på att motorn inte tände som den skulle.

Robot eller plattform på avvägar? Själv så tror jag den tyska polisen har rätt i sina misstankar. VI får se vad den brittiska utredningen leder fram till för slutsats.

De som är intresserade kan läsa mer om framtiden för tyska marinen här. De lär drabbas liksom övriga tyska försvarsmakten av neddragningar i försvarsbudget och svårigheter att behålla fast anställda soldater/sjömän.

Se även Klart Skepp! och Observationsplatsen



SvD, Exp, DN, BLT, Hamburger Abendblatt

Dåliga förebilder

Vår Försvarsminister Tolgfors brukar i många försvarstal avseende omställningen från värnplikt till yrkesarmé lyfta fram det faktum att Tyskland genomgår samma omdaning och att kan de så kan vi.

Frivillighet ses i Tyskland som nödvändigt för att klara försvarets rekryteringsbehov. I Tyskland har försvaret hittills haft ca tre sökande per plats på den nya frivilliga utbildningen, vilket ses som en framgång. I Sverige har försvaret hittills haft 22 000 ansökningar till 2 400 platser på den frivilliga grundutbildningen (GMU).

Men hur bra går det egentligen för tyskarna? Rekrytering är en sak, det är en helt annan sak att behålla sina soldater när de väl förstår villkoren kring arbete, karriär, lön och boende. Avhoppen har än så länge varit mycket stora i Tyskland.

Germany's first wave of volunteer military recruits has already suffered a major slump. Over a quarter of the Bundeswehr soldiers who joined the service on July 1 have quit, according to German Defense Minister Thomas de Maiziere.

"The figures are high," de Maiziere told daily newspaper Berliner Zeitung in an interview published Wednesday, putting the number at 27.7 percent of July's 3,459 recruits.

Most of those leaving the Bundeswehr had exercised their right to quit within the first six months without providing a reason. De Maiziere said, however, that the most common motivation was "another job offer."

He added that many recruits who had recently graduated from high school ended their service to accept late-arriving university admissions. Others cited "personal reasons."

Det är nog inte svårt att locka unga människor att pröva på tillvaron i det militära. Att få pröva sina gränser är en utmaning. Det svåra är att få dem att stanna kvar. Vad händer när det spännande blir vardag? En mission till Afghanistan är spännande, men den andra kan bli jobbig då man inser vad det är man ger sig in på. Livet som soldat är efter den utmanande grundutbildningen 99,9% tristess och 0,1% ren skär skräck.

Sverige saknar två förutsättningar för yrkessoldater som bl.a. finns i USA:

- En social struktur med en underklass som har svårt att slå sig fram. Att ta arbete i amerikanska försvarsmakten är ekonomiskt bättre än många av alternativen. I Sverige saknar vi en underklass. 17.000 kr/månad för att vara beredd att åka till Afghanistan vart 2:a år jämfört med en väktartjänst på Securitas med 22.160 kr/månad efter utbildningen och inga risker för vägbomber.

- Morötter i form av fri utbildning. Att jobba ett antal år i amerikanska försvarsmakten är ett sätt att slå sig fram i livet och ge den grund som krävs för att kunna komma in på en vidareutbildning. I Sverige är utbildning gratis och alla får lån till boende, mat och litteratur.

Spänningssökarna kommer Försvarsmakten alltid att locka. Frågan är om de är de som man vill ha?

Det är först om några år som vi får se hur det gick med omställningen av Försvarsmakten från ett invasionsförsvar baserat på värnplikt till ett insatsförsvar baserat på yrkessoldater. Det vi måste ta höjd för är att det kan komma att krävas väsentliga satsningar på att bibehålla den personal som utbildas. Alternativet att backa tillbaka till värnplikt finns då inte längre kvar och det skulle vara politiskt självmord att ens försöka. För att inte tala om praktiskt omöjligt då hela infrastrukturen monterats ned.

Wiseman skrev i ett inlägg på Newsmill att "rekrytering är den största utmaningen". Jag skulle vilja hävda att det är den näst största. Den största är att behålla de man rekryterat tillräckligt länge för att få stabilitet i förbanden.

Se även Försvar och Säkerhet.

När katten är borta...

Argentina har drivit igenom en "blockad" av fartyg under Falklandsöarnas flagg. De får inte angöra hamnar som tillhör Mercosurunionen, d.v.s. Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay. Rent praktiskt så kommer blockaden inte att ställa till något då de flesta fartyg med falkländsk flagg är fiskefartyg som enbart ägnar sig åt fiske i lokala vatten. Men det är definitivt ett finger i ögat på Storbritannien som envist hävdar rätten till Falklandsöarna (även fast de i praktiken har självstyre).

"So let me be absolutely clear. We will always maintain our commitment to you on any question of sovereignty. Your right to self-determination is the cornerstone of our policy," he said.

"We will never negotiate on the sovereignty of the Falkland Islands unless you, the Falkland Islanders, so wish. No democracy could ever do otherwise."

Malvinerna som Argentina kallar öarna har länge varit ett föremål för konflikter mellan Argentina och Storbritannien. Öarna i sig själva är det knappast någon som vill ha. Min systers man sade att det enda av värde han såg när han tjänstgjorde där nere var Kungspingviner. Men den som besitter öarna har rätt till anspråk på Sydpolen samt farvattnen kring Falklandsöarna där man misstänker att det finns gott om olja.

Förra året gjorde ett brittiskt företag ett stort oljefynd utanför Falklandsöarna, och sedan dess har Argentina ökat sina anspråk på ögruppen. En av presidenten Cristina Fernández de Kirchners vallöften i det argentinska presidentvalet i oktober var tuffare tag mot Falklandsöarna, och hon säger nu att beslutet att porta Falklandsfartygen var lätt att fatta.

– Malvinas är inte en argentinsk fråga, det är en global fråga, för på Malvinas tar de vår olja och våra fiskeresurser, säger Cristina Fernández de Kirchner till The Independent.

För tillfället är oljan kanske en smula för dyr att utvinna, men den dagen oljepriset stiger på grund av minskad produktion på de övriga fälten så kommer Falklandsöarnas värde att stiga.

Det är snart 30 år sedan Falklandskriget. Argentina intog öarna utan allt för mycket problem och trodde att det skulle bli för svårt/dyrt för Storbritannien att utmana. Man hade inte räknat med Margaret Thatcher och den brittiska beslutsamheten. Snabbt så plockades en hel del utrustning fram ur malpåsarna. Man hade precis lagt ner Vulcanflygplanen och sålt HMS Invincible till Australien. Den gamla HMS Hermes var planerad att tas ur srift 1982. Men genom en kraftig upprustning så lyckades man bomba Port Stanleys flygplats och sedan anlända med en flottstyrka med hangarfartygen HMS Hermes och HMS Invincible i spetsen. Ett antal RAF piloter hade då fått konvertera till Sea Harrier på vägen ner mot Falklandsöarna. Läs det här tidigare inlägget om luftkriget över Falkland.

Idag är läget för Royal Navy om möjligt ännu sämre än 1982. Sea Harrier FA2 är lagd i malpåse för flera år sedan. Harrier Gr9 lades i malpåse under 2010. Med bristande budget så var britterna tvungna att välja och då var valet Eurofighter för jaktförsvar och Tornado för attack (trots att Harriers jakt/attackbeväpning egentligen är bättre än Tornado med undantag för Storm Shadowrobotarna).

Axing the Harrier is set to save £450m over the next four years and £900m in total, and involve the loss of 12,000 jobs in the Harrier force.

The government's strategic defence and security review (SDSR) outlined the decision to scrap the Joint Force Harrier jet, which served the RAF and Royal Navy.

Last month, a formation of Harriers made a final journey from HMS Ark Royal - the last such flight from a Royal Navy aircraft carrier for about 10 years.

Britternas sista operationella hangarfartyg HMS Ark Royal är likaså lagda i malpåse. Möjligtvis så kan HMS Illustrious återanvändas (hon är ombyggd för att enbart hantera helikoptrar). HMS Prince of Wales är inte klar på många år (planerat till 2018). HMS Queen Elizabeth är planerad att hamna direkt i malpåse då den för tillfället är felbyggd för den icke anskaffade F-35B. F-35C är det ingen som vet när den dyker upp, trots att planen var att den skulle ersätta Sea Harrier 2012. I och med detta så har Storbritannien inget flyg att sätta in på samma sätt som läget var 1982.

Det som just nu finns tillgängligt på Falklandsöarna är ett par stycken Eurofighter som används för QRA - Quick Readiness Alert. De har dock inget att sätta in om det skulle komma fartyg som närmade sig fastlandet då de enbart är utrustade med jaktvapen.

Vissa analytiker anser att det som fick Argentina att försöka ta över Falklandsöarna 1982 var det faktum att Storbritannien på grund av budgetnedskärningar började minskade på närvaron i södra Atlanten.

Britain was initially taken by surprise by the Argentine attack on the South Atlantic islands, despite repeated warnings by Royal Navy captain Nicholas Barker and others. Barker believed that the intention expressed in Defence Secretary John Nott's 1981 review to withdraw the Royal Navy ship HMS Endurance, Britain's only naval presence in the South Atlantic, sent a signal to the Argentines that Britain was unwilling, and would soon be unable, to defend its territories and subjects in the Falklands.

Frågan är vilken sida USA kommer att ta? I kriget 1982 så var Storbritannien i behov av amerikansk stöd. Bl.a. i form av den senaste generationens AIM-9L Sidewinder. Storbritannien är en nära allierad och de har ställt upp i allt som USA hittat på (Afghanistan och Irak m.m.). Men samtidigt är Sydamerika en mycket viktig marknad för USA. Bl.a. vill man sälja F-18 till Brasilien. Just nu ser inte läget så lysande ut för britterna då Obama i officiella uttalande kallat Falklandsöarna för Malvinerna.

From there, the U.S. implicitly backed an OAS document calling for talks last June and again Tuesday at a conference in El Salvador. The latest declaration, which refers to the islands as the Malvinas Islands, calls for exploring "all possible avenues towards a peaceful settlement of the dispute" and resuming sovereignty negotiations "as soon as possible."

It was accompanied by some tough words toward Britain. In an OAS press release, Argentine foreign minister Hector Timerman said: "Unfortunately, Britain still declines to resume bilateral dialogue, in violation not only of repeated resolutions of the United Nations and this Organization." Timerman called for a "peaceful settlement to the dispute."

Realpolitik är alltid realpolitik. Att ställa upp på internationella insatser innebär bevisligen inte att man får hjälp när man behöver.

Om det blir en internationell förhandling om Falklandsöarna så har både Storbritannien och Argentina starka argument. Befolkningen vill inte tillhöra Argentina. Öarna ligger dock geografiskt nära Argentina. Jämför med Åland. Den åländska befolkningen ville tillhöra Sverige, men svenskarna visade svagt intresse. Kanske Falklandsöarna blir en avmilitariserad zon, precis som Åland, med koppling till Argentina?

Likheterna med 1982 är därmed mycket stora. Kommer Argentina att försöka igen? Det Storbritannien nu får känna på är det faktum att är du svag så kommer din motståndare att utnyttja din svaghet. Den tysta diplomatin funkar tyvärr mycket sämre när man inte har ett äss i ärmen i form av en laddad pistol. Man skulle kunna säga att "När katten (Royal Navy) är borta, dansar mössen (Argentina) på bordet (Falklandsöarna)".







BBC, Guardian, Defence Talk, SvD1, SvD2, GP

God Jul!

Dagen före dopparedagen. Snön lyser med sin frånvaro i min del av Sverige. Men i morgon kommer tomten... kanske.

Framtiden ser nämligen inte så ljus ut för tomten. Det cirkulerar allt för många luftvärnsrobotar på den svarta marknaden och det lär nog inte dröja länge innan de hamnar i händerna på någon skum individ på ett globalt Jihad mot Tomten. Kanske tomten borde utrusta sin släde med någon typ av varningssystem eller åtminstone täcka för Rudolfs röda nos så att den inte attraherar IR-robotar?

Läs den här julhistorien som beskriver USA:s krigföring mot Santa Claus.

On Christmas Eve, 1916, a British pilot patrolling the English Channel mistook Santa Claus for a German airplane and opened fire. Santa was fortunately unharmed. The event was later classified while British emissaries were dispatched to formally apologize for the incident. However, they were unsuccessful at locating him. In the years that followed, Santa Claus adopted more erratic flight patterns when delivering toys inside warzones.

Krig har inte gjort uppehåll för Julafton, med möjligt undantag för den berömda Julfreden 1914. Så soldater över hela världen har fått göra sitt bästa för att göra skyttegraven eller flygplanet en smula mer jul-lik.



I USA så ställer försvarsmakten upp för de amerikanska barnen i juletid. NORAD har sin vana trogen reserverat delar av sin stora radarövervakningsanläggning på att söka efter tomten. Kanske ÖB borde låta den svenska incidentjakten deltaga i det globala jakten på tomten?

Själv så tar jag också lite julledigt och önskar alla där ute en God Jul och ett Gott Nytt År!




P.S: Tomten har det inte lätt även här i Sverige!

SvD, DN

Skuggkrig (uppdaterad)

Incidenten med Thor Liberty som fastnade hos tullen i den finska staden Kotka med 69 Patriotrobotar i lasten får mig att fundera en smula. Nu hävdar i och för sig tyska myndigheter att det var laglig export, men det finns många frågetecken.

Vem skulle egentligen ha lasten? Det går många rykten, men Sydkorea verkar vara det troligaste alternativet (det finns dock redan amerikanska Patriot 3 utplacerade i Sydkorea). De är nog ganska sugna på att förbättra sitt försvar nu när Nordkorea går in i en instabil period efter Kim Jong-Ils död. Lasten var märkt "fyrverkeripjäser", vilket i sammanhanget kan vara en smula roande. Dagens vapensmugglare har tydligen en stor portion humor!

Fartyget Thor Liberty har dansk ägare, men är registrerat på Isle of Man. Ägarbolaget Thorcos vd Thomas Mikkelsen säger till FNB att han är överraskad över vapenfyndet och att han själv inte kände till vad som hänt.

En annan anställd på Thorco som inte vill framträda med namn säger att luftvärnsrobotarna kan ha lastats på fartyget "av misstag" utan att närmare gå in på hur det misstaget skulle ha gått till.

Thor Liberty was built in Germany in 1994 and belongs to Dania Marine, which is registered on the Isle of Man. The crew reportedly consists of citizens of Ukraine.

På Dania Marines hemsida finns dock inte Thor Liberty med. Om de har sålt eller leasat ut fartyget till Thorco är oklart.

Vem är det egentligen som säljer? Varför skickas den via dessa omvägar när den lika gärna hade kunnat lastas ombord på en C-17 för direkt transport till kunden? Frågan är också varför Tyskland står som avsändare av paketet? En förklaring kan vara att när det gäller känslig amerikansk teknik så brukar den föras in i Europa via Ramsteinbasen i Tyskland. Att robotarna sedan av misstag skulle packats i fel låda är rent nys. Det var nog en slug plan att skicka dem så anonymt som möjligt för att omvärlden inte skulle vara medveten om att man byggde upp ett robotförsvar.

Parallellerna med Arctic Sea är många. Fartyget hade även då stannat i en finsk hamn för att ta ombord timmer. Även då var besättningen från forna Sovjetunionen. Det fanns misstankar om att det transporterade ryska S-400 luftvärnsrobotar på väg till Libyen eller Syrien. Med tanke på utvecklingen i Libyen och Syrien sedan dess så ska vi nog vara glada att de inte kom fram. S-400 är en helt annan kaliber av hot än SA-5. Den ryska insatsen att stoppa Arctic Sea gjorde dock att alla rykten kunde stoppas innan de hann göra allt för mycket skada.

En Patriotrobot är inte vilken luftvärnsrobot som helst. Ursprungligen var den designad att skjuta ner ballistiska robotar. Under första Gulfkriget och även under Irakkriget 2003 så användes den för att skydda koalitionen och Israel från Irakiska Scudrobotar. Numera så har Patriot ersatts av THAAD som den främsta amerikanska luftvärnsroboten och Patriot finns därför till salu på internationella marknaden.

USA har under de senaste åren arbetat på att bygga upp en robotsköld i Europa. En hel del av de ivriga nya länderna (Tjeckien, Polen m.m.) i NATO har gått med på att bygga upp en kedja av radarstationer samt placera ut luftvärnsrobotar på sitt territorium. Protesterna har dock varit stora och USA satsar nog därför också på alternativa lösningar.

Hotet är inte längre bara Ryssland utan Iran pekas ut som en potentiell fiende som har kapacitet att med Shahab 3 och Sajjil (utvecklade Scudrobotar) nå Europa. Shahab 6 är under utveckling och har en tänkt räckvidd på mer än 6000 km. Med raketen Safir har Iran skickat upp satelliter 2009 och 2011.

Det finns en koppling mellan Iran och Nordkorea, då Iran startade sitt ballistiska robotprogram genom att köpa No-Dong/Scudrobotar från Nordkorea i mitten av 80-talet. Detta för att kunna svara på hotet från de irakiska Scudrobotarna under kriget mot Irak. På den senaste International Astronautical Congress som hölls i Kapstaden så chockade Iran omvärlden med att för första gången visa upp sitt rymdprogram helt öppet. Om det är för att visa att man blivit ett mer öppet land, eller för att indirekt hota omvärlden med sin nya förmåga är upp till var och en att bedöma.

Även om Scudroboten kanske inte är så sofistikerad så utgör den ett reellt hot. Utrustad med känstridsspets eller kemiska stridsmedel så kompenserar den för sin dåliga precision. Under första Gulfkriget så fick koalitionen reservera stora resurser för s.k. "Scudhunting". Delvis för att skydda sig själva, men framför allt för att skydda Israel. Hade Israel dragits in i kriget mot Irak 1991 så hade koalitionen med stor sannolikhet rasat ihop och USA sparkats ut från Saudiarabien.

Läs mer om det iranska robotprogrammet här.

Frågan är om världen är på väg in i en ny period av Kallt Krig där länder som USA och Ryssland hela tiden har sitt finger med i spelet och väljer de metoder som passar för stunden? Kommer ni ihåg Iran-Contrasaffären där Oliver North tog på sig hela skulden. Trots att Iran redan då sågs som den store fienden så valde USA att via omvägar sälja vapen till Iran för att bl.a. få loss amerikansk gisslan. Hur många liknande affärer har förekommit där detaljerna inte läckt ut?

Finska polisen har tillsammans med finska försvarsmakten kontrollerat robotarna och de är packade på rätt sätt. Möjligtvis så har de finska myndigheterna fått ett samtal från USA att det vore bra för deras relationer om de valde att titta åt ett annat håll. Frågan är bara om transporten kan fortsätta ombord på Thor Liberty? Nu har fartyget en stor stämpel som säger "vapen ombord" som gör att det kan attrahera diverse skumma organisationer. Både de som vill komma över robotarna och de som vill förhindra att de når adressaten. Problemet är under tiden så har hotet mot det land (ev. Sydkorea) som skulle få robotarna höjts. En eventuell motståndare kan inse att om han inte gör något snart så kommer det att finnas ett robotförsvar som gör hans attackvapen verkningslösa. Enligt Kalla Krigslogiken så råder fred bara så länge det finns balans. allt som hotar balansen kan tvinga fram en reaktion. När väl ett land har ett terrorvapen eller ett skydd mot terrorvapen så är det för sent att göra något.

Se även Klart Skepp och Väpnaren.





Not: Qaim är inte namnet på roboten i sig själv. Al-Qa´im är en helig person inom Shia islam. Ironiskt nog är dessutom Al Qaim det område i Irak där de irakiska Scud-robotarna tillverkades. Också känt under namnet "Scud Boulevard".

Defence Talk, DN, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, GP, Vasabladet, HBL, Washington Post, China Daily, RT

Uppdaterad 12-01-06, 11:13
Sydkoreanerna vill nu ha sina Patriotrobotar, ASAP.

South Korea hopes that a shipment of Patriot missiles it purchased from Germany, currently impounded in Finland, will be turned over as soon as possible. The South Korean Ambassador to Helsinki told YLE he believes that the interruption of the shipment was the result of poor communication among the European parties involved.
...
"It's a European operation up to now. The point of origin is in Europe. It's a European shipping company and the port the materials are in is in Finland. So I think you don't speak the same language, even among Europeans."
...
"This is, after all, for peace and stability and even for prosperity in the sense that this is a trade between the EU and Korea. These are purely defensive materials, not any offensive materials. So, good for peace, good for stability, good for our prosperity."

Hmm. De säger att vi vita har svårt att skilja mellan olika asiater, men i Sydkorea tror de tydligen att Europa är ett land med ett antal delstater liknande USA. Hur som helst så lär detta sätta press på finnarna och EU. Finland lovar nu att göra allt de kan för att få iväg robotarna.

The government will discuss granting a transit permit to the South Korean Defence Ministry on Wednesday in a move that likely concerns Patriot missiles found on the Thor Liberty vessel, which has been docked at Kotka Harbour since before Christmas.

The government’s agenda for Wednesday includes a proposal from the Finnish Ministry of Defence to grant a transit permit to “the Republic of Korea’s Defence Acquisition Program Administration.” The agenda was published on Tuesday, but no additional information was given.

Av en slump så står det just nu en AN-225 på Arlanda och av en slump så är den på väg till just Sydkorea. Finnarna kanske ska passa på och utnyttja överblivet lastutrymme? Nu när EU får dåligt rykte så kanske Sverige får ställa upp för att rädda Tyskland och Finlands ansikten?

När strålkastaren släcks

Någon som kommer ihåg Jessica Lynch? Den kvinnliga soldaten som råkade köra in i fel kvarter under USA:s anfall på Irak 2003. Hon blev slogs som en tiger, blev tillfångatagen och enligt amerikansk PR torterad innan hon fritogs i en magnifikt utförd operation. Resultatet blev att hon utsågs till amerikansk helyllehjälte och det skapades fanclub-sidor på nätet.

Sanningen kom ut ett tag senare och visade på att hon först misshandlades av de irakiska soldaterna, men att hon sedan blev förd till ett irakiskt sjukhus där hon vårdades för sina skador och när de amerikanska soldaterna kom för att fritaga henne så möttes de enbart av irakiska läkare. Fritagningsoperationen kom till för att USA behövde positiva nyheter i pressen för att motverka bristen på framgångar under de inledande skedena på kriget.

Det här är inte den enda händelsen där USA försökt skapa PR genom att skarva på enskilda soldaters öden. Pat Tillman var en berömd amerikansk fobollsspelare som efter 9-11 valde att åka till Afghanistan där han dog i en eldstrid när han i förvirringen blev beskjuten av egna trupper. För att dölja misstaget så blev han utsedd till hjälte och tilldelad medalj. Jag rekommenderar Jon Krakauers bok "Where men win glory". Pat Tillman var helt klart en hjälte, men inte för sättet han dog på utan för sättet han levde på.

Vissa kritiserade henne personligen, trots att felet egentligen låg hos amerikanska försvarsmakten. Själv så blev jag snabbt ganska så uttråkad på det hela och lade in henne i mitt mentala arkiv för ointressanta historier. Detta ända tills jag snubblade över den här artikeln som handlar om hennes liv efter att pressen tappat intresse för henne.

When I came home to America after nine days in captivity and a dramatic rescue by U.S. forces, I faced a new battle: an array of surgeries to fix my spine, arms, legs, and feet. Though I didn’t know it at the time, the military and the media labeled me a hero. They said I’d gone down guns blazing, like Rambo, when really my rifle had jammed and I hadn’t shot a soul. I clarified this as soon as I could—and then people were angry that I’d been called a hero in the first place. ... I don’t want anyone to feel sorry for me, or to think I don’t know how fortunate I am. Everyone else in my vehicle in Iraq was killed. My best friend, Lori Piestewa, died as a prisoner of war. I’m still here.

...

In the eight years since my captivity, I’ve had 21 surgeries. I have metal parts in my spine, a rod in my right arm, and metal in my left femur and fibula. My right foot is held together by screws, plates, rods, and pins. I have no feeling in my left leg from the knee down, and I wear a brace every day. Sometimes I’ll get a flash of pain, or feel upset because I can’t run, and then I’ll remind myself: I’m alive. I’m here. Take some ibuprofen.

Där kommer den verkliga hjälten fram! En person som trots svåra skador kämpar sig fram och skaffar den högskoleutbildning som hon hade som mål när hon tog anställning som soldat. Liksom många amerikanska soldater från framför allt de från fattigare familjer, så var det värvningspremien och stödet att få en utbildning som lockade.

Frågan är hur det är i Sverige? Jag rekommenderar bloggen "Efter bomben" som drivs av en av de soldater som skadades vid en IED-attack i Afghanistan 2009. Den visar på hur lång tid det tar att komma tillbaka efter en svår skada. I debatten har det förekommit röster som ifrågasätter varför veteraner ska ha bättre vård än övriga svenskar. Det viktigaste skälet som jag ser det är att visa att vi bryr oss om de som skadat sig i statens tjänst även efter deras tjänstgöring i Försvarsmakten avslutats. Detta är samma anledning till att bl.a. amerikanska flygvapnet satsar stora pengar på räddningshelikoptrar för att plocka upp nedskjutna piloter. Visst så är det delvis för att rädda en dyr investering. Men framför allt är det för att de som åker iväg på uppdrag ska veta att vi satsar allt för att de skall överleva och tas hand om om de skadas i tjänsten. Varför skulle de annars riskera sina liv?

Veteranvården ska bli bättre har Försvarsmakten lovat. Än så länge så finns det dock en hel del kvar att bevisa.

Jag har funderat en del på hur vi gör med våra fast anställda eller tidvis tjänstgörande soldater. Tidigare när en frivillig soldat skadades så lämnades han eller hon ganska så snabbt över till det civila samhällets vårdapparat. Men hur gör man med en anställd soldat? Kan man sparka en soldat som är skadad från sin tjänst för att han har fått en skada som gör att han inte längre kan tjänstgöra där? Har Försvarsmakten en skyldighet att hitta en ny tjänst? Kan en invalidiserad soldat vara tvungen att ha ett krav i sitt anställningskontrakt om obligatorisk utlandstjänst? vad händer när de åtta årens anställningstid går ut, vilka krav har Försvarsmakten att stötta den invalidiserade soldaten att hitta ett nytt lämpligt jobb?

Många frågor och än så länge få svar.

Nackdelen med medias strålkastarljus är att det belyser enbart enskilda händelser och missar helheten i mörkret runt omkring. När mediaintresset tar slut så försvinner historierna från löpsedlarna och därmed också allmänhetens medvetande. Journalister brukar säga att svenskar i allmänhet kan bara hantera en nyhet i taget. För att få plats med en ny måste den gamla tas bort. Kanske är det nu dags för en svensk historieskrivning över våra veteraner och hur de anpassar sig till livet efter kriget? Jag vill dock inte se några snyfthistorier för att sälja lösnummer, utan rena skära fakta.

Omvärlden styr

Kim Jong-Il må ha lämnat jorden, men det står en mängd despoter beredda att ta över hans plats som inofficiell eller officiell ledare för ett av världens mest totalitära länder.

Nordkoreas grannar inser nu att de kommer att få leva även fortsättningsvis med en granne som kan ställa till stora problem.

Japan har sedan VK2 varit mycket defensiva med användningen av sin krigsmakt (det heter till och med Japan Self-Defence Forces precis som Sverige bytte namn från Krigsmakten till Försvarsmakten). Men med tanke på sin historia och grannländer som Kina, Ryssland och Nordkorea så prioriteras försvaret av hemlandet högt. Man har deltagit i fredsbevarande insatser, men deltagandet i Irak kan ses som ett sätt att visa USA att man är en god allierad.

Nu har detta gett resultat. Japan har beslutat sig för att köpa F-35A.

In a deal estimated to be worth more than $4 billion, Japan plumped for the trouble-plagued jet to replace its ageing fleet of F-4 fighters.

"The government shall acquire 42 units of the F-35A after fiscal 2012 in order to replenish and to modernise the current fleet of fighters held by the Air Self-Defense Force," the cabinet said in a statement.

Ytterligare en förlust för Eurofighter och F/A-18E/F.

Vi får se om detta innebär produktion i Japan (som Mitsubishi F-15J) och specifika japanska varianter (som F-16 kopian Mitsubishi F-2). Jag är dock mycket tveksam till det senare då t.o.m. USA tvekar att fortsätta utveckla alla tre versioner som finns idag.

Det ska också bli intressant att se vad Sydkorea gör. Banden till USA är starka och Sydkorea opererar en av de mest avancerade versionerna av F-15 i form av den s.k. F-15K "Slam Eagle" med förmåga att bära sjömålsroboten Harpoon II och den avancerade attackroboten SLAM ER. För tillfället så finns det planer på egenutveckling av F-X. Men om det börjar blåsa kallare vindar kring 38 breddgraden så kanske även Sydkorea väljer F-35 för att binda upp sig hårdare mot USA.

Frågan är om Japan och eventuell Sydkorea i så fall får ångra sitt beslut med tanke på alla problem som drabbat utvecklingen av F-35?

Det är bara att inse att bor man i ett fredligt hörn av världen så kan politikerna ha egna mål med sin försvarspolitik. Men i vissa delar av världen så bestämmer man inte själv, utan det är omvärlden som ställer till problem och det är omvärlden som kan bidraga med lösningar på problemen. Det gäller bara att hålla sig vän med rätt sida.

SvD, DN, Telegraph, Flight Global

Vad har Sverige att dölja? (uppdaterad)

För ett halvår sedan skrev jag ett inlägg där jag kritiserade faktagranskningen i en artikel i FIB om misstänkta transporter till och från "Lekeberga flygplats"/Örebro Airport utanför Örebro. Majoriteten av de oreguljära flygningar som genomförs till Örebro är inom ramen för Försvarsmaktens verksamhet. Att som FIB misstänka att det skulle ha och göra med smuggling av DU - Depleted Uranium är att dra lite väl långtgående slutsatser av ganska så vaga data.

Dock så fanns det helt tydligt tecken på konstiga flygningar som misstänktes vara inom ramen för CIA:s fångtransporter.

Nu är Sverige ett av de länder som vägrar offentliggöra data kring dessa misstänkta transporter. Varför kan man fråga sig?

Danmark, Finland, Norge och USA är bland sju länder som informerat - Sverige, Kanada och Portugal vägrar. Andra länder säger de inte har information, ytterligare andra svarar inte, enligt Access Info Europe, en av organisationerna.

...

Amerikanska luftfartsmyndigheter har släppt 27 128 dokument om flygningarna till de två organisationerna, Reprieve och Access Info Europe.

Förutom Sverige, Kanada och Portugal har också den europeiska luftfartsmyndigheten Eurocontrol vägrat lämna ut information.

Fem länder, däribland Storbritannien, säger sig inte ha den efterfrågade informationen, medan 13 länder mött begäran från organisationerna med tystnad.

Vilka är då organisationerna Reprieve och Access Info Europe?

Reprieve som har sitt huvudkontor i Storbritannien driver frågor om lagliga aspekter av humanitära rättigheter för fångar. Man har fokuserat sina insatser på bl.a. dödsstraff och fångarna som sitter i det amerikanska militärfängelset på Guantánamo Bay på Kuba.

We were among the first lawyers into Guantánamo Bay and in total have acted for 83 prisoners there, 66 of whom have now been freed. We are also representing over 70 people facing execution abroad, and our death penalty team has worked in 16 different countries.

Access info Europe är en humanitär organisation som arbetar för att till att offentliggöra information i Europa för att på så sätt kunna driva olika kampanjer om medborgarrätt.

Två mycket officiella organisationer med en god tanke bakom sitt agerande. De samarbetar med en hel del andra organisationer, bl.a. Amnesty. Här är en länk till deras gemensamma rapport.

Visst så är denna kampanj kanske en medial cirkus. Men det är också ett sätt att visa hur europeiska länder döljer dåligt agerande under en täckmantel av att information skulle vara känslig att sprida. Information om flygplans rutter är känslig före och under en flygning då det finns risk för attentat, smuggling m.m. Men när flygningen är genomförd så borde denna allmänna hemligstämpel i de flesta fall kunna lyftas. Om inte så borde man åtminstone kunna förklara varför man inte lyfter den från fall till fall.

As the findings show, we encountered systemic problems, including administrative silence, lost requests, incomplete responses, a failure by governments to safeguard potentially important data, and various excuses designed to prevent the release of information. On the other hand, we also found that, when public bodies processed our requests in the framework of national access to information laws, the majority found that the material requested was not confidential.

Har det då förekommit illegala transporter av fångar i Europa? Ja, det har redan bevisats i en EU-rapport. Bromma tas upp som en flygplats där enstaka flygningar genomförts.

Tyvärr så har USA i kampen om att stoppa den globala terrorismen utnyttjat en del mindre länders önskan att komma närmare NATO och USA. Länder som Rumänien och Litauen gör nog både det ena och det andra för att få amerikanskt stöd. Frågan är vilka påtryckningar som USA använt mot Sverige för att vi skall vara så lojala och hålla tyst? Visst så är kanske Sverige ärligare än de flesta andra som antingen nekar att de har data, eller skyller på administrativa rutiner.

Det intressanta är att organisationernas frågor syftar till att testa europeiska länders villighet att ge ut öppen information. Sverige har alltid skrutit om vår offentlighetsprincip. Men nu visar det sig att USA m.fl. är mer öppna än oss (eller i varje fall väljer att släppa den information de anser vara öppen). Om inga misstänkta flygningar har skett så borde det inte vara allt för svårt för Sverige att säga så? Om så inte är fallet så borde det också vara enkelt att sortera ut den misstänkta informationen. Då flygning genom Sverige bör vara mer eller mindre omöjligt utan OK från trafikledningen (eller ingripande från incidentflyget) så bör dessa hemliga flygningar finnas med bland lagrade färdtillstånd och inspelade plottar från övervakningsradar.

Men den svenska tveksamheten kan också bero på att vi inte vill avslöja vår låga beredskap? Tyvärr så finns det luckor i de civila radarsystemens övervakning då de bygger på att flygplanen har sin transponder på, s.k. sekundärradar. De militära radarsystemen är inte beroende av transpondersvar utan läser s.k. primärradar. Men frågan är vilken beredskap och täckning våra militära system har idag? Incidenten med Arctic Sea för två år sedan sedan pekar på dålig täckning när det gäller sjöbevakningen.

Vad är egentligen mest jobbigt för svenska politiker, att erkänna att vi stöttat USA i tveksamma operationer eller att erkänna att vi inte har full koll på vårt luftrum?



DN1, DN2

Uppdaterad 11-12-20, 18:36
FIB har en ny artikel om Reprieve och Access info Europes rapport. Man länkar i artikeln till en dokumentär på Youtube om de misstänkta CIA-flygningarna. Det är ett avsnitt kallat "CIA Mystery Flights" från CBC dokumentärserien "The Passionate Eye".

Hmm. FIB:s reportage har även med detta inlägg som referens, så nu kan det bli en intressant rundgång på Internet där jag helt plötsligt indirekt länkar till mig själv.

Skyll på de döda

När jag 1990 reste runt i USA så pågick en medial process i amerikanska domstolar där änkorna till F-16 piloter som omkommit i tjänsten försökte få rätt mot USAF. Enligt flygvapnet hade olyckorna berott på misstag som begåtts av piloterna. Därför skulle ingen ersättning utgå till familjerna. Sedan hade det läckt ut information om att olyckorna med stor sannolikhet berott på kortslutningar i kablage som gnidits sönder på grund av vibrationer och G-kraft.

Samma typ av mörkning har skett när det gäller orsakerna till haverier med marinkårens V-22 Osprey. Not "their finest hour".

Jag har i ett antal inlägg följt problemen med F-35 och F-22. F-22 är särskilt intressant då det är ett driftsatt system som står för top-of-the-line i den amerikanska luftbevakningen. Troligtvis så kommer den aldrig att användas i internationella insatser, men den är tänkt att stå i nationell beredskap i Alaska 24/7 365 dagar om året som en del av NORAD.

Men det senaste året har den beredskapen tvingats stå på backen på grund av problem med syrgassystemet. För någon månad sedan så fick F-22 börja flyga igen, men med övervakning av syrgashalt i inandningsluften samt kolmonixidhalt i blodet. Problemen har dels berott på att OBOGS - Onboard Oxygen Generating System inte filtrerar andningsluften från kontaminering. Varifrån denna kontaminering uppstår är oklart. Vissa analytiker anser att det beror på att man startar upp F-22 i hangar och att det då kan cirkulera förbränningsluft från APU och motor in i luftsystemets luftintag. Som lök på laxen så misstänker man även att reservsyrgasen inte fungerar som den ska.

Colloquially referred to as the "green apple" by pilots, the system is a self-contained supply of liquid oxygen mounted on the jet's ejection seat and is used in case there is a failure of the main life-support system. By necessity, it is separate from the aircraft's main oxygen systems, which have been under investigation for much of the year due to a string of airborne incidents where pilots have experienced symptoms resembling hypoxia. 

"The Air Force is implementing an immediate action time compliance technical order (TCTO) on the F-22 backup oxygen system," a Dec. 8 Air Combat Command (ACC) release said. "This system is known as the Emergency Oxygen System (EOS) and is designed to be used on rare occasions when pilots experience indications or physiological symptoms that suggest there may be a problem with their air supply."

Men vem är det egentligen som får skulden för alla dessa problem? Pentagon, USAF eller tillverkaren Lockheed Martin? Ingen av dessa. Givetvis så är det återigen pilotens fel!!

The AIB report confirms Defense News' Sept. 8 report, in which an industry source and a pilot both said that a bleed air malfunction had caused the crash by shutting down the oxygen system. 

The AIB, however, places the blame on Haney for not reacting quickly enough to activate the jet's emergency oxygen system or recover from a dive he inadvertently entered into as he struggled to regain his air supply. "I find the cause of the mishap was the MP's [mishap pilot] failure to recognize and initiate a timely dive recovery due to channelized attention, breakdown of visual scan and unrecognized spatial disorientation," wrote Brig. Gen. James Browne, president of the AIB.

Mycket osmakligt. När man är drabbad av Hypoxia så slutar hjärnan att fungera. Det är också ett smygande fel som kan vara mycket svårt att identifiera på ett korrekt sätt.

För ett antal år sedan så tyckte svenska politiker att pilotkåren tjänade för mycket. F 16 bjöd då in en politiker att flyga baksits i en SK 35C Draken. Politikern drabbades enligt legenden av akut vätskebrist och hamnade på sjukhus med dropp. Efter det var det ingen som protesterade på lönerna. Det är synd att F-22 inte finns i en tvåsitsig version. Det borde vara en intressant lösning att plocka upp någon av dessa generaler i en sådan för att se hur mycket de litar på det syrgassystem som för piloterna är skillnaden mellan liv och död.

Se även POGO.

Historiens dom

Nu lämnar de sista amerikanska soldaterna Irak. Det lär inte bli några irakiska tårar som fälls när de lämnar landet. Frågan är vad de egentligen åstadkommit? Visst så fick Saddam Hussein och en hel del av hans regim som var skyldiga till brott mot mänskligheten det straff som de förtjänade. Men var det värt allt lidande? Vilken blir historiens dom? Var det en lyckad insats? Har världen blivit säkrare, eller innebar anfallet på Irak bara att man raserade en odemokratisk, men ändock stabil regim?

Läser man det här reportaget där vanliga irakier får uttala sig om vad USA lämnat efter sig så är domen ganska så klar, även om det skiljer sig mellan regionerna (Sulaimaniya, Ramadi/Falluja och Kirkuk). Kriget var ett kraftigt misslyckande.

Frågan är om det var den nya strategin som vann i Irak, eller om det var befolkningen som anpassade sig till den amerikanska närvaron? Eller kanske USA som anpassade sig till Irak?

But after the battles, and after 2006 and 2007 things began to change. Some people began to think it would be wiser to cooperate, so that the Americans would leave and Anbaris could take control of their own affairs. They saw the provinces in southern Iraq doing better and attracting businesses because they were more stable and secure, and they wanted to do the same.

Förhoppningsvis så kommer oljan att stabilisera Irak. Alla människor vill trots allt tjäna pengar och förr eller senare kommer de att inse att samarbete är det som krävs. Men tyvärr så tror jag att det kommer att vara en hel del stridigheter innan man når detta stadium. Kurdistan vill bryta sig loss och jag skulle heller inte bli allt för förvånad om det uppstår någon typ av uppdelning i ett Shia-/Sunnikontrollerat Öst/Väst-Irak. Var de kristna kommer att ta vägen är oklart.

Det är dock en smula för tidigt för att avgöra vad det slutgiltiga resultatet blir. USA har heller inte helt och hållet lämnat Irak. Man behåller en viss närvaro för att säkerställa att landet inte faller ihop.

It may not be so final. The U.S. leaves behind a massive embassy in Iraq guarded by up to 5,500 armed security contractors. Little is known about that hired army — when, for instance, it can open fire on Iraqis to protect U.S. diplomats — but it amounts to a privatized residual U.S. force.

Frågan är också vilka resurser som USA bibehåller i landet för att bl.a. övervaka Iran?

And the Predators? They won’t exactly leave Iraq after the pullout. On Friday, Panetta secured Baghdad’s approval to allow the drones to fly — unarmed — over northern Iraq from Turkey’s Incirlik air base. They’ll be spying for Kurdish terrorists.

Resultatet än så länge efter 8 års amerikansk ockupation av Irak är mer demokrati och samtidigt mer anarki. Säkerhetsläget i Irak är sämre än innan USA anföll. Å andra sidan så kunde det ha blivit betydligt värre. Läget idag är i varje fall betydligt bättre än 2006.

USA slapp dessutom samma typ av nesliga reträtt som man tvingades till i Vietnam. I varje fall än så länge. Om den irakiska regimen skulle falla ihop så kan den amerikanska ambassaden tvingas evakuera och då kommer scenerna från Saigon 1975 att återuppspelas igen.

I Afghanistan är det fortfarande långt kvar innan man ens når samma läge som medgett att USA kunnat lämna Irak. Frågan är vad ISAF och indirekt Sverige kommer att få för dom när vår insats i Afghanistan tar slut sisådär 2014? Visst, talibanerna är borta. Men det är en korrupt regim som tagit över. Uttåget 2014 kommer också innebära att talibanerna får ökat inflytande i landet igen. Kanske inte i form av direkt makt över landet, men med indirekt makt att påverka de beslut som tas i Kabul.

NY Times, DN1, DN2

Mer skvaller

I veckan så höll ÖB sitt chefsmöte. Min vana trogen (feb 2010, feb 2011) så hängde jag utanför dörren och tjuvlyssnade. I dessa förändringens tider och snåla budgetar så kan det vara bra att få en tidig signal om vad som på gång.

ÖB medger att det finns en styrning från våra politiker där målbild och ekonomi inte riktigt hänger ihop. I regeringsbeslutet för Försvarsmaktens inriktning 2011-2014 står det:

”Huvuddelen av förbanden i insatsorganisationen ska 2014 normalt ha en beredskap som understiger tre månader, inget förband ska normalt ha en beredskap som överstiger sex månader”

Låter bra, men samtidigt så står det att:

”Inriktningen för insatsorganisation 2014 respektive personalförsörjning kan bara genomföras i den takt som ekonomin tillåter”.

"Mind over matter" brukar det heta. Tyvärr så styr ekonomin verkligheten.

I närtid så kommer två stora omstruktureringar att ske. FMLOG:s verksamhet går över till FMV (omdanad försvarslogistik) och FortV till FM (fastighetsutredningens förslag). Personaldirektören sammanfattar vägen framåt:

- Anställningen går över automatiskt
- Arbetstagare har rätt att motsätta sig övergången
- Arbetstagare utan fullmakt som säger nej, riskerar uppsägning

Kommer "arbetsbrist" vara ett motiv till uppsägning även denna gång? Den som lever får se. I december 2012 skall i varje fall bägge omstruktureringar vara klara.

Arbetet med att definiera FM Org 12 pågår och vecka 213 så kommer arbetet att vara färdigt. Då är alla stolar framställda. Frågan är vilka som sitter på vilka stolar i slutet av året?

Utbildningen och användningen av GSS/T börjar struktureras upp. Först GMU - Grundläggande Militär Utbildning i tre månader, följt av sex månaders befattningsutbildning och sedan ett antal 3-4 veckors KFÖ - Krigsförbandsövningar under åtta års kontraktstid. Låter bra, men vad är egentligen skillnaden mot gårdagens värnplikt? Det var i praktiken pengarna som tog slut som innebar att de värnpliktiga inte fick genomgå KFÖ. Att värnpliktsarmén skulle varit sämre än dagens tänkta armé är en finansiell konsekvens snarare än bristande grundutbildning/materiel. Kommer pengarna verkligen att finnas till för repetitionsutbilda GSS/T? Annars så har vi bara ersatt en 9-15 månaders värnplikt med en 9 månaders GSS/T utbildning.

ÖB verkar inse att det inte är så stor skillnad på GSS/T och värnpliktiga.

GSS/T får inte uppfattas som en ”repsoldat” utan som en resurs som kan tjänstgöra mellan övningsperioderna exempelvis högvakt, IBSS mm. (Kräver tilldelning av ekonomiska ramar).

I den bristande ekonomin så planeras ett antal plus/minus-paket. D.v.s. från en budget inom ram, vad kan dras bort eller läggas till.

- Minuspaket innebär bl.a. personalreducering/omstrukturering och reducerat intag GMU för GSS/T och HAGS rel. FMUP. D.v.s. organisationens storlek kommer inte att nå målbilden.

- Pluspaket innebär bl.a. Utökad basorg och PRIO 5/6. Vi får hoppas att det inte blir det sista. Frågan är om PRIO någonsin kommer att nå sitt mål, d.v.s. att spara in pengar till FM?

De olika taktiska staberna drog sina erfarenheter från internationella operationer. MTS pekade på bl.a. att "helikopter ombord på Carlskrona var en framgångsfaktor" samt att "logistiken är en integrerad del av planeringen". Lite märkligt då att Sverige inte har en helikopter som är anpassad för att baseras på fartyg. Sverige har inte ens några fartyg som är anpassade för att ha helikopter ombord. Ännu mer märkligt är att man för över stora delar av logistiken till FMV.

Stort som smått togs upp på mötet. Då kritiken mot det nuvarande kroppsskyddet varit massivt och reportrar fått fokus på att soldater på insats inte är nöjda med sin utrustning så är det kanske inte konstigt att det även togs upp på mötet. Krsk 12 (PBSUS) eller kroppsskydd 12 kommer att införas i juni 2012. Det är uppdelat i tre delar. Kroppsskyddet i sig själv, skyddsglasögon och Hjälm NY. Ser OK ut på bild. Hur det är att springa omkring med i 50 graders värme har jag svårt att uttala mig om.

För att visa sin "mjuka" sida i dessa förändringens tider så kommer en medarbetarundersökning att genomföras våren 2012. Jag kan bara hålla med Parabellum om att medarbetarundersökningar och konsultverksamhet har fått ersätta ledarskap i dagens FM.

Mer flygporr!

Kanske inte riktigt flygning i ordets rätta bemärkelse, men med tanke på att vintersäsongen är på väg så är det en bra kombination av vintersport och flygkänsla! Själv så blev jag sugen på BÅDE slalom och en flygtur.

Framtiden är på väg

USA kommer att skicka sin senaste UAV, General Atomics Avenger till Afghanistan. Inget att lyfta på ögonen kanske, då Afghanistan vimlar av UAV:er? Eller är det något nytt på gång?

Officially, the General Atomics-made Avenger — a sleek, jet-powered upgrade of the iconic armed Predator and Reaper — is heading to Afghanistan as a combat-capable “test asset.” The Air Force said in a statement that it loves how the Avenger’s “internal weapons bay and four hardpoints on each wing,” will give it “greater flexibility and will accommodate a large selection of next generation sensor and weapons payloads,” as reported by Zach Rosenberg at Flightglobal.

Problem is, you don’t really need those things in Afghanistan. Weapons bays are for stealth: most warplanes don’t have them. And it’s not like the Taliban has been firing radar-guided missiles at NATO aircraft. Besides, there are already dozens of armed drones in Afghanistan. One more isn’t going to make much of a difference.

Which begs the question: Is the 41-foot-long Avenger really meant for Afghanistan? Or is it destined to patrol over Afghanistan’s unruly neighbors, Iran and Pakistan, both of which do have radar-guided missiles? That was a job assigned to the Lockheed Martin RQ-170 Sentinel before one of those drones crashed in Iran two weeks ago. We’re sure the Air Force has a few more RQ-170s to throw at Iran and Pakistan. After all, the elusive ‘bots have been spotted in Afghanistan, South Korea and Japan. But the Avenger, which debuted just two years ago, is newer and more capable than the Sentinel, which is widely believed to be a product of the early 2000s.

System som Avenger/Predator C är designade för att gå in mot välbevakade mål som t.ex. Iran. Stealth och liknande förmågor är helt bortkastade på talibanerna som inte har ett luftförsvar värt namnet. Det är andra hot som är mer avgörande för den pågående utvecklingen.

USA kanske inte har vilja att likt Israel gå in i närkamp med Iran, men man är definitivt ute efter att hålla koll på händelseutvecklingen. Förlusten av en RQ-170 som "navigerade fel" och hamnade i Iran var pinsam, men det visar att man även är beredd att utstå fler liknande pinsamheter för att ha kontroll på Irans eventuella kärnvapenprogram. Om inte annat så bara för att hålla hökarna i Israel och i den amerikanska senaten på plats.

Framtiden är som vanligt mycket svårspådd. De prognoser som analytiker tar fram avseende risken för krig i Iran visar på allt mellan i närtid osannolik och kraftigt förhöjd.

Tittar man på den bild som utvecklar sig just nu så lämnar USA:s försvarsmakt den upptrampade stigen med stora insatser mot internationell terrorism a la Afghanistan och Irak. Detta överlåter man som förr till CIA och till mindre enheter inom specialstyrkorna som Green Barets, Navy SEAL:s och Army Ranger, vilket vi kan se i bl.a. Somalia. Till sin hjälp kommer de att ha de UAV-system som idag används i Afghanistan, d.v.s. Predator/Reaper. Striderna på marken överlåter de till de lokala styrkorna där man stöttar med utbildning och handeldvapen.

Övriga amerikanska försvarsmakten kommer att satsa på ett generationslyft med uppgradering av en åldrande flygplanspark med bl.a F-35, KC-X m.m. Flottan skaffar stealthanpassade fartyg som t.ex. USS Zumwalt. Hotbilden är länder som Nordkorea, Pakistan, Kina och Iran. Ryssland är inte en hotbild i sig själv. Men de vapensystem som Ryssland exporterar är definitivt så. Inom några år så kommer vi säkerligen att se PAK-FA T-50 i länder som Venezuela. S-400 "Triumf"/SA-21 "Growler" kommer att exporteras och det är inte en lätt nöt att knäcka för stealth-anpassade flygplan och UAV:er.

Undantagen från denna ändring i strategi/taktik är US Navy och US Marines. De kommer att bibehålla en kapacitet att globalt kunna slå till snabbt samt att bygga upp en närvaro utan att vara beroende av några andra länders välvilja. Detta syns tydligt just nu i Medelhavet där USA bygger upp en närvaro för att vara beredd om något skulle hända i Syrien som hotar Israel. Dock så kommer USA inte att göra något överilat i fallet Syrien. Den arabiska våren må vara bra för befolkningen i de länder som lyckats kasta av sig ett gäng med diktatorer. Men det var diktatorer som hade en bra relation med Israel. Grannsämjan kan snabbt ändras i Mellanöstern när det dyker upp okända spelare. I USA:s realpolitiska ögon så tar man nog hellre en galen diktator i Syrien som misshandlar sin befolkning än ett möjligt framtida syriskt hot mot Israel.

Frågan är vad vi i Sverige gör i detta läge?

Ingen av den typ av insatser som USA siktar mot passar den "svenska profilen". Vi får nöja oss med de insatser där FN eller Europa har en egen vilja. Med Europa så menar jag Frankrike, då Storbritannien slaviskt följer USA:s vilja och Tyskland inte ens skulle komma på tanken att agera aggressivt på egen hand (VK2 finns fortfarande i alla tyska politikers bakhuvud). Vare sig NATO eller EU kommer att vara drivande som organisation då de hämmas av Storbritannien och Tyskland, för att inte tala om bankrutta länder som Grekland, Italien m.m. De gånger EU eller NATO kommer att agera är när de får en begäran från FN eller när de likt Libyen ställs inför alternativet att fransmännen agerar på egen hand.

De internationella insatserna kommer med andra ord inte vara gränssättande för svenska Försvarsmaktens uppbyggnad eller förmåga om vi inte fortsätter att blint sätta upp Battlegroups för att vara lojala mot ett EU-mål som få andra länder i Europa delar.

Som jag ser det finns det två vägar framåt.

- Backa tillbaka ett steg och fokusera på försvaret av Sverige och fredsbevarande insatser inom FN regi under ledning av EU/NATO.

- Ta steget fullt ut och följ Norges inriktning där man inte har ett specifikt nationellt försvar utan är en integrerad del av NATO med fokus på den s.k. "transatlantiska länken" mot USA.

I bägge fallen får vi en säkerhetspolitik värd namnet. I det första fallet så får vi nöja oss med det ekonomin tillåter baserat på en i praktiken mycket låg hotbild mot Sverige. I det andra fallet så får vi acceptera att vi med jämna mellanrum tvingas till insatser som vi kanske egentligen inte var särskilt sugna på att deltaga i. Men detta är en kostnad som vi kanske är villiga att betala för att ha en storebror att luta sig mot?