fredag 17 december 2010

Lästips

Jag rekommenderar veckans fördjupningsartikel i Fokus som handlar om Pontus Hübbinette och hans erfarenheter efter det att han skadades i Afghanistan 2007.

Mycket läsvärt och en hel del att fundera över just idag i och med att alla Försvarsmaktsanställda i framtiden kan komma att skickas på utlandstjänst.

Veteranfrågan har börjat tas upp på allvar av Försvarsmakten, men det behövs en tydligare debatt om veteranvården även hos den svenska allmänheten. Kanske det skulle behövas något drastiskt på samma sätt som den konstutställning som år 2007 väckte stor uppmärksamhet i USA.

Vi ska inte ömka våra sårade soldater, men vi måste vara medveten om vad det de riskerar när de åker ut och säkerställa att det finns en bra vård om de behöver det när de kommer tillbaka. Försvarsmakten har tyvärr länge nonchalerat problemet. Ett tydligt exempel var debatten kring liksäckar då NBG08 sattes upp.

Att veteranfrågan har kommit upp på tapeten är inte HKV förtjänst, utan fackförbund, kamratföreningar och enskilda politiker som drivit på i frågan. Det är därför som jag anser att det är så galet att FML valde att köra över facket under framtagandet av det nya anställningsavtalet. Facken behövs som motvikt till arbetsgivaren för att säkerställa att den anställde har det skydd som behövs. Det är inte för att jäklas som facket sätter sig emot FM agerande i frågan.

När man åker ut som frivillig på internationell tjänst så har man tagit ett medvetet beslut och kunnat förbereda sin familj under lång tid på att det värsta kan inträffa. Vad händer den dag en soldat som inte var frivillig skadas eller dödas? Det nya anställningsavtalet kräver med andra ord en betydligt bättre veteranvård än vad Försvarsmakten hittills har kunnat visa. Tyvärr så visar artikeln i Fokus på att FM släpper ansvaret på andra enheter i samhället som inte riktigt är byxade att möta denna typ av patienter.

Notera att ÖB inte nämnde ett ord i sitt jultal om den debatt som varit kring det nya anställningsavtalet...

48 kommentarer:

  1. Är inte riktigt med på din sista mening? I ÖBs hälsning står:

    Det är ett av flera skäl till att jag under året rest runt till samtliga förband. Jag ville själv berätta om våra framtida mål och hur jag ser på vårt engagemang i internationella insatser. Riksdagen har beställt ett försvar som kan sättas in utanför Sveriges gränser och därför är internationell tjänstgöring något naturligt.

    Men – och det är viktigt att betona – det finns ingen avsikt i grunden att tvinga någon. Utrikes tjänst ska diskuteras med hänsyn till varje medarbetares sociala situation.

    SvaraRadera
  2. Ur ÖB:s Julbrev:

    "Jag vill att vi alla tillsammans blir en engagerad och modern arbetsgivare".

    Alla tillsammans? Alla anställda är arbetsgivare. Many chiefs, no indians.

    I övrigt delar jag ÖB uppfattning. Det finns förbättringspotential avseende AG engagemang och modernitet.

    SvaraRadera
  3. Off topic, men beträffande den i övrigt intressanta Fokus-artikeln: finkalibrig eld poppar som popcorn i plåten i Kosovo 2001? Gråtande 22-åringar? Soldater som "oftast" får hjälpas i säng för att de är stupfulla?

    SvaraRadera
  4. @Anonym 06.10: Han tar upp ämnet, men säger ingenting om att det blivit stora protester, eller att flera medarbetare sagts upp på grund av "arbetsbrist".

    Möjligtvis skulle man kunna tolka denna rad som detta...

    "Visst hade vi kunnat utföra vissa saker på annat sätt. Sannolikt blir det nya situationer som är svåra att lösa nästa år."

    Konstaterande av faktum, ja. Ånger, nej. Sedan är jag mycket fundersam till följande mening.

    "Men – och det är viktigt att betona – det finns ingen avsikt i grunden att tvinga någon. Utrikes tjänst ska diskuteras med hänsyn till varje medarbetares sociala situation."

    Om nu ingen ska tvingas iväg, varför då ha ett utlandsobligatorium inskrivet i anställningsavtalet? I så fall hade det räkt med dagens frivilliga bemanning och den nya lagen som säger att styrkorna får tas lite var som hellst ur Försvarsmakten. Juristen som var med på mötet dåp jag sades upp sade rakt ut att problemet hade varit att det hade varit mycket sena avhopp från Utlandsstyrkan och att det var det man ville förhindra. D.v.s. i framtiden blir det mycket svårt att hoppa av även om ens familjesituation ändras.

    Ska den här frågan lösas måste FML inse att det finns många som känner sig överkörda och inte bara vandra vidare i ett förberett spår, för då blir "omgaloneringen" en minst lika svår process.

    SvaraRadera
  5. Anonym@1941: att soldater är stupfulla eller gråter under mission är nog inte någon nyhet, och det sker nog oavsett hotbild eller missionsområde. Jag har inte varit i Kosovo men men ser inga konstigheter att det har skjutits på en vagn eftersom tillgången på vapenär stor och de erfarenheter som lokalbefolkningen har insupit sedan början av 90-talet kan ge en viss mentalitet.
    /T14

    SvaraRadera
  6. Nu har skillnaden mellan det kommunicerade budskapet och den - av de anställda - upplevda verkligheten blivit så stor att även Chefens julhälsning analyseras sönder och samman.

    Det finns två lösningar: anpassa budskapet eller anpassa personalen. Just nu gäller det senare alternativet.

    SvaraRadera
  7. Trist att Hübinette har en så raljant och nedvärderande attityd gentemot sina före detta kollegor. Det förtar lite av hans trovärdighet gällande annan kritik, när han överdriver det negativa hos officerskåren på det sätt han gör. Förmodligen är det bara en viss bitterhet kombinerad med sedvanlig K3-jargong, men ändå.

    SvaraRadera
  8. Den tredje vägen är att "anpassa" ledningen...

    Dagen då sanningen träffar fläkten närmar sig obönhörligen och frågan är vem som blir mest nedstänkt av verklighetens illaluktande dynga.

    I fallet Pontus Hübbinette har bristen på anständighet från arbetsgivaren passerat gränsen där kväljningar uppstår. Den "goda arbetsgivaren" visar åter igen sitt rätta ansikte. Personligen är det mig en gåta hur man lyckats bete sig så svinaktigt under så lång tid - och INGEN har ställt till svars för detta!

    Från första dagen i uniform har jag fått lära mig att det alltid finns en chef och någon är alltid ansvarig för verksamheten - och så även i fallet Pontus Hübbinette. Nu är det ta mig f..n på tiden att göra det osvenskaste av allt - UTKRÄVA ANSVAR. Det är inga problem att utkräva ansvar om någon fifflar till sig en hundring på reseräkningen eller skulle ta tjänstebilen hem, men att behandla någon som skadats i tjänsten som något som katten släpat in är tydligen inget man behöver bry sig om. Skandalöst!

    För att snabbt byta ämne till ett annat område där det även borde utkrävas ansvar - vårt fantastiska tyska s.k. "stödsystem". Jag hamnade bredvid mitt förbands ekonomichef på lillejul. Naturligtvis kom samtalet in på detta "fantastiska" system...
    Nu har vi en civilekonom med mer än 30 års erfarenhet som ekonomichef och denne hade aldrig under sin hela yrkesverksamma tid upplevt något så uselt som detta "fantastiska" s.k. "stödsystem". Förundran över hur FM överhuvud taget kunat köpa in detta system var stor hos ekonomichefen - erfarenheterna från tidigare användare borde varit tillräckligt avskräckande....

    4 500 000 000 kr (fyra och en halv MILJARD) har detta s.k. "stödsystem" kostat till dags dato enligt ekonomichefen. Hur mycket mer "Pang för pengarna" har denna summa genererat?

    ...men som sagt - ansvar är ett okänt begrepp inom svensk förvaltning...

    SvaraRadera
  9. @Martin: Du ska nog inte skylla jargongen på Pontus. Det är nog snarare som du redan identifierat en viss välmotiverad bitterhet på systemet (inte kollegorna) samt givetvis att journalisten tagit ut det "bästa" ur en intervju.

    SvaraRadera
  10. Jag blir stum.

    Nästa fundering, är det generellt så här en statligt anställd behandlas av sin arbetsgivare efter att ha skadats i arbetet? FM och MSB(delvis)har riskabla uppgifter men det måste finnas andra tillfällen då statligt anställda har skadats för livet, hur hanterades det? Fungerar kontakterna bättre någon annanstans så kan ju FM försöka lära av det. Byråkrater förstår kanske andra byråkrater bättre än de förstår vanliga människor som sitter mitt i vardagens trassel.

    Det finns en tidning som heter Föräldrakraft, det borde finnas en med vuxeninriktning för de som efter 18 års ålder måste brottas med rehabilitering, habilitering, Försäkringskassan, kommunal byråkrati, överklaganden kors och tvärs etc etc.

    SvaraRadera
  11. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  12. Utkräva ansvar är dagens fras. Det verkar som det inte ens skulle fungera om han hade skadats sig i Sverige. Kommunen och landstinget skyller på varandra. Sedan har vi Försäkringskassan. Det verkar vara ett systemfel i den svenska förvaltningar.

    Fundersam

    SvaraRadera
  13. @T14

    Visst dricks det och visst har folk blivit påskjutna. Men den bild som målas upp i reportaget är onödigt dramatisk, vilket är synd eftersom det smittar av sig och drabbar trovärdigheten i det artikeln verkligen handlar om.

    SvaraRadera
  14. @Björkman:
    Kan vi få en redogörelse för de tillfällen när du öppnat eld mot fienden? När du utsatts för beskjutning? När du utsatts för minsprängningar, kravaller, levt under hot månader i sträck? Fast å andra sidan är det ju i ditt fall blott alltför uppenbart att de mentala gåvorna är gravt skadade redan för länge sedan och i djupaste fred. God jul!

    SvaraRadera
  15. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  16. @ Anders
    Öppnat eld mot fienden under övning?! Ja, det var en verklighetstrogen övning vill jag säga. Var hittade ni frivilliga fienden någonstans?

    SvaraRadera
  17. Men sluta jämföra övningar med skarp strid. Att ha övat lite strid här hemma är inte i paritet med "the real thing". Och Ja, jag har sett elefanten, många gånger.

    I övrigt håller jag med T14.

    SvaraRadera
  18. Spelar väl ingen roll om det händer hemma på övning eller ute på uppdrag. Kontentan är att FM (Staten) är usel på att hantera sin personal. Dom kan ju inte ens ta hand om dom som är fullt friska på ett begåvat sätt.

    SvaraRadera
  19. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  20. @ Anders:

    Ok, så FM förrådde er, M/S Estonia sprängdes, du och ingen annan vet varför wtc rasade...

    Ensamt på toppen va'?

    SvaraRadera
  21. Mycket bra men skakande artikel i Fokus. Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att en skadad soldat blir så fruktansvärt illa behandlad efter hemkomsten. FM:s agerande är inget annat än en skandal. Vad sysslar egentligen FML med? Vad sysslar facket med? Varför agerar ingen ansvarig politiker på allvar?

    För övrigt verkar det vara en väldig tur att Anders Björkman inte längre tjänstgör i FM.

    SvaraRadera
  22. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  23. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  24. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  25. I SvD 19/12 på s 12 (inte Stockholmsupplagan)är det en artikel om FM och dess kommande personalansvar, i faktarutan står det att "Försäkringskassan blir också skyldig att på begäran av den enskilde utreda om en skada som uppstått vid en internationell insats är en arbetsskada".
    Jag hoppas att även en anhörig ska kunna begära en sådan utredning om den skadade är oförmögen att begära det, men det kanske ingen har tänkt på?
    I samma SvD var det också ibladat en bilaga om tillgänglighet på arbetsplatsen så att en person med funktionshinder ska kunna arbeta. Jag hoppas att Bertil Starfelt som omnämns i Fokus-artikeln läser SvD med bilagor och får tips på hur kommande personskadeärenden kan hanteras.

    Från: Jag blir stum... 18/12

    SvaraRadera
  26. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  27. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  28. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  29. @Anders Björkman
    Sluta förvränga allting.
    Kn Hübinette skadades under tjänsteutövning i internationell tjänst.

    SvaraRadera
  30. @Cynisk: Kn Hübinette hade làngtràkigt och beslöt besöka sina finska kollegor 10 km bort. För att snabbt komma dit körde man i ilfart och tappade kontrollen över bilen och kraschade i diket, dvs bilolycka. Inga talibaner besköt dem utan tvärtom, talibanerna hjälpte dem upp pà vägen. Hübinette hade brutit nacken. Jag undrar om Afgpolisen gjorde alkotest pà den svenska föraren.
    Fyllekörning eller internnationell tjänsteutövning? Samma sak?

    SvaraRadera
  31. @Anonym 06:12 aka Anders Björkman
    Besök och möten ute i verksamheten är viktiga verktyg för staben (och PR-officerare).

    Bilolyckor är tyvärr vanliga under insats.

    Har du verkligen fog för din beskyllning om rattfylla? Bedömt inte.
    Hade du varit insnäppt i tillvägångssätten hade du vetat om att det är Militärpolisen som utreder olyckor och att nykterhetskontroll är legio.

    SvaraRadera
  32. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  33. Det är som Cynisk säger vanligt med bilolyckor under internationella insatser. Faktum är at tittar man på statistiken över omkomna soldater under internationell tjänst så har fler dött i bilolyckor än i strid.

    Varför?

    En orsak är helt enkelt avsaknad av lag och vägunderhåll. Vägarna i Afghanistan är på många ställen usla och det kan ibland vara svårt att bedöma om det är vänster- eller högertrafik som gäller.

    En orsak i detta fall var just att man i början av striderna i Afghanistan körde med hög hastighet för att undvika att bli utsatta för IED. Farten gjorde det svårt att bedöma när bomben skulle detoneras.

    Dock så har denna taktik delvis omvärderats, då man utsätter lokalbefolkningen för stora risker. Hearts & Minds innebär att våra egna trupper får ta större risker.

    SvaraRadera
  34. Hübinettes inställning till kollegor och omgivning är enligt Fokus överlägsen och föraktfull:
    ”Pontus Hübinette landade på flygplatsen i Mazar-e-Sharif i början av juli 2007. När flygplansdörren öppnades slog torr hetta och den distinkta doften av mänskliga exkrementer emot honom, men det som fick honom att reagera starkast var själva den tyska förläggningen. Mest av allt påminde den honom en småstad i Bayern befolkad av tjockisar i uniform som drack öl och blev småpackade framåt kvällen. Han tänkte att det var precis som i Kosovo 2001 då många av de svenska soldaterna ofta fick hjälpas i säng för att de var stupfulla, trots att regeln var att aldrig dricka mer än två öl.
    Själv tänkte han inte röra någon som helst alkohol, av respekt för sitt uppdrag och för de människor det är tänkt att soldaterna ska hjälpa.
    Han konstaterade direkt att det fanns mycket arbete att göra. Det fanns brister i rutinerna och han fick intrycket av att hans företrädare gått omkring och latat sig utan att ta jobbet på allvar. Hans egen inställning var att när en åker hem ska nästa kunna ta över direkt, utan avbrott i verksamheten, och på en gång påbörjade han arbetet med att försöka få ordning på alla papper och pärmar.
    Men snart blev tillvaron alltmer stillsam och han fick mindre att göra. Han tillbringade en hel del tid i gymmet och löptränade på slingan inne på förläggningen men kände sig ändå mer och mer rastlös. En tur utanför förläggningen tillsammans med en svensk militärpolis kom som ett välkommet avbrott. Målet var ett möte på svensk-finska Camp Northern Lights en knapp mil bort.
    På förmiddagen den första augusti 2007 satte han sig i passagerarsätet i en sandfärgad Land Rover Defender och rullade ut från Camp Marmal. Det finns två rutter mellan förläggningarna; en genom Mazar-e-Sharif och en i öknen. Pontus Hübinette hade ännu inte varit inne i staden så de bestämde sig för att välja den vägen ut, och att ta den andra vägen tillbaka. De rullade iväg på det dammiga gruset norr om lägret, svängde strax in på den asfalterade vägen runt flygplatsen och kom till slut fram till Route 5, Afghanistans asfalterade och hårt trafikerade pulsåder, en gång byggd av ryska invasionstrupper.
    Efter en kvart körde de om två lastbilar. Nålen på Land Roverns hastighetsmätare pendlade mellan 70 och 80 när en man klev ut i vägen ett kort stycke längre fram. I stället för att sänka farten styrde militärpolisen vid ratten åt vänster, för att passera framför fotgängaren. Mannen fortsatte gå och för att undvika en kollision girade föraren skarpt åt höger, fortfarande i samma hastighet, och fick sladd; först åt ena hållet, sedan ett kraftigt kast åt det andra. När bilen kanat på tvären ett stycke utanför körbanan voltade den och blev liggande på taket.”
    Tyskarna är tjocka och småpackade! Hans företrädare har varit lata och oseriösa enligt Hübinette! De tog vägen genom staden (!) där det naturligtvis finns fotgängare, körde bara 70-80 (i stan) och kraschade.
    Det hela är naturligtvis FM:s fel!

    SvaraRadera
  35. @Anonym 23.37 (Anders B igen?): Faktum är att det söps ganska så friskt på Marmal fram tills bara för något år sedan.

    I de officiella mässarna så gällde "en öls principen", men tyskarna brukade samla ihop ett gäng och sitta på något logementrum och dricka. Det såldes öl och vin på det lokala affären/PX inne på campen.

    Reglerna har dock styrts upp kraftigt det senaste året och så vitt jag vet är det numera inte tillåtet att sälja sprit på PX:t. Därför finns det bara på de olika mässarna där det kontrolleras att folk håller sig nyktra.

    USA har för övrigt noll-tolerans till att dricka alkohol.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Camp_Marmal

    SvaraRadera
  36. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  37. Ja, du söp nog lite för mycket Anders.

    SvaraRadera
  38. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  39. @ Anders Björkman

    Du är ensam om att undra varför.

    Paria? Hur kommer det sig förresten att du, med dina kvalifikationer, har tid att skriva alla dessa kommentarer?

    SvaraRadera
  40. @Sumatra
    Anders B är ju "egen" på mer än ett sätt; skulle du anlita honom?

    SvaraRadera
  41. @ Forsno

    Jag har alltid undrat varför just svensk sjöfart går på hörntänderna, när dansk och norsk sjöfart gör rekordresultat när det gäller sjöfartsnettot. Nu tror jag att jag vet: Svaret finns på Anders hemsida:

    http://heiwaco.tripod.com/index.html

    "The objectives of Heiwa Co are to assist ship owners and shipping related companies and administrations with particular solutions to technical and operational problems that arise, and that cannot be handled by the normal office and the ship staff".

    SvaraRadera
  42. @Anonym 23:37,

    Kan faktiskt hålla med om att Pontus inte framställs i så god dager och verkar dessutom ha brett på om sina upplevelser i Kosovo. Men tänk på att det är skrivet av en journalist som har sina egna syften och det behöver alls inte vara Pontus som återberättat det på det viset.

    SvaraRadera
  43. @Forsno+Sumatra: Ni är OT men tack för PR iaf. Topic är Afg+veteraner och med nuvarande system blir det en massa veteraner, 1000 nya varje àr, med huvudvärk (5-10% fàr ju psykproblem). Man kan lära av sjöfart. En post handhas där av tvà personer, sex veckor on/off. Sveriges angreppskrig i Afg kan likaledes handhas av 1000 soldater, sex veckor on/off, och pension vid 55. Varför utbilda 500 ny kanonmat var 6e mànad? Afg verkar ju vara ett sjunkande skepp sà att säga. Litet Estonia ôver det hela som FM ocksà ljög och ljuger om med Tolgfors i spetsen! Arkimedes princip gäller ej i Sverige!

    SvaraRadera
  44. Bra kalkyl Anders Björkman. British Army kalkylerar på att det krävs nio (9) personer för varje befattning i insats för att få kontinuitet och bibehållande av personal och stridsvärde.

    Det är skillnad på sjöfart och krigföring, dels gällande hotnivå och press och dels är det inte tal om dagar i hamn med jämna mellanrum utan jobbet löses hela tiden, över tiden.

    SvaraRadera
  45. @Anders: Arkimedes princip gäller inte när ett föremål är fyllt med vatten...

    SvaraRadera
  46. "familjens idiot(er) sänds till sjöss"

    Skönt att se att Anders Björkman till sist har fått en viss sjukdomsinsikt...

    SvaraRadera
  47. @uppgiven 03:29. OT som vanligt eftersom vi diskuterar Afg, veteraner och Hübinette (veteran). Länken
    http://brianhaw.tv/index.php?option=com_content&view=category&layout=blog&id=35&Itemid=41
    visar en annan klagande veteran som äntligen fattat hur dum han var.

    SvaraRadera
  48. @ Cynisk

    "...dels är det inte tal om dagar i hamn med jämna mellanrum utan jobbet löses hela tiden, över tiden".

    Det är i hamn det stora jobbet sker på ett handelsfartyg. Sjövakt-hamn-sjövakt utan sömn är inte alls ovanligt. Ordinarie arbetstid vid tvåvakt är 84 timmar/vecka. Därtill genomförs all administration, inkl löneadministrationen, ombord. Därtill alla tullistor, besättningslistor och annat som skall skickas ett antal gånger före hamnbesök.

    Kliv ombord på ett lastfartyg i kustfart när det råder isförhållanden, så får du se hur mycket folket vilar.

    Det var på Evert Taubes tid som hamnbesöken bestod av vila.

    Svenska handelsfartyg har alltid gått in och ut ur krigszoner, även på den tiden när det svenska försvaret var nationellt inriktat. Vietnamkriget, Tankerkriget i Persiska viken, Falklandskriget och nu senast hotet i Adenviken för att bara ta några exempel.

    SvaraRadera