fredag 18 december 2009

Att lura sig själva

Tolgfors slår sig för bröstet och ÖB anser att helikopterproblemet är löst. Hmm, ja det är bättre men knappast löst. ÖB har dock fått till ett åtagande.

På Marmal, den flygbas som det svenska förbandet använder, finns nu alltid minst två flygfärdiga ambulanshelikoptrar i beredskap – dygnet runt, året runt. Förmågan kommer under våren att ökas betydligt i och med att fler soldater flyttas till det norra området för att verka.

Om man tittar på vad det var som hände den 11 november så var det inte brist på helikoptrar som var avgörande. Det dök trots allt upp två stycken.

Den första tyska helikoptern som sattes in var baserad på Camp Marmal, men fick återvända då den utsattes för beskjutning. Tyskarna har ett ganska så restriktivt ROE - Rules Of Engagement i Afghanistan (förutom givetvis vådabekämpningen av civila för ett tag sedan). Ett annat lands helikoptrar riskerar givetvis också att behöva avbryta ett uppdrag om dom beskjuts. Att tro att en svensk besättning skulle ta större risker är också felaktigt.

De stora avstånden inom PRT Mazar-e-Sharif innebär att det kan ta tid att få fram en helikopter till de yttre gränserna. En helikopter har en marchhastighet på ca 250-300 km/h och en uthållighet på ca 4 timmar. Det ger maximala räckvidden till ca 50-60 mils radie från Mazar-e-Sharif. Tiden från skada till vård ligger då på över 4 timmar.

Två helikoptrar räcker till två samtidiga insatser. Med tanke på avstånd och insatstider så kan det resultera i att bägge helikoptrarna är upptagna. Därmed ytterligare väntetid innan en helikopter kan skickas.

Alltså: Grundproblemet i Afghanistan är långa avstånd och därmed automatiskt långa insatstider, även om det finns en tillgänglig helikopter. Men en helikopter är ändå bättre än ingen alls. ÖB har visat att han är villig att lägga ner ett stort arbete för att säkra resurser. Den stora skandalen är ändå att Sverige saknar helikopterkapacitet över huvud taget. Inte att vi inte har några att skicka till Afghanistan.

Lösningen att säkra utländska helikopterresurser är långt bättre än att tro att vi för tillfället har några lämpliga svenska att skicka dit. Vi har en del arbete för att få igång HKP 10B, HKP 4 eller om ett antal år HKP 14. HKP 15 är bara att glömma. Det är en ren skolmaskin. Utöver de tekniska problemen så kvarstår dock en viktig fråga och det är att träna besättningarna.

9 kommentarer:

  1. I ett kort inlägg i dagens SvD låter ÖB meddela att han beslutat backa beträffande den planerade inriktningen gällande GLC-NOC och militär flygverksamhet i Uppsala.

    Tidigare i veckan har meddelats att den planerade flytten av flygvapnets basbataljoner till Kvarn i Östergötland inte avses genomföras.

    ÖB anger i SvD att: ”…de vägar vi tänkt vandra inte är framkomliga.”

    Att det inte bär mot målet att segla med fasta skot är en gammal sanning. Man behöver anpassa såväl segel som kurs till rådande vind.

    ÖB uttalande kan inte tolkas som annat än att den kurs försvarsledningen lade ut i det underlag som den 30 januari lämnades till regeringen uppenbarligen bar fel. Något som för övrigt påtalats i otaliga inlägg och kommentarer bl a på denna blogg.

    Att kunna läsa kartor och sjökort tillhör de mer basala kompetenser en god militär bör ha. Mot bakgrund av rådande läge är det kanske hög tid att ÖB stuvar om bland stigfinnare och navigatörer inom den egna organisationen…

    SvaraRadera
  2. Sverkers ställningstagande & beslut skall tolkas som en rejäl knäpp på näsan åt några av hans centrala medarbetare, inte minst planeringsamiralen. Det är också ett tydligt tecken på att Sverker nu börjar bli varm i kläderna och inte avser vara lika undfallande mot särintressen & snömos i form av fluffiga powerpoint-presentationer som sin företrädare.

    Det bådar gott för de kommande fem åren. Välkommen in i matchen Sverker - Det är inte mer pengar eller fler planer som FM behöver mest av just nu - det är LEDARSKAP !

    SvaraRadera
  3. Det var nuvarande ÖB som var C LEDS i HKV och därmed ansvarig General för det underlag som lämnades in 30/1 2008. Ett underlag som enligt honom själv vid en orientering till all personal i I HKV "var i balans och spårbart".
    Något som många utanför LEDS som jobbat med underlaget inte höll med om, och som redovisats, bl.a. för "amiralen". Det stämde dock inte med den plan som strategerna och planerarna bestämt sig för på LEDS...

    Så ÖB få nu defakto hantera sina egna beslut som C LEDS "som var i balans och spårbara"....

    SvaraRadera
  4. Christan: Ett synnerligen intressant påpekande.

    SvaraRadera
  5. @Christian: Det är nog det som skiljer mellan att vara chef och handläggare, om än på en hög nivå. Som handläggar kan du driva igenom en lokal optimering, som chef måste du ha en totalt fungerande verksamhet.

    Jag tror inte att HKV består av en massa personer som inte vet vad dom gör. Tvärtom så jobbar de flesta på som sjutton. Men ofta så saknas den centrala styrningen, vilket innebär att en massa bra idéer tillsammans kan bli ett fiasko.

    Jag saknar ett TOEM/TTEM Försvarsmakt.

    SvaraRadera
  6. Två helikoptrar räcker dock INTE till två instatser samtidigt då det är stor sannolikhet att minst en av dessa två står på marken för underhåll. Men visst, då och då finns det kanske två fullt fungerande helikoptrar med besättning men det finns också tillfällen när det inte finns någon alls.

    SvaraRadera
  7. @Anonym 11.13: Jag antar att när man säger två helikoptrar dygnet runt menar att det finn reserver för att garantera att det verkligen finns två tillgängliga. Annars så är vi verkligen lurade.

    SvaraRadera
  8. Vad gäller den så omtalade helikopterinsatsen för att föra våra skadade kamrater till vård så var inte tyskarna grupperade på Marmal vid just det tillfället, de var utlokaliserade till Kunduz, betydligt längre österut. Enligt den officiella ISAF-rapporten om insatsen blev de inte beskjutna heller....

    Attentatet inträffade cirka 4 mil väster om MeS, alltså cirka 15 minuters flygtid från Camp Marmal. Anledningen till att det blev Blackhawks istället för CH-53 som hämtade svenskarna var att jänkarna, trots att de inte hade någon beredskap just då, kunde få sina maskiner på plats snabbare än tyskarna, som trots beredskap hade 70 minuters flygtid till attentatsplatsen.

    Som tillägg vad gäller helikoptrar vill jag bara påpeka att två helikoptrar dygnet runt innebär en skadeplats, då man alltid flyger rote där borta. Det är alltså inte två helikoptrar åt olika håll.

    Sådär, nu har ni alla fakta rätt också.. :)

    SvaraRadera