FS18 välkomnas till Afghanistan (uppdaterad)

Knappt har de svenska soldaterna i FS18 satt fötterna på afghansk sand innan de första eldöverfallen uppstår. En grupp svenska och finska soldater blev beskjutna under patrullering ca 15 mil sydväst om Mazar-e-Sharif. Både mil.se och mil.fi är ganska så förtegna om händelsen.

De svenska soldaterna begärde in flygunderstöd, vilket egentligen är emot McChrystrals COIN strategi. Ska vi ha en chans att lyckas i Afghanistan så gäller det i första hand att säkerställa att lokalbefolkningen inte skadas. Vi måste visa att det är ISAF som skyddar dom och inte talibanerna. Risken är stor att vi återupprepar tyskarnas misstag om vi i tid och otid använder oss av CAS. Det skulle ställa till två skador. Förutom givetvis att vi skadar civila och därmed ISAF:s rykte, så kommer svenska politiker att börja darra på manchetterna och ta hem de svenska trupperna, vilket inte skulle göra det enklare för de övriga länderna i Mazar-e-Sharif.

Om man i detta fall skulle analysera helikopterproblematiken och möjligheten till avancerad sjukvård. Soldaterna befann sig ca 150 km från Mazar-e-Sharif. De närmaste sjukvårdshelikoptrarna finns i Camp Marmal utanför Mazar-e-Sharif. Det innebär med en helikopter som har en maxfart på ca 250 km/h att tiden från en beskjutning till skjukvård ligger på ca 90 minuter. Det många glömmer bort är att bristen på sjukvård inte bara beror på bristen på helikoptrar, utan även de stora avstånden i Afghanistan.

Hur allvarliga är då dessa händelser? I svensk press blåses det upp till strider liknande invasionen av Normandie och det värsta som hänt svensk trupp sedan Kongo. Vi glömmer lätt bort vår historia. Svenska trupper har vid många tillfällen varit utsatta för fientlig eld. Morgonsur och Cynisk har haft ett par bra inlägg om detta. Vi får inte låta oss skrämmas av en gerillarörelse. Vi får inte heller tro att dom representerar den vanlige afghanen. Det ökade motståndet visar på att det går framåt i Helmandprovinsen samt i den pakistanska offensiven.

"Talibaner" har blivit ett samlingsbegrepp som borde delas upp i tre delar:

- Al Qaida och utländska islamister. Är delvis redan utkörda ur Afghanistan och har det ganska så tufft just nu i Pakistan.

- Rester av den gamla talibanregimen. Förpassades även den till Pakistan 2001, men har via islamistiska skolor försett gerillarörelsen afghanistan med soldater, vapenj och pengar.

- Den vanlige afghanen som slåss för att driva ut en ockupationsmakt samt för att hämnas skadade släktingar och vänner.

Den sista kategorin är med stor sannolikhet den största. Den kan vi aldrig bekämpa, bara försöka sluta fred med. Vi måste dessutom minska rekryteringen genom att undvika att skada civila.

Den andra kategorin måste vi först trycka upp mot väggen för att vara starka i en fredsförhandling. Om ISAF och USA visar framgångar så finns det möjligheter att driva fram en fred samt att få talibanerna att sluta stödja Al Qaida.

Den första kategorin måste bekämpas. Men här är Afghanistan inte det enda slagfältet. Det finns lika mycket närvaro i västeuropa och utbildningsläger finna i Somalia m.m. Ska vi bekämpa även dessa länder? Knappast! Det finns bättre sätt att lösa detta på som t.ex. att lägga en slant i Röda Korsets julinsamlingar.

Genom att bygga bort misären i tredje världen så bygger vi även bort grogrunden till radikala rörelser. Skillnaden idag jämfört med för 30 år sedan är tillgång till information. Befolkningen i dessa länder är medvetna om att det finns andra som har det bättre och då är det lätt att börja hata de som en gång i tiden ställt till eländet. Kanske den svenska solidaritetsförklaringen skulle utökas en smula? Vi borde kanske integrera vår försvarspolitik och vår biståndspolitik då de nu för tiden bägge är verktyg för att lösa samma problem.

Uppdaterad 09-12-15, 07:23
Det är inte bara svenskarna som fått det hetare den senaste tiden. I Kabul resulterade en självmordsbomb minst fyra döda. Detta är med stor sannolikhet ett återkommande scenario de närmaste 18 månaderna.

ISAF har två sätt att reagera på händelser som dessa.

- Öka de militära ansträngningarna. Kommer med stor sannolikhet innebära att ett par talibaner tillfångatas/dödas, men riskerar även att öka rekryteringen till talibanerna.

- Öka de civila ansträngningarna och skjut över skulden på att afghaner dör på talibanerna. PSYOPS är kanske ett element som ISAF borde satsa mer på?

Uppdaterad 09-12-15, 21:48
Även i Pakistan så ökar antalet bombsprängningar. Detta är både bra och dåligt. Bra eftersom det får den pakistanska regimen att ta avstånd mot talibanerna. Dåligt (förutom att det skadar civila) att det riskerar att destabilisera Pakistan. Pakistan är ett land byggt på religion och det finns stora spänningar mellan de delar av Paksiatan som pashtuner som t.ex. Karzai ser som Afghanska och den Oxfordinfluerade regimen. Den s.k. Durandlinjen har aldrig accepterats i Afghanistan.