Vem bryr sig om Dawit Isaak? (uppdaterad)

I fallet Mehdi Ghezali så uttalade sig Sveriges dåvarande utrikesminister m.fl. för att han skulle släppas från Guantanamo fängelset. Detta trots att han tagits tillfånga i Pakistan i klart misstänkt umgänge. Att han senare återigen bevisat var han står gör inte saken bättre.

Frågan är då varför vi i Sverige gör så lite åt Dawit Isaak? Eritrea är i jämförelse med USA en liten struntnation där Sverige borde ha betydligt bättre möjligheter till politiska påtryckningar. Dawit är bevisligen en journalist och inte en terrorist och borde därför väcka mer intresse bland svenska politiker än Mehdi Ghezali.

Tidningen Fokus har en mycket intressant analys av situationen, där man menar att svenska företags ekonomiska intressen i regionen väger tyngre än en enstaka persons öde. Ett av de mest kända (eller ökända) företagen med intressen i Eritrea är Lundin Oil, vars intressen tyvärr ofta ligger förknippade i geografiska områden som styrs av diktaturer.

Lundins finns också i Eritrea, en ökänd diktatur i östligaste Afrika. Två bolag i vilka Lundin Mining har en betydande ägar­andel, Sunridge Gold Corporation och Sanu Resources Ltd, prospekterar efter guld, zink och koppar. Lundin Mining äger cirka 10 procent i bolagen.

- Tittar man på Sunridge Golds hemsida så har man den 2 december gått ut med nyheten om att stora möjligheter finns att vinna ut guld och silver i Eritrea.

- Sanu Resources Ltd går än så länge med förlust. Men precis som Sunridge så håller man på med geologisk prospektering i Eritrea och söker efter bl.a. nickel, koppar, zink, silver och guld. Bolaget ägs numera till största delen av kanadensiska bolaget Canadian Gold Hunter.

Vår utrikesminister Carl Bildt har som känt haft kopplingar till och även aktier i Lundin Oil, även fast han numera tagit avstånd till deras metoder. Om detta påverkar Sveriges ovilja till att kritisera Eritrea är oklart.

Frågan är hur FN:s senaste resolution att införa sanktioner mot Eritrea påverkar Lundin Oils arbete i Eritrea? Borde inte svenska regeringen sätta press på svenska företag som arbetar i länder under ett odemokratiskt styre där dessutom FN gått ut med sanktioner? Svensk vapenexport till liknande länder regleras hårt, men att vi ger samma länderna möjlighet till ekonomiska intäkter som sedan används för att köpa vapen är inte lika självklart att kontrollera. Resolutionen lär nog tyvärr inte göra det enklare för Dawit Isaak.

Klart är dock att företag mer och mer får inflytande på den politiska arenan. Jag har tidigare beskrivit en ny typ av hotbild där företagens ekonomiska intressen kan påverka Sveriges säkerhetspolitik. Både som potentiell "fiende", men även som potentiell påtryckare från "eget" håll på våra svenska politiker. Den nya gasledningen i Östersjön är ett tydligt exempel. Wiseman har tagit upp begreppet Peak Oil där minskad oljeproduktion kommer att innebära ändrade förutsättningar i norra ishavsregionen då oljan kommer att öka i pris och det därmed blir ekonomiskt lönsamt att utvinna även i regioner som tidigare bedömts som för svåra/dyra att arbeta i.

Den s.k. tysta svenska diplomatin är intressant. Går det bra kan våra tysta diplomater ta åt sig äran. Går det inte bra har dom möjlighet att förneka all inblandning. Jämför denna taktik med president Obamas uttalanden efter det senaste terrordådet mot flyg till USA. Han säger i klartext vad USA tycker och vad dom tänker göra. Tyvärr väger Sverige inte riktigt lika tungt i internationella sammanhang.

Sammanfattningsvis så styrdes Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik förr av militära intressen. På senare år har jag dock sett en kraftig tendens till att den styrs mer och mer av ekonomiska intressen. Om detta är tack vare eller på grund av att svenska politiker anser att Sverige saknar ett militärt hot är oklart, men jag vill inte hålla det för otänkbart. Om det sedan är en medveten strategi eller inte är en helt annan sak. Den lär dock aldrig skrivas ner officiellt i en svensk utrikesdeklaration.

Uppdaterad 10-01-04, 00:00
Som en del inlägg nedan kommenterat så finns det kopplingar mellan läget i Eritrea, Somalia och Etiopien. Inbördeskriget i Somalia har lett till bildandet av al-Shabab som numera räknas som en anhängare av Al Qaida.

al-Shabab har förklarat krig mot FN, den afrikanska fredsstyrkan Amisom, och de utländska organ som försöker nå de miljontals somalier som är beroende av utländsk livsmedelshjälp. Även somalier som arbetar för att distribuera hjälpen mördas av al-Shabab.

Läget förvärras av Eritreas inblandning. Isaias Afewerkis regering förnekar bestämt att man stöder al-Shabab, men de källor som bland annat FN:s säkerhetsråd grundar sig på är så tillförlitliga att FN just infört sanktioner mot Eritrea. Eritreas motiv ska vara den gamla rivaliteten med Etiopien, enligt principen att min fiendes fiende är min vän.

Då oroligheterna i Somalia är en stor anledning till det ökade antalet piratattacker mot fartygstrafiken i Adenviken så påverkar detta i högsta grad Sverige.