onsdag 23 december 2009

To be, or not to be

En kommentar från Wiseman i mitt inlägg om Neuron avseende UAV:ers möjlighet att operera i krig utan luftherravälde samt Cynisk blogginlägg om manöverteorins död har fått mig att fundera en smula på hur framtidens användande av luftstridskrafter kommer att se ut.

Hur ser framtiden ut? Det finns nog ingen som kan avgöra det. Det vi kan lära av historien är dock att varje försvarsmakt är designad för att vinna det föregående kriget. För Sveriges del så innebär det till glädje för den svenska befolkningen att vi får gå tillbaka till kriget mot Norge 1814. Vi har alltså inte så mycket egna erfarenheter att stå på. Framför allt inte för luftstridskrafter... Visst så har vi deltagit i internationella operationer m.m., men hur typiska är dom för ett eventuellt krig som Sverige skulle bli inblandad i? I stället så försöker vi lära oss av andra länder erfarenheter och tyvärr hänga med i deras teknikutvecklingar. Då är det USA som är den stora förebilden till fasa för Anders Borg.

Vi tittar dessutom lite för ofta på den anfallande sidan. Är det verkligen det som vi borde studera? Vi heter trots allt Försvarsmakten och inte Krigsmakten numera av en viss anledning. Vi tittar också i stort sett enbart på den vinnande sidan. Men hur representativ är dom för svenska Försvarsmakten? Jag är helt övertygad av att vi har mer att lära av att göra tvärtom i stället. Därmed så har vi större möjligheter att lära oss hur vi får ut mesta möjliga effekt av begränsade resurser och begränsade ekonomiska medel.

Intressanta kampanjer att studera är bl.a.

- Serbernas försvar under Kosovo kriget 1999. Jag är mycket imponerad av bl.a. deras maskeringsteknik. De allierade var övertygad om att dom slagit ut alla Mig-29 flygplan på backen. De visade sig vara modeller i skala 1:1 som byggdes av en lokal modellbyggare. (Sverige hade samma möjligheter på våra BAS 90 system fast våra "modeller" var inte lika effektiva mot dagens satellitfotografering och högupplösta kameror). Man byggde hinder för kryssningsmissiler i form av enkla nät som spärrades upp i lämpliga dalgångar (jämför med de klassiska spärrballongerna över London under VK2).

- Engelsmännens tekniska förberedelser inför Falklandskriget. På bara ett par veckor hade man bl.a. förberett Vulcanbombare för insats där man återintegrerat lufttankning och fällning av frifallande bomber, något som inte använts på 20 år och där delarna fick hämtas frun museum och skrottippar världen över. Man integrerade även nytt navigeringssystem samt störkapsel. Med RML och dagens certifieringskrav i Sverige skulle samma process ta minst två år.

- Indonesiska flygvapnets kamp mot den tamilska gerillan. Jag är mycket imponerad över den flygskicklighet som deras piloter visade upp samt den tekniska skicklighet som teknikerna hade med att hålla en mycket divigerande flotta av flygplan i luften. Detta liknar i mycket den svenska flygtaktiken på 60-80 talet. Vi hade inte bästa tekniken i världen, men vi var mycket bra på att slåss i just den terräng och hotbild som rådde i Sverige.

- Sydafrikas strider mot Angola i det s.k. "Bush War". En mycket effektiv kombination av helikoptrar, specialstyrkor och vid behov insats av attackflyg.

- Irakernas bunkerteknologi under Gulfkriget 1991 och Irakkriget 2003. Trots USA:s luftherravälde, kryssningsmissiler och precisionsvapen så hade dom svårt att slå ut irakernas ledning. I Sverige håller vi på att fylla igen alla bergen med betong. Nu lyckades vi dock i sista sekunden rädda Hästveda från att ersättas med ett par kontorslokaler ovanpå marken i Enköping.

- Vi har även vår egen historia att lära av. Uppsättandet av F 22 i Kongo var en bedrift utan like. På bara ett par veckor hade förbandet satts ihop och var på plats nere i Kongo. Nu för tiden är det svårt och dyrt för Flygvapnet att åka ut på en internationell mission. Vi måste hela tiden ha mer utrustning till följd att Flygvapnet tappat sin stora operativa fördel nämligen förmågan till snabb ombasering. Flygplanen är i och för sig lätta att flyga till en annan plats i världen, men vår logistik kräver C-17 och stora RoRo fartyg för att få på plats. Jag hörde ett rykte att containrarna till NBG08 skulle ta 11 mil på landsväg om dom ställdes upp på rad.

För att se hur framtiden ser ut så är det två begrepp som jag vill titta lite närmare på; Luftherravälde och Manöverkrigföring. Hur aktuella är dom idag med den fokusering svenska försvaret har på strid i Afghanistan och hur väl uppdaterad är vår svenska "Doktrin för luftoperationer"?

Betydelsen av Luftherravälde
På FHS får Flygvapnets elever lära sig allt om begrepept luftherravälde och luftarenans betydlese för krigföringen. Teorin har byggts upp via teoretiker som Douhet, Mitchell och Trenchard.

Deras teorier byggde på erfarenheterna från första världskriget och det statiska skyttegravskriget. Det behövdes något som kunde bryta dödläget. Två system växte fram. Stridsvagnen och flygvapnet. Ironiskt nog så är bägge systemen något som Sverige på senare år använt mindre och mindre. Stridsvagnarna förrådsställs på Gotland och Flygvapnet är inte politiskt korrekt att använda i stridsoperationer utomlands.

En annan erfarenhet var värdet av att använda flygstridskrafter till att slå på djupet. Det var en för dyrbar resurs för att slösa bort i småstrider här och där. I stället skulle det kraftsamlas och användas mot strategiska mål. Detta tänkande låg bakom bildandet av flygvapnet som fristående vapengrenar i England (1918) och Sverige (1926). Genom att vara en fristående vapengren så skulle man säkerställa att resurserna inte "stals" för arméns behov.

För Sveriges del så kulmerade det med E1 klubba under det kalla kriget, d.v.s. attackflyget som skulle sänka invasionstonnaget över Östersjön samt slå på djupet mot ryska divisioners underhåll och frammarch. Jaktflyget var mest till för att skydda baserna som det offensiva attackflyget opererade från. CAS övades över huvud taget inte annat i en indirekt form bestående av de Lätta Attack förbanden.

Med fokus på COIN så har flygvapnets roll blivit mer understödjande. Vi övar CAS för att understödja markförbandens strid och likt engelsmännen i Malaysia så är det som eftersöks mest helikoptrar och transportflyg för understöd av marktruppernas logistik, transporter samt sjukvård. Egentligen har behovet av Flygvapnet som fristående enhet totalt försvunnit, vilket Försvarsmakten realiserat i form av den gemensamma staben enligt NATO modell.

I efterklokhetens bleka sken så kanske vi skulle ha köpt in attackhelikoptrar i stället för stridsvagn 122? Vi skulle definitivt haft mer nytta av dom i Afghanistan.

Teorin om luftherravälde säger att "Med luftherravälde garanteras du inte seger, men utan så förlorar du". Bevisen har genom historien varit tydliga med t.ex. tyskarnas initiala segrar under Ardenner offensiven men totala förlust då vädret blev bättre och de allierade kunde återställa luftherraväldet. På senare år har teorin använts i Gulfkriget 1991, Kosovo 1999 och Irak 2003. Kosovo blev också det första krig där man kan hävda att segern kom utan att markstridskrafter behövdes sättas in. Därmed föll en av markförespråkarnas teorier att "endast markstridskrafter kan hålla ett territorium". Den är helt rätt, men i moderna krig är kanske territorium inte längre det viktiga?

Ska man tro på Douhets teorier så går det att knäcka en befolknings vilja. Detta låg som grund för "Bomber" Harris kampanj mot Tyskland under VK2. Men för att knäcka en befolkning krävs det kraftiga metoder som slutar med Hiroshima, Nagasaki och Dresden. Jag tvivlar på att vi vill upprepa det igen? Även precisionsbombning har sina nackdelar, se analysen av Warden nedan.

I Irak och Afghanistan har vi totalt luftherravälde. Ett fåtal Stinger och SA-7 robotar är inget större hot och eldrörsluftvärn samt finkalibrig eld klarar man bra genom att flyga på 3000 meters höjd med bra fart och några svängar då och då. Men enligt teorin skulle Al Qaida och Talibanerna förlora kriget. Ja, det gör dom nog. Men frågan är bara hur lång tid det tar. Detta tar oss över på manöverteorin.

Manöverteorins död
Manöverteorin för luftstridskrafter bygger inte som många tror helt på arméns uppdragstaktik. Den är snarare en effekt av amerikanarnas generande uttåg ur Vietnam. Trots lokalt luftherravälde, överlägsen teknik och stora resurser så kunde dom inte besegra de konventioella stridskrafterna i Nordvietnam och gerillan i Sydvietnam. I stället så begav dom sig med svansen mellan benen hemmåt, begravde alla kunskaper om gerillakrigföring och fokuserade sig på teknikkriget i Europa i stället.

Resultatet blev AirLandBattle doktrinen som släpptes 1980 i form av FM100-5 (numera ersatt av FM 3-0). Liksom skapandet av de fristående flygvapnen som effekt av att man vill undvika ett nytt första världskrig så blev AriLandBattle doktrinen ett sätt att systematiskt använda sina stridskrafter för att nå det operative slutmålet som önskades. Man tog Jominis teorier om att systematisera krigföringen, men glömde Clausewitz klassiska sanning att det de militära operationerna är bara ett sätt att nå det politiska målet, vilket senare skulle straffa sig både i Irak och Afghanistan.

Två teorier har utvecklats ur AirLandBattle doktrinen:

- Wardens teori om att systematiskt bryta ner en motståndares försvar genom att fokusera på "Center of Gravity" och kritiska sårbarheter. Warden var en av strategerna bakom strategin för luftstridskrafterna under Gulfkriget. Den finns dock två aspekter av Wardens teori som gör det mycket svårt att tillämpa för svensk del (om vi inte är en del i en stor koallition). Den första är givetvis omfattningen av kampanjen. Det krävs stora resurser, vilket vi inte längre har i Sverige. Den andra är hur man väljer ut sina mål. USA har med all rätt identifierat folkets vilja att stödja sin ledare som en kritisk sårbarhet. man har slagit ut civil infrastruktur som broar, elkraftverk, vattenförsörjning, kommunikation m.m. Och visst kriget vanns, men till vilket pris? Resultatet blev en civilbefolkning som i stället för att vara tacksamma för att blivit av med en doktator blev hatiska därför att deras värld hade förstörts.

- Boyds OODA loop. Boyds teorier bygger på att en snabb beslutsprocess ska leda till att våra trupper blir mer effektiva än motståndarens och till slut leda till s.k. systemchock. D.v.s. att fienden helt enkelt slutar agera och enbart reagerar på våra operationer. En mycket bra teori mot en västanpassad fiende. Men hur fungerar det mot en fiende som klarar av en mycket lång beslutsprocess och långa krig? Små taktiska segrar behöver inte leda till en strategisk vinst. Titta bara på USA i Vietnam och fransmännen i Algeriet. mängder av taktiska segrar, men i slutet en strategisk förlust av krigen. Dessutom är vikten av underrättelse mycket stor för att det första O-Observe ska fungera. Al Qaida och talibanerna är svåra att komma inpå skinnet.

Precisionsbombning och användning av UAV leder till en syn i väst på krig som något "kliniskt rent". Civilbefolkningen i väst drabbas inte särskilt svårt (förutom familjerna till soldater som dödas/skadas i krig). Dock så är kritiken från omvärlden över dödade civila i Irak och Afghanistan är stor. Under VK1 så var striderna fokuserade till fronten, vilket av naturliga skäl innebar att de flesta som dödades av direkta stridsaktioner var soldater. Sedan ledde kriget dock till svält, sjukdomar (spanska influensan)och etniska utrensningar (Armenier i Turkiet) som dödade mer civila än det totala antalet militärer under kriget. manöverkrigföringen och flygvapnet har dock lett till att civila påverkas i allt större grad. Det finns helt enkelt inget försvar som kan förhindra att civila skadas.

Tittar vi dessutom på ett samhälle som Afghanistan så finns det ytterst få kritiska sårbarheter och inga strategiska mål och därmed ingen möjlighet att effektiv använda precisionsvapen förutom CAS. Det enda som jag kan komma att tänka på är talibanernas behov av omvärldens stöd och det enda stöd som finns är Pakistans säkerhetstjänst ISI. Där har USA mycket svårt att lyckas. Det går inte att bomba Pakistan då dom trots allt har kärnvapen och vem vet vad dom gör med dom? Ett sönderbrutet Pakistan kan dessutom leda till att dessa vapen hamnar i händerna på Al Qaida. I stället försöker man med att fjäska genom att sälja F-16 flygplan och tillverka delar till Boeing flygplan i Pakistan. Parallellt genomförs smyguppdrag med UAV som försöker bomba utvalda talibaner som gömmer sig i pakistan. Läs Long War Journals mycket bra sammanställning om UAV operationer i Pakistan. Dessa operationer leds av CIA och liknar i mycket det berömda "Air America":s operationer i Laos och Kambodja under Vietnamkriget. Xe/Blackwater används också i en del uppdrag i pakistan där USA vill förneka sin närvaro.

För att nå effekt av precisionsbombning och hitta strategiskt viktiga mål krävs en bra underrättelsetjänst. Detta är något som USA har stora problem med i både Irak och Afghanistan. Al Qaida och talibanerna är svåra att infiltrera och mycket rörliga. Tittar man på Internet så får nog talibanerna ut mer av informationsspridningen än USA. Det som gett mest effekt är nog kontrollen av Al Qaida sympatisörer i västvärlden. Passkontrollerna nu för tiden är bökiga, men ger resultat. De viktiga mål som slagits utmed UAV i Pakistan har ofta befunnit sig på resa i väst och sedan spårats på sin väg tillbaka.

Sammanfattning
Det finns ett antal slutsatser man kan dra av ovanstående analys:

- Flygvapnets "Doktrin för luftoperationer" är tyvärr helt byggt på ovanstående syn på luftherravälde och manöverktigföring för luftstridskrafter. Om vi ska fortsätta med enna huvudinriktning måste doktrinen snarast skrivas om för att fokusera på understödjande operationer som CAS och NTISR. Utbildningen på FHS bör fokusera mer på Mao och Sun Tzu (Sun Zi) teorier om gerillakrigföring och östlig syn på krigföring. Luftstridskrafterna bör dessutom titta mer på sjöstridskrafternas begrepp "Fleet in beeing". D.v.s. det är inte alltid användandet av stridskrafter som är det viktiga, utan förmågan att vid behov kunna använda dom.

- TUAV måste snarast införas i Sverige om vi avser att fortsätta satsa på operationer liknande de i Afghanistan. Vikten av underrättelse är stor för precisionsbekämpning. Jag tvivlar dock på att Sverige har den politiska viljan att gå vidare till nästa steg och införa CUAV för bekämpning av markmål.

- I både Afghanistan och Irak finns stora behov av utbildning i arabiska språk och muslimsk kultur. Sverige som skryter med att ha tagit emot flest irakiska flyktingar i världen i förhållande till storlek borde ha utmärkta förutsättningar att skapa en mycket bra underrättelsetjänst med fokus på dessa områden. Vi kanske ska sluta skicka militärer och i stället skicka tolkar till Afghanistan?

- Om hotet i Afghanistan ska vara det dimensionerande för luftstridskrafter bör vi studera införandet av s.k. COIN flyg. D.v.s. att återinföra Lätta Attacken, fast med precisionsvapen.

Resultatet av denna teknikdrivna satsning satsning har för Sveriges del mest inneburit en egen systemchock (Boyd må snurra i sin grav). Kostnaderna för att införa NBF - Network Centric Warfare resulterade i svarta hål i försvarsbudgeten. Det resulterade också i ett försvar som inte var lämpat för operationer i Afghanistan.

Jag skulle därmed vilja skriva om scenen på kyrkogården med Hamlet som en gammal Flygvapenchef som pratar om sitt fjärde största flygvapen som numera är bortglömt och begravet. Slutklämmen borde i stället för "Att vara eller inte vara" bli "Att ha eller inte ha", som Hemingway skrev...

P.S. Jag vet att illustrationen ovan är fel, men den passar in i detta blogginlägg. Hamlet sade inte de berömda orden med en dödskalle i näven. Det inträffade i en senare akt och Hamlets monolog var då "Alas, poor Yorick".

17 kommentarer:

  1. Borde inte Israel vara ett intressant studieobjekt också? Ett litet land med små resurser jämfört med grannarna, men med spetsteknik.

    Den stora skillnaden ligger väl i den politiska viljan. Har svårt att se svenska politiker beordra något i stil med bombningen av Osirak 1981...

    Men oavsett svenskt deltagande i Afghanistan eller inte så måste ändå grunden för Flygvapnet vara luftherravälde över eget territorium. Eller att åtminstone förvägra en motståndare detta. Fast det är kanske det som du avser med fleet in being?

    SvaraRadera
  2. Intressant och bra skrivet.

    Jag kan komplettera med att USA under Kosovokriget upprepade gånger slog mot serbiska fortifikatoriskt skyddade anläggningar med samma typer av "bunker busters" som i Irak och helt utan verkan. Det visade sig att de inte fungerade lika bra i den jordmånen som i den irakiska. Det gör att det känns ännu bättre att vi under 90-talet och 00-talet lade ner och stängde igen i princip varenda fortifikatoriskt skyddad anläggning med motivering att de var för sårbara för den nya generationens vapen.

    Jag lutar allt mer åt att vi ska låta Afghanistanfronten vara där vi ändå är ligger åratal efter utvecklingen och skeendena och likt Norge mer förbereda oss nationellt för den dag kampen om resurserna börjar. Då är det inte den låg-intensiva konfliktnivån som är aktuell längre.

    SvaraRadera
  3. @Magnus: Israel är ett mycket intressant land rent stridstekniskt, men det finns ett par avgörande skillnader som gör det svårt att ha som referens för Sverige.

    - Stödet från USA. Sverige kommer aldrig ha samma politiska möjligheter som Israel att "slira" på folkrätten.

    - Offensiv anti-gerilla krigföring. I de inledande krigen så var Israel helt klart en modell att identifiera sig med. I de senare striderna mot Hamas m.fl. på Gaza är det svårt att tyska att metoderna är något vi kan återanvända i Sverige.

    Dessutom tror jag att det är politiskt inkorrekt att sätta upp studier av Israels taktik på lektionsplanen på FHS...

    Dock så tycker jag fortfarande att bland de bästa föreläsningar jag hört var de av Ben Shalit.

    http://www.sustainia.se/pls/nvp/Document.Show?CID=4101&MID=224

    SvaraRadera
  4. Dina funderingar över framtidens användande av luftstridskrafter har självfallet bäring på hur vi utformar våra egna luftstridskrafter och ämnet är högst intressant.

    För att göra intelligenta gissningar om vad flygstridskrafter bör kunna måste vi nog i klassisk stil gissa något om hur våra framtida motståndare ser ut. Gör vi våra framtida krig i en miljö som den som fransmännen mötte i Algeriet och Vietnam, som USA i Vietnam eller som nu i Afghanistan?
    Kommer vår strid snarare att gälla vårt eget och våra grannländers territorier torde motståndaren besitta en högre teknisk nivå och sannolikt utöva en mer central ledning av sina stridskrafter.
    Skall vi fortsätta att försöka skaffa förmåga till båda dessa scenariotyper så skaffar vi oss flygstridskrafter som är så kryddlösa att det inte kommer att noteras när soppan ställs inför domarna.
    Det är ju så, att det inte är vi själva som kan avgöra när vi har en väl avvägd försvarsmakt - det är den omvärld som funderar på om de skall agera mot (eller med) oss.
    Det är ju tveklöst så, att om vi förmår en nation att ta hänsyn till effekten av att få oss som motståndare (eller allierad) i sina operationsplaner så har vi höjt tröskeln till väpnad konflikt, och detta gäller nog i alla scenarion.

    Du har skrivit en förträfflig inledning till vad jag hoppas kan bli en intressant diskussion. Bara ett par kommentarer till det du skriver:
    Kanske var det med stöd av Douhet som Storbritannien och inte minst USA skapade sina stora bombflottor. Jag har dock den uppfattningen att det i var Kajsa Vargs anda var det dystra förhållandet att tiden var för kort för att utbilda tillräckligt skickliga piloter för att lyckas i rote- och gruppförband. Efter kort utbildningstid kunde man dock placera två piloter i en B17 i en armada där alla flög i samma stim och släppte bomberna mot något som var tillräckligt stort, exempelvis Hamburg. Britterna som hade en erfarenhetsgrund att stå på klarade mörkeruppdrag medan USA endast klarade dageruppdrag.
    Att både Britter och USA fick fram en och annan förare med förmåga att överleva jaktuppdrag motsäger inte den grundläggande sanningen. Det var dock p g a att brittiska jaktpiloter ofta hamnade i Engelska kanalen, blev uppfiskade och återanvända som Luftwaffe tappade kompetensen snabbare än GB.
    Douhet motbevisades av just att dessa massbombningar fick så liten inverkan på krigsförloppet.

    Beträffande ÖB´s Klubba så skall vi inte glömma att tillkomsten av Mainstay och offensivt jaktflyg över Östersjön förändrade vår jakts förmåga att skydda flygbaserna liksom deras förmåga att skydda Klubbans anfall. Rysk jakts förmåga till look-down shoot-down försämrade radikalt attackens förmåga att komma till skottläge mot invasionsflottan. Kalla kriget slutade lagom som dessa dystra fakta stod klara.
    Nu till en förhoppningsvis givande diskussion!

    SvaraRadera
  5. Den enda nation som eventuellt skulle kunna anfalla Sverige är ett Ryssland som i ett framtida scenario återfallit i diktatur.

    Problemet är att Sverige inte utgör något hot mot någon. Därför behövs inget högteknologiskt försvar. Invasionsförsvar är något som ni militärer i er paranoida värld fablar om.

    Om en stormakt idag bestämmer sig för att invadera Sverige kommer den att använda så stor styrka att det enbart är en fråga om tid innan det är klart.
    Genom att vi inte är med i någon försvarspakt så kommer ingen till unsättning då Sverige egentligen inte utgör något värde. Det enda som kan vara av värde i framtiden är rent vatten !

    Det enda försvar som med fördel kan hålla ut en längre tid är ett väl utbygd hemvärn. Då finns inga kommunikations centraler att slå ut.
    Stor rörlighet blir ett måste och det åstadkommer man m.h.a privata bilar, lastbilar och bussar.
    Det som Sverige behöver utveckla är "Fire and forget" vapen mot stridsflyg/attackhelikoptrar och mot stridsvagnar. Vem som helst skall kunna använda ett sådant vapen. Minläggning försvårar fientlig framryckning på marken.
    Spärrballonger är ett utmärkt skydd mot anfall från luften.

    SvaraRadera
  6. Teorier är bra men verklighet är bättre. Om du nu tror att något annat land kan bli en potentiell motståndare så börja med att lista vad det landet kan år xx. Utifrån det kan vi sedan se om du har rätt eller eller ej i dina antaganden.

    / Streber

    SvaraRadera
  7. @Anonym 10.08: Får jag gissa att du till vardags bär palestinasjal?

    Lite fakta innan du gissar på hur en militär strategi ser ut.

    - Om du med hemvärn menar ett gerillaförsvar propagerat av VPK och liknande partier under -70 talet (strakt influerade av en nostaligisk syn på Vietnam) så är du ute och cyklar. Det innebär att släppa in fienden i landet och resulterar i att Stockholm kommer att se ut som Berlin 1945 när striden är över. Med stor sannolikhet lär det inte bli någon Marshallplan för oss.

    - Fire and forget vapen existerar inte. Där det finns medel finns det alltid motmedel.

    - Minor är mycket bra för försvar av en lång gräns. Dock så har Sverige skrivit på Ottawakonventionen.

    http://www.svenskafreds.se/minor/forklaring.shtml

    Finland som också har en lång gräns och som ligger närmare det fredliga Ryssland har därför valt att inte skriva på konventionen.

    - Spärrballonger var ett mycket avancerat vapen under VK2. Numera prickar man målen från 10 kilometers höjd i bra väder. I dåligt väder används GPS.

    Det du förespråkar är att köpa en vit flagga i närmaset sybehörsbutik. Det är ingen försvarsstrategi, det är avsaknaden av en.

    SvaraRadera
  8. Jag har skrivit många brev till George Bush. Som chefsingenjören skrev så blev Kosovo det första krig som vanns utan att markstridskrafter behövdes sättas in. Det fick även mig att fundera på amerikanarnas strategi i Irak, men försent då markinvasionen redan var ett faktum. Om USA hade använt samma strategi i Irak så kanske, kanske Saddam hade kunnat avsättas av irakierna själva och kunnat införa demokrati helt på egen hand.

    Amerikanarna må ha problem med intelligence i arabvärlden, det har jag också konstaterat, men de har tillgång till satellitfoton.

    Det är svårt att veta när man ska vara dynamisk, och när man ska vara fast. Jag hade t.ex. för några år sedan dragit tillbaka marktrupperna från Irak om jag hade bestämt då, och jag hade räddat de höga politikerna från en säker död genom att ta med dem och deras familjer, sedan hade jag låtit al Qaida ta över regeringsmakten, bara för att sätta in samma flygbombningstaktik som amerikanarna använde i Kosovokonflikten. Då hade kanske irakierna motiverats till att ta itu med al-Qaida på egen hand. Och hade de inte velat införa demokrati efter det, så hade det bara varit att fortsätta med strategin. Kännare säger ju att man bara kan förändra arabiska samhällen inifrån av araberna själva.

    "The Russians where easy to find and hard to kill, the terrorists are hard to find and easy to kill" Citat; NSA officials. Det säger väl allt om svårigheterna med att föra krig i även i andra kulturer?

    Roger Klang, Lund Scaniae

    SvaraRadera
  9. Jag tror att vår solidaritetsförklaring måste få vara dimensionerande. Först och främst måste vi gå med i NATO och sedan få ett operativt nordiskt försvarssamarbete på fötter.

    Utan de stegen blir alla andra meningslösa.

    På flygsidan har vi redan en flexibel lösning i Gripensystemet. Det är lika lämpligt för nationellt försvar som spaning och CAS i Afghanistan. Att det inte får åka är varken planets eller FV:s fel.

    På armésidan kan lätta förband ha en roll i finska lappland och en annan i Tchad; tung mek ett användningsområde i Balkh och ett annat på Gotland.

    Fregatter och korvetter kan patrullera Adenviken eller Finska viken om de är uthålliga och dimensionerade för den högre hotnivån.

    Även om den är omfattande finns det två teorier jag saknar i din sammanställning: Rupert Smiths War among the people och Qiao Liangs och Wang Xiangsuis Unrestricted War.

    Bägge är lite i Sun Tzu-lägret såtillvida att de har ett holistiskt politiskt/strategiskt perspektiv. Manöverkrigets teorier är inte irrelevanta för dem men delvis förpassade till den taktiska nivån, tydligare underordnade politiska mål och i samverkan med politiska medel; militären som ett medel för krigföring - inte medlet.

    Jag skulle gärna skriva mer men måste återgå till julstöket.

    God Jul allihop!

    SvaraRadera
  10. Doktriner är jättefina att ha i bokhyllan för idag så hänger inte doktrinerna ihop med verkligheten.
    Sveriges doktriner är skrivna för ett större försvar med ett organisatoriskt driv. De är skrivna för krigföring och inte för förvaltning. I dagens FM så funkar de inte, eller åtminstone följs de inte.

    SvaraRadera
  11. Ff
    @ bossekommenterar

    Menar du att vårt jaktflyg hade som uppgift att skydda våra flygbaser och skydda attackeskaderns anfall? Det är inte den bilden jag har efter ett antal år som pilot i luftförsvaret. min bild är att luftförsvaret under kalla kriget mer hade till uppgift att skydda vårt luftrum och samtidigt möjliggöra mobilisering av övriga Försvarsmakten.
    Att Mainstay och mer kapabel rysk jakt ändrade bilden håller jag med om. Och jag tycker också att en hel del av den beväpning och annan utrustning om köptes in i slutet av kalla kriget var avsedd för att kunna möta det hotet.

    SvaraRadera
  12. @Ff: Jaktflygets uppgift var givetvis att försvara sveriges territorium. Indirekt innebar det också attackbaserna.

    Attackens uppgift var att slå ut överskeppningsföretag och fordonskolonner. Därmed var attackbaserna också ett mål för det fientliga bombflyget.

    Hela syftet med Flygvapnets och Marinens höga beredskap var att vid behov kunna skydda Arméns mobilisering.

    SvaraRadera
  13. Det finns nog mycket att lära för diskussionen om Sveriges försvar som inte kommer från tillverkarnas pressmeddelanden.
    Jag hittade t.ex. den här när jag läste om Kosovo, länk från Wikipedia har jag för mig.

    http://www.airpower.maxwell.af.mil/airchronicles/apj/apj02/sum02/lambeth.html

    SvaraRadera
  14. Så mycket diskussion om framtida doktriner tycks det inte bli men om jag får kommentera vår tidigare doktrin så var det väl inte så att skyddet av Arméns mobilisering var "hela syftet med FV höga beredskap"? Som jag uppfattade det var nog syftet även att bryta angriparens slagkraft såväl i luften som på havet (och helst även på marken).
    Attacken baserades tillbakadraget för att bassystemet skulle ha bästa chans att fungera när det blev dags att sätta in attacken. Jakten hade till uppgift att så uthålligt som möjligt skydda Armeńs mobilisering, viktiga militära mål inbegripet attackens baser, befolkningscentra och inte minst sina egna flygbaser vilket ju var en förutsättning för att över huvud taget lösa någon uppgift. Alltefter som antalet jaktdivisioner lades ned - parallellt med att WP tog åt sig större och större del av luftherraväldet över Östersjön - fick jakten allt svårare att lösa alla uppgifter trots modernisering av vapen och viss annan materiel. När, som jag pekat på ovan, WP look-down, shoot-downförmåga var ett faktum försökte "man" lägga ytterligare en uppgift på jakten, nämligen att upprätta temporärt luftherravälde över de anfallande attackförbanden samtidigt som givetvis WP försökte att försäkra sig om luftherraväldet över invasionen.
    Läge för paradigmskifte eller åtminstone att ta sig en funderare över vilken doktrin vi skulle låta leda oss. Men, som sagt, kalla kriget slut blev en gong-gong. I dag behövs väl ingen doktrin?

    SvaraRadera
  15. @Bosse: Det intressanta är att under Kalla Kriget hade FV ingen doktrin. Då var det TAJ - Taktiska Anvisningar Jakt som gällde för jaktflyget och E1 målpärm för attack- och spaningsflyget.

    Det är först på de senaste 5-6 åren som en doktrin tagits fram. Detta egentligen mer som en del av akademiseringen av officersyrket och för att kopiera det amerikanska upplägget.

    Problemet är att denna doktrin för Luftoperationer inte uppdateras. Den hänger inte längre ihop vare sig med övergripande utrikesdeklaration eller underliggande taktiska utbildningar på förband, som numera går helt åt NATO hållet med deltagande i en internationell NATO-ledd styrka någonstans inom 600 mil från Bryssel.

    SvaraRadera
  16. @ Chefsingenjören: Jag håller med dig att det vore för formaliserat och pampigt att kalla det doktrin, det vi hade under KK. Jag menar dock "doktrin" som en lärosats som stöder ett visst praktiskt (strategiskt/taktiskt) handlande. Det får snarast ses som den bakgrund som gjorde att TAJ mm utformades som den var och den bakgrund som gjorde att JAL-utbildning etc lärde ut som den gjorde.
    Vad beträffar attacken så grundades strategi/taktik/stridsteknik på B 18-tiden även om självfallet byte av flygplantyper och beväpning satte sina spår ända intill ombeväpningen till AJS.

    SvaraRadera
  17. Den svenska doktrinen för luftoperationer är ändå ett ramverk för hur man skall tänka striden. Jag anser att den fyller ett syfte även om teknik/taktikutvecklingen gjort milsvida framsteg som inte avspeglar sig i utformningen av doktrinen. Det finns även en del fraperande fel och otydligheter som inte är rättade på fyra år. Jag tycker det tyder på att man inte brytt sig om doktrinen.

    Hela serien med Arenadoktrinerna, Doktrin för gemensamma operationer, Grundsynerna, Militärstrategisk doktrin och Militärteorins grunder verkar vara pliktskylidigast skriven för att möta kravet på akademiseringen av professionen och sedan har man kört på.

    Vid uppstart av vissa förband så hänvisar till en eller flera av doktrinerna för att beskriva förbandets förmåga i den öppna delen och sedan finns det en hemlig del som beskriver begränsningarna. Men hur kan man 2009 hänvisa till en publikation som utgivits 2004/2005 för att beskriva ett förband när publikationen i bästa fall beskriver lite militärteori?

    Nä, jag vill se ett omtag på doktrinarbetet och låta det vara kopplingen mellan den statsvetenskapliga/politiska nivån och den operativa/taktiska nivån med taktiska anvisningar och reglementen. Minns "ANBAS" för basbataljon 85 i flygvapnet

    J.K Nilsson

    SvaraRadera