lördag 5 december 2009

En djupare analys... (uppdaterad)

President Obama presenterade i tisdagens tal vägen framåt i Afghanistan. Redan dagen efter började de amerikanska trupperna sätta tryck på talibanerna för att inte ge dom tid att förbereda sig. Amerikanska marinkåren påbörjar nu en ny offensiv i Helmandregionen kallad Kareh Cobra, eller Kobrans vrede.

Det finns många olika sätt att analysera vad som egentligen sades i talet. Jag håller med att i vissa stycken motsade talet sig själv. Men då glömmer man bort det faktum att talet fokuserar på två helt olika målgrupper. Utrikespolitiskt på aktörer i Afghanistan, både på den egna sidan i form av ISAF och Karzais regim men även talibaner och regimen i Pakistan. Men som alla andra amerikanska presidenter så vänder sig Obama även inrikespolitiskt till väljarna i USA och framför allt senaten och representanthuset.

Obamas vision har hela tiden funnits och har med den nya strategin inte ändrats, bara förtydligats. Hans syfte är att minska insatsen i Irak (som av de flesta demokrater i USA, liksom många i omvärlden anses som onödig) till förmån för insatsen i Afghanistan. Att han därmed liknar Bush Jr. är bara ett bevcis för att han när det gäller är en realpolitiker. I opposition är det lätt att komma med dumma idéer, vilket vi i i Sverige ofta ser bevis på. Men när man sitter vid makten så är det landets och i USA:s fall ibland omvärldens bästa som gäller.

Likheter finns mellan Obamas strategi och den s.k. "The Surge" som Bush Jr drev igenom i Irak.Och självklart så finns det liknelser. Det vore konstigt om USA inte dragit erfarenheter från Irak som man tänker använda även i Afghanistan. Den kritiska faktorn är dock att få Karzai och hans regim att inse att dom själva förr eller senare måste ta över landet. USA och ISAF är där för att skapa ett tillstånd som medger en någorlunda väl fungerande stat som inte längre skyddar grupper som Al Qaida.

When the United States takes on counterinsurgency, it must find the sweet spot where an ally is confident of American commitment but aware that it is finite. Eventually the ally must stand on its own. Call it the "Goldilocks dilemma"--if the American commitment is too weak, the ally will cut a deal with the insurgents or simply collapse. If the American commitment is too strong, the ally will forego difficult reforms such as getting corruption under control.

Kan man eller bör man ens likna Afghanistan med Vietnam? Obama förnekade att den jämförelsen var möjlig, och jag håller med. Att t.ex. jämföra talibanerna med Viet Cong håller helt enkelt inte. Viet Cong var inte en ren gerilla (även om vissa svenska grupperingar fortfarande tror så) utan hade stöd av Nordvietnams reguljära styrkor som i sin tur stöddes av Ryssland och till viss del Kina. Men det finns ändå vissa politiska likheter med inledningen av Vietnamkriget. Men till skillnad mot FNL så kommer nog aldrig Talibanerna få publicitet i form av sympatimöten på Sergels Torg och amerikanska flaggor som bränns utanför USA:s ambassad i Stockholm. När krigsmotståndarna demonstrerar är det för den afghanska befolkningen, men detta utan något egentligt bevis på att dom skulle få det bättre om USA och ISAF drog sig ur Afghanistan.

Talibanerna börjar nu reagera i stället för att agera. Det är bra. Då börjar dom göra misstag, som att t.ex. placera ut fler bomber i Pakistan. Det innebär att dom kommer att fortsätta tappa sitt utländska stöd (läs finansiering) och de pakistanska styrkorna kommer att intensifiera sin offensiv mot talibanerna i Södra Waziristan. På så sätt kommer till slut talibanerna åter befinna sig i Tora-Bora grottorna mellan de amerikanska och pakistanska trupperna. Men denna gång utan de förberedelser som fanns 2001. Från att vara en gerillarörelse med möjlighet att störta regimen kommer dom att bli en nagel i ögat under många år framöver. Men vad säger den arabiska omvärlden om Al Qaida fortsätter med självmordsbomber efter det att USA och ISAF gett sig av?

Obama har visat att han är en president som kan ta obekväma beslut. Det lovar gott inför framtiden, även om Obama kanske inte klarar sig till en andra period som president. Jag hoppas dock att han håller till Afghanistankrigets motsvarighet till slutet på den tredje perioden i matchen, eller som man säger i USA "until the end of the fourth inning". Sverige har en hel del att lära av USA:s vinnarskalle. Det är kanske därför som så många svenska idrottsmän slutar på en hedrande fjärdeplats, medan USA tar guld om och om igen.

Uppdaterad 09-12-06, 23:40
Afghanistans damlandslag i cykling fruktar den dag då USA drar sig tillbaka. Talibanerna är inte särskilt förtjusta i sport och allra minst när damer utövar dom. Men bekämpning av talibaner i all ära. Det stöd som landslaget mest behöver från USA är skydd av civila insatser för att förbättra vägarna i Afghanistan. Dom som har kört bil i Kabul vet att det är svårt att avgöra om det är vänster- eller högertrafik som gäller i Afghanistan, då alla bilister hela tiden väjer för gropar i gatorna.

Uppdaterad 09-12-07, 19:24
Obamas stöd rasar i USA, vilket kanske inte är så oväntat. Medelamerikanen är faktiskt ganska så ointresserad av utrikespolitik så länge det inte handlar om att skydda sitt eget skinn, eller lite patriotiskt vifta med "Stars & Stripes".

Undersökningen tyder på att det största tappet ligger hos outbildade väljare. Det är en indikation bland flera på att det växande missnöjet mot Obama kan vara relaterat till arbetslöshet och den ansträngda ekonomin snarare än faktorer som hans Afghanistan-strategi, säger CNN:s Keating Holland.

Jag misstänker dock att detta är mer irriterande för Obamas rådgivare än för presidenten själv som för tillfället verkar vara ute efter att göra ett bra jobb snarare än att göra alla väljare nöjda. Möjligtvis kan de senaste försöken att jaga rätt på Usama bin Laden ses som ett försök att blidka de amerikanska väljarna.

Att misstag i Afghanistan lätt straffar sig visar helt klart svallvågorna efter den katastrofala tyska insatsen där civila bombades av flyg när dom tillsammans med talibaner plundrade ett par stulna bränslebilar. Den tyske ÖB samt försvarsministern tvingades att avgå. Kanske inte så mycket av händelsen i sig själv som att dom försökte tysta ner den. Jämför med resultatet av bråket kring den danska boken om jaegerkorpsets operationer i Afghanistan.

Nu försöker den tyska regeringen att kompensera familjerna till de civila som dödades, vilket lär bli mycket svårt. Hur skiljer man en taliban från en civil afghan? Tanken är dock god och jag önskar att fler gjorde så. Har t.ex. svenska regeringen gått ut med kompensation till den afghanske tolk som dödades i samband med attentatet mot de svenska fordonen för ett par veckor sedan?

Uppdaterad 09-12-07, 21:00
Att ISAF är i Afghanistan för att förbättra villkoren för afghanska kvinnor är bara valfloskler som svenska politiker slänger sig med för att få med sig den svenska opinionen. I dagsläget är det enbart arbete för att förbättra säkerheten som gäller. I början när talibanerna var borta ur leken så fanns givetvis det stora förhoppningar om att lyckas, men allt eftersom säkerhetsläget förhindrar hjälparbetet så försämras också tillvaron för kvinnorna.

Efter talibanernas fall ville alla komma hit och arbeta för kvinnors rättigheter, och de var stolta över att säga att de var här för att hjälpa afghanska kvinnor. Sakta, sakta har detta försvunnit. Kvinnorna är inte prioriterade, vare sig av vår egen regering eller internationellt. Vi är bortglömda, säger den afghanska parlamentsledamoten Shinkai Karokhail i en av intervjuerna i rapporten.

Men kanske kvinnorna har fått smak på friheten? Talibanerna byggde sin makt på okunskap och rädsla. Kunskapen om ett det finns något bättre kan vara det som får kvinnorna att slå tillbaka. Jag skulle vilja se t.ex. miljöpartiets fölrespråkare i en debatt titta en afghansk kvinna rakt in i ögonen och sedan med övertygelse säga att vi ska dra tillbaka de svenska trupperna. Detta med full vetskap om vad som kommer att hända när talibanerna tar maklten igen.