Övertramp

Europarådet har tidigare kritiserat Sverige för att höga militärer direkt efter att de slutat sin tjänst i Försvarsmakten får gå till toppbefattningar inom försvarsindustrin. Risken är nämligen stor att de utnyttjar sina kontakter inom Högkvarteret, FMV och Försvarsdepartementet och styr upphandlingar till förmån för det bolag som de arbetar för.

Detta händer bara i korrupta länder säger kanske vän av ordning?

Nja, Sverige är nog inte bättre än de flesta andra länder.

Nu visar det sig att f.d. C INS Jan Jonsson konsultat åt Hägglunds 2008 - 2009 och att han i den rollen skrivit ett inlägg i pressen där han förordat SEP framför AMV. Inlägget publicerades på SvD Brännpunkt den 3 maj, 2008. Jan Jonsson uttryckte sig enbart i rollen som f.d. insatschef. Han nämnde dock inget om eventuella kopplingar till Hägglunds.

Jan Jonsson, Generallöjtnant, försvarsmaktens insatschef 2000-2007 och ledamot av Kungliga krigsvetenskapsakademin.

Detta är dock inte någon nyhet då Jan Salestrand och Anders Lindström kommenterade just detta faktum i sin replik som publicerades ett par dagar senare.

Det är en uppseendeväckande vulgärargumentation. Förklaringen kan möjligen sökas i det faktum att en av författarna arbetar på uppdrag av tillverkaren SEP.

Svenska freds nyhet är därmed ingen nyhet. Dock så är det fortfarande konstigt att det inte finns några regler för högre officerares övergång till industrin.

Ett löjets skimmer (uppdaterad)

När man äntligen trodde att den feta damen sjungit ut i sista akten av upphandlingen av nya terrängfordon till Försvarsmakten så inträffar ännu ett överklagande! Den här gången är det dock inte Hägglunds utan schweiziska Mowag som överklagar.

Men Mowag i Schweiz lämnade på måndagseftermiddagen in en överklagan till förvaltningsrätten i Stockholm. Senare under dagen väntas rätten ta ställning företagets överklagan. Bifaller rätten överklagan kan FMV tvingas göra om upphandlingen.

Mowags Piranha åkte tidigt ut i utvärderingen. Liksom SEP så uppfyllde den inte "skall"-krav.

Man uppfyllde inte ett antal så kallade ”skall”-krav, bland annat relaterade till motorstyrka: fordonets hastighet och förmåga att bärga i terräng.

Nu anser företaget att upphandlingen var felaktig. Mowag, som sedan april formellt heter General Dynamics Land Systems Europé, har begärt inhibition, det vill säga att upphandlingen stoppas till den har granskats och Förvaltningsrätten fattat beslut om den gått rätt till.

Får Mowag igenom denna överklagan så är det snart slut med möjligheterna att göra offentliga upphandlingar. Många kommer säkert att klaga på FMV som upphandlare, men jag måste få hävda att det är på tok för enkelt att överklaga. Titta bara på de punkter som Hägglunds överklagade.

Enligt länsrätten hade FMV för kort anbudstid och gjorde otillåtna ändringar i underlaget, som på vissa punkter var oklart. De lämnade också oklara upplysningar till anbudsgivarna.

Faktum är att inget av detta argument gjorde någon skillnad på det faktum att AMV uppfyllde kravspecifikationen bättre än SEP (även bättre än Alligator efter BAE Hägglunds överklagan). Det verkar som reglerna enligt LOU - Lagen om Offentlig Upphandling idag innebär att produkten som vi upphandlar blir sekundär till sättet som vi upphandlar på. Leverantörerna av försvarsmateriel kommer därmed med all säkerhet i framtiden att ha fler anställda jurister än ingenjörer.

Vore jag lede fi så skulle jag därför starta ett bolag, vi kan kalla det för Maskirovka AB. Detta bolag skulle lägga anbud på alla svenska försvarsmaterielupphandlingar och sedan överklaga dom i all evinnerlighet. Därmed så skulle svenska Försvarsmakten få återgå till cykelskyttekompanier.

I de grekiska dramerna så gjorde man skillnad mellan komedi och tragedi (även om jag personligen har svårt att se skillnaden). Denna upphandling håller på att bli bägge delarna. En tragik för våra soldater som får vänta längre och längre på sina splitterskyddade fordon och en komedi (av den tragiska grekiska arten) när det gäller statens fortsatta möjligheter till offentlig upphandling. Nej, nu är det dags att slå näven i bordet och hävda att all försvarsmaterielupphandling är klassat som av "vikt för rikets säkerhet" och därmed göra undantag för LOA.

P.S: Det är inte en slump att jag valde den onda clownen från Stephen Kings "It".

Uppdaterad 10-08-23, 19:43
Ett par veckor verkar det ta innan vi vet om upphandlingen behöver göras om ytterligare en gång.

"Parterna, FMV och Mowag, måste få bemöta varandras argument innan vi kan komma med ett avgörande. Det kommer sannolikt att ta ett antal veckor", säger Åsa Backholm, föredragande av ärendet vid förvaltningsrätten i Stockholm.

Även BAE Hägglunds studerar givetvis med stort intresse utkomsten av dena andra överklagan.

BAE Hägglunds, som tidigare på måndagen meddelade att de inte tänker överklaga FMV:s beslut, har precis fått höra om stoppandet av upphandlingen när Mittnytt tar kontakt.
- Vi får följa det här noggrant nu, och se vad det landar i, säger Tommy Gustafsson Rask, marknads- och försäljningsdirektör på BAE Hägglunds

Enligt uppgift till Mittnytt ska nu FMV ha fyra dagar på sig att yttra sig i frågan till förvaltningsrätten.

En helt ny värld

Jag märker att det finns många som kritiserar FMV:s upphandlingar och tydligast så märks det i debatten kring våra helikopter- samt terrängfordonsupphandlingar. Tyvärr så är det mycket känslor och ganska så lite fakta som sprids.

Helikoptrarna har det sagts ganska så mycket om, så jag tänkte i stället fokusera mig på terrängfordonsupphandlingen som Patria nyligen vann för andra gången med sin AMV.

Med de tydliga direktiv som FMV har att hålla sig i från både den nuvarande regeringen och den förra så måste jag säga att upphandlingen har varit mycket lyckad. Några småfel i sak, men BAE Hägglunds överklagan resulterade ändå i att (den för stunden) bästa produkten vann.

Vilka spelregler är det då som FMV har att hålla sig till när det gäller denna typ av upphandlingar? Jag har fått en bra sammanställning av regelverket som jag gärna sprider vidare, då den på ett mycket bra sätt visar hur spelplanen ser ut i framtiden för vår "svenska" försvarsindustri.

Först en smula historik

Svenska försvaret har inte längre bara uppgiften att vara ett mobiliseringsförsvar med uppgift att försvara territoriet vid en eventuell invasion av Sverige. Försvaret skall idag kunna verka som ett aktivt säkerhetspolitiskt instrument för att försvara svenska intressen hemma, i närområdet eller globalt oftast tillsammans med andra nationers försvarsmakter i internationell samverkan. Kalla krigets förutsägbarhet, särskilt när det gäller Försvarsmaktens operationsområde (d v s svenskt territorium) och konfliktnivå (storskaligt krig och invasion), har förbytts i oförutsägbarhet. Försvarets förband ska kunna göra insatser ”här och nu”, varhelst i världen som svenska intressen finns att bevaka. Insatserna ska dessutom kunna ske över hela konfliktskalan (alltså inte bara i regelrätta krig) och kunna ske i samverkan med andra länder och organisationer. Sammantaget innebär detta krav på att Försvarsmakten snabbt och flexibelt måste kunna anpassas till olika säkerhetspolitiska, operativa och taktiska situationer.

Försörjningen av materiel till Försvarsmakten måste alltså kunna tillgodose snabbt förändrade behov. Förmågan att hantera förändrade behov i olika tidsperspektiv förutsätter en tillräcklig grad av handlingsfrihet, inte minst ekonomisk handlingsfrihet. Detta i sin tur innebär bl.a. att såväl ledtider som ekonomiska bindningar i materielförsörjningen måste reduceras. Dessutom innebär dagens säkerhets- och försvarspolitiska situation att det i många fall är viktigare att Sverige har materiel som är interoperabel med våra partnerländers materiel, att den är tekniskt mogen, funktionssäker och tillgänglig än att den i alla lägen har högsta möjliga tekniska prestanda.

Det här är en paradox som få svenskar förstår. Det gamla Kalla Kriget innebar en gigantisk hotbild mot Sverige, men samtidigt en balans mellan öst och väst som innebar att det i praktiken knappast skulle bryta ut ett krig i Sverige. Dock när kriget väl bröt ut så var erfarenheterna från VK2 att vi inte längre skulle kunna få den krigsmateriel vi behövde från utlandet. Alltså byggdes det upp en stark svensk försvarsindustri för att vi skulle vara självförsörjande samtidigt som vi kunde tåla långa utvecklingstider med vetskapen om att det skulle dröja innan anfallet kom.

Dagens hotbild är mycket annorlunda. Upplösningen av Sovjetunionen gav upphov till en massa nya oroshärdar. Sverige har anslutit sig till EU vilket innebär att vi har en gemensak utrikes- och säkerhetspolitik. Vi deltar aktivt på den internationella arenan för att få slut på konflikter som i det långa loppet även drabbar Sverige (flyktingar och t.ex. Heroin från Afghanistan). I denna nya "fredliga" värld så är Försvarsmakten mer insatt än någonsin tidigare.

De nya principerna för Försvarsmaktens materielförsörjning vilar på det faktum att den säkerhets- och försvarspolitiska kartan radikalt har förändrats. Dessa principer fastställdes slutligen av Riksdagen sommaren 2009 då riksdagen beslutade enligt regeringens proposition 2008/09:140 ”Ett användbart försvar”, men hade redan börjat växa fram några år tidigare.

Materielförsörjningsstrategin är således inte, som det ibland påstås i debatten, ”påhittad av FMV”, utan vilar på principer som är beslutade av svenska folket via sina valda ombud i riksdagen!
...
Dessa principer är i allt väsentligt förankrade över de politiska blocken då den i huvudsak bygger på den parlamentariskt sammansatta försvarsberedningens förslag. Värt att notera är också att huvuddragen redan föreslagits av tidigare regering, bl. a i den skrivelse som regeringen Persson överlämnade till riksdagen 16 mars 2006;

”Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Harpsund den 16 mars 2006
Göran Persson

Sid 33: ”En viktig och bärande idé med den vidareutvecklade strategin är att i dess tidiga faser först utröna möjligheterna till att tillgodose Försvarsmaktens behov utan att initiera nya utvecklingssatsningar och teknisk kravgenerering.

Genom en systematisk genomgång av möjligheterna att utnyttja befintlig materiel, genom att öka antalet eller vidareutveckla dessa befintliga system, och genom att behovet tillgodoses av de produkter och tjänster som den internationella marknaden erbjuder bör fördyringar kunna undvikas.

I första hand bör en anskaffning göras genom deltagande i samordnad internationell anskaffning och i andra hand på egen hand. Endast i de fall då dessa möjligheter uttömts bör man välja att tillgodose behovet genom en nyutveckling, och även då i första hand i samarbete med andra eller tillsammans med internationella samarbetspartners. Egenutveckling bör ske endast i undantagsfall.”

Hmm.. Göran Perssons insats i debatten som konsult för att försvara försvarsindustrins intressen kolliderar alltså tydligt med hans gamla politiska inspel...

Med andra ord så finns det på papper en bred politisk övertygelse om att FMV och Försvarsmakten skall köpa färdiga produkter och inte slösa pengar på utveckling. Detta är något som försvarsindustrin precis som övrig industri får sköta genom återinvesteringar av tidigare vinster. Kostnaderna för utvecklingen får sedan givetvis tas ut i form av ökat styckepris, men om inte produkten blir konkurrensmässig så får dom ta smällen själva.

Styrande faktorer vid upphandling

Den 1 januari 2008 trädde lagen om offentlig upphandling, LOU, i kraft. Lagen bygger i huvudsak på principer överenskomna inom EU. De som omfattas av definitionerna i LOU, och benämns upphandlande myndigheter, är statliga och kommunala myndigheter och aktiebolag.

Lagen stadgar hur en konkurrensupphandling skall gå till utan att för den skull stadga att all offentlig upphandling måste ske i konkurrens. Vissa villkor måste dock vara uppfyllda för att få rikta en upphandling till en leverantör. För försvarsmateriel med en total ordersumma överstigande 100 mkr krävs i regel att regeringen fattar beslut om att upphandlande myndighet får rikta upphandlingen, och då av ”Säkerhetspolitiska skäl”.
...
FMV upphandlingsprocess följer ett antal för fördefinierade steg, som i sin tur skall vara väl kända av presumtiva anbudsgivare. Upphandlingsprocessen är i huvudsak styrd av skrivningar i LOU.

Steg 1 – FMV ger ut och publicerar Anbudsinfordran (RFQ). I denna framgår bl a vad FMV efterfrågar i form av krav uppdelade på sk ”skallkrav” och ”börkrav”. Kraven i sin tur bygger dels på FM målsättningsdokument för efterfrågad produkt, dels rent kommersiella krav. ”Skallkraven” är s a s digitala och måste uppfyllas av de anbudsgivare som vill komma i fråga, ”börkraven” i sin tur används när de olika anbuden utvärderas.

En mycket viktig aspekt i all upphandling är kravspecifikationen. Här är Försvarsmakten mycket inblandad. Det går givetvis att få en bättre produkt än AMV om man har oändligt med pengar. Kanske SEP i framtiden kommer att bli en bättre produkt som säljer på den internationella marknaden, men vi behöver terrängfordon idag och inte om 10 år. Själv så skulle jag vilja ha F-22 till svenska Flygvapnet, men när inte ens USA har råd att fortsätta den utvecklingen så bör vi nog passa oss för att låta tekniken styra anskaffningen allt för mycket. Den svenska principen med "lagom" gäller numera även försvarsmateriel. Tyvärr så var det till stor del redan här som HKP 14 spårade ur. Kravspecifikationen ändrades flera gånger under anskaffningen och enligt helikopterutredningen så finns det idag mycket dålig spårbarhet till vem som egentligen krävde t.ex. en högre kabin.

Steg 2 – Kvalificeringsfas, där inkomna anbud kontrolleras, dels att anbudsgivarna fyller vissa grundkrav på ekonomisk stabilitet, struktur, produktionsförmåga och affärsjuridiska grunder, dels kontrolleras att anbuden i sig uppfyller de i anbudsinfordran beskrivna ”skallkraven”. Under kvalificeringsfasen kan dialog och diskussion med anbudsgivarna vara nödvändig för att klara ut att anbuden är rätt tolkade. Under denna fas får enligt LOU inte anbuden kompletteras eller förändras. Endast de anbud som uppfyller kvalificeringen får enligt LOU gå vidare till nästa fas.

Steg 3 – I utvärderingsfasen utvärderas de kvalificerade anbuden utifrån en på förhand delgiven modell och metod. Utvärderingsmodellen är väl känd av anbudsgivarna och publicerad redan i anbudsinfordran. I AWV upphandlingen utvärderades och betygsattes ca 250 ”börkrav” inom 43 delområden, sammanfattade i huvudområdena
- Systemprestanda (viktning 0,26)
- Pris (viktning 0,28)
- Anbudsgivarens åtaganden över systemets livscykel (viktning 0,08)
- Kommersiella villkor (viktning 0,23)
- Införandeplan (viktning 0,09)
- Projektledning (viktning 0,06).

Betygsskalan 0-10 användes, där uppfyllt ”börkrav” gav betyget 10,0. Under utvärderingsfasen kan förhandlingar genomföras med utvalda anbudsgivare, syftande till att förbättra anbuden så långt det är rimligt och möjligt. FMV kan välja att genomföra förhandlingar med en eller flera anbudsgivare, men bara de anbudsgivare som klarade kvalificeringsfasen.

Steg 4 – efter genomförd utvärdering och eventuell förhandling fattas ett s k tilldelningsbeslut och kontrakt skrivs med vald leverantör. Först när detta är gjort informeras alla anbudsgivare om resultatet av upphandlingen, d v s även de anbudsgivare som föll ifrån i kvalificeringsfasen.

Efter det att tilldelningsbeslutet är fattat inleds en överprövningsperiod om 10 dagar, där de anbudsgivare som inte får kontraktet har möjlighet att begära överprövning i förvaltningsrätten. Om ingen anbudsgivare begär och får överprövningsrätt, vinner upphandlingen laga kraft efter 10 dagar och produktion och leverans enligt kontrakt påbörjas.

Sammanfattningsvis så är detta ett mycket tydligt spårbart sätt att upphandla nya produkter och förmågor till Försvarsmakten. Upphandlingen av AMV följer de nya riktlinjerna (LOU och regerings direktiv) och kan användas som ett skolboksexempel på upphandling. Jag kan bara önska att alla framtida upphandlingar följer samma process!

Upps.. Jag kunde inte hålla mig. Jag stoppade därför in en smula Maiden för att avrunda detta inlägg...

Förvånande? Knappast! (uppdaterad)

Nu har äntligen dammet efter striden lagt sig och ut från slagfältet kommer Patria som segrare. En förlorare är BAE Hägglunds som inte bara förlorat denna order, utan även inför framtida beställningar förlorat sitt goda samarbete med FMV. Den stora förloraren är dock våra soldater som nu riskerar att få vänta ytterligare tid på att få splitterskyddade fordon att använda vid internationella insatser. Patria lovar dock att leveranstiden ska hållas.

The 113 vehicles ordered by the FMV will be delivered by the end of 2013 for making it possible the Swedish Army to have the operating capability with them during 2014.

BAE Hägglunds hot om att svenska arbetstillfällen kommer att förloras om inte dom får beställningen kommer nog inte att besannas då affären även innebär 100% motköp. Patrias VD Seppo Seppäle går nu ut med kritik mot de argument som framfördes då affären överklagades.

Detta märktes inte minst genom en debattartikel i DN 26/10 2009 där förre statsministern och nuvarande konsulten Göran Persson ifrågasatte beslutet utifrån att han ansåg svenska jobb vara hotade. Ett synnerligen märkligt påstående med tanke på att de fordon FMV beställt av Patria till stor del ska tillverkas i Sverige av svenska företag som Scania, Saab, SSAB och Åkers Krutbruk.
...
Vi ifrågasätter starkt påståendet att FMV:s val av Patria som leverantör av de 113 pansarterrängbilarna på något sätt skulle äventyra svenska jobb. Vi vill faktiskt hävda att vår AMV med motor från Scania och skydd från Åkers Krutbruk är lika svensk som det brittisk-svenska fordonet Alligator som till exempel uppges ha en motor från österrikiska tillverkaren Steyer.

Tyvärr så kom nog de svenska förlusterna i Afghanistan med som ett argument i debatten. Jag hävdar dock att bepansrade fordon inte alltid är den enda lösningen i Afghanistan. Som min bloggkollega på "Efter Bomben" skriver så upplevs bepansrade fordon mycket aggressiva och bidrar inte till att vinna lokalbefolkningens "Hearts&Minds". Fordon som t.ex. Galten har också problem att ta sig fram på de dåliga vägarna i Afghanistan. Dom är helt enkelt för tunga och har för hög tyngdpunkt. Där är Toyotabilar ett bättre alternativ. Liner som skydd för finkalibrig eld och splitter är dock ett minkrav! Men givetvis, när stunden så kräver så är bepansrade, minskyddade fordon ett måste.

Utkomsten av den nya upphandlingen är inte förvånande. Den kravbild som den nya upphandlingen skett mot är densamma som de ändrade krav som BAE Hägglunds överklagade. Tydligen så lyckades inte BAE Hägglunds sänka priset tillräckligt mycket eller så misslyckades man med att övertyga FMV om att den nya konstruktionen Alligator inte var en lika oprövad prototyp som SEP. Oavsett orsaken så är det just nu inga muntra reaktioner på beskedet i Örnsköldsvik.



Uppdaterad 10-08-14, 17:40
Det börjar höjas röster för att registrera alla lobbyister som påverkar svenska politiker. I fallet SEP vs AMV så är helt klart vår f.d. statsminister Göran Persson en av dessa.

Jag tycker att detta är en utmärkt idé då en av anledningarna till att det läggs en del mycket märkliga försvarsbeställningar är lobbyisternas inflytande. Se bara på alla gamla svenska generaler som numera sitter i styrelsen för diverse svenska bolag. I första hand är det givetvis inte för deras stora skicklighets skull, utan för deras kontakter på HKV och inom politiken.

Son of SEP (uppdaterad)

Upphandlingen av nya terrängfordon till Försvarsmakten går märkligt långsamt. Men i brist på svenska kunder så visar BAe Hägglunds lite egna initiativ. Tidigare har man utvecklat CV90xx serien för att kunna erbjuda britterna i FRES-utvärderingen. Det var dock en ganska så konventionell anpassning av CV90xx.

Nu har man dock tagit till vara på skyddsteknikerna och modularitetskonceptet från SEP och anpassat det till CV90xx under namnet Armadillo. Det här tycker jag är en mycket intressant utveckling. Se här för lite fakta (om än ganska så tunt) om Armadillo.

SEP är som koncept fortfarande en rullande utvecklingsplattform. Det är de konventionella fordonen som CV90xx och Bv206 med efterföljare som fortfarande är Hägglunds storsäljare och varumärke. Det gäller därför att på ett kontrollerat sätt få tidigare kunder av dessa fordon att vid nyanskaffning välja nya modeller som återanvänder erfarenheterna från SEP-programmet till att utveckla förbättrade versioner som kunderna känner igen. Armadillo kan mycket väl vara just detta. BAe är optimistiska och faktiskt, denna gång är även jag det!

Det är precis så här jag vill att svensk försvarsindustri ska agera. Inte hela tiden vänta på stöd från svenska staten, utan offensivt utveckla och marknadsföra sig själva och sina produkter. Har man inte tillräckligt bra produkter så kommer man att slås ut. Å andra sidan om produkterna håller vad dom lovar så finns det en stor marknad för just denna typ av fordon.

Lite reklamfilm...



Uppdaterad 10-07-19, 22:14
Upphandlingen av de nya terrängfordonen drar ut på tiden och FMV vill inte kommentera om orsakerna (annat än att många på FMV just nu har semester...).

Smutskastningen pågår dock som vanligt och att patria är inblandad i mutaffärer tas upp i diskussionen, men då glömmer man bort BAe:s mutanklagelser i försäljningen av Eurofighter till Saudiarabien, Gripen till Tjeckien, Österrike och Sydafrika m.m. När det gäller sätt att få beslutsprocessen att gå till det egna bolagets fördel så är nog alla inbvlandade företag lika goda kålsupare.

Intressant dock är att Volvo tillsammans med franska Nexter blandat sig i striden. Dom erbjuder an variant av VBCI. Här kan det verkligen bli en intressant diskussion om eventuella jobbtillfällen för svensk arbetskraft med flera av de offererande bolagen. Undrar om inte svenska politiker har fått en smula påtryckningar och att det i själva verket är just detta som drar ut på upphandlingen?

Uppdaterad 10-07-21, 00:03
Den sista augusti går anbuden ut och då måste FMV (och Regeringen) ha bestämt sig.

Den eviga tvåan (uppdaterad)

Sven Nylander brukade kallas för den eviga fyran för att han aldrig kom på pallplats i de stora sammanhangen. I försvarsmaterielsammanhang finns det ingen prispall och tvåan är därmed den största förloraren. Som jag tidigare skrivit om så hoppades BAE Hägglund på att engelska försvaret skulle beställa Stridsfordon 90. Nu har även den affären gått dom ur händerna.

Ordern går i stället till amerikanska konkurrenten General Dynamics. Därmed hotas 450 jobb på BAE:s fabrik i Newcastle, England, efter 2014, rapporterar Örnsköldsviks Allehanda på nätet.

En första delorder om 600 fordon värd 25 miljarder kronor var vad BAE Systems Hägglunds hade hoppats på. Nästa delorder handlar om 700 fordon. Det företag som får första ordern bedöms ha stor chans även på den andra.

Nu blir i stället den nya FMV upphandlingen destå viktigare. Den här gången erbjuder BAE Hägglunds SEP maskerad som Alligator. Alla tekniska innovationer som eldrift och pivotsväng är nu bortplockade till förmån för lägre pris och leveranssäkerhet.

Forsno har helt rätt. Hägglunds har börjat förstå att det alltid är kunden som har rätt. Frågan är bara om Alligator blir billigare än AMV och om minskyddet är så pass mycket bättre som Hägglunds anser? Vi får hoppas på att vi slipper politiska inlägg i debatten från t.ex. Göran Persson som på tvivelaktiga konsultuppdrag åter argumenterar om stöd för svensk försvarsindustri. Kan BAE Hägglunds inte vinna på egna meriter så förtjänar dom inte segern.

En spännande upphandling lär det i varje fall bli och för att citera Highlander: "There can be only one!"

Uppdaterad 10-03-24, 07:41
Nu kommer nya uppgifter i pressen som pekar på att upphandlingen av FRES pågår. BAE Hägglunds har lovat att lägga större delarna av produktionen i England. Den ursprungliga uppgiften presenterades av Financial Times. Jag litar inte helt på Ny Tekniks uppgifter, då varken FT eller pressen i Örnsköldsvik har gått ut med ändrade uppgifter.

Men skulle NT visa sig ha rätt så innebär det för Örnsköldsviks del att man kanske inte deppar lika mycket som vid det första beskedet, men att det trots allt inte blir lika många arbetstillfällen i Sverige som man trodde från början. Detta är nackdelen av att ägas av ett utländskt bolag. Bara för att BAE Hägglunds tar hem en order innebär det inte pengar till Sverige eller ens arbetstillfällen.

Det verkar som engelsmännen har lärt sig av Brasilien att det lönar sig att gå ut med dubbla budskap för att sätta press på sina leverantörer. Hmm... Något för FMV kanske?

Upp med mungiporna (uppdaterad)

BAe Hägglunds i Örnsköldsvik ska nog inte räkna med att vinna den kommande upphandlingen av terrängfordon till Försvarsmakten. SEP är helt enkelt för dyr och har för oprövad teknik.

Men det finns ljus i slutet av tunneln. Som jag har berättat tidigare så offererar BAe Stridsfordon 90 till England i den s.k. FRES upphandlingen. Nu beställer Frankrike 53 stycken BVS10 MkII. Tydligen har även den franska upphandlingen behandlats i domstol). Detta borde innebära att de varsel som lades i somras inte behöver genomföras.

Bandvagn 206 och dess efterträdare är en internationell exportsuccé som byggde upp Hägglunds goda rykte. Den är inte speciellt bra bepansrad, men tar sig fram på ett utmärkt sätt i all terräng. I den engelska pressen har det varit en del kritik avseende Viking beroende på dess lägre skyddsgrad och ett par dödsfall i samband med IED. Planer finns på att byta ut Viking mot mer bepansrade fordon, men detta beslut kritiseras av soldater i engelska armén.

You have to remember that Vikings were deployed to fill a very specific function," said Amyas Godfrey, a former infantry officer and fellow of the Royal United Services Institute thinktank, referring to the bridges and canals of the "green zone" along the Helmand river.

The Viking is a tracked vehicle, unlike the heavier Mastiff armoured troop carrier. "You are sacrificing mobility for protection but mobility is itself a form of protection", said Godfrey.

Fordon i Afghanistan är känsliga för överfall med IED, minor och RPG. Detär ofta lätt för talibanerna att lägga sig i bakhåll eftersom det finns få bra vägar för transporter. Fördelen med Viking är att man fordonen kan färdas vid sidan av vägarna och helt enkelt undvika de ställen som i vanliga fall används för att placera ut sprängladdningarna. nackdelen är givetvis att i de fall som man ändå tvingas färdas på normala vägar har man ett lägre skydd. Frågan är om inte Viking trots de dödsfall som inträffat, ändå inte räddat fler liv då man kunnat undvika troliga överfall? Här är en liten reklamfilm från Afghanistan.

Mycket vill ha mer heter det, men nu borde i varje fall kommunledningen i Örnsköldsvik inte bekymra sig om SEP eller inte SEP de närmaste åren.

Uppdaterad 09-11-30, 21:25
I SEP diskussionen kom det ofta upp affärer som missats på grund av saknad svensk anskaffning. Kanada var en av dessa. Men har BAe Hägglunds verkligen tappat Kanada? FLCV - Family of Land Combat Vehicles har en fas kallad CCV - Close Combat Vehicle. 108 fordon med en option på 30 fler är under anskaffning. Kontraktet ska läggas i mitten av 2011 med IOC- Initial Operational Capability 2012 och FOC - Full Operational Capability 2015. CV90 är ett av de påtänkta fordon. Återigen försäljning av ett beprövat koncept. Upphandlingen av CCV har tyvärr den senaste tiden fördröjts, så beslutsdatumet 2011 kan bli förskjutet.

Om nu BAe Hägglunds är smarta och börjar arbeta som alla annan industri (mobiltelefoner m.m.) och slutar luta sig mot statliga garantier så bör man se till att maximera vinsterna av att sälja Stridsfordon 90 till att kunder som vill ha en "Här och Nu" lösning, precis som Patria gör med AMV. Från denna försäljning tar man en del av vinsten och investerar i forskning och utveckling, t.ex. SEP. Att svenska staten stödjer svensk försvarsindustri är OK. Att svenska staten stödjer svensk försvarsindustris aktieägare är en helt annan sak. Hur mycket vinst ska en aktieägare kunna ta ut ur ett bolag som hålls under armarna av svenska staten? Vi kanske ska återköpa Celsiuskoncernen?

Stridsfordon 90 slår ut SEP

BAe, ni vet det där engelska bolaget som äger Hägglunds har lagt in en offert på bandburet fordon till det engelska FRES programmet. SEP skulle man kunna tro? Nix, det blev stridsfordon 90! Varför kan man fråga sig om nu SEP är så rackarns bra?

The company plans to minimise costs, meet the tight delivery schedule and align with the UK Armored Fighting Vehicles (AFV) Strategy published in June by using a low-risk manufacturing approach proven with all five CV90 export customers.

Glada nyheter dock för Örnsköldsviks befolkning även fast det inte är SEP som offereras. Totalt rör det sig om upp till 1300 fordon som givetvis ska användas i Afghanistan. Jag misstänker att det är större chans för BAe Hägglunds att vinna den engelska FRES upphandlingen än det är för dom att vinna den svenska upphandlingen när den drar igång igen.

The chassis will be built at the company’s existing production line at Örnsköldsvik in Sweden. The Scout turret and UK mission fit of all variants will be integrated onto the chassis in the UK, preserving jobs and the key skills necessary to continue to support British Army operations

Man tar alltså bitar från de existerande CV9035 och bygger ett nytt torn med 40 mm kanon, för att nå kraven på låg kostnad och hög leveranssäkerhet. Tydligen så ansåg BAe att SEP inte kunde uppfylla något av dessa. Man har kanske lärt sig från den svenska upphandlingen?

Vi är alla förlorare (uppdaterad)

BAe Hägglunds vann överklagan hos länsrätten och upphandlingen av de nya terrängfordonen för Armén kommer med stor sannolikhet att göras om. Kommentarer till artikeln från den svenska allmänheten visar att många verkar tro att den nya upphandlingen innebär att det blir SEP i stället. Men då har man inte förstått budskapet i länsrättens dom. Dom tar nämligen inte ställning till vilken produkt som är bäst eller inte, utan bara om lagen (LOU - Lagen om Offentlig Upphandling) följts till fullo.

På dessa punkter fälldes FMV:

- Har använt sig av en orimligt kort anbudstid. Detta borde ha gynnat BAe Hägglunds snarare än Patria då dom redan satt i knät på FMV. Problemet för BAe Hägglunds var bara att dom var för dyra och han inte på den korta tiden ändra sin produkt tillräckligt mycket för att få ner priset. Här har faktiskt LOU möjlighet till undantag när det gäller militära produkter om det är bråttom att få fram en produkt.

- Har gjort en otillåten väsentlig förändring av förfrågningsunderlaget. Det den här ändringen gjorde var att göra det möjligt för fler produkter att vara med i utvärderingen och inte bara direkt peka ut SEP. När den nya utvärderingen startar kommer givetvis det nya ändrade värdet vara med från början. Hade det ursprungliga värdet bibehållts hade kanske SEP vunnit och i stället Patria överklagat då en upphandling inte enbart får rikta sig till en produkt.

- Har på vissa punkter utformat ett oklart förfrågningsunderlag. Detta händer i alla upphandlingar och där brukar de som offererar komma med frågor och sedan skickas det ut förtydliganden till upphandlingen. Borde vara lika problematiskt för Patria som för BAe Hägglunds.

- Har lämnat oklara upplysningar till anbudsgivarna. Samma svar som på förra punkten.

Hur kommer den nya upphandlingen att sluta? Som jag ser det så finns det två alternativa lösningar:

- Patria AMV vinner ytterligare en gång. Detta är det mest troliga scenariet eftersom samma kravbild och urvalskriterier kommer att användas vid den nya upphandlingen. SEP föll på sitt höga pris samt att produkten inte finns i drift till skillnad mot Patria som redan används med gott resultat i t.ex. Afghanistan. Enda skillnaden är att det tagit ett är längre och kostat x antal miljoner mer på grund av all administration kring rättegång och förnyad upphandling. FMV arbetar inte gratis.

- SEP vinner. Men för att göra detta måste man göra stora ändringar i sin produkt. Detta innebär att den osäkerhet som redan finns idag kring tekniska lösningar kommer att vara ännu större om nya oprövade lösningar tas fram för att sänka priset. Med stor sannolikhet riskerar Försvarsmakten att få stå för en hel del kommande uppgraderingar för att förbättre dessa problem som en oprövad produkt alltid har. Läs vad jag har skrivit tidigare om att svenska Försvarsmakten får stödja svensk industri om inga andra köpare finns av deras produkter.

Resultatet av länsrättens dom innebär inte som man skulle kunna tro att BAe Hägglunds vann rättegången, utan att vi alla är förlorare.

- Skattebetalarna. Upphandlingen drar ut på tiden och kommer att göra att oavsett produkt som väljs (AMV eller SEP) så kommer slutresultatet att bli dyrare.

- BAe Hägglunds tappar en smula av sitt goda förhållande till FMV. Hur proffessionella organisationerna än är så är vi alla människor. Givetvis kommer det att finnas en del upprörda känslor och ett nytt utvecklingsprojekt á la SEP är nog bara att glömma de närmaste åren.

- Soldaterna får oavsett vilket fordon som väljs vänta längre. Risken är att några soldater dör eller skadas i Afghanistan då dom får vänta längre på rätt fordon.

Uppdaterad 09-10-30, 11:38
Frågan är bara hur stor förlorare den svenska vapenindustrin egentligen är? Fokus har i sitt senaste nummer en bra artikelserie om svensk vapenexport som just nu står i sin höjdpunkt.

På exportmarknaden går det betydligt bättre. Exporten av vapen har trefaldigats sedan början av 2000-talet. Många företag baserade i Sverige exporterar i dag över 80 procent av sina produkter.

Kriget mot terrorn ökade försäljningen i svensk vapenindustri, och det gav regeringen en chans att visa USA att Sverige var en pålitlig partner. Två månader efter USA:s invasion av Irak, som Göran Persson förklarade folkrättsvidrig, skrev dåvarande försvarsminister Leni Björklund under ett avtal frågor rörande försvarsmateriel«. Det arbetet pågår fortfarande. Svenska företag anpassar sin utveckling till världens största vapenkonsument. Svenska och amerikanska politiker och byråkrater samverkar.

Jag kommer ihåg en kommentar från "Lord of War" med Nicolas Cage. "War is business, and business is good". Är det då rätt att exportera vapen? Ja, i vissa fall. Varje land måste kunna ha rätten att försvara sig själv. Det kommer nämligen alltid att finnas länder, som antigen köper från mindre nogräknade leverantörer eller producerar vapen själva, som är aggressiva mot sin omgivning. Dessutom så måste vi inse att om vi vill ha kvar en svensk försvarsindustri och staten inte hela tiden ska behöva stödköpa materiel så måste dom tillåtas att exportera.

Det militärindustriella komplexet (uppdaterad)

Jag har i tidigare inlägg tagit upp min misstro mot svensk försvarsindustri som tyvärr allt för ofta kostar mer än det smakar. Eisenhowers tal till den amerikanska nationen där han varnade för den oheliga alliansen mellan politiker, militärer och industri är tyvärr allt för ofta giltig även i Sverige. Visst är det i slutändan frågan om arbetstillfällen i Sverige även om industrin numera knappast kan kallas för svensk, men det är i så fall ganska så dyra arbetstillfällen.

Jag har jämfört Gripen, Visby och SEP projekten för att visa på nyttan och nackdelarna av att stödja en inhemsk försvarsindustri. Hanteringen av dessa projekt är exempel på 80, 90 och 00-talets försvarsmaterielstrategier.

Vad som är mest upprörande är när vi tvingas att lägga ner det som fungerar för att skaffa något nytt som aldrig blir något. NBF är ett typexempel på när tekniken driver behoven och till slut inte levererar ett dugg förutom en massa papper som beskriver vad det kan bli om vi pumpar in ytterligare miljarder i industrin. Att vi redan hade NBF i form av bl.a. flygvapnets STRIL system var det ingen av armégeneralerna som förstod, eller industrirepresentanterna som brydde sig om. Nu planeras NBF II i form av GLC/NOC. Därmed läggs sista spiken i FM operativa ledningsförmåga.

Nu börjar även tidningarna att intressera sig för fenomenet och jag tänker med största intresse hänga med i Expressens utlovade artikelserie. Av reaktionerna att döma på det första inlägget om SEP så är det osvenskt att kritisera försvarsindustrin.

USA rustade ihjäl Sovjetunionen, men håller numera på att rusta ihjäl sig själv. Sverige gör tyvärr misstaget att hänga på USA i teknikutvecklingen. Jag har tidigare tagit upp filmen "Why we fight". Den borde vara obligatorisk att visa på FHS vid utbildning av högre militära chefer.

Frågan är bara vem det är som bestämmer nu för tiden när det gäller svensk försvarsutveckling? Vi tittar för mycket på vad som görs i Danmark och Norge och glömmer helt bort att dom kan luta sig mot NATO. Vi borde titta mer på vad som görs i Finland. Finnarna är realister och vet att det är behovet att försvara landet som ska styra materielinköpen. Inte först köpa materiel och sedan fundera på vad man ska använda dom till.

Uppdaterad 09-10-18, 17:26
Idag får Gripen ta stryk av Expressen. Artikeln är på vanlig Expressenmaner full av sakfel, men grundbudskapet har jag full förståelse för. Har Försvarsmakten verkligen behov av att fortsätta utveckla Gripen? Är en E/F verkligen vad Sverige behöver? Jag stödjer helt och hållet kraven på att Försvarsmakten enbart ska beställa det som ger operativ effekt!

Att vi skrotade JA37 tycker jag var en skam då flygplanen hade mycket flygtid kvar i skroven och förmågan stod på topp. Det har tagit många år att komma ikapp med Gripen. Men vad skulle vi göra? Budgeten och Flygvapnets förband drogs ned så det fanns inga förband kvar att fortsätta operera Viggen. Att flyga ett fåtal flygplan är mycket dyrt. Jag vet inte om det gjordes några allvarligare försök att exportera JA37, men med tanke på tidigare Viggen exportförsök så hade det nog varit lönlöst. Möjligtvis hade Österrike tagit emot flygplanen som gapfiller tills dom fick sina Eurofighter. De österrikiska piloterna var redan utbildade på Viggen på F21. Nu valde Österrike i stället schweiziska F-5 under ett par år.

JAS39 A/B hade också kunnat fortsätta snurra om det funnits förband kvar. Nu var det mer effektivt att bygga om ett fåtal för att få en ensad park. Det går tyvärr inte helt lätt att ta mjukvara för JAS39C/D och stoppa in i en JAS39A/B. Med en ensad park så blir mjukvaruutvecklingen billigare.

Tyvärr så har inte Anna Dahlberg inte den insikt som behövs för att förstå varför utvecklingen sker. Det är egentligen inte för att vi verkligen behöver en E/F utan för att vi behöver Exportkunder som kan dela kostnadera för ett flygsystem som vi redan anskaffat. Dessutom kommer vi att årligen de närmaste 20-30 åren ändå få lägga ut 100-tals miljoer varje år för att Saab ska kunna ge fortsatt stöd till Försvarsmakten. Frågan är bara hur de pengarna gör mest effekt? Vad vill Försvarsmakten få tillbaka?

Om vi hoppar på SEP spåret så kommer Försvarsmakten att förr eller senare att hamna i samma situation. Tvingas stödja export samt fortsätta lägga beställningar för att hålla industrin rullande. Inte för att vi vill, utan för att vi måste.

Uppdaterad 09-10-25, 15:34
Anna ger sig på HKP-14 och Visby i dagens artikel. Jag håller helt och hållet med Wiseman i analysen av vad som gått snett för bägge projekten. Frågan är bara hur vi rättar till det?

- Skaffa nya korvetter, eller lappa hålen? Jag har tidigare tagit upp alternativa lösningar med en kombination av några större fartyg än Visby (Ys Ny eller Visby++) och en grupp mindre (stridsbåt 90+).

- Köpa andra helikoptrar Off-the Shelf och undvika svenska krav den här gången? Blackhawk är en utmärkt och stridsbeprövad helikopter som var på tapeten förra gången innan politikerna lade sig i och tvingade fram ett nordiskt alternativ i form av NHP - Nordiska Helikopter Projektet och NH-90/HKP 14. Sikorsky S-92 var det alternativ som förordades av FMV den gången. HKP 4 är det trist att se gå i graven. Det är den sista "riktiga" tunga helikoptern vi haft i FM. HKP 10 är lite för civil i sammanhanget. Tyvärr så saknar HKP 4 trots de extra satsningar som gjordes för NBG helt och hållet motmedelssystem. Jag skulle personligen inte skicka den till Afghanistan utan skydd. Sedan är jag lite tveksam till statusen på underhållssystemet till HKP 4. Tekniskt kanske den håller ett par år till, men går den att underhålla?

Sedan vill jag framhålla att det jag kritiserar är systemen, inte officerarna och manskapet som arbetar med dom. Det är tyvärr aldeles för lätt i den här debatten att ta kritiken personligt, i stället för att använda den för att analysera hur vi går vidare.

Gripen vs Visby vs SEP

Jag får en del påhopp om att jag som flygingenjör är partisk i debatten och föredrar att satsa på Gripen medan jag hackar ner på Visby och SEP. Det är totalt fel! Min drivkraft är att Försvarsmakten ska ha användbara produkter oavsett om det är till Flygvapnet, Marinen eller Armén. Det man måste förstå är att det finns stora skillnader mellan projekten och därav skillnaden i min argumentering.

Först av allt vill jag påminna om skrivningarna om materielanskaffning i Försvarspropositionen.

"Regeringens bedömning: Försvarsmaktens behov av materielbestäms ytterst av krav på operativ förmåga i olika avseenden.Materielförsörjningen är därmed att betrakta som ett medel för attförse insatsorganisationen med den materiel som behövs för att utrustaförbanden. Processen för materielförsörjning bör således utformas så attinsatsorganisationens behov och utformning kan tillgodoses över tidenmed en god förmåga att hantera förändrade behov och prioriteringar.Utvecklingen mot ett mer insatsberett, tillgängligt och rörligt försvarinnebär att materielförsörjningen bör fokuseras på åtgärder som krävsför att förbanden i insatsorganisationen ska vara kompletta och användbara. Såväl ledtider som ekonomiska bindningar imaterielförsörjningen bör därför reduceras.

Följande principer bör tillämpas:
- vidmakthållande och uppgradering av befintlig materiel bör, omdet är ekonomiskt försvarbart och operativa krav kan uppnås,väljas före nyanskaffning,
- nyanskaffning bör, när sådan är nödvändig, i första hand ske av påmarknaden befintlig, färdigutvecklad och beprövad materiel och
- utveckling bör genomföras först när behoven inte kan tillgodoses enligt ovan."

Det vill säga att Försvarsmakten ska om ny utrustning anskaffas i första hand köpa COTS. Faran med COTS är dock att Försvarsmakten ofta lägger till egna önskemål. Då är det inte längre COTS. Exempel på detta är HKP-14 där man höjde kabinen, vilket fördyrade och försenade projektet kraftigt. Med COTS ska man ta både produktens för- och nackdelar för att spara pengar.

Sedan vill jag också påminna om att det i stort sett inte existerar någon svensk försvarsindustri längre. De flesta bolag är numera uppköpta eller ingår i internationella koncerner.

- Saab AB. Saab är ägt till största delen av Wallenbergssfärens Investor. I samband med internationella försäljningsförsök av Gripen så ingicks ett samarbetsavtal med BAE där Gripen International skapades som ett dotterbolag till Saab AB och BAE. Saabs underbolag Saab Aerotech har ingått ett antal internationella samarbeten och köpt upp bl.a. Sydafrikanska Grintek och samarbeter med Sydafrikanska Denel.

- Kockums. Dotterbolag inom tyska HDW-koncernen (Howaldtswerke Deutsche Werft AG).

- Hägglunds. Dotterbolag till engelska BAE.

D.v.s. alla bolagen har internationella kopplingar, men Saab är det enda som till huvuddelen är Svenskt. De övriga bolagen ägs av utländska bolag. Alltså är det inte vikten av att lägga beställningar på inhemsk industri som borde vara argumentet i debatten, utan att rädda svenska arbetsplatser samt att bibehålla militärt tekniskt kunnande inom Sverige. Detta kan lösas genom att kräva motköp och tillverkning i Sverige om utländska produkter anskaffas, precis som Brasilien gör med Gripen. Vi kanske borde kräva det i AMV affären med Patria? Problemet är att Patria nog inte vill ge bort sina hemligheter till BAE.

Över till själva produkterna:

Gripen
Jag börjar med Gripen eftersom utvecklingen kommit längst och den visar på vad som troligtvis kommer att hända med Visby och SEP. Beslutet om anskaffning togs 1982. På den tiden var det ett helt annorlunda säkerhetsläge och det fanns ingen tvekan om att lägga beställning på inhemsk försvarsindustri. Anskaffningen skedde inom den s.k. JAS-ramen som utökades för delserie två (1992) och delserie tre (1997). Projektet har hållit sig inom den budgeterade ramen och t.o.m det senaste året kunnat lämna tillbaka pengar till staten.

Delserie tre kan kanske ses som tveksam då den till stor del var till för att stödja exporten till Sydafrika. Sverige fick då möjlighet till Gripen C/D med bl.a. lufttankningsförmåga. De sista flygplanen i delserie två levererades även de i C/D status. Delvis lider Flygvapnet idag av delserie tre, då den gett förmågor som gör att Gripen kan användas i Internationella Operationer. Flygvapnet tränar mycket på detta i bl.a. Red Flag, men politikerna tvekar om dom vågar skicka iväg Gripen. Vi har alltså en förmåga som vi ursprungligen inte beställt och ingen riktigt vet vad vi ska göra av. Satsningen på internationella operationer har lett till för lågt fokus på försvaret av Sverige och därmed nedläggning av bas och stridsledningssystem.

Gripen har sålts internationellt i Sydafrika, Tjeckien, Ungern och Thailand. Men för att Saab ska överleva som industri krävs fortsatt internationell försäljning. Därför satsar regeringen stort på att stödja exportsatsningarna till bl.a. Norge, Brasilien och Schweiz. Ett flygplan får på grund av civila regelverk inte flygas om det inte finns en industri som kan ta ansvar för certifieringen av flygplanet. Ett alternativ om inte det kommer till mer export är att Sverige går in och betalar 100-tals miljoner varje år i s.k. Vidmakthållande till Saab. Detta är enbart för att säkerställa att det finns ingenjörer tillgängliga på Saab för att kunna rätta till felaktigheter samt att ställa upp vid utredningar vid eventuella haverier.

Gripens förmåga är i dagsläget mycket bra. Det finns en mängd olika vapen integrerade och klara, även om Sverige i många fall enbart har köpt ett fåtal av varje vapen. Anledningen till detta är att vapen som ligger i förråd helt enkelt bara blir förstörda efter ett tag och måste då antingen renoveras och uppgraderas eller förstöras. Det finns dock ett par stora problem:
- Internationella Insatser. Förmågan finns, men viljan verkar saknas hos politiker.
- Datalänkar. Valet gjordes för ett antal år sedan att gå över till internationella system (Länk 16). Tyvärr hängde inte resten av Försvarsmakten med. Nu tvekar politikerna om dessa länkar ska användas i det nationella försvaret.
- Nationell infrastruktur. BAS-90 är i stort sett nedlagt. STRIL systemet är på gång att försvinna. Våra fredsflottiljer försvinner en efter en. Flygvapnet har gått från att vara världens fjärde största till att spela i division två. Därmed så saknas helt det spridningssystem som flygvapnet har varit världsledande på sedan 1960-talet. Nu är FV mest en fredsorganisation med möjlighet till incidentberedskap för att bevaka gränsen i fred.

Visby
Över till Visbyprojektet. Från början beställdes sex fartyg. Efter budgetneddragningar så har det blivit fem. Ännu har inget offensivt robotsystem eller defensivt luftvärn integrerats. Sonarsystemet blev också försenat och fördyrat på grund av tekniska problem. Fartyget har en tvivelaktig förmåga att basera helikoptrar ombord och vare sig HKP-14 eller HKP-15 är väl anpassade för stationering ombord fartyg (kräver vikbara rotorer, landställ som tål hårda sättningar samt skov som tål att utsättas för saltvatten under längre perioder). Visby helikopterhangar kommer därför aldrig att användas och helikopterdäcket är tveksamt att tjänstgöra på på grund av avsaknad av reling (går att sätta dit, men då påverkas radarsignaturen. Den lär nog också påverkas av att ha en helikopter stående på däck).

Visby är i min värld ett intressant teknikdemonstratorprojekt på samma sätt som Gripen Demo är en demonstrator för en eventuell Gripen E/F. Hon är lite för liten för internationella operationer, samtidigt som hon är lite för stor för kustförsvaret. Stealth i all ära, men ett fartyg syns även visuellt från luften. I detta fall är små fartyg att föredra (robotbåtsklassen). Eller att man hade valt en medelväg som finska Hamina eller Sydafrikanska Meko A. Där har man Stealthanpassat överbyggnad och sensorer, men har fortfarande plats för både offensiva och defensiva vapen.

Visbys stora problem är dock att ekonomin tog slut efter anskaffning av fartygen. Luftvärn har varit på gång (Rb23 eller Umkhonto) och lär inte vara något större problem att integrera. Personligen tycker jag att vi borde samordna robotsystem mellan Flygvapnet, Marinen och Armén. Flygvapnet har köpt Rb 98 IRIS-T som finns i LV version. Sedan tidigare finns Rb 99 AIM-120 AMRAAM som även den finns i LV version. Skulle anskaffning ske av Meteor som budgetpropositionen anger så borde en LV version av den anskaffas. Fördelen med gemensamma system är att dela på logistiken samt att återanvända robotar som förbrukat flygtid.

Värre är det med ytmålsvapen. Marinen har sedan tidigare Rb15 Mk2 på robotbåtar och kustkorvetter. Dessa robotar har varit med ett tag och lär vara i behov av upprustning. I stället för att renovera gamla vapen borde man titta framåt. Rb 15 Mk3 är ett stort steg framåt med IR målsökare, GPS, datalänk samt betydligt längre skjutavstånd. Hade Gripen sålts till Norge hade vi med stor sannolikhet skaffat Naval Strike Missile till både Flygvapnet och Marinen. Faktum är att med ett sådant skjutavstånd är både behovet av fartyg och Stealth delvis överskattade. Att återinföra det rörliga kustartilleriet kan vara ett alternativ. Men var ska dessa vapen placeras? Det finns ett vapendäck på Visby, men ännu har ingen visat på att det verkligen går att skjuta Rb 15 från detta däck. Sätter man robotarna ovanpå däck så har man kastat bort satsningen på Stealth då robottuberna inte är särskilt stealthiga. Som gammal spaningspilot vill jag dessutom trycka på att inom svensk skärgård är fartyg svåra att skilja från öar om dom ligger stilla. Små fartyg med låg överbyggnad är också svåra att se, både visuellt och med radar även om dom inte är designade med Stealth i åtanke. Jämför med Gripen som har mycket bra Stealthegenskaper på grund av sin lilla storlek.

Visst kan vi gå vidare med Visby och integrera vapen, men det lär aldrig bli ett helt lyckat system. Här måste man räkna på de olika alternativen och se vilket som ger mest pang för pengarna. Det kan i det långa loppet vara billigare och börja om från början och köpa nya fartyg som har färdiga vapensystem. Givetvis gäller det då att tänka COTS och inte hitta på en massa egna svenska krav.

Det finns heller inte lika stort behov av fortsatt stöd mot Kockums som för Gripen mot Saab då cerifikatet för ett fartyg oftast ägs av operatören, inte av tillverkaren. Uppstår behov av modifieringar eller reparationer så går man ut med en anbudsinfordran till en mängd olika budgivare.

Det ska bli intressant att se hur den fortsatta livstidskostnaden blir för Visby. Det fins inga andra användare att dela dessa kostnader med och Kockums har inte lyckats särskilt väl att exportera fartyg tidigare, vilket dom inte lär lyckas med i detta fall heller. U-båtar och stridsbåtar är de marina system som har haft exportpotential från Sverige. Dock så har många andra länder blivit intresserad av tekniken och för in delar av Visbys Stealth design. Man kan säga att Sverige har fungerat som teknikdemonstrator för många andra länders fartygssystem.

SEP
Till sist SEP. Utvecklingen av SEP har många likheter med Gripen, det är bara 20 år senare och med en helt annan omvärldsbild och utvecklingsmetodik. På papperet och prototypstadiet verkar SEP vara en bättre produkt än de flesta konkurrenter, men Hägglunds har fortfarande att bevisa hur det fungerar under operativ miljö. Är t.ex. en elektrisk drivning robustare än en mekanisk?

Dessa tveksamheter fick engelsmännen att dra sig ur, trots att som redan visats BAE faktiskt är ett engelskt bolag.

Branchen för hjulburna stridsfordon är dessutom mycket tuff med flera internationella företag som erbjuder bra produkter som är testade i strid.

Nu valde FMV att anskaffa AMV, vilket jag tycker är ett helt riktigt val. Försvarsmakten kanske inte får den absolut bästa produkten, men vi kan få den betydligt snabbare än SEP och inte att förglömma så finns det massor av andra användare av AMV. Detta lär ge effekt vid internationella operationer då vi kan ingå gemensamma logistik och underhållsavtal med andra länder som deltar i operationen. Även framtida utveckling lär bli enklare då det finns andra operatörer att dela kostnaden med.

Vi får se vad framtiden ger. Om t.ex. USA väljer Thor eller om England väljer SEP (eller stridsfordon 90 som är mer sannolikt) i sin nya anskaffning av bandburna fordon. Då kanske många kommer att ställa sig frågan varför vi inte valde SEP. Men anskaffningen av fordonen sker här och nu. Det är som att köpa en platt-TV. Ett år senare finns det alltid bättre och billigare produkter.

Många har klagat på att Sverige inte väljer att ställa upp som referenskund. Men faktum är att vi gjorde exakt samma åtagande för SEP som vi nu gör för Brasilien avseende Gripen E/F. Om Brasilien köper E/F så kommer Sverige att hänga på, men inte annars. För SEP var det England. Hade England skaffat SEP hade även Sverige gjort det samma.

Slutsatser
Det finns många likheter, men även många skillnader mellan Gripen, Visby och SEP. Att köpa "svenskt" går knappast idag. Tillverkning i svenska fabriker kan skötas genom motköpsavtal. Att köpa en svensk eller för den delen utländsk produkt och sedan bli den enda operatören kommer i det långa loppet bli mycket dyrt. Ett systems totala kostnad är inte bara anskaffningskostnaden, utan även drift- och avvecklingskostnaden. Dessutom tvingas svenska staten att ställa upp i exportsammanhang för att sänka driftkostnaderna för det system som vi köpt.

Det "tunga" kavalleriet är inkallat! (uppdaterad)

Hägglunds vs Patria eller SEP vs AMV. Det här såg ut att bli en intressant brottningsmatch där man kunde gå in på domstolen med en hink pop-corn och ivrigt lyssna på vilka intressanta abrovinker försvarsadvokaterna kunde komma fram till.

Nu har även det tunga kavalleriet kallats in. Detta både bildligt och språkligt eftersom kavalleriet består av Göran Persson i egen hög person. Han ryter till i ett försvarsseminarium som hölls under dagen i riksdagen:

"Jag tycker att det är genant, med tanke på att svenska staten varit inne och ställt krav på Hägglund hur det där fordonet ska se ut och också har satsat stora resurser på utveckling och sen i slutfasen så ändrar man hela förutsättningen för upphandlingen. Det känns inte genomtänkt och jag tycker att det är genant att Hägglund som stor leverantör till svenska staten ska hamna i en domstolsprocess med FMV."

Frågan är bara: I vilken roll är det han uttalar sig? Som f.d. statsminister, som socialdemokrat som vill ställa till lite elände för högerregeringen eller som konsult med oklara kopplingar till försvarsindustrin? Man ska i varje fall inte tro att han gör det bara för att vara snäll mot Hägglunds. Politiker av Göran Perssons kaliber har alltid en egen agenda.

Svenska folket verkar dock inte förstått turordningen i denna affär. Därför en kvick resumé:

- FMV lägger ett utvecklingsprojekt på Hägglunds att ta fram "världens bästa" terrängfordon. Den första kravspecen är därför det som definierar SEP.

- För att kunna gå till beställning av den färdiga produkten önskar FMV en utländsk kund att dela kostnaderna för utveckling och drift med.

- Den tilltänkta partnern England hoppar av eftersom SEP anses som ett för osäkert kort, framför allt med den nya elektriska drivningen. Detta trots att BAE är ett engelskt företag!

- FMV och HKV anser att dom inte längre har råd utan medfinansiär

- En ny enklare kravspecifikation tas fram där även kostnad är en viktig faktor

- Patria AMV vinner denna upphandling då man uppfyller alla krav och dessutom är billigast.

Nu klagar många eftersom även FMV utredning visar att tekniskt var SEP bäst och därför borde ha valts. Då har dom missförstått upphandlingsmodellen där det inte gällde att bara vara bäst utan också hamna innanför budgetramen.

Andra klagar på att några krav skrevs om under upphandlingen. De omskrivna kraven var fortfarande inom rätt nivå för Försvarsmakten. Anledningen till detta var att dessa krav hade annars enbart pekat ut SEP och då hade upphandlingen inte behövts utföras. Då hade FMV bara varit tillbaka på ruta noll, d.v.s. med en produkt som Försvarsmakten bevisligen inte hade råd med.

Eftersom jag är flygplansmänniska får jag dra en liknelse som jag själv kan förstå:

Flygvapnet vill köpa flygplan. Dom tar fram en kravspecifikation på "världens bästa" flygplan och det blir motsvarande en F-22 som levereras av Saab AB. Den har Stealth, är supersnabb och kan manövrera av bara den. Givetvis så har vi inte råd med detta flygplan och kraven är betydligt högre än vad vi egentligen behöver. I stället sänker vi kraven och får då råd med t.ex. en F-16 från Lockheed Martin. Har vi då gjort en felaktig upphandling? Vi uppfyller kravspecen (långt ifrån bäst på alla punkter, men godkänt) och får den billigaste produkten.

Hur det än går så är Försvarsmaktens soldater de stora förlorarna:

- Upphandlingen drar ut på tiden på grund av överklagan och därmed saknas tillräckligt med skyddade trupptransportfordon. Se bara på alla klagomål den senaste tiden från Afghanistan. Fordonen behövs idag och inte efter ett antal års utveckling. Många debattörer nämner det bättre minskyddet i SEP. För IED gör minskydd kanske inte alltid verkan då laddningarna helt enkelt är för stora. Hur många debattörer tar upp det faktum att soldater kan dö medan dom väntar på det bättre fordonet?

- On SEP vinner och budgeten inte ändras kommer detta att resultera i att färre fordon köps in, d.v.s. fler soldater kommer att få åka omkring utan skydd över huvud taget.

- Skulle SEP vinna och ingen annan kund köper SEP så får Försvarsmakten betala all kommande vidmakthållande och utveckling, vilket kommer att bli dyrare än anskaffningen i sig själv. I slutändan brukar det resultera att övningsverksamheten ställs in, d.v.s. våra soldater blir sämre tränade och därmed ökar också risken för olyckor och skador.

Lite avslutande poesi för kulturnördarna i församlingen som kanske, kanske inte passar in i sammanhanget...

"Half a league, half a league, Half a league onward, All in the valley of Death Rode the six hundred."Forward, the Light Brigade!"Charge for the guns!" he said:Into the valley of Death Rode the six hundred.

"Forward, the Light Brigade!"Was there a man dismay'd? Not tho' the soldier knew Someone had blunder'd: Theirs not to make reply, Theirs not to reason why, Theirs but to do and die:Into the valley of Death Rode the six hundred.

Cannon to right of them, Cannon to left of them, Cannon in front of them Volley'd and thunder'd;Storm'd at with shot and shell, Boldly they rode and well, Into the jaws of Death, Into the mouth of Hell Rode the six hundred.

Flash'd all their sabres bare, Flash'd as they turn'd in air, Sabring the gunners there, Charging an army, while All the world wonder'd: Plunged in the battery-smoke Right thro' the line they broke; Cossack and Russian Reel'd from the sabre stroke Shatter'd and sunder'd. Then they rode back, but not Not the six hundred.

Cannon to right of them, Cannon to left of them, Cannon behind them Volley'd and thunder'd; Storm'd at with shot and shell, While horse and hero fell, They that had fought so well Came thro' the jaws of Death Back from the mouth of Hell, All that was left of them, Left of six hundred.

When can their glory fade? O the wild charge they made! All the world wondered. Honor the charge they made, Honor the Light Brigade, Noble six hundred.", Alfred Tennyson.

Tänk er scenen ovan, fast med Göran Persson i täten på en åkarkamp vilt svingande sin hederssabel från SSU ungdomskongress 1979. Han svingar sabeln och talar lite pompöst och därefter ska vi andra ska bara lyda och blint rida mot kanonerna (Försvarsmaktens budgetunderskott 2014).

Uppdaterad 09-10-05, 18:50
Persson är ofta anlitad av konsultfirman JKL. Nu visar det sig att JKL med stor sannolikhet gör uppdrag åt Hägglunds. Alltså vet vi i vilken roll den gode f.d. statsministern uttalade sig.

Video från seminariet hittar ni här. Det är lite intressant att det är Försvarsindustrin som levrerar ett förslag om en Försvarsindustristrategi till regeringen.

Om inte pappa säger ja, går jag till mamma

På SvD opinion uttalar sig Isabella Jernbeck (m) om behovet av att stödja svensk försvarsindustri och tar framför allt upp behovet av att köpa nya ubåtar för att industrin ska fortsätta att vara världsledande i undervattensteknologi.

Hallå Isabella, är du medlem i samma regeringsparti som Anders Borg (m)? Jag blir tillräckligt förvirrad när oppositionen går ut och gör uttalanden som går stick i stäv med vad som är på väg att beslutas. Men när de dubbla budskapen kommer inifrån samma parti, då vet jag inte riktigt vad jag ska tro längre.

I ena stunden så pekar regeringen på att Försvarsmakten ska fokusera sig på internationella insatser. Vi ska ha NATO kompatibel teknik. Vi ska ha heltidsanställd insatssoldater m.m. I andra stunden så är det helt plötsligt så att vi ska ha en inhemsk försvarsindustri för att den dag fienden anfaller Sverige så kan vi klara oss på egen hand. Vad är det som gäller?

Försvarspropositionen 2008/09:140 - Ett användbart Försvar pekar tydligt och klart på internationella samarbeten för materiel och logistik. Fokus ska ligga på operativ användning, d.v.s. inte slänga alla pengar på att köpa prylar och sedan inte ha råd och öva. Som det gamla uttrycket säger, "Det är inte storleken som är avgörande, utan hur väl man hanterar den". I propositionen står det att undervattensförmågan ska vidmakthållas, dock inget om det innebär nyanskaffning eller livstidsförlängning. I propositionen står det också att friheten att beställa försvarsmateriel har ökat genom att minska andelen långsiktiga åtaganden. Rätta mig om jag har fel, men en nyutveckling av ett U-båtssystem låter som ett ganska så långsiktigt åtagande?

"Försvarsberedningen har anfört att gårdagens materielförsörjningsprocess karaktäriseras av långa utvecklings- och leveranstider, vilket bl.a. sägs ha fått till följd att Försvarsmaktens långsiktiga investeringsplan, materielplanen, innefattar liten flexibilitet, långa ekonomiska bindningar samt ett långsamt inflöde av nya materielsystem till insatsorganisationen. "

"Följande principer bör tillämpas:
- vidmakthållande och uppgradering av befintlig materiel bör, om det är ekonomiskt försvarbart och operativa krav kan uppnås, väljas före nyanskaffning,
- nyanskaffning bör, när sådan är nödvändig, i första hand ske av på marknaden befintlig, färdigutvecklad och beprövad materiel och
- utveckling bör genomföras först när behoven inte kan tillgodoses enligt ovan."

Jag får nog bläddra tillbaka till sidan 1 och se där! Maud Olofsson (c) och Sten Tolgfors (m) har minsann skrivit på propositionen. Men det var ju i maj 2009. Läget kan ha förändrats. Och minnet är kort.

Om vi nu ska se till att bevara svensk försvarsindustri (vilket jag alls inte är emot), så ska vi köpa produkter som verkligen är efterfrågade av Försvarsmakten. Det ska finnas ett taktiskt behov. Annars ska ta mig sjutton regeringen plocka fram ett annat konto. Försvarsmaktens budgetdirektiv borde i så fall kanske vara indelat i fyra delar:

- Förbands och insatsverksamhet
- Materielanskaffning
- Forskning och teknikutveckling
- Stöd till svensk försvarsindustri.

Den sista raden ska dock inte tas av Försvarsmaktens surt ihopsparade miljarder utan komma separat. Om det nu är för att bevara jobb i Sverige, så skulle det kunna tas från arbetslöshetsersättningar eller socialbidrag? Att köpa produkter enbart för att stödja arbetsplatser inom försvarsindustrin är dock att lägga ut hemskt mycket pengar per arbetsplats.

SvD länkar dessutom på sin hemsida ihop detta inlägg med den överklagade upphandlingen av SEP. Jag har i och för sig kommenterat den tidigare, men repetition är kunskapens moder.

SEP var från början ett utvecklingsprojekt där FMV kraftigt stödde svensk försvarsindustri (brott mot anskaffningsprincipen enligt propositionen ovan). Dessutom är det korkat att sätta för hårda krav då den produkt som uppfyller dessa krav kan bli på tok för dyr och ta på tok för lång tid att köpa upp. Jämför HKP 14 och den 20 cm extra höga kabinen som vi svenskar av någon anledning skulle ha. Var är våra helikoptrar nu?

Vid utvärderingen 2007 så kom FMV fram till att det var för dyrt att fortsätta utvecklingen om det inte dök upp någon utländsk kund som ville vara med och dela på kostnaderna. Att vara ensam kund till ett system är mycket dyrt då man inte bara får betala alla utvecklingskostnader, utan även fortsätta och hålla ett företag under armarna i många år för att bibehålla teknisk kompetens. Någon sådan dök som ni säkert kommer ihåg inte upp.

Därför så gjorde FMV helt rätt som gick ut med en ny upphandling. Denna gång med en enklare kravspecifikation då samma gamla kravspecifikation återigen hade pekat på SEP som ju var för dyr. Nu vann 2009 Patria med en produkt som var tillräckligt bra, fanns färdig på marknaden och var billigare. SEP var som design bättre, finns ej som serieprodukt och blir kanske billigare om dom lyckas sälja 2000 st. Hur den färdiga produkten blir är det ingen som kan säga. Då tjurar Hägglunds ur och säger att man förlorade tack vare en enklare kravspecifikation! Hägglunds kräver att det måste vara den svårare kravspecifikationen, som enbart pekar ut SEP som vi fortfarande inte har råd med...

Försvarsmakten måste lära sig att definiera en kravspecifikation som är kostnadseffektiv (Cost - Benefit). Det går alltid att få någonting som är bättre genom att pumpa in oändligt med pengar. Det svåra är att skriva en kravspecifikation som pekar ut en produkt som är tillräckligt bra.

Svensk försvarsindustri borde lära sig att skapa lite mer internationella samarbetsprojekt (inte bara bli uppköpta). Det går inte att överleva själv eller förlita sig på att hela tiden få stöd av staten. Ta Saab Automobil som ett lysande exempel. Här har staten tröttnat på att hålla ett företag under armarna som i och för sig gjorde trevliga bilar, men som hela tiden trodde att dom var bättre än dom var. I själva verket är det ganska så dyra bilar som inte riktigt når upp till de bilar som dom försökte konkurrera med.

Svensk försvarsindustri borde dessutom lära sig att satsa egna riskpengar. Det är rätt så intressant att titta i t.ex. Ny Teknik när svenska bolag skryter om hur mycket dom satsar på forskning och utveckling. För svensk försvarsindustri så bekostas denna forskning och utveckling nästan enbart av FMV. Egensatsningar är sällsynta.

Galt ut för ett stup

Försvarsmakten rapporterar att en Galt med fyra svenska soldater körde av vägen då vägen gav vika under fordonet. De fyra soldaterna skadades lindrigt.

Nu klagar chefsläkaren Lars Raxell på att sjukvårdarna inte har ett lättare fordon som kan ta sig fram till skadade. De svenska ambulanserna är ombyggda 6-axlade Patria 203 med en vikt på 22,5 ton.

Soldaterna tackar Galtens robusthet för att dom inte blev värre skadade. Men om man är helt ärlig så var Galtens vikt (6 ton) och höga tyngdpunkt med stor sannolikhet bidragande till att dom körde av vägen.

Vad kommer de framtida alternativen att vara? Patria AMV - Vikt 26 ton, SEP - Vikt 24-26 ton (8x8 med mekanisk transmission). Inga lättviktare med andra ord och därmed heller inte anpassade för alla typer av uppdrag.

Det här visar åter på behovet av en divergerad fordonspark i Afghanistan. Stridsfordon 90 och Galten är inte enda lösningen, även om dom skyddar soldaterna bra mot finkalibrig eld. Vägarna är helt enkelt för dåliga för att dessa fordon ska kunna ta sig fram. Tittar man historiskt på de svenska internationella insatserna så har faktiskt fler soldater dött i olyckor (trafik, vapenhantering m.m.) än i strid.

Motmedel eller bara tjockt pansar

I diskussionerna kring SEP så framförs avancerade elektroniska motmedel som ett bra argument. Hur ser då erfarenheterna ut från de länder som använder sin utrustning?

USA har efter insatserna i Irak insett att skjutavstånden i urban stridsmiljö är för korta. Ett aktivt motmedelssystem hinner helt enkelt inte reagera innan projektilen träffar. Alltså tillbaka med tjock bepansring, aktivt pansar och t.o.m en bur kring fordonen, s.k "slat armor" som liknar Sveriges gamla idé för Stridsvagn S. Löser ut stridsdelar baserade på RSV - Riktad Sprängverkan innan fordonet träffas så att pansaret inte slås igenom. I en rysk analys så visar det även att dessa typer av skydd har problem mot IED på grund av deras stora laddningar. Betydligt större än ett raketgevär eller en stridsvagnprojektil.

Det finns en anledning till att israelernas Merkava stridsvagn är en av de mest kraftigt bepansrade i världen. Dom har god erfarenhet från strid i urbana miljöer. Men till och med där finns det problem.

USA lägger nu också ner sitt program Future Combat Vehicle som en del i president Obamas omläggning av försvaret.

Fråga: Om nu hotmiljön skulle kraftigt öka nere i Afghanistan. Hur snabbt kan vi öka skyddet på till exempel de stridsfordon 90 som är på plats? Har vi någon typ av tornskydd för skytten på Galten?

Ny eldstrid i Afghanistan (uppdaterad)

Återigen har den svenska-finska styrkan i Afghanistan varit inblandad i eldstrider. Detta har inte kommit upp på Försvarsmaktens hemsida som nyhet. Dock så finns en notis med om man letar sig fram till missionssidan om Afghanistan. Finnarna verkar vara betydligt mer alerta att lägga ut information. Dock enbart på finska så det är inte till så stor glädje för mig. Pressofficeren på FS17 gör ett bra jobb, men högkvarteret verkar ha tagit ledigt över helgen.

Det som är lite oroväckande är att dom hade svårt att ta sig hem beroende på mörker och svårframkomlig terräng? Det verkar tyda på att dom har fel utrustning för sitt jobb.

Frågan är dock varför oroligheterna ökat så mycket den senaste tiden.

- Talibanoffensiv inför valet?

- En sista dödsryckning innan USA förstärker?

- En förflyttning av aktiviterna till norra delen eftersom USA förstärker i söder?

Baserat på svaret på dessa frågor ska FS17 ges lämpliga uppgifter. Dessa uppgifter ska sedan ställa krav på vilka fordon som ska användas. Stridsfordon 90 är kanske bra på att bekämpa fientlig trupp, men kanske inte det bästa att ta med upp i bergen. Dels beroende på framkomlighet, dels för att befolkningen i byarna kommer att tro att vi är där för att slåss och inte att hjälpa.

Med tanke på debatten kring terrängbilar så kanske vi ska be killarna och tjejerna i FS17 att rösta för vad dom vill ha: Obepansrad jeep, Galt, Stridsfordon 90 eller Patria? Som en joker kan vi lägga in SEP om dom klarar av att vänta 10 år...

Uppdaterad 09-07-27, 21:20
Lite bra länkar för att läsa mer om SEP och AMV.
BAE
Patria
FMV