tisdag 9 mars 2010

FMUP 2011 del 3 (uppdaterad)

Utvilad efter en hel arbetsdag så är det dags att börja kvällspasset. Åter till min senaste favorit, FMUP. I de tidigare inläggen har jag diskuterat Strategiska förutsättningar samt Insatsorganisationen.

I detta inlägg analyserar jag Verksamhetsgren 2 - Uppbyggnad av insatsorganisationen och beredskap. Jag tänkte på grund av mina i vissa sammanhang begränsade kunskaper avgränsa mig till Flygvapnet och lämnar därför över stafettpinnen till mina bloggarkollegor avseende analys av Armén och Marinen.

Den operativa förmågebredden ska i det längsta bibehållas mot bakgrund av omvärldsutveckling, ställda mål och uppgifter. Förutsättningarna för att på sikt vidmakthålla tillräcklig förmågebredd är dock inom vissa områden kritiska och förmåga kan helt utgå om den reduceras ytterligare. Möjligheterna att utveckla helt nya förmågor är mycket begränsade.

Ja, vad säger man? Vi har dragit ner så pass mycket på Försvarsmakten att vi börjar nå den kritiska massan. Inom vissa områden skulle jag vilja påstå att vi närmar oss systemkollaps. Artilleri och luftvärn för Armén, stridsledning och helikoptrar med SAR förmåga för Flygvapnet samt ytstrid på långa avstånd för Marinen är exempel på förmågor som är mycket nära att likt den vackra snöleoparden ovan bli uppsatta på listan över utrotningshotade arter.

Behovet av omsättning, halvtidsmodifieringar och renoveringar av plattformar är stort inom den 10-åriga planeringsperioden. Det är inte möjligt att inrymma alla behov inom anvisade ekonomiska ramar. Försvarsmaktens plattformar behöver därför generellt nyttjas längre tider än vad som tidigare planerats varför möjligheter skall prövas att endast genomföra livstidsförlängande åtgärder i kombination med internationellt materielsamarbete för att nå kostnadsrationaliseringar.

De kontinuerliga insatserna kommer att slita betydligt mer på vår materiel än vad vi är vana vid från det gamla invasionsförsvaret, då trots allt en stor del av utrustningen stod väl infettade i mobförråd. Nu ska materielen utnyttjas mer eller mindrte konstant. Att samtidigt tro att den ska kunna gångtidsförlängas är orealistiskt. Hur ser våra fordon ut som är i Afghanistan? Skotthåll, söndersprända av IED, hjulaxlar knäckta av de dåliga vägarna, motorer utslitna av det fina dammet m.m. För att inte nämna den pinsamma bristen på uniformer anpassade för Afghanistan. Här måste FM ta höjd för kontinuerligt underhåll och nyanskaffning av utsliten materiel. Jag ser tyvärr inget av detta i de ekonomiska analyserna för de närmaste åren.

Kunskaper, färdigheter och förståelse för verksamhet på operativ och högre taktisk nivå vidmakthålls genom nationella och internationella stabstjänstövningar med datorstöd, vilket medger att mindre tid läggs på förberedelser och mer på direkt befattningsrelaterad träning.

Jag läste för ett par år sedan en mycket intressant studie avseende USA:s distribuerade simulatoranläggningar för att träna pansarvagnsstrid i stora förband. Man slog på stora trumman att det var stora fördelar då man slapp de dyra transporterna till övningsfälten samt det kostsamma och besvärliga underhållet. Vad man totalt missade att logistiken kring transporter och underhåll är en mycket stor del av möjligheten att i en insats få ett förband att fungera. Därför, simulerade övningar i all ära, men att byta drivband till en stridsvagn 122 i minus 25 grader och snö är träning i sig själv och kan inte ersättas av simulatorer.

Taktisk UAV (TUAV) anskaffas, ledningssystem för underrättelsebataljon och vissa sensorer tillförs.

Denna rad stod under Armén som jag egentligen inte tänkte ta upp, men jag måste belysa vikten av att för ett TUAV ha personal med flygutbildning som hanterar systemet. Att SUAV (Falken) hanteras av Armén är helt rätt då det i första hand är till för att ge underrättelser till en stridsgrupps framryckning. TUAV är ett flygande objekt i storleksklass med en Gripen. Det krävs utbildning i hur man samordnas med andra flygplan och hur man uppträder i luftrummet. I Afghanistan kan det samtidigt finnas upp till 7000 UAV i luften! För att inte nämna mängden av stridsflygplan, helikoptrar m.m. Risken för kollission med andra flygande objekt är därför stor. En TUAV ska t.ex. starta och landa från samma flygfält som våra Herkules som transporterar trupp och materiel. Vad konsekvenserna av en sådan kollission kan bli behöver jag nog inte ens förtydliga. För övrigt så vill jag återigen trycka på möjligheten att följa bl.a. Polens, Kanadas och Australiens koncept med att hyra in TUAV innan vi har upphandlat klart ett eget system. Vi får heller inte göra om tabben att utveckla egna planerings- och ledningssystem då TUAV likt HKP14 i detta fall aldrig kommer att bli klar!

Fortsatt utbildning av Forward Air Control (FAC) där nuvarande utrustning för CAS kompletteras med radio med krypto samt bildöverföring.

Mycket bra. ROVER datalänk för kommunikation med Gripens Litening kapsel innebär dels att markförbandet i realtid kan få underrättelsedata, dels att risken för att fel mål bekämpas minskas betydligt.

Över dock till FV.

Flygvapenförbanden utgörs i huvudsak av stående förband som har hög tillgänglighet och är i första hand dimensionerade för operationer i närområdet, bl.a. för att försvara Sverige mot angrepp från en kvalificerad motståndare, hävda den territoriella integriteten och bidra till regional säkerhet.

Bra. Insatsberedskapen visas att FV är den försvarsgren som snabbast går över till det nya insatsförsvaret (2010).

Stridslednings- och luftbevakningsbataljonen producerar luftläge och genomför stridsteknisk ledning av flygstridskrafterna. Bataljonen inriktas mot nationella uppgifter men personal ska kunna delta i internationella operationer. Under 2010 inleds medverkan i Air Situation Data Exchange (ASDE) vilket på sikt kommer att medge en gemensam luftlägesbild i Norden. Förberedelser för och avveckling av StriC Syd i Hästveda påbörjas så att avvecklingen går i takt med att produktionen kan ersättas och utan kvalitets- och produktionsnedgång.

Hästveda verkar likt Malmen bli en enhet som läggs ner och återuppstår med jämna mellanrum. Tyvärr verkar det ha blivit mer politik eller kanske t.o.m. prestige i debatten snarare än faktiska strategiska behov. Faktum är att vi behöver en underjordisk anläggning om vi ska kunna säga att vi är dimensionerad för operationer i närområdet. Om det sedan är Hästveda eller inte må vara osagt, men det är definitivt inte en barack i Enköping.

Ledningsflyggrupp ASC890 har förbandssatts och inriktas främst mot nationella uppgifter.
...
Vidmakthållande av kapacitet för stridsteknisk ledning genom införande av interoperabla datalänkar (Länk 16) genomförs.
...
Rikstäckande kapacitet med taktiska datalänkar och igenkänningssystem (Länk 16 och IFF) ska finnas tillgängligt.
...
Ett med NATO Network Enabled Capability (NNEC) interoperabelt ledningssystem är implementerat i insatsorganisationen. Anslutning mot samverkande koalitionssystem ska ske genom etablering av Service Interoperability Points (SIOPs).


Detta är mycket intressant då ASC890 använder Länk 16 för datakommunikation samtidigt som MUST och vissa delar av riksdagen inte verkar veta vad dom vill med ett interoperabelt ledningssystem som man kan misstänka går att lyssna av från USA och NATO. Går vi in i en återvändsgränd med Länk 16 för det nationella försvaret? Här måste regeringen och MUST snarast ge klartecken så att vi kan fortsätta utvecklingen av STRIL sambandet.

- Lokala ledningsenheter för stridsledning och luftbevakning etableras vid flygflottiljer samordnat med avveckling StriC S.
− Rekrytering av kritiska kompetenser, t.ex. luftbevakare, sambands- och flygstridsledare, inom ledningsfunktionen prioriteras.


Lokala enheter är bra för det taktiska samarbetet med divisionerna. På t.ex. F4 och F7 har detta fungerat mycket bra. Men jag är fortfarande en smula kritisk till det fortifikatoriska skyddet. Borde inte en efterföljare till RrGC-T konceptet tas fram där STRIC arbetsstationer byggs in i en rörlig modul? På så sätt undviker man åptminstone risken för attentat och bekämpning av precisionsvapen. Att STRIL systemet närmar sig personalkollaps är inget nytt och nedläggningen av Hästveda kan vara spiken i kistan. Faktum är att personalen i Hästveda kan vara viktigare än anläggningen i sig själv!

Ett interoperabelt informationssystem för taktisk ledning av flygstridskrafternas förband införs under perioden.
...
SWECCIS och gemensam kommunikations- och informationsinfrastruktur är infört och driftsatt. Länk 16 är implementerat för ledningsflyggrupp ASC890, luftvärnsledning Ground Base Air Defence Operations Center (GBADOC), JAS 39 samt prioriterade fartyg. Ett interoperabelt ledningsstödssystem, Command and Control Information System (CCIS) för ledning av luftstridskrafterna är infört.


Mycket bra. Men tänk på att ett ledningssystem för luftstridskrafter i första hand inte går ut på att veta var flygplanen är. Till skillnad mot markstridskrafter så finns det ingen front som definieras av läget på de egna förbanden. Det viktiga är att tydligt kunna se hur kriget går, status på bekämpade mål enligt JIPTL, status och tillgänglighet på egna flygplan. vapen, besättning samt inkomna ATO och ACO.

- Förbättrad förmåga att påverka mål i luften på långa avstånd förbereds på JAS 39.
− Förmåga att påverka mål på marken med graderad verkan, under allväderförhållanden och med ökat avstånd mellan mål och plattform vid vapenleverans tillförs under perioden i och med införandet av Small Diameter Bomb (SDB) på JAS 39.
− Kapaciteten till swing role förbättras för att ytterligare nyttja JAS 39 operativa potential.
− Videolänk mellan pilot och Forward Air Controller (FAC) införs på JAS 39 för att förbättra förmåga att påverka mål på marken.
− Förmågan att påverka mål på havsytan vidmakthålls. Utredning av ny sjömålsrobot
genomförs, då Rb 15 livstidsförlängning upphör strax efter perioden.


Meteor är ett mycket bra vapen för försvaret av Sverige. För internationella insatser är det dock tveksamt då ROE oftast kräver positiv identifiering av målet innan det kan bekämpas.

Swing Role och Omni Role i all ära, men då talar vi bara om flygplanet. Vi bygger in mer och mer förmågor i våra flygplan, men glömmer totalt bort den kritiska komponenten, d.v.s. piloten. Tilldelningen av flygtid MÅSTE öka! En annan möjlighet är att börja utnyttja de tvåsitsiga 39D på ett mer taktiskt sätt med införande av en riktig baksitsoperator, s.k. WSO - Weapon System Operator. Dock så krävs utbildning i CRM - Crew Resource Management.

Basbataljonernas möjlighet till taktisk, operativ och strategisk rörlighet vidmakthålls.
...
Möjligheten att verka från militära och civila flygplatser fortsätter att stärkas för att nationellt medge ökad spridning.
...
Kapacitet att upprätta Tactical landing zone (TLZ) i nivåerna strid, främre samt underhåll införs i syfte att medge spridning för stridsflyget till icke förberedda flygplatser, att stödja transportflyginsatser samt att utgöra en försvarsmaktsresurs.


Tja. Med tanke på att vi enbart har två basbataljoner kvar och knappt några krigsbaser, så krävs det att rörligheten fungerar. Det vi måste börja utveckla är konceptet att bygga upp en militär flygbas på civila flygplatser. På så sätt kan vi träna i det nationella försvaret på ett sätt som passar även för internationella insatser.

HKP10B (MEDEVAC) och HKP15 blir operativa.
...
Förmågan att evakuera skadad personal upprätthålls med HKP14 och HKP15 samt ytterli-
gare ett helikoptersystem.
...
Ytterligare ett helikoptersystem för bl.a. MEDEVAC opereras i perioden.


Om vi satsar på ett införande av Blackhawk i Försvarsmakten bör vi kraftigt fundera på vad vi gör med HKP10, 14 och 15. Kan vi verkligen parallellt hantera fyra olika system? Nej, stoppa i så fall snarast arbetet med uppgradering av HKP 10 och fokusera på att få svenska Blackhawk till Afghanistan. Stoppa också införandet av HKP 14 (om inte Blackhawk enbart ska vara en interimslösning fram till HKP 14 fungerar) och stäm leverantören. HKP 15 kan vi ha kvar ett tag till som övningshelikopter, då den knappast har ett större stridsvärde i skarpa insatser.

Studie kring skydd av luftstridskrafterna genomförs.

Ironiskt med tanke på att vi hade det bästa skydd som gick att få tidigare i form av vårt spridda bassystem.

Möjlighet till underrättelseinhämtning oberoende av väder- och ljusförhållanden, för att kunna detektera och registrera såväl fasta som rörliga mål, utvecklas för stridsflygdivisionerna.

Med tanke på hur långsamt det går för utvecklingen av SPK är det dags att titta på alternativ. Fortsatt utveckling känns som slöseri med pengarna. Är det verkligen spaningsmöjligheter för Gripen som är huvudmålet? Kan inte TUAV komplettera här? Datalänksmöjligheter mellan TUAV och Gripen kanske borde vara en mer användbar lösning? Eller är det eventuella spaningsinsatser för Gripen i Afrika som är styrande för behovet? Hur väl löser LDP med videoregistrering och ROVER datalänk detta behov?

Förmåga till inhämtning för att erhålla identitet och signaturer under ytan återtas med HKP14B sent i perioden (2014-2020).
...
Kapacitet till ytmåls- och undervattensstrid utvecklas och vidmakthålls. Vapeninsats med torped med HKP14B25 utvecklas.


Stackars Marinen får vänta länge på ubåtsjaktförmåga med HKP14.

Reduktion till ca 100 serielika flygplan slutförs. JAS-systemets långsiktiga organisation och volym utreds i syfte att uppnå bästa kostnadseffektivitet. Parallellt studeras hur systemet ska kunna öka livslängden till 2040 och samtidigt vidareutvecklas.

Med tanke på att FMUP sträcker sig till 2020 så saknar jag tankar och planer på JAS39E/F.

Att helikoptersystemet har problem framgår helt klart.

Förbandet kommer att kännetecknas av en längre period av förbandsutveckling och förbandsuppbyggnad med anledning av pågående byte av helikoptersystem. Målsättningen är att Helikopterbataljonen uppnår operativ förmåga i enlighet med PTOEM och blir operativ under senare delen av perioden. (2014-2020)

PRIO är infört och interagerar med insatsledningssystemen i en gemensam infrastruktur.

Hmm. Interagerar med insatsledningssystemen i gemensam infrastruktur. Här nämner FM orden "interagerar" och "gemensam" med ett ekonomiskt system och ett hemligt ledningssystem. MUST kommer att slå bakut!

Slut för idag. I morgon tänkte jag analysera FMUP syn på det nya personalförsörjningssystemet.

Uppdaterad 10-03-21, 09:55Vakthavande har tagit lyra på min uppmanining och analyserat FMUP konsekvenser för Marinen.

37 kommentarer:

  1. Bara en kort kommentar; Med TUAV menas nog det system som vill ersätta Ugglan med, något i stil med Shadow 200, således inte riktigt lika stor som en Gripen. Ungefär som en Ugglan alltså. Eftersom de följer RML som alla andra som bedriver flygverksamhet i FM så ser jag inga problem med det. De lär väl vara lika professionella som FV i sin yrkesutvöning?
    Roverlänk är mycket bra, men lika viktigt är att den som ser på bilden är utbildad och förstår vad det är man ser. Annars kan det bli som för den tyske Överste Klein i Kunduz, han hade också en Roverlänkad bild på sitt skrivbord...

    SvaraRadera
  2. "Meteor är ett mycket bra vapen för försvaret av Sverige. För internationella insatser är det dock tveksamt då ROE oftast kräver positiv identifiering av målet innan det kan bekämpas."

    Oftast = vilka konflikter? Jag vet en - Kosovo. Övriga moderna konflikter har inte krävt visuell identifiering, vilket jag tror är det du menar.

    Att inte köpa meteor är i princip jämställt med att lägga ner Flygvapnet. Utan Meteor är man om 5-10 år inte krigsduglig för annat än air policing.

    /Mavericks brorsas farsa

    SvaraRadera
  3. Ännu en utmärkt redogörelse Chefsingenjören!

    Jag har ett par frågor. Den TUAV som är tänkt att införskaffas, är inte det Shadow 200? Det systemet är inte stort som ett JAS-plan, mer som ett lite större modellflygplan. Eller är
    det system du nämner något helt annat?

    Angående helikoptrarna, om vi beslutar oss för UH-60, så ska vi så klart ha kvar HKP14 och 15 också. Hkp10 däremot kan vi sälja till KBV. Anledningen till att ha kvar hkp 14 och 15 är naturligtvis att vi behöver fler helikoptrar. Det är ju något som även FM menar behövs i ett längre tidsperspektiv. De 18 hkp 14 kommer inte att räcka. Alternativt att avbryta hkp14, stämma leverantören och köpa in 40 st UH-60.

    Sen angående JAS och SPK och ROVER länken. Hur stor räckvidd har denna länk? Fick äntligen ett svar från Tolgfors idag angående om Sverige ska gå med i MUSIS samarbetet och enligt honom är detta något man håller på att titta på. Ett anslutande dit skulle öppna upp möjligheterna till militär satellitkommunikation för Sverige. Det ger dessutom Sverige tillgång till de franska Helios elektro-optisk satelliterna, tyska SAR-Lupe radar satelliter och Italienska CosmoSkymed optisk/radar satelliter.

    SvaraRadera
  4. @Maverick: Vilka moderna konflikter menar du då? Kosovo var den senaste konflikten där det fanns ett luftförsvar värt namnet och där västnationer var inblandade. I vare sig Afghanistan eller Irak har det skjutits särskilt många robotar och frågan är dessutom vad som i så fall skulle skjutas ned då luftförsvaret har varit icke-existerande.

    Jag håller fullt med om att Meteor är bra för det nationella försvaret. För internationella insatser mycket tveksamt såtillvida att vi inte tänker hoppa på de stora aktörerna och då menar jag inte bara USA och Ryssland utan Pakistan, Indien, Iran, Venezuela och några till. Vad anser du vara ett realistiskt scenario för internationella insatser med stridsflyg de närmaste 20 åren?

    SvaraRadera
  5. Shadow 200 är helt riktigt det system som tänkts anskaffas som UAV03. Ungefär som en Ugglan i storlek.

    http://en.wikipedia.org/wiki/RQ-7_Shadow

    Hyr vi däremot in en TUAV som t.ex. Israeliska Heron, då pratar vi betydligt större storlekar. Detta är det koncept som bl.a. Allan Widman förespråkar.

    http://en.wikipedia.org/wiki/IAI_Heron

    http://www.defenseindustrydaily.com/Canada-Contracts-for-Heron-UAVs-05024/

    http://allanwidman.blogspot.com/2009/12/alltfor-bekant.html

    Det handlar inte bara om professionalism utan omk kunskap om omgivningen man opererar i. RML ställer bara krav på certifiering av organisationer. Att flyga omkring med en TUAV av storlek modell Heron, Predator eller Reaper ställer åtminstone i USA krav på pilotutbildning. US Army har egen träning för Shadow 200 och Hunter. Men å andra sidan har US Army egen pilotutbildning för bl.a. Helikoptrar, något som i Sverige numera endast ligger inom FV. Ugglan kom aldrig utanför avlysta skjutområden. Med en TUAV måste vi komma längre än så.

    http://www.uavm.com/uavregulatory/pilotcertificationandhumanfactors.html

    http://www.jetwhine.com/2009/03/uav-pilot-shortage-military-intelligence/

    SvaraRadera
  6. @ CI väldigt fin bild på ett av de mest sällsynta och utrotningshotade rovdjuren i världen.
    Kan det finnas någon symbolisk tanke bakom?
    I så fall kanske dronten skulle passa till nästa inslag om personalförsörjningen.
    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  7. @Teaterdirektören: Symboliken är helt avsiktlig! Dronten är inte helt fel som exempel då den åts upp på grund av att den anpassat sig för mycket till sin fredliga omgivning. Där visar sig verkligen vådan av att inte kunna situationsanpassa sitt försvar...

    SvaraRadera
  8. Jamen C Ing, killarna som kör Ugglan idag har flygutbildning, de har minst ett civilt A-cert för att få köra UAVn. Jag ser inget hinder i att man utbildar dem ytterliggare. Samt direktrekrytering in i UAVförar skrået. Jag tror inte på att skicka dit avdankade Ff från spetsnos som blivit för gamla för det. Det brukar inte bli helt lyckat.
    Heron eller motsv vore trevligt och ett verkligt tillskott. Skulle nationellt kunna vara ett utmärkt alternativ för att göra incidentspaning med. Hyra däremot, vänta tills HKV JUR får sätta tänderna i en sådan macka... med allt vad det innebär av intressanta juridisa förvecklingar... vem kör den, vem tittar på bilderna, vem underhåller och hur fungerar allt det med ett svenskt regelverk. Nä, köp in en MALE istället så att vi kan förbandssätta den ordentligt.

    Kn. Stofil, Sveriges främste tillbakasträvare

    SvaraRadera
  9. Det känns bra att läsa att "Flygvapenförbanden är i första hand dimensionerade för operationer i närområdet, bl.a. för att försvara Sverige mot angrepp från en kvalificerad motståndare, hävda den territoriella integriteten och bidra till regional säkerhet" därför att det helt överensstämmer med min egen uppfattning ;-).
    Om det nu är på detta viset så tycker jag inte att det bör bekymra oss att Meteor eventuellt inte är så lämplig för internationella insatser såvida man inte ser insatser över våra skandinaviska och baltiska grannar som områden där ROE är restriktiva. Med gemensam luftlägesbild över vårt närområde botas ju detta bekymmer.
    Mer förvånande är anskaffandet av SDB som jag ser som ett lämpligt vapen för CAS förutsatt en miljö utan hot från Air Superiority jakt. Låt vara att det även kan användas med upp till några mils standoff, men jag har svårt att se det som lämpligt vapen för insatser mot mål på taktisk/strategisk nivå snarare än på stridsteknisk nivå dit CAS nog måste räknas. Lägg till att leverans av SDB måste ägnas rätt mycket utbildningstid och att flygtid är och kommer att förbli en bristvara så finns det enligt min uppfattning vapen som borde vara bättre lämpade för våra divisioner - förutsatt att vi verkligen dimensionerar för operationer i närområdet (och att industristöd inte räknas som operationer i närområdet).
    Hur som helst så tycker jag att det är trevligt att läsa att ordet "flottilj" faktiskt används i pluralform men det kanske beror mest på korrläsaren?

    SvaraRadera
  10. @ Bossekommenterar.
    Efter diverse "solidaritetsförklaringar" har både "närområdet" och "regionen" växt en smula.
    Därav kanske de något luddiga formuleringarna och motsägande uppgifter i FMUP?
    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  11. Teaterdirektören -
    Jo, det vore skönt om vi slapp mummel i skägget om vika vi är solidariska mot. Det är ju viss skillnad att stödja de Baltiska staterna mot aggressioner och att stödja Finland och/eller Norge mot kränkningar på Nordkalotten och Barents Hav. Se vidare på min blogg för några konsekvenser jag ser bl a för flygbeväpning.

    SvaraRadera
  12. @Stofil: Jag tror säkert att killarna vet hur man flyger flygplan. Men jag tror trots det att TUAV förbandet har mer att vinna på att samordnas med FV än med A när det gäller luftoperationer.

    När Armén först rekryterade värnpliktiga till Ugglan och dess föregångare ville man ha personal som kört modellflyg. Om detta var orsaken till att Ugglan aldrig nådde utanför svenska skjutområden eller inte vill jag låta vara osagt. Famtum är att Kanada med sina Sagem UAV (köpta från Danmark) verkade i Afghanistan medan Sverige varit långt från detta operativa mål.

    Man måste dock inse att FV har viss expertis när det gäller att tolka en ATO eller ACO. Dessa order gäller även UAV i t.ex. Afghanistan. UAV02 Falken må vara undantagen, men personalen som hanterar UAV03 eller UAV04 måste kunna detta och agerar då egentligen mer mot AOC än GCC.

    SvaraRadera
  13. Man häpnar...och slutar aldrig att förvånas..
    UH 60 Blackhawk som interimslösning?
    Vad tillför de i så fall jfr med att driftsätta HKP4 systemet? Billigare? Tror inte det. Snabbare operativa i FM? Tror inte det heller mht erforderliga sv systemanpassningar, utb, RML osv. Det verkar som lyset fortfarande är tänt på Lidingövägen men ingen hemma. som FM anställd skäms jag när skattemedel behandlas så lättvindigt. Saknar ÖRA...

    SvaraRadera
  14. UH-60 med systerversioner är långt mycket bättre än HKP4.
    Lyset är på på L24 och Malmen. Om bara de som bestämmer kunde komma hem också...

    SvaraRadera
  15. @Anonym 15.23: Blackhawk är inget dumt alternativ om vi köper den "off-the-shelf" med alla införda system som behövs för Afghanistan. Motmedel, skyttar, ballistisklt skydd, partihelfilter, sjukvårdsutrustad. Dock så är det hål i huvudet att parallellt fortsätta köra de andra systemen. Då blir det varken hackat eller malet.

    HKP4 är en beprövad helikopter som är en mycket bra plattform för SAR, men saknar bl.a. motmedel.

    Det har på senare tid förts fram en hel del bra idéer på L24, med bl.a. leasing av UAV. Dock så har idéerna oftast stupat i den politiska och ekonomiska förankringsprocessen.

    SvaraRadera
  16. Läs lite mer om de helikoptrar som finns tillgängliga för svenskarna just nu nere i Afghanistan.

    http://swecon-afghanistan.blogspot.com/2010/03/studiebesok-vid-helikopterenheten.html

    För att bygga upp den svenska tekniska kunskapen om att hantera helikoptrar i varmt klimat så utbildas ett antal svenska tekniker i Norge på Bell 412 för att sedan tjänstgöra med norrmännen.

    http://www.mil.se/sv/Nyheter/centralanyheter/Svensk-norskt-helikoptersamarbete/

    SvaraRadera
  17. @ Chefsingenjören
    - Gulfkriget: VID ej krav.
    - Eritrea-Etiopien under 90-talet: VID ej krav. Ett bortglömt men luftstridsmässigt mycket intressant krig då Su-27 mötte Mig-29 och med ex-sovjetiska piloter på bägge sidor.
    - Balkan: Ja
    - Irakkriget: Nej, men man var fortfarande tvungen att hantera luftstriden ROE-mässigt, då Saddam hade kvar stridsflyg. Må vara att endast en handfull irakiska flygplan flög, men det spelar noll och ingen roll för ROE. Samma sak gällde Afghanistan 2001. Talibanerna hade flygplan, men flög inte speciellt mycket. Det hindrar inte att man måste fastställa ROE för luftstrid. Motsatsen vore helt absurd.
    - Georigenkriget: Troligen inte.

    Kollar man vilka stater som idag har AA-10C eller AA-12, finns det ett antal potentiella skurkstater som är, eller ligger i angränsande till ev operationsområden. Tittar man på 20 års sikt blir listan självklart mycket längre och då ska man dessutom väga in vilka Frankrike sålt MICA till, vilka Israel sålt Derby till och framförallt vilka Kina sålt sina varianter av de ryska robotarna till.

    @Bosse
    SDB är inget CAS-vapen! Det är helt olämpligt för CAS! SDB är framtaget för att slå ut punktmål, gärna fortifikatoriskt skyddade såsom betonghangarer (förstärkt nos och ställbar tempering), på långt avstånd pga starkt luftvärnsskydd eller JAKTFÖRSVAR. En fördel med att den är så liten är att den ska kunna anfalla i svärm mot t ex flygfält, eller uppnå målmättnad i luftvärn. Ang utbildningstiden kan du och jag bara gissa. Eftersom optimal leverans av bomben enligt uppgifter på internet från tillverkaren är höjd 10 000 m och M>1, är min gissning tvärtemot din.

    /Mavericks brorsas farsa

    SvaraRadera
  18. Maverick´s b.farsa-
    Jag kan självfallet ha dragit fel slutsatser men även mina kunskaper om SDB är i huvudsak baserade på internetuppgifter. Där framgår att standoff är i storleksordning 40 - 50 km vilket tillsammans med anflygning på 10 000 m höjd medför att fällande flygplan lång tid exponeras för såväl luftvärnsradar som för jaktstridsledning, M>1 eller M<1. Penetrationsförmågan anges till 3 fot armerad betong men det framgår även att den lilla stridsdelen nog inte har mycket verkan om den inte detonerar i slutet rum. Att den är framtagen specifikt för att inte orsaka skador på tredjepart får mig att misstänka att specen haft CAS-uppgiften som bakgrund och att den i vanlig stormaktsordning förutsätter luftherravälde i området.
    Betr utbildningsbehov så är det min gissning att en pilot som strax före anfall skall sitta och mata in målläge på en till sex (?) träffpunkter kräver viss rutin. Om målläget är bestämt före uppdraget och inmatat före start bortfaller dock detta bekymmer. Om vi nu, som du anser, inte avser detta vapen för CAS så kan jag än mindre se det som bra mot taktiskt/strategiska mål på djupet men visst, your guess is as good as mine och observera att ingen av oss vet fulla bakgrunden till beslutet (ekonomi, tidplan, tillgänglighet etc).

    SvaraRadera
  19. En kommentar angående Kanada, Sperwer och Afghanistan; Det är en riktigt dålig liknelse eftersom Kanadensarna i rask takt körde ett antal Sperwer i en ballistisk bana från utskjutningsrampen. Sperwern visade sig synnerligen olämplig i den Afghanska terränglådan. Vilket föranledde (bl.a) Byte till den mer kapabla Heron.

    SvaraRadera
  20. @Stofil: Att UAV:erna gick sönder i Afghanistan visar på materiella brister. Att vi i Sverige inte lyckats certifiera Ugglan och använda i insatser beror på organisatoriska problem.

    SvaraRadera
  21. @Maverick: Tack för en bra sammanställning. Jag ska försöka sätta mig in i Etiopien - Eritrea konflikten en smula mer.

    Men du har låst dig vid att ROE ska kräva VID för att förhindra användning av Meteor internationellt. ROE kräver ofta två av varandra oberoende källor ska identifiera målet. Om så ej är möjligt krävs VID. FLIR ger möjligthet till VID på långa håll. USN F-14 Tomcat som saknade IFF hade en kraftig visuell sensor för att kunna identifiera mål på långa håll innan dom avfyrade sina AIM-54 Phoenix.

    http://www.defencetalk.com/f-14-tomcat-16802/

    http://en.wikipedia.org/wiki/F-14_Tomcat#Avionics_and_flight_controls

    http://en.wikipedia.org/wiki/AIM-54_Phoenix

    "The USAF F-15 Eagle had responsibility for overland Combat Air Patrol (CAP) duties in Desert Storm in 1991, primarily because of the onboard F-15 IFF capabilities; the Tomcat did not have the requisite IFF capability mandated by the JFACC to satisfy the Rules of Engagement (ROE) in order to utilize the Phoenix capability at Beyond Visual Range (BVR). "

    Problemet med IFF är att man egentligen bara kan identifiera positivt, d.v.s. de som har en fungerande IFF och rätt kod=vän. Alla andra =okänd. Att gå från Bogey till Bandit kräver egentligen mer.

    Nedskjutningen av en helikopter under Southern Watch insatsen pekar på problem med ROE.

    http://www.highbeam.com/doc/1P1-28262068.html

    EW system kan identifiera sensorer och position, men om objekten går tysta vad gör man då?

    Uteslutningsmetoden kan peka ut att det inte är ett eget flygplan, men även om man spårar det till startflygplatsen så kan stor osäkerhet råda, vilket t.ex. nedskjutningen av ett Iranskt passagerarflygplan 1988 visar på.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Iran_Air_Flight_655

    Non-cooperative target recognition är en möjlighet, men kan identifiera till typ, sällan individ som t.ex. en u-båts sonar kan göra.

    Problemet är också att få ett hotbibliotek tillräckligt väl avvägt för att våga använda denna funktion. Samma problem har för övrigt även en EW sensor.

    SvaraRadera
  22. @Bosse:
    Med tanke på det lilla flygplan vi har i Sverige och det fåtal balkplatser det har, är SDB det bästa alternativet. Att mata in ett målläge i luften kräver inte mycket mer träning än att kunna genomföra enkel addition på miniräknaren. Att mata mållägen och liknande är något som varje svensk pilot idag gör dagligen. Storleksmässigt är SDB att jämföra med 120 kg bomb till 37-systemet, men med en otroligt mycket större stand-off och framförallt precision. Samma effekt som en 2000 lb bomb har, ska kunna uppnås med en SDB, men precis som du säger, med minskade risk för collateral damage. För svensk del handlar det nog snarast om förplanerade mållägen, även om SDB:s stora möjligheter till uppdatering i luften ger möjligheter till Dynamic/Time-Sensitive Targeting där man i luften omfördelar resurser mot högt prioriterade och tillfälligt åtkomliga mål.

    @Chefsingenjören:
    Vi måste skilja på VID och andra ROE. ROE som innefattar IFF-svar, signaler, uppträdande osv är grunden för BVR-strid så där föreligger inget problem för Meteor. Även under Irakkriget skedde ett antal vådabekämpningar p g a trasig IFF. Snarast visar det på hur skrämmande det är att vi i Sverige i prinicip avvecklat det svenska igenkänningssystemet för luftvärn, stridsflyg och fartyg utan att ha infört en ersättare. Det kanske känns igen från datalänksdebatten?

    VID kan som du säger genomföras med starka bildsensorer, men är ändå komplicerat. NCTR är nog inte vägen att gå om man inte har resurser motsvarande USA, just med tanke på biblioteket, som du så korrekt påpekar.

    //Mavericks brorsas farsa

    SvaraRadera
  23. CI:

    Jag ser inte sambandet med att bara för att hkp och UAV är luftburna prylar skall de organisatoriskt tillhöra flygvapnet, tvärtom.

    Visst förstår jag anledningen till detta primata revirtänkande, men det är mtrlsystemets bidragande förmåga till striden som avgöra dess orgtillhörighet. Artilleriets ballistik har aldrig varit ett föremål för att inrymmas i flygvapnets organisations, fastän det har eller hade större gemensamhetsdrag mot densamme än vad ex hkp har.

    Förutom att Hkp4 är äldre jämfört med UH-60 och saknar utbildningsorganisation, så är arbetspersonalens skyddsnivå den i berördas urvalsmatris en utslagsgivande faktor
    .
    UH-60 som interimslösning förutsätter att den blir avlöst inom 30 år, annars är det ingen interimslösning.

    Grundläggande flygutbildning på helikopter och flygplan är det få länder som anser sig ha ekonomi till. Det är även ytterst få länder som anser sig ha ekonomi för att utveckla och tillverka stridsflygplan.

    Inom helikopter har den grundläggande utbildningen under många år belastat insatsförmågan, såväl personellt, materiellt och ekonomiskt.

    Försvarsmakten behöver ta ett djupt andetag med ny luft, bryta gamla banor och lägga pengarna på avvägda förmågor.

    Sune A

    SvaraRadera
  24. @Sune A: Det har inget med revirpink att göra utan helt enkelt om kultur och kunskap. Visst kan armékillarna lära sig hur man flyger omkring i ett luftrum fullt med andra flygande objekt inklusive transportflyg, men varför inte utnyttja den kunskap som redan finns i Fv? Att inte göra så tyder på visst underskattning av problemet. Hur kommer det sig att USA som jag beskrivit ovan genomför pilotutbildning, eller har aktiva piloter som flyger UAV? Dom om några borde ha erfarenhet av UAV användning och dess komplexitet.

    Artiller samverkas med flyg så att det luftrum som kulan ska fara igenom är fritt från flygplan. Tyvärr är det svårt att helt frigöra ett luftrum under långa perioder för att en UAV ska kunna verka. I Sverige finns kunskapen, men vi har aldrig prövat den i praktiken. Under CAS träning har många brott mot luftrumsbestämmelserna skett. Detta beror på att FAC:en inte vet särskilt mycket om dessa regelverk,utan koncentrerar sig på målets läge. Om då piloten är överbelastad så missar han ibland regelverket och incidenter har skett. Vissa allvarliga med brott mot eldtillstånd eller inflygning i aktiva skjutfält utan färdtillstånd.

    I t.ex. start och landning måste UAV:n passera igenom andra flygplans luftrum, vilket kräver kunskap och erfarenhet om hur detta går till. Jag satt och läste en mycket intressant incidentrapport om en Predator som fick motorproblem. Piloten fick då behov av att landa snarast. En Predator ligger i samma pris och viktklass som en Gripen. Han klarerade då med flygledarna att han vill sjunka till en lägre höjd och styra upp mot en alternativb flygplats som låg i närheten. Flygplatsen informerades och brandbilar ställde upp för att ta hand om ett eventuellt haveri.

    Ugglan kom aldrig så långt att dessa problem dök upp. Den flög bara i avlysta luftrum. Fick den problem så kunde den med hjälp av fallskärm haverera i terrängen och sedan plockas hem.

    Ett fordon bör därför organisatoriskt skötas av den organisation i vars arena den agerar. Där har man förståelse för miljön. För flygande fordon är marginalen för misstag mycket liten. Jag kan dra ett skräckexempel som jag hörde om HKP 4 för ett antal år sedan där mariningenjörer ville på egen hand skruva fast en brandsläckare i väggen. Detta kan man göra på fartyg där fartygschefen har tillstånd att göra vad han vill som att t.ex. sätta in träpanel i mässen. Att det sedan får konsekvenser som för fartyget att brandskyddet minskar kan han själv dra konsekvenserna av. Ett flygande objekt får bara ändras av designorganisationen. Ett skruvhål på fel ställe i t.ex. en helikopter innebär att den strukturella hållfastheten minskar, vilket kan leda till haveri. Ett haveri med ett flygande fordon leder till skillnad mot fartyg och stridsfordon med största sannolikhet till dödsfall.

    Armén måste därför tillföras betydligt mer personal med kunskap om flygtjänst när TUAV tas i drift. Just nu är tex. flygchefen på K3 gammal pilot. Fler behövs.

    SvaraRadera
  25. CI:

    "Under CAS träning har många brott mot luftrumsbestämmelserna skett. Detta beror på att FAC:en inte vet särskilt mycket om dessa regelverk,utan koncentrerar sig på målets läge. Om då piloten är överbelastad så missar han ibland regelverket och incidenter har skett."

    Jag håller inte med om att det är FAC:en skyldighet att säkerställa att piloten uppfyller sina skyldigheter som befälhavare för luftfartyget.

    Jag håller med om att personal med kunskap om flygtjänst är en bristvara inom FM, inte bara inom FMV.

    Sune A

    SvaraRadera
  26. Mavericks b. farsa -
    Att vi kommer till så skilda uppfattningar om SDB kan ju bero på att vi har olika uppfattningar om vilka måltyper vår hotbild innehåller. Jag har dessutom upptäckt att det finns två SDB, GBU-39B och GBU-40 där GBU-40 utöver GPS/INS har IR-målsökare för att kunna träffa rörliga mål. Jag antar att vi siktar mot att köpa GBU-39B.
    Boeing skriver: "The SDB will be most effective in the urban and broader close air support, battlefield interdiction, Destruction of Enemy Air Defences (DEAD) lethal suppression and counter-air strike airfield attack roles. Against soft skinned vehicles and structures, armour, point emplacements, runways, aircraft shelters and SAM/SPAAG systems this weapon will be highly lethal.
    Where the SDB will be less than effective is against deep / hardened bunkers, large infrastructure targets, large buildings, industrial plant, bridges, large trench systems, vehicle parks, infantry on the move and other area or large point targets."
    Med tanke på att stridsdelen innehåller endast 17 kg explosivämne tror jag vad jag vill angående effektiviteten mot startbanor - många småhål efter ett roteanfall men inte svårlagade. Flygplanvärn låter bestickande och reklamfilmen är imponerande: http://www.youtube.com/watch?v=XbtzpqZOtB8 När man läser att CEP (50%) är 5 - 8 meter ser man emellertid att redan 5 m fel innebär träff i en betongstruktur som på flygplanvärn oftast är täckt av ett tjockt jordlager som torde bryta RSV-verkan. Lägger du sedan till de 50% som hamnar utanför CEP50 och kanske ett antal meter målinmätningsfel så börjar i alla fall jag att längta efter mer pang. Varför vara rädda för collateral damage på en fientlig flygbas? Värn, startbanor, LV-grupperingar?
    Nej, detta är ett vapen som specialdesignats för att ge minimal collateral damage och sannolikt litet även för att rymmas inombords på F-22. GBU-40 slutfasstyrning m h a IR ökar säkert träffsannolikheten mot varma mål som fordon: http://www.youtube.com/watch?v=XbtzpqZOtB8 men då är det ju CAS vi talar om.
    Ja, Gripen är ett litet flygplan men det har - i alla fall f o m C/D - förmåga att bära bra mycket tyngre laster än 2x4 125kg bomber utan att mer än två balkar kommer till användning för attacklast. Se inlägg av adamtom på denna sida: http://www.militaryphotos.net/forums/showthread.php?84527-Gripen-News-Thread/page133
    Om min egen uppfattning om dimensionerande måltyper och om mitt förslag till vapenarsenal står att läsa i min blogg.
    Får jag även inflika att jag efter ca 700 tim i AJ(S) inte är främmande för att knappa in målläge via "miniräknare" men jag gillar inte iden om att mata in (designera kanske på nusvenska) 8 mållägen med hjälp av IR-laserpod eller liknande. Inte heller är jag entusiastisk över upprepade anfall i samma målområde. Det är mycket mer avancerat att vara ett litet flygvapen än att ha stormaktsresurser.

    SvaraRadera
  27. Med tanke på CAS-problematiken.

    När vi ligger på skjutbanan eller på skjutfält är det varje soldats skyldighet att ropa "Avbryt Eld Upphör" om denne upptäcker något som kan öventyra säkerheten. Just CAS-övningar är något som borde avbrytas ofta och många gånger redan på planeringsstadiet. Många övningar ligger på gräns till kontrollerad luft, skjutfält, m.m. Svadan av att öva i närheten där folk bor är ju att det oftast finns flygplatser i närheten och då får man kontrollerad luft på köpet.

    Jag skulle kunna vara så ful att jag kan anse att svårighetsgraden att öva CAS ur ett förarperspektiv är så pass hög att det inte skulle kunna vara vem som helst som skall leverera effekten när man planerar med så pass hög svårighetsgrad på Övningarna. En insatsdivision skall kunna Jakt, Attack och spaning (ja det finns fler sensorer än SPK39) Finns det flygtid i tilldelade flygplan och reservdelar så att man kan uppfylla alla roller med alla förare?

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  28. @Sune A: Du missade totalt mitt poäng. FAC har inget ansvar för att framföra ett flygplan på korrekt sätt. Den biten ligger på piloten. Dock så har han oftast inte insikt i luftrumsreglerna, vilket gör att han inte kan stötta piloten och minska på bördan. Han kan tvärtom ge råd för ett anfall som helt bryter mot luftrumsreglerna. Att flyga en UAV i strid liknar i mycket ett CAS uppdrag även om våra planerade TUAV inte ska ha beväpning så är en insats med sensorer minst lika svår.

    Att UAV piloter har A-cert är tyvärr inte på långa vägar tillräckligt. Låter vi en A-cert pilot flyga en Gripen? Han skulle ycket väl klara av själva flygplanet då Gripen är mycket lättflugen. En besökare på F7 klarar oftast av att starta och landa i simulator efter ett par minuters träning. Det är den taktiska hanteringen och stridstekniken som är det som är svårt.

    Den taktiska kunskapen om att strida i luftarenan finns inte i Armén, bara i Flygvapnet! Men å andra sidan brukar Försvarsmakten inte vara logisk. Varför inte uppfinna hjulet på nytt?

    SvaraRadera
  29. CI,

    Hjulet är runt men det skall uppfinnas på nytt varje gång och vid varje omstart så har man en triangel som man måste omforma till en kvadrat, pentagon, hexagon, m.m. fram till att man kan approximera en cirkel. I många fall nöjer man sig med Triangeln.

    Jag bitter? Varför tror ni det?

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  30. I diskussionen kring vad som krävs för att flyga en UAV kan följande länk vara nyttig.

    http://www.defencetalk.com/uav-pilots-usaf-academy-graduates-24856/

    SvaraRadera
  31. @Bosse
    Gen 2 av SDB har även en lasermålsökare för att kunna användas mot rörliga mål. I övrigt SDB ett vapen mot fasta installationer som kräver att vapenleverans sker från långt avstånd. Som du skriver är den framförallt framtagen för att kunna bäras internt av F-22 och F-35 och i stort antal.
    USA använde på försök SDB för CAS i Afghanistan, men fann den inte lämplig, då fällavstånden vid CAS är för korta för att vara lämpliga, eftersom bomben då ska cirkla sig ner. Den faller inte, utan flyger. Talet om CAS ska nog snarast ses som tillverkarens marknadsföring på en marknad där CAS under 00-talet varit ordet som öppnat portarna.
    Stridsdelen må vara liten, men det handlar snarast om hur man använder den.

    En friliggande laddning når aldrig samma verkan som en penetrerande, och SDB penetrerar mycket bra. Luftbrisadfunktionen är ytterst lämplig att använda mot stabsplatser, luftvärn och liknande där målet försvaras av långräckviddigt luftvärn. Tillägget av en lasermålsökare kommer att kräva ett TACP på marken för invisning eftersom den öppna stand-off som anges är >60 nm och det klarar inte leverantören själv att belysa.
    Flera av de vapen du nämner är inte jämförbara mot SDB. Visst KEPD 350 vore ett enastående bra vapen att ha för det nationella försvaret, men det är två helt olika roller man fyller. Mer pang finns redan i GBU-49, som är en laser och gps-styrd 500 lb bomb. SDB ger JAS 39 möjligheten att ge sig på kvalificerat luftvärn och framförallt att påverka mål långt innanför porté på alla utom de absolut senaste ryska lv-system. Det stora antal bomber som kan medföras är en oerhörd fördel. Det handlar snarast inte om vikt utan om volym under vingarna. Det smärtar dig säkert att höra, men för attackrollen är SDB ett vapen som är mycket efterfrågat av dagens piloter, tillsammans med en ersättare för rb 75.

    // Mavericks brorsas farsa

    SvaraRadera
  32. Mavericks brorsas farsa -

    Att du skriver att det säkert smärtar mig att höra att SDB är ett vapen som efterfrågas av dagens piloter gör mig bestört. Det smärtar mig att läsa att du skriver så för sanningen är att det glädjer mig att piloterna som skall flyga uppdragen tycker att de har lämplig beväpning.
    Jag glädjer mig även åt att du skriver att den SDB vi avser anskaffa kan använda laserutpekning från TACP eftersom det lägger ansvaret för att ingen vådabekämpning sker på TACP, inte på en pilot som har små möjligheter att ta sådant ansvar.
    Jag har i tidigare inlägg uttryckt misstanken om att vi har väldigt skilda uppfattningar om målkatalogen. Jag har även tidigare hänvisat till min blogg där jag framhåller att det är försvaret av vårt eget territorium och de grannländer som vi främst inkluderat i vår solidaritetförklaring som bör dimensionera all anskaffning till förbanden. Blir förbanden därvid dessutom lämpligt utrustade för FN/EU/NATO-insatser i Långtbortistan så kan vi självfallet bistå (så länge förbanden inte har mer högprioriterade uppgifter). I bloggen visar jag även att operationer över Nordkalotten är dimensionerande för attackbeväpningen.
    Jag vet inte bakgrunden till ditt målval LV-robotförband och stabsplatser men jag misstänker att du har fler måltyper i åtanke men inte samma som jag. Vi gör därmed våra prioriteringar från skilda utgångspunkter. Dessto intressantare är det att läsa att du skriver i så positiva ordalag om KEPD 350 men avfärdar den med att den är begränsad till det nationella försvaret. Det behövs ju bara att du jämlikt solidaritetsförklaringen inkluderar Norge och Finland på Nordkalotten så verkar vi ju vara helt överens. Gemensamt kan vi ju även spekulera i sannolikheten att våra politiker beordrar stridsflygdivisioner till attackuppdrag (som ej består av CAS!) i Långtbortistan och hur ett sådant högst eventuellt uppdrag skall avspeglas i anskaffad flygbeväpning.
    Jag tycker att vi har en väldigt intressant diskussion men jag tycker att vi bör fortsätta på annat ställe än i CI blogg där ett antal nya bloggar sprutar ur CI penna och snabbt gör denna blogg inaktuell. Jag föreslår min egen blogg alternativt diretkt via e-mail: bloggbosse@hotmail.com
    Självfallet kan du bevara din anonymitet genom att använda nick i stället för ditt namnsatta mailhuvud! Alla andra självfallet lika välkomna!

    SvaraRadera
  33. @Bosse:
    Jag tror nog vi har likartad uppfattning om målkatalogen. Stöd till Norge och Finland m fl i närområdet går enligt min uppfattning in under nationellt försvar. Det går inte att särskilja nationellt och internationellt när det handlar om Norden.

    Jag tror dessvärre inte vi kommer att köpa in SDB-varianten med dubbla målsökare, fast det är bara en känsla jag har.

    Ingen politiker verkar idag våga skicka stridsflyg utomlands, men smäller det mot svenskar i Afghanistan kan det säkert gå snabbt åt motsatt håll. Enda anledningen till att skicka stridsflyg i Air Interdiction utomlands skulle väl vara ett tydligt hot mot EU i enlighet med solidaritetsförklaringen - alltså rätt riskfritt att inteckna.

    //MBF

    SvaraRadera
  34. @Bosse och Maverick: Fortsätt gärna diskussionen här, jag ska försöka vara en smula mindre ambitiös! :-)

    Personligen gillar jag SDB som vapen, framför allt då de ger möjlighet till fler insatser per uppdrag. Dessutom ger dom en mindre effekt i målet, vilket lättare medger insats nära egen trupp. Jag tror inte att dom minskar risken för tredje man eftersom det alltid finns risk för att fel mål bekämpas oavsett precisionen på vapnen. God underrättelse är det som förhindrar civila förluster.

    Dock så skulle jag vilja se lite statistik på hur många insatser som görs per flygplan och uppdrag i normalfallet samt hur många insatser som görs per förband och mission. Det är i och för sig alltid bra att ha tillgång till vapen då dom behövs, men samtidigt så är det också ett faktum att fler vapen förbrukas under flygning änder genom fällning och det sliter oerhört på flygplanen att alltid åka fullastade.

    SvaraRadera
  35. Chefsing -
    Tack men jag vill inte att du skall ha Mavericks och min dialog som ursäkt för att dra ned din bloggproduktion :-) Dina inlägg i försvarsfrågor är intressanta och eftersom dina åsikter rätt ofta avspeglar mina egna tycker jag även att du är en klok människa :-) så jobba på nu!
    Mavericks B. F -
    Efterhand som vi skrivit av oss så har jag som slutintryck att våra åsikter är mycket lika men att vi betraktar beväpningsfrågor från lite olika vinklar och naturligtvis med utgångspunkt från våra olika erfarenheter.
    Jag uppfattar det som att vi är rätt ense om att:
    1) CAS kan vara motiverat främst om målet har mer än rent stridstekniskt värde, exempelvis i teatrar som Afghanistan i det fall att våra marktrupper lider svåra förluster p g a brist på eldkraft. SDB-beväpnat flyg kan då tjäna som moraliskt stöd för soldater och för hemmafronten. SDB är emellertid inte ett vapen lämpat för CAS. Dess användningsområde är mål på djupet (interdiction). Bombning av talibannästen i Pakistan eller ens i Afghanistan kräver nog en väldig omsvängning i opinionsläge och jag tror inte att det någonsin kommer dit.
    2) I sitt grundutförande har SDB - med den publicerade träffsannolikheten CEP50 = 5 till 8 meter - för dålig precision med hänsyn till sitt klart begränsade verkansområde. Den variant som slutfasstyr m hj a laserutpekning från TACP torde däremot ha rimliga möjligheter att komma till verkan i exempelvis fortifierade flygplanvärn. Man kan emellertid undra hur rimligt det är att ha TACP på plats på en fientlig flygbas. En annan relevant fråga är varför man vid anfall mot en fientlig flygbas skall anstränga sig för att undvika collateral damage.
    3) Viktiga mål för den begränsade attackkapacitet som vi kan avsätta vid en konflikt i Norden och som inte kan bekämpas med idag existerande vapenarsenal är fortifikatoriska anläggningar, kommunikationsmål, broar, hamnanläggningar, startbanor samt fordonssamlingar och anhopningar av flygplan på marken.
    4) Som fördelen med SDB har anförts att en last på 8 bomber endast upptar två balkplatser men medger upp till 8 separata delmål. Även SDB standoff (vissa uppgifter talar om 100 km, andra om mer måttliga 40 - 60 km) framhålls.
    Vi har inte diskuterat vilket hot som stridsledd Air-Superiority-jakt och LV-försvarade mål utgör. Min bestämda uppfattning är att en konflikt i Norden inte på något sätt kommer att erbjuda en så luftoperativt tandlöst motstånd som vi ser i exempelvis Afghanistan. Nyttan av ett stort antal stridsdelar för upprepade anfall i samma målområde torde därmed vara väldigt liten. Nyttan av stor standoff är däremot uppenbar.
    Som resultat av den diskussion vi har fört finner jag väldigt lite som pekar på att anskaffning av SDB har luftoperativa motiv. Det beror antingen på att det finns väsentliga tillägg som inte kommit fram i diskussionen och jag hoppas att det är så det ligger till. Det återstående alternativet är annars att det saknas luftoperativt motiv till anskaffningen.

    SvaraRadera
  36. Jag såg just på K3 hemsida att man rekryterar UAV operatörer.

    http://www.mil.se/sv/Forband-och-formagor/Forband/Livregementets-husarer-K-3/Sokes---UAV-operatorer/

    Ryktet säger att flygchefen på K3 är på F7 i morgon och informerar/rekryterar. Kanske en och annan avdankad Gripenförare som vill bosätta sig i Karlsborg skulle kunna tänka sig att flyga UAV? Borde finnas ett par gamla F6 anställda som längtar tillbaka.

    Jag satt och lästa senaste FlygDAgs och jämförde statistiken tillbud/flygtimme mellan UAV, stridsflyg och helikoptrar. UAV systemet låg en faktor 10 högre. Det har även varit ett par tillbud mellan UAV och flyg trots att man flugit i avlysta områden. Nu senast med en Tp-84. orsaken var att man hade olika uppfattning om det utlysta områdets storlek.

    jag tycker att det är bra att man tar tillvara på Flygvapnets erfarenhet av planering och utförande av flygföretag nu när man planerar ett tyngre och mer flexibelt system som TUAV jämfört med Ugglan (begränsad till avlysta områden) och UAV02 (lätt och gör inte lika mycket skada som en TUAV vid kollission).

    SvaraRadera