Att USAF har sparkat sin före JSF-programledare och ersatt honom med ett högre befäl är ett bra tecken på att något inte står rätt till. JSF programmet ligger just nu 15% över budget och närmar sig den s.k. "Nunn-McCurdy breach", d.v.s. den punkt där ett amerikanskt program enligt lag skall utvärderas. Vid 25% ska ett program enligt samma lag avbrytas!IOC - Initial Opearting Capability har för USAF skjutits upp från 2013 till 2015. Detta kan ställa till problem för USAF som planerar att i närtid avveckla 248 F-15C/D och F-16C/D. Samtidigt med denna avveckling så planerar USAF på att förlänga drifttiden på F-15 för att kompensera för det färre antal F-22 som den nuvarande budgeten har tillåtit.
USAF har växande åldersproblem då de nuvarande F-15 och F-16 flottorna börjar bli gamla. F-15 hade förra året flygförbud på grund av sprickbildning i vingarna.
USAF is looking into the possibility of a Service Life Extension Program for its F-15A-D fleet, designed to increase their service lives from 8,000 flight hours to 12,000.
The move is driven, in part, by the impending collapse of Air National Guard wings that can be used in domestic air sovereignty patrols, as older fighters retire and are not replaced. The USAF is accelerating the retirement of 250 F-16 and F-15 fighters in FY 2010, and current plans calls for 2 ANG air sovereignty mission units to get F-22s, 4 to get receive upgraded F-15A-Ds, and the remaining 12 are yet to be determined.
Färre och äldre flygplan som drifttidsförlängs och samtidigt används hårt i Irak och Afghanistan. Det är inte frågan om utan när det sker fler olyckor där flygplan havererar på grund av att dom nått sin strukturella livslängd.
Frågan har också uppstått om JSF verkligen är anpassad för att ersätta A-10 i CAS-rollen? Enligt Air International April 2010 så börjar en del analytiker i Pentagon tvivla på värdet av de insatser som görs i Afghanistan och Irak.
"Unless you entertain the delusion that bombing map coordinates from 20.000 feet is close air support, " wrote analyst Winslow T Wheeler of the Center for Defense Information. The USAF has been using high-altitude platforms like the B-1B Lancer and the F-15E Strike Eagle for CAS but the pinpoint accuracy of satellite-guided munitions dropped from altitude has produced unrealistic expectations, so that unibtended civilian casualties in Afghanistan are becoming both a substantive and a public relations issue.
I Sverige använder vi Gripen för CAS. Detta kanske fungerar i ett hotscenario där det finns begränsat med luftvärn. Men även handeldvapen är farliga för oskyddade flygplan som F-15, F-16 och Gripen. En A-10 eller den ryska motsvarigheten Su-25 har en kabin som är bepansrad och många redundanta delsystem. Den kan bl.a. flyga med en motor bortskjuten. Jag har ställt frågan tidigare, men vill återigen belysa den. Varför designar vi just nu hela vår Försvarsmakt för ett hotscenario à la Afghanistan? Är denna hotbild och detta användningsscenartio verkligen det enda vi ser framför oss de närmaste 20 åren?
Tyvärr så har fokus hos FML och svenska politiker de senaste åren legat mycket kortsiktigt. Just nu så är det IO 2014 som gäller, där det framför allt är nästa år som håller våra officerare på HKV sömnlösa. Stridsflygutveckling är dock en långsiktig branch. Delserie 3 av Gripen, d.v.s. C/D-versionen beställdes 1997 och börjar precis ge effekt. Det är alltså ca 10 år från beställning till resultat. Hur kan FM bedriva en riktig utveckling av stridsflygresurser när man har en planeringshorisont för hela FM som är betydligt kortare än så?
Vi tar ofta USA som förebild för den svenska försvarsutvecklingen. Med tanke på vad som händer med bl.a. F-22 och JSF programmen så bör vi ta oss en kraftig funderare. Har vi verkligen råd att fortsätta tävla med en försvarsmakt som i nästa års budget minskade ambitionen med att bygga en månbas? Bör vi inte ta några realistiska exempel som t.ex. Norge, Finland eller Peru som förebild? Giganter som Indien, Pakistan och Venezuela har vi redan blivit omkörda av. Det är länge sedan Sverige hade världens fjärde starkaste Flygvapen.
Inlägg
"Varför designar vi just nu hela vår Försvarsmakt för ett hotscenario à la Afghanistan? Är denna hotbild och detta användningsscenartio verkligen det enda vi ser framför oss de närmaste 20 åren?"
SvaraRadera"Hur kan FM bedriva en riktig utveckling av stridsflygresurser när man har en planeringshorisont för hela FM som är betydligt kortare än så?"
Forza Chefsingenjöen!! Där ställer du dom rätta frågorna!
Nej, vi har inte råd. Men det är ändå inget mot vad vi inte kommer att ha råd med om 20 år. Så frågan är hur man får bästa ingångsläge för 2030? Det kanske inte alls är genom att maximera förmågan 2010-2020.
SvaraRaderaDet är kanske dags för en smula omdesign av försvarsmakten? Lägga ner är en smula naivt, det kommer alltid att finnas en hotbild av ett eller annat slag.
SvaraRadera- Utökad kustbevakning i.s.f. marin?
- Civilplikt för att ställa upp vid nationella katastrofer?
- Ett gemensamt flygvapen tillsammans med våra nordiska grannar, likt den fransk-tyska brigaden?
- En bred satsning på handburet LV och pansarvärn? Dra erfarenheter från Suezkriget.
- Små spanings UAV för att rikta in de defensiva och offensiva satsningarna.
- Transporthelikoptrar för att få större effekt av små grupper av infanteri. Kan användas på samma sätt som tyskland använde snabba tågtransporter för att avgöra kriget på östfronten under VK1.
Kanske dags för Sverige att äntligen dra erfarenheter från Bekaadalen? Vi har haft ett starkt flygvapen, men saknat spaningssensorer och utrustning för SEAD/DEAD. Vi har också saknat ett fullgott LV för att täcka bakåt.
http://www.airpower.maxwell.af.mil/airchronicles/apj/apj89/win89/hurley.html
Författaren pekar på tre viktiga aspekter (skippa den specifika diskussionen kring Warszawapakten och fokusera på det allmänna i artikeln):
- Elektronisk krigföring och ledning. I Sverige har vi i stort sett lagt ner vår förmåga till telekrig i FV efter det att SK37E gick i pension. STRIL systemet är mer eller mindre utplånat. Nu satsar vi på ASC 890 för flexibel spaning, vilket är bra. Men vi har tappat mycket av det vi en gång i tiden kunde.
- Effektiv doktrin och organisation. I Sverige vet vi för tillfället inte riktigt vad vi ska använda FM till och vi omorganiserar stup i kvarten.
- I övrigt så kan man inte anpassa sig till en given specifik situationen och inte heller bara kopiera utseendet på ett Flygvapen rakt av. Tyvärr så tittar vi i Sverige för mycket just nu på USA och konflikten i Afghanistan.
Men den viktigaste erfarenheten är dock att det är träning som gäller.
"Training is of greater importance and significance than the means of warfare, the weaponry systems, and the technology."
I Sverige har vi ofta de senaste åren ställt in träning då vi köpt på oss för dyr materiel eller stått i dyr beredskap. Utrustning som ingen vet hur man använder är bara bortkastade pengar!
Svensk CAS i Afghanistan med JAS 39C/D är nog bara en andra rangens prioritering. Inget att ta på något större allvar.
SvaraRaderaDet var Norge som länge definierade den reella framtiden för JAS Gripen. Men nu behöver vi inte längre planera för att omsätta våra RBS15F med NSM.
Idag utgör Brasilien målbilden för satsningen på att vidmakthålla svensk stridsflygplansutvecklingsförmåga.
När JAS 39E/F - JAS Gripen NG - Super JAS inte längre inriktas mot förmåga att möta Hugo Chavez i Amazonas, så blir det Indien inklusive deras intresse av en hangarfartygsbaserad Sea Gripen, som kommer att ges högsta prioritet av den djupa staten.
Intressant är att dokumentet "Handlingsplan JAS Gripen" vare sig explicit eller implicit refererades till i någon av Försvarsberedningens rapporter.