Gästinlägg: Historiska omständigheter (uppdaterad)

Är vi goda människor, du och jag? Kanske är det inte ens möjligt för oss att begå onda handlingar, sådana man läser om i historieböckerna eller ser på TV-bilder från andra världsdelar. Inte ens under andra historiska omständigheter skulle vi kunna bli onda. Kanske är vi en ovanligt gynnad generation, vi som levt våra liv i den förvissningen att risken för krig och övergrepp i vår del av världen närmast räknas som obefintlig. Ingen kräver heller av oss att vi skall begå några illgärningar.

Nedan några exempel på vidrigheter som du och jag omöjligt skulle kunna vara inblandade i.

Vi sitter i våra vardagsrum och ser på våra televisionsapparater hur människor i Afrika råkar ut för att få sina kroppar stympade av olika krigsherrar och deras soldater och barnsoldater. Hur kan dom, undrar vi. I Leopold II av Belgiens privata Kongofristat halverades folkmängden mellan åren 1885 och 1908, p.g.a. européernas omänskliga behandling av befolkningen som bodde där. Då dödades mellan 8 och 30 miljoner människor, enligt senare uppskattningar och även enligt Encyclopædia Britannica, lite oklart med folkbokföringen. För att de belgiska soldaterna inte skulle slösa ammunition på djur, skulle ammunitionen redovisas mot uppvisande av en avhuggen högerhand för varje patron som använts. Ett missat skott innebar att man, för redovisningens skull, tvingades att ta högerhanden från en levande människa, inte sällan från barn. I en annan tid och på en annan plats än här och nu, kunde det ha varit du som varit belgisk soldat och som haft ammunition att redovisa i Kongofristaten.

De offentliga avrättningar som genomförs idag väcker avsky. Ändå förekommer dessa i ett antal länder. Hur kan dom, undrar vi. Svaret är att även vi européer kan. Avrättning med kanon lärde sig britterna i Indien, en metod som de sedan tog med sig till Afghanistan. Ett sådant utförande är smärtfritt för de dömda, och fruktansvärt för dem som närvarar vid en avrättning, konstaterade man. Androm till skräck och varnagel. I en annan tid och på en annan plats än här och nu, kunde det ha varit du som varit artillerist och haft uppgiften att tända fängkrutet.

Det är inte lätt att vetenskapligt testa hur man gör onda människor av goda. Stanforduniversitetet gjorde ett försök för 40 år sedan med unga studenter. Sådana vetenskapliga experiment är nog inte förenliga med tidsandan idag och redan då gick experimentet över styr och fick avbrytas. Verksamheten som studenterna utvecklade där och då har stora likheter med det som 30 år senare hände i Abu Ghraib-fängelset i Irak. Goda människor förvandlas till sadister på rekordtid när omständigheterna är de ”rätta”. Radioprogrammet Vetandets Värld i P1 sände ett program för ett tag sedan, som beskrev just det här experimentet. Har du 19 minuter och 31 sekunder att avvara, så lyssna av programmet. Under ca 13 min tecknas en bakgrund och själva experimentet beskrivs. Därefter är det dags för de tunga och tankeväckande slutsatserna. Väl använd tid.

Kan vi, du och jag, vara riktigt säkra på att vi är opåverkbara när det gäller vår oförmåga till ondska? På djupet och oavsett konsekvenser för vår egen välfärd?

Moral och värderingar går inte att reglementera eller skicka efter på postorder. Kanske är det så enkelt och så svårt att man skall leva sin egen moral och sina egna värderingar och vara beredd att ta eventuella konsekvenser.

Oavsett.

/Sumatra

Uppdaterad 10-03-14, 15:29
Vad är det som får människor att utsätta sig för fara, väl medvetna om att man kan bli invalidiserad eller dödad? För soldatens del finns det ett flertal nivåer att välja på: för den politiska ledningens skull, för den strategiska eller operativa ledningens skull, för förbandets skull eller för de kamraters skull, som man delar dagliga umbäranden med. Jag tror mig veta att det är det sistnämnda som gäller för den enskilde. Band of Brothers.

Det här är myntets framsida. Baksidan är att det är samma mekanism som får människor att begå onda handlingar. Att yla med flocken är en stark drift. Är det dessutom så att man får personliga fördelar eller slipper obehag så ger det dubbel utdelning.

Frågar man mobboffer, så brukar de ofta säga att plågoandarna är justa på tu man hand, men i grupp… En bra början inför framtiden är att trumma in i sina barn att aldrig göra någonting i grupp, som dem inte skulle göra om de varit ensamma. Sådant biter på sikt och ger dem en äkta värdegrund medan de fortfarande är formbara.

Att uppmana till öppenhet och ärlighet lurar ut mången god officer på banan. Att sedan systemet betraktar dem med avvikande uppfattning som besvärliga upptäcks väl så konkret i efterhand.

Äkta moralisk resning måste prövas i en verklighet. Så har skett, bl.a i Bosnien, vilket omvittnats av Morgonsur och Cynisk m.fl.


/Sumatra

Uppdaterad 10-03-21, 09:58
I Frankrike visas en dokumentär där deltagare i en TV-show får ge en man elstötar trots att dom är medvetna om att han kan dö.

Trots att skådespelaren skrek rakt ut av smärta och bad tävlingsdeltagarna att sluta fortsatte 80 procent av dem att ge honom elchocker. I slutet av programmet fick mannen så kraftiga stötar att det skulle ha kunnat döda honom – om det hade varit på riktigt.

I själva verket var programmet ett psykologiskt experiment för att se om deltagarna under tv-auktoritetens inflytande kan förmås att till och med döda en person. Dokumentären Dödens lek sändes i Frankrike i onsdags kväll och har chockat landet.

Jag är helt övertygad att s.k. Reality-TV eller Förnedrings-TV kommer att gå vidare. TV publiken kommer att vilja ha mer och mer. Själv så har jag ibland sutiit och tittat på Discoverys program från en akutmottagning. Jag är mycket inmponerad över läkarnas skicklighet, men besvärad över vilka grova operationer dom visar. I ett avsnitt kom en motorcykelförare in som iklädd jeans och t-shirt hade kört av vägen och in i ett skyltfönster. Läkaren beslutade om amputation av bägge benen och ena armen och kämpade för att försöka klara den andra armen.

En lumparkompis till mig berättade om sin tjänst som ytbärgare där han bl.a. fick tjänstgöra på en akutmottagning. Det egentliga syftet var inte att han skulle lära sig något, utan att han under kort tid skulle se så mycket blod och elände att han helt enkelt skulle härda sig för att kunna fungera i en verklig situation.

Samma sak kommer att ske med TV. Publiken härdas och komer därför vilja ha mer för att bli berörda.

På -70 talet cirkulerade det rykten om s.k. "snuff-movies". Om dessa verkligen existerade är oklart, men suget och intresset från mina kompisar att verkligen ha sett en var verkligt.

Vad är nästa steg? TV shower liknande filmerna "The Running Man" eller "Gamer"?

/CI