Mona skäller på Fredrik

Mona Sahlin kräver nu att regeringen ger klara besked på hur vi förhåller oss till NATO. Bra Mona! Synd bara att du egentligen bara är ute efter att ställa till lite oro i leden innan valet. Skulle (s) vinna så ser jag ingen större ändring i försvarspolitiken. Möjligtvis går (s) en smula mer i den svenska försvarsindustrins ledband och då är vi tillbaka på dyra utvecklingsprojekt. Göran Persson har tydligt visat denna (s) tradition i sina uttalanden kring SEP vs AMV affären.

Men, det är dock ett antal frågor som jag skulle vilja att Reinfeldt och Co svarar på nu när ändå Mona har krävt offentlig debatt om saken.

- Vad innebär vår Solidaritetsförklaring? Vi ska ställa upp om något händer länder i vårt närområde. Danmark, Norge och de baltiska staterna är de facto NATO medlemmar. Det innebär i praktiken att vi har signerat en slags Artikel 5 Light med delar av NATO.

- FM vill i FMUP att vi ökar vårt PfP åtagande till att "anta ett partnerskapsmål inom ramen för Partnerskap för fred gällande stöd till operationer i Sverige (Host Nation Support (HNS))". Detta är mycket likt en fortsättning på det tidigare superhemliga anpassningsprogrammet för att kunna ta mot hjälp från NATO under Kalla Kriget. Loyal Arrow var en tydlig signal på denna ökade ambition inom PfP.

- De neddragningar som vi gör på vårt försvar framför allt avseende förmågan till territoriellt försvar innebär att vi blir beroende av yttre hjälp den dagen något händer. Detta erkänns helt öppet i bl.a. FMUP där det skrivs att vi ska vara beredda ett ta emot hjälp, vilket innebär krav på interoperabilitet med bl.a. L16 med allt vad det innebär. Är detta ett sätt att förr eller senare tvinga oss in i NATO då EU riskerar att aldrig bli en ersättare till NATO? Vi kommer att ha mycket få valmöjligheter för en trovärdig säkerhetspolitik. Utplånandet av värnpliktssystemet där FM och regering ställer riksdag inför fullbordat faktum är en del av detta kallt planerade "förmågeglapp". Nedläggningen av regementen och flottiljer har diskuterats i press, men det totala utplånandet av det svenska Bas och STRIL systemet har det talats mycket lite om. Är våra insatser i bl.a. Afghanistan ett sätt för Sverige att visa att vi ställer minsan upp när NATO behöver och räknar med att NATO ställer upp för oss?

Sedan skulle jag vilja att Mona tydligt talar om vad (s) tänker göra åt saken. Målsättningen med internationella insatser och PfP är lättändrade. Ny utrikesförklaring är också lätt, men det kan bli betydligt värre med att skrota Lissabonfördraget. Ska FM få mer i budget för att vi inte ska tvings att luta vår säkerhetspolitik på yttre hjälp?

Jämför Sveriges försvar med våra grannar. De baltiska staterna har inget att komma med förutom en strategisk närhet till Ryssland som givetvis NATO gillar. Danmark och Norge har slimmat sitt försvar, men räknar helt med NATO. Dom tvingas därför också deltaga i hårda insatser i bl.a. Afghanistan där Danmark har förlorat mångdubbelt fler soldater än Sverige. Finland har valt den andra ytterligheten med värnplikt och stor krigsarmé. Där är man fortfarande realist och räknar inte med hjälp.

Erfarenheterna från VK2 är tydliga och syns ännu i de nordiska ländernas agerande. Finland fick ingen hjälp förutom frivilliga och vapen som skänktes av Sverige. Dom lyckades dock hålla sitt land fritt från invasion. Danmark och Norge blev invaderade, men fick hjälp från de allierade och räknar med att få det ytterligare en gång. Sverige har ingen av dessa erfarenheter från modern tid och därför existerar dessa frågetecken och en oklar säkerhetspolitik.