FMUP 2011 del 1

Den här tiden på året är mycket intressant då många styrande direktiv ges ut av FM ledning. De senaste veckorna har VU10 - Verksamhetsuppdrag 2010, BU11 - Budgetunderlag 2011 och FMUP 2011 - Försvarsmaktens Utvecklingsplan 2011-2020 sett dagens ljus. Allihopa är intressant läsning i dagsläget då det sker stora förändringar med bl.a. införandet av ett nytt personalsystem för att kunna föda de internationella insatserna med ett krympande försvar och en krympande budget.

Jag tänkte börja med att analysera FMUP 2011. Eftersom det är ett ganska så mastigt dokument på mer än 150 sidor så tar jag det i ett par bitar. Detta inlägg belyser upplägget och framför allt den militärstrategiska analysen som ligger bakom inriktningarna för de olika verksamhetsgrenarna.

Den första intressanta noteringen kommer redan i missivet. Skrivelsen är uppdelad i ett antal delar varav några öppna och resten hemliga. Den kanske mest intressanta med tanke på att FM ska få bättre koll på sina finanser är bilaga 7 - Produktkalkyler. Det är därför en smula förvånande att den ännu inte finns framtagen och därmed inte bifogad skrivelsen. Märk väl att den nya systemet för att följa upp finanserna, d.v.s. PRIO inte blir bättre än de data den matas med.

Bilaga 2 redovisar FM spårbarhetsmodell där man bryter ner politiska krav i DU - Deluppgifter, FU - Försvarsuppgifter, Insatsförmågor och Resurser, se bild ovan. Detta tycker jag är utmärkt då det ger spårbarhet från uppgifter till materiel och utbildning samt att man kan visa att man verkligen klarar av att nå de ställda uppgifterna. Modellen ska senare användas vi bl.a. framtagning av Utvecklingsplaner och TOEM.

Insatsförmågorna är indelade i kategorier, C- C4, E-Engagement, I-ISTAR, M-Movement, P-Protection och S-Support. Hur väl vi uppfyller de olika insatsförmågorna är givetvis hemligstämplat, men som exempel så finns följande förmågor listade: S715 - SAR (Search And Rescue) , S717 - CSAR (Combat SAR) och S718 - CR (Combat Recovery). Med tanke på de senaste inläggen om våra helikoptrars förmåga till bl.a. SAR som är grunden för de bägge andra, så måste just dessa insatsförmågor anses vara mycket låga.

FM har sedan definierat ett antal scenarier som de olika förmågorna och resurserna ska användas i. TI - Territoriell Integritet (d.v.s. dagens incidenteberedskap), TI utökad (incidentberedskap om omvärldshotet ökar), II PK (Internationella Insatser Peace Keeping), II PE (Internationella Insatser Peace Enforcing) och RS (Regional Stabilitet).

Det intressanta är att Deluppgift DU04 - "Kunna utveckla förmåga att på sikt möta mer omfattande militära operationer mot Sverige" inte finns med i något av de definierade scenarierna. Men det är väl som det sägs att "om framtiden vet man ingenting" och då är det svårt att definiera ett relevant scenario. Alltså bygger vi upp ett framtida försvar baserat på de scenarier vi kan definiera idag.

Nog om bilaga 2. Det är trots allt bilaga 1 som är den intressanta att analysera då den innehåller själva planen.

FMUP är uppdelad i två tidsperioder. 2011-2013 beskriver hur ställda krav och mål för verksamheten ska uppfyllas och åren 2014-2020 utgör inriktning.

Det militära hotet mot Sverige bedöms fortsatt vara lågt. Sverige uppfattas i första hand kunna bli utsatt för politiska, diplomatiska och ekonomiska påtryckningar.
...
De senaste årens växelverkan mellan Ryssland och de västerländska aktörerna har förstärkt den säkerhetspolitiska betydelsen av Sveriges närområde (Norden, Östersjöländerna, Barentsområdet med delar av Arktis samt delar av Norska havet)
...
Genom konflikten i Georgien visade Ryssland att en fortsatt utvidgning av Nato i Rysslands närområde ses som oacceptabel.
...
Konflikten i Georgien innebar också en förnyad diskussion inom Nato rörande tillämpningen av artikel 5.

Det här är en bra start. Det visar att man har noterat att under de senaste åren har säkerhetsläget ändrats till det sämre i vår region. Då NATO inte längre har vilja/förmåga att skydda länder som ansöker om NATO medlemsskap så kan inte heller Sverige lita på stöd vid en eventuell kris. Frågan är om EU är beredd att ta vid där NATO tvekar?

ISAF:s framgång är i hög grad beroende av att den afghanska regeringen framstår som det bästa alternativet för befolkningen samt av att Pakistan agerar mot extremistgrupper inom sina gränser.

Det här visar på vikten att samordna civila och militära operationer i Afghanistan. Vi måste i första hand skydda befolkningen och i andra hand bekämpa talibaner. Om vi fokuserar på det senare kommer risken att öka att vi skadar civila och då motverkar vår möjlighet att lyckas i Afghanistan.

Säkerhetsläget på västra Balkan håller till del på att stabiliseras men är fortfarande skört. Drivande för utvecklingen är Serbiens ambition att integreras i EU och Nato.

Här visar EU sin betydelse som säkerhetspolitisk aktör. EU kanske ännu inte har de militära resurser som krävs för att ha en fullständig verktygslåda, men de ekonomiska krafterna är stora. Mycket morot och lite piska med andra ord.

Områden där europeiskt och svenskt engagemang kan komma att efterfrågas inom det närmaste året är Guinea, Sudan och Somalia.
...
Sammantaget innebär de tongivande Nato- och EU-ländernas långsiktiga åtaganden i pågående operationer, främst i Afghanistan, att möjligheten att satsa resurser i nya insatsområden sannolikt är begränsad.

Vi agerar redan i Adenviken, men den dag vi drar oss ur Afghanistan så är det Afrika som framstår som det logiska valet att göra insatser i. Frågan är bara hur detta accepteras av framför allt AU?

För att möta behoven samt den högre omsättningen av materiel i insatsområden anskaffas i ett antal länder materiel genom tilläggsfinansiering utanför ordinarie försvarsbudget. Nya behov samt högre omsättning leder i förlängningen till att andra materielprojekt skjuts på framtiden och därmed senarelägger annan förmågeuppbyggnad i respektive försvarsmakt. Detta har, tillsammans med rådande insatsfrekvens, för en rad länder inneburit att andra förmågor inte kunnat övas och förmågan har därmed kraftigt nedgått. Detta ökar i sin tur behovet av samverkan över nationsgränserna.

Detta är lite grand av pudelns kärna i diskussionerna kring den svenska försvarsmakten de senaste åren. Ska våra utlandsuppdrag helt dra ner på vår egen förmåga i Sverige, eller ska vi få extra budget för detta?

Sammantaget måste den operativa förmågebredden behållas och grundläggande behov för att hävda Sveriges territoriella integritet samt genomförande av internationella insatser prioriteras före utveckling av nya förmågor. Försvarsmaktens fokus behöver ytterligare flyttas mot pågående och planerade insatser.

Mycket bra! Om denna skrivning blir styrande de närmaste åren så har jag definitivt inget att klaga på. Möjligtvis kommer vår svenska försvarsindustri att gnälla en del i korridorerna på departementen...

Regeringens solidaritetsförklaring innebär att Sverige ska kunna ta emot och lämna militärt stöd på ett annat sätt än tidigare.

Hmm. Undrar om regeringen är beredd att dra konsekvenserna av sin solidaritetsförklaring?

Den föreslagna utvecklingen mot ett mer användbart och tillgängligt försvar sker i den takt ekonomin medger.

Självklart. Men tyvärr så kan ekonomin som vanligt helt bromsa möjligheterna att nå målen med det omställda försvaret.

Frigjorda resurser ska användas för att få förbanden i insatsorganisationen fullt utrustade, personellt uppfyllda och övade (bl.a. genom ett KFÖ-system).

Bra. Om vi verkligen når det uppställda målet med att kunna öva regelbundet med våra förband så är jag nöjd. En lite brasklapp med ekonomin dock. Anskaffning av materiel, anläggningar och personal är långsiktiga uppbindningar av ekonomin. Kommer det nya besparingar så hamnar de som vanligt på övningar och bränsle, d.v.s. de 5-10% av budgeten som är rörlig.

Sverige bör därför anta ett partnerskapsmål inom ramen för Partnerskap för fred gällande stöd till operationer i Sverige (Host Nation Support (HNS)).

Ytterligare en konsekvens av solidaritetsförklaringen. Övningen Loyal Arrow var ett första steg i denna riktning. Det är mycket intressant att se detta i ett öppet dokument då den svenska NATO anpassningen av Försvarsmakten under Kalla Kriget var ytterst hemlig. Vi är numera NATO medlemmar i allt utom medlemskortet.

Vid insatser utanför närområdet ska Försvarsmakten i första hand delta i operationer som påverkar händelseförloppet på land, det vill säga operationer med markoperativ tyngdpunkt.

Intressant. Ska vi fortsätta att hålla flygvapen- och marinförband i allmän beredskap, eller ska vi enbart sätta upp dom när dom internationellt behövs? Vi ska kunna stötta markförbanden, men hur stor är den politiska viljan? Ett sätt att spara pengar är att slopa beredskapstilläggen för förband som man ändå inte avser att skicka ut.

När ska vi då vara klara med omställningen av Försvarsmakten?

- För sjöstridsförband med anställda och kontrakterade år 2011.
− För flygstridsförband med anställda år 2010 och kontrakterade år 2013.
− För markstridsförband inklusive huvuddelen av ledningsförbanden och underhållsförbanden samt marinens och flygvapnets basförband med anställda år 2018 och kontrakterade år 2019.

Det här är en smula intressant då det visar på vad jag hela tiden hävdat att FV och M har varit insatsberedda under hela Kalla Kriget. För dom är ett insatsförsvar inget nytt, därför går det också snabbt med omställningen. Dock så visar denna tidsplan på att FV och M enbart kommer att vara insatsberedda från fredsgrupperingar då basförbanden dröjer.

FPI på förbandsanslaget omhändertas genom att inplanera en kil på 1,7 % för åren 2011 till 2014. Kilen ökar till 2013 och prolongeras därefter på nivån för 2013 (2011 155 mnkr, 2012 309 mnkr, 2013 och framåt 464 mnkr).

Hmm... Detta vette sjutton om det är särskilt lyckat. FM tar här höjd för en budget som gradvis gröps ur på grund av kostnadsökningar. I stort sett så innebär det inplanerade neddragningar i operativ förmåga. Detta är också grunden till de planerade förbandsneddragningar som diskuterats den sista tiden! ÖB måste äska mer medel och kunna peka på spårbarhetsmodellen ovan att minskar vi budgeten så når vi samtidigt inte alla mål. I så fall måste poitikerna vara ärliga och stryka en del av målen som t.ex. TI - Territoriell Integritet vid ett ökat hotscenario.

Försvarsmakten föreslår grundorganisationsförändringar, vilka kräver Riksdagens eller regeringens beslut. Förändringar påbörjas 2012. Datum för beslut om uppsägningar inom Försvarsmakten är 2012-06-30.
...
- Avveckling p.g.a. arbetsbrist har samordnats med en minskning av basorganisation samt skolor och centrum och genomförts som riktade åtgärder mot dagens officerssystem i perioden 2012-2014.

- Fram till 2012 har i första hand åtgärder för att stimulera ökade avgångar använts för att uppfylla årsvisa målsättningar avseende personalramar för främst yrkesofficerare.

Här ser vi alltså tidsplanen för förbandsnedläggningarna. Det som jag ser som mycket intressant är om det blir uppsägningar av personal. De nya kategorierna militärer med officerare uppdelade i 25% officerare, 75% specialister samt en stor mängd kontraktsanställda soldater gör att många av dagens officerare med stor sannolikhet inte hör hemma i Försvarsmakten längre. FM har med de nya kategorierna lagt grunden för s.k. turordningskretsar. Tillhör du kategorin officer där de stora neddragningarna görs, så är det bara att början köa på närmaste arbetsförmedling!

Medlen för internationella insatser inom anslagspost 1.2 dras ned från 2537 MSEK årligen till 2022 MSEK år 2014. Med tanke på att omställningen av Försvarsmakten till ett insatsförsvar motiveras bl.a. av internationella insatser så tycker jag att detta är en smula skenheligt. Vad ska vi med de nya kategorierna av kontraktssoldater om vi inte tänker använda dom? Hade pengarna gått rakt av till övningar m.m. så hade det varit bra, men FM lägger undan dom i anslagspost 1.1.1 som en garantt för kommande kostnadsökningar snarare än en utökad övningsbudget.

Försvarsmaktens utvecklas till att från 2012 organiseras i insatsorganisationens krigsförband, skolor och centrum samt basorganisation där den senare utgörs av dagens regementen och flottiljer.

Insatsorganisationens krigsförband (ca 48 000 befattningar varav ca 14 900 kontinuerligt tjänstgörande) vidmakthåller och utvecklar sig själva. Vid krigsförbanden ska 800 yrkesofficerare avdelas för bl.a. stöd till skolor och centrum, vilket styrs bl.a. genom beredskapskrav.

I insatsorganisationen inrättas fyra regionala chefer med staber (ca 30 fasta befattningar vardera) för att under chefen för insats samordna territoriell verksamhet (regional chefs huvuduppgift är markoperativ och MTS samt FTS ansvar och uppgifter kvarstår).

En återgång till de gamla militärområdena? Mycket bra då det underlättar bl.a. samverkan med civila myndigheter inom en region.

Utbildningsgrupper (totalt ca 250 fasta befattningar) utbildar hemvärnsbataljoner. Utbildningsgrupperna förstärks med ca 200 rörliga befattningar ur krigsförbanden för kvalificerade övningar av hemvärn med nationella skyddsstyrkor.

Skolor och centrum (ca 1 500 fasta befattningar och ca 450 rörliga befattningar) prioriteras till att utbilda officerare och specialistofficerare, samordna befattningsutbildning och under Högkvarteret utöva funktionsansvar genom samordnad funktionsutveckling och genomförande av övningar. Skolor och centrum ska organiseras så att antalet organisationsenheter kan minska.

Basorganisationen består av organisationsenheter som utgörs av regementen och flottiljer samt det stöd krigsförband samt skolor och centrum behöver för att genomföra sin verksamhet (ca 1 000 fasta befattningar).

Det talas mycket i underlaget om att organisatoriskt slå ihop en hel del enheter. Dock så kvarstår dom på sin fysiska plats, vilket ionnebär att ledarskapet kommer att bli tveksamt. Ta helikopterflottiljen som exempel. Organisatoriskt en enhet på Malmen, men verksamhetsmässigt utspridd i hela landet. Jag vill inte påstå att detta är den enda orsaken till de många haverier som helikopterförbanden haft de senaste åren, men definitivt en av de bidragande orsakerna.

Försvarsmakten ska över tiden utveckla kapacitet att genomföra insatser med upp till 2 000 personer (400 nationellt och 1 600 internationellt). Därutöver ska 300 personer utgöra strategisk reserv för förstärknings och evakueringsoperationer.

Utöver beslutad centralisering av sjöcentraler och strilcentraler hemställer Försvarsmakten till regeringen i BU 11/SR om att få genomföra en vidareutveckling av funktionen gemensam lägesinformation och NOC. Intill regeringens beslut genomförs ingen verksamhet utöver tidigare nämnd centralisering. Förutsatt regeringsbeslut kommer införande av gemensam lägesinformation och NOC påbörjas 2011.
...
Centralisering av strilcentraler genomförs i perioden (StriC syd, FMTM och FMLOG verksamhet i Hästveda avvecklas 2014).
...
NBF-satsningen har avslutats med resultatöverföring och implementering. Fortsatt utveckling inom området är samordnad och följer framförallt NATO Network Enabled Capability (NNEC).

Jaha... Det verkar som denna fråga ska diskuteras i evighet. Undrar om Allan Widman har läst FMUP 2011? Jag trodde begreppet NBF numera var utdött, men likt Kvastfeningen så återuppstår den om och om igen.

Pust. Slut på del 1. Del 2 kommer att handla om insatsförbanden.